Kvinnors sexualitet och kroppsuppfattning efter gynekologisk cancer.

Inledning: Kvinnors sexualitet och kroppsuppfattning efter gynekologisk cancer förändras. Som barnmorskor är det viktigt att i tidigt skede medverka till och förebygga de komplikationer som dessa kvinnor drabbas av. Syfte: Syftet med studien var att göra en jämförande, detaljerad beskrivning av attraktion och sexuell lust hos kvinnor som blivit strålbehandlade mot gynekologisk cancer. Metod: En prospektiv kohortstudie med kvantitativ ansats med enkätformulär. Två kohorter har jämförts där 616 kvinnor behandlats för gynekologisk cancer samt 344 kvinnor som inte behandlats. Resultat: Kvinnorna upplever sig mindre attraktiva och att deras partner även tycker det. De hade mindre längtan efter sex och hade sex mer sällan. Flertalet talade inte med någon om sin brist på lust till sex eller om de sexuellt relaterade biverkningarna. De kände sig mindre upphetsade i en sexuell situation där tillfredsställelsen och avspänningen i samband med orgasm förändrats. Kvinnornas välbefinnande påverkades negativt och problem med avföring och gasläckage förekom. Slutsats: Upprepad information och återkoppling före, under och efter behandling mellan kvinnorna och patientansvarig barnmorska/läkare är nödvändigt. Kvinnornas upplevelse av att vara attraktiva, tankar på, längtan och lust efter sex samt ofrivillig gasavgång och avföringsträngningar är de viktigaste faktorerna att belysa för kvinnorna för att kunna förbereda och förebygga komplikationer efter gynekologisk cancer.

Kvinnors erfarenheter av att leva med gynekologisk cancer : - En litteratur studie

Introduktion: Gynekologisk cancer är ett samlingsbegrepp för de cancerformer som drabbar kvinnans reproduktionsorgan. De olika cancerformerna har olika symtom och härkomst och därför kan behandlingen skiljas. Behandlingarna kan ge en rad olika biverkningar och konsekvenser vilket ger individuella erfarenheter. Syftet: Litteraturstudiens syfte var att belysa kvinnors erfarenheter av att leva med gynekologisk cancer. Metod: Litteraturstudie grundad på Polit och Becks (2012) niostegsmodell med induktiv ansats. Databaser som användes var CINAHL och PubMed. Artiklarna genomgick en kritisk granskning. Tio kvalitativa artiklar gick igenom kvalitetsgranskningen och svarade mot studiens syfte. Resultat: Resultatet delades in i tre huvudteman: leva med förändringar, inre kamp mot känslomässigt kaos och personlig utveckling. Resultatet visar att kvinnors erfarenheter baserades på de förändringar som de tvingades genomgå. Det innebar att kvinnorna behövde anpassa sig vilket var en större utmaning än de kunde föreställa sig. Slutsats: Litteraturstudiens resultat visade att kvinnor hade både negativa och positiva erfarenheter av gynekologisk cancer. De huvudsakliga erfarenheterna som kvinnorna upplevt var leva med förändringar, kämpa mot ett känslomässigt kaos och personlig utveckling. 

No evidence for association of ataxia-telangiectasia mutated gene T2119C and C3161G amino acid substitution variants with risk of breast cancer

Background There is evidence that certain mutations in the double-strand break repair pathway ataxia-telangiectasia mutated gene act in a dominant-negative manner to increase the risk of breast cancer. There are also some reports to suggest that the amino acid substitution variants T2119C Ser707Pro and C3161G Pro1054Arg may be associated with breast cancer risk. We investigate the breast cancer risk associated with these two nonconservative amino acid substitution variants using a large Australian population-based case–control study. Methods The polymorphisms were genotyped in more than 1300 cases and 600 controls using 5' exonuclease assays. Case–control analyses and genotype distributions were compared by logistic regression. Results The 2119C variant was rare, occurring at frequencies of 1.4 and 1.3% in cases and controls, respectively (P = 0.8). There was no difference in genotype distribution between cases and controls (P = 0.8), and the TC genotype was not associated with increased risk of breast cancer (adjusted odds ratio = 1.08, 95% confidence interval = 0.59–1.97, P = 0.8). Similarly, the 3161G variant was no more common in cases than in controls (2.9% versus 2.2%, P = 0.2), there was no difference in genotype distribution between cases and controls (P = 0.1), and the CG genotype was not associated with an increased risk of breast cancer (adjusted odds ratio = 1.30, 95% confidence interval = 0.85–1.98, P = 0.2). This lack of evidence for an association persisted within groups defined by the family history of breast cancer or by age. Conclusion The 2119C and 3161G amino acid substitution variants are not associated with moderate or high risks of breast cancer in Australian women.

Clinical Accuracy of the MedGem Indirect Calorimeter for Measuring Resting Energy Expenditure in Cancer Patients

OBJECTIVE: To compare, in patients with cancer and in healthy subjects, measured resting energy expenditure (REE) from traditional indirect calorimetry to a new portable device (MedGem) and predicted REE. DESIGN: Cross-sectional clinical validation study. SETTING: Private radiation oncology centre, Brisbane, Australia. SUBJECTS: Cancer patients (n = 18) and healthy subjects (n = 17) aged 37-86 y, with body mass indices ranging from 18 to 42 kg/m(2). INTERVENTIONS: Oxygen consumption (VO(2)) and REE were measured by VMax229 (VM) and MedGem (MG) indirect calorimeters in random order after a 12-h fast and 30-min rest. REE was also calculated from the MG without adjustment for nitrogen excretion (MGN) and estimated from Harris-Benedict prediction equations. Data were analysed using the Bland and Altman approach, based on a clinically acceptable difference between methods of 5%. RESULTS: The mean bias (MGN-VM) was 10% and limits of agreement were -42 to 21% for cancer patients; mean bias -5% with limits of -45 to 35% for healthy subjects. Less than half of the cancer patients (n = 7, 46.7%) and only a third (n = 5, 33.3%) of healthy subjects had measured REE by MGN within clinically acceptable limits of VM. Predicted REE showed a mean bias (HB-VM) of -5% for cancer patients and 4% for healthy subjects, with limits of agreement of -30 to 20% and -27 to 34%, respectively. CONCLUSIONS: Limits of agreement for the MG and Harris Benedict equations compared to traditional indirect calorimetry were similar but wide, indicating poor clinical accuracy for determining the REE of individual cancer patients and healthy subjects.