Leg Clubs® : a clinically and cost-effective approach to lower limb management

Leg ulcers affect 55000-90000 people, predominantly aged over 65, in the UK at any one time. Traditional care, delivered in people’s homes by district nurses or in GP clinics, is costly and often not effective, with slow healing rates and a high incidence of recurrence. A social model of leg ulcer clinics developed by the author has been shown to improve healing and reduce recurrence within a highly cost-effective framework that delivers genuine patient empowerment, public health education and social outreach. This paper outlines the rationale for the Leg Club, its clinical and social impact, and the infrastructure behind it. It also considers the challenges to establishing and running a Leg Club.

The Leg Club model in the Australian context

Leg Clubs are an innovative approach to the holistic treatment of leg ulcers. They are run in a social context by community nurses who deliver ongoing support and treatment for a wide spectrum of lower limb pathology. This article looks at how the Leg Club model has been established in Australia.

Sjukvårdspersonals upplevelser av underlättande och försvårande faktorer vid förskrivning av fysisk aktivitet på recept, FaR : Intervjustudie

Inledning: Studier påvisar att livsstilsrelaterade sjukdomar ständigt ökar och att fysisk inaktivitet bidrar till detta, likaså att FaR ej används i den utsträckning som det skulle behövas. Syfte: Att belysa för distriktssköterskor vilka underlättande och försvårande faktorer sjukvårdspersonal kan uppleva vid förskrivning av fysisk aktivitet på recept, FaR. Metod: En empirisk fenomenografisk intervjustudie med kvalitativ ansats. Fokusgruppsintervjuer med nio deltagare utfördes på tre vårdcentraler. Huvudresultat: Underlättande och försvårande faktorer framkom inom organisation samt i mötet mellan sjukvårdspersonal och patient, exempelvis stöd från cheferna, utbildning och motiverade patienter var underlättande faktorer. Försvårande faktorer var exempelvis tidsbrist, avsaknad av teamarbete samt negativ inställning till FaR. Konklusion: Chefernas engagemang samt patienternas inställning till fysisk aktivitet och FaR var områden som framkom vara av stor betydelse när sjukvårdspersonal skulle förskriva FaR. Att chefer gav sjukvårdspersonalen resurser för att möjliggöra arbetet med FaR, i form av tid, utbildning och teamarbete ansågs vara en grundläggande faktor. Hälsofrämjande synsätt och prioritering av FaR hos cheferna ger spridning och förankring hos sjukvårdspersonalen. Patienternas inställning till egenvård och fysisk aktivitet var en betydande faktor vid förskrivning av FaR. Där har distriktssköterskor en huvuduppgift i att motivera patienterna till livsstilsförändringar och egenvård samt informera om fysisk aktivitets inverkan på hälsan.

Distriktssköterskans upplevelser av att motivera patienter med diabetes typ 2 till hälsosammare levnadsvanor genom evidensbaserad vård : Kvalitativ intervjustudie

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en folksjukdom och kan förebyggas eller fördröjas genom hälsosamma levnadsvanor. Att informera och motivera patienterna på ett hälsofrämjande och preventivt sätt är distriktssköterskans ansvar. Distriktssköterskans nyckelroll är att kritiskt granska evidensbaserad forskning för att uppnå en säker vård av god kvalitet som kan implementeras i praktiken. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors upplevelser av att motivera patienter med diabetes typ 2 till hälsosammare levnadsvanor genom evidensbaserad vård. Metod: En kvalitativ ansats användes. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju distriktssköterskor. Materialet analyserades utifrån Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: Resultatet i föreliggande studie visar att distriktssköterskorna måste utgå från patientens situation och individanpassa informationen. Genom stöd från distriktssköterskan ska patienten kunna motivera sig själv till att genomföra förändringar. Informanterna i studien belyste vikten av att informera patienten om diabetes samt vilka komplikationer som kan uppstå. För att uppnå en patientsäker vård av hög kvalitet ansåg distriktssköterskorna att evidensbaserad kunskap var en förutsättning. Konklusion: För att motivera patienterna till förändrade levnadsvanor krävs det att distriktssköterskorna informerar och undervisar patienterna om diabetes och hur förändrade levnadsvanor påverkar hälsan. Distriktssköterskan måste finna olika metoder för att motivera patienterna. Det som förmedlas ska grunda sig på vetenskap och evidensbaserad kunskap.

Distriktssköterskors upplevelser och erfarenheter av patientundervisning till personer med diabetes – utifrån ett personcentrerat förhållningssätt : En kvalitativ studie

Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors upplevelser och erfarenheter av patientundervisning till patienter med diabetes samt att identifiera aspekter som kan relateras till ett personcentrerat förhållningssätt. Metod: Deskriptiv design med kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer användes vid datainsamlingen. Vid urvalet användes strategiskt urval. Nio intervjuer utfördes med distriktssköterskor på sex olika vårdcentraler i Mellansverige. Vid analysen användes kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Distriktssköterskorna önskade mer kunskap om invandrares kost- och motionsvanor. Distriktssköterskorna uttryckte att det var roligt och spännande med patientundervisning och att det var viktigt att de var engagerade. Distriktssköterskorna ville arbeta mer i team och de upplevde att de hade för lite tid avsatt för patientundervisning. De ansåg att de arbetade personcentrerat men det var svårare att arbeta personcentrerat vid gruppundervisning än vid enskild undervisning. Slutsats: Distriktssköterskor bör ha god kunskap om kulturella skillnader hos patienter med diabetes. Distriktssköterskorna upplever brist på tid- och resurser och önskar samarbeta mera i team. Det är viktigt med ett personcentrerat förhållningssätt där distriktssköterskorna utgår från den enskilda individen. En distriktssköterska som är engagerad och trivs med sitt arbete kan lättare klara av det ökade trycket och arbetsbelastningen.

Distriktssköterskans erfarenheter av hälsosamtal avseende levnadsvanor gällande övervikt och fetma : En Fenomenografisk enkätstudie

Syfte: Syftet med studien är att beskriva distriktssköterskans erfarenhet av hälsosamtal avseende levnadsvanor med patienter som lever med övervikt eller fetma. Metod: En empirisk studie med kvalitativ ansats utfördes via enkätfrågor som var beskrivande med öppna svarsalternativ. I studien deltog fem distriktssköterskor som arbetade på vårdcentral i Dalarna eller på Gotland. Genom fenomenografisk design analyserades data. Resultat: Resultatet läggs fram genom två beskrivningskategorier; Evidensbaserade metoder som innehöll uppfattningsgrupperna; Utredning och behandling samt Bejaka patientens resurser. Beskrivningskategorin Omgivnings faktorer, hade uppfattningsgrupperna; Frekvensen av hälsosamtal samt Pedagogiskt förhållningssätt. Användning av evidensbaserade verktyg såsom midjemått och midja/höftkvot var låg bland distriktssköterskorna, men body mass index (BMI) samt motiverande samtal (MI) användes flitigt. Patienter söker ofta för andra besvär (högt blodtryck, ledbesvär) som kan återkopplas till kroppsvikten. Distriktssköterskorna erfarenhet var att det är svårt att komma tillrätta med viktproblem där motivation till viktnedgång var stark i början hos patienten men att den avtar. Dessa svårigheter kan bero på depression, skuld och skam hos patienterna. Slutsats: För att patienter med övervikt och fetma ska få den ultimata behandlingen krävs mer tid och resurser från hälso- och sjukvården då det kan vara en lång process att gå ner i vikt. Motivationen har en avgörande roll samt användning av evidensbaserade verktyg.

Unlicensed personnel administering medications to older persons living at home : a challenge for social and care services

BACKGROUND: Administration of medication to care recipients is delegated to home-care assistants working in the municipal social care, alongside responsibility for providing personal assistance for older people. Home-care assistants have practical administration skills, but lack formal medical knowledge. AIM: The aim of this study was to explore how home-care assistants perceive administration of medication to older people living at home, as delegated to them in the context of social care. METHODS: Four focus groups consisting of 19 home-care assistants were conducted. Data were analysed using qualitative content analysis. RESULTS: According to home-care assistants, health and social care depends on delegation arrangements to function effectively, but in the first place it relieves a burden for district nurses. Even when the delegation had expired, administration of medication continued, placing the statutes of regulation in a subordinate position. There was low awareness among home-care assistants about the content of the statutes of delegation. Accepting delegation to administer medications has become an implicit prerequisite for social care work in the municipality. CONCLUSIONS: Accepting the delegation to administer medication was inevitable and routine. In practice, the regulating statute is made subordinate and consequently patient safety can be threatened. The organisation of health and social care relies on the delegation arrangement to meet the needs of a growing number of older home-care recipients. IMPLICATIONS FOR PRACTICE: This is a crucial task which management within both the healthcare professions and municipal social care needs to address, to bridge the gap between statutes and practice, to create arenas for mutual collaboration in the care recipients' best interest and to ensure patient safety.

Older people's experience of utilisation and administration of medicines in a health- and social care context

BACKGROUND: People living at home who lack ability to manage their medicine are entitled to assistance to improve adherence provided by a home care assistant employed by social care. AIM: The aim was to describe how older people with chronic diseases, living at home, experience the use and assistance of administration of medicines in the context of social care. DESIGN: A qualitative descriptive study. METHODS: Ten participants (age 65+) living at home were interviewed in the participants' own homes. Latent content analysis was used. FINDINGS: The assistance eases daily life with regard to practical matters and increases adherence to a medicine regimen. There were mixed feelings about being dependent on assistance; it interferes with self-sufficiency at a time of health transition. Participants were balancing empowerment and a dubious perception of the home care assistants' knowledge of medicine and safety. Physicians' and district nurses' professional knowledge was a safety guarantee for the medicine process. CONCLUSIONS: Assistance eases daily life and medicine regimen adherence. Dependence on assistance may affect self-sufficiency. Perceived safety varied relating to home care assistants' knowledge of medicine. RELEVANCE TO CLINICAL PRACTICE: A well-functioning medicine assistance is crucial to enable older people to remain at home. A person-centred approach to health- and social care delivery is efficient and improve outcome for the recipient of care.

Communication pathways in community aged care: an Australian study

Background:
Health and social care practitioners collaborate in discharge planning for older people. Difficulties securing timely and quality discharge information and unclear role boundaries can be challenging. There are limited reports in the literature describing community-based practitioners' roles communicating client information.

Aim:
To describe the roles of community-based practitioners in communication of older clients' information in an Australian context.

Design:
A descriptive and exploratory qualitative research design was applied.

Methods:
Four focus groups were conducted in 2009 with a small sample (n = 16) of district nurses, practice nurses and aged care case managers.

Results:
All participants described communication as a core characteristic of their role focused on minimising risks for older people. Participants valued dialogue with other health and social care providers in real time with an emphasis on telephone communication, face-to-face meetings, and case conferences. Telephone communication was considered important where there was an urgent need to problem solve. Written communication was noted as less effective.

Conclusions:
There is an increasing need for stronger models of communication in community-based settings to facilitate safe, efficient and sustainable health and social outcomes for older people.

Implications for practice:
There is limited available research with this focus to guide practice. Findings from this exploratory study indicate a number of important areas for further research: (i) to understand how communication feedback systems and pathways between community and inpatient providers could improve information exchange and (ii) to describe community nurses' roles in communication and medication risks for older people.

Cost effectiveness of community leg ulcer clinics: randomised controlled trial

Objectives: To establish the relative cost effectiveness of community leg ulcer clinics that use four layer compression bandaging versus usual care provided by district nurses.

Erfarenheter av att vårda personer med demenssjukdom : En kvalitativ intervjustudie med distriktssköterskor

Bakgrund: Demenssjukdom är vanligt förekommande och denna patientgrupp ingår i distriktssköterskors uppdrag. Syfte: Att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att möta personer med demensdiagnos och hur de anpassar vården utifrån vårdtagarens behov. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med fyra stycken distriktssköterskor. För bearbetning av insamlad data användes innehållsanalys. Resultat: Analysen ledde till fram till fyra stycken kategorier: att möta en komplex vårdsituation, att bli utmanad, att ta till vara resurser och att anpassa sina vårdåtgärder till den enskilde eller till demenssjukdomen. Deltagarna förmedlade att personer med demenssjukdom är en utsatt och sårbar grupp och att vårda dem innebar en utmaning på flera olika plan. Det kräver fördjupade kunskaper och en förmåga att se till alla faktorer som omger denna patientgrupp, det är både utmanande, komplext och spännande. Att arbeta personcentrerat är något som både eftersträvas och görs i praktiken, även att ta till vara resurser som kommer vårdtagaren till godo. Slutsats: Distriktssköterskornas glädje och engagemang var framträdande och verkade vara kopplat till att de hade utbildning och kunskap. Forskning på personer med demenssjukdom och andra med nedsatt beslutsförmåga behövs och är önskvärt. Deras deltagande skulle ge värdefull kunskap som kan leda till att utveckla vården för denna patientgrupp.

Hälsoundersökning av asylsökande personer - ur ett distriktssköterskeperspektiv : En kvalitativ intervjustudie

The Swedish health care system has in recent years been faced with a challenge in relation to the increased inflow of refugees. Under Swedish law, asylum seekers should be provided the opportunity to receive health screening to determine the risk of infection and the possible need for care, as well as information about the Swedish health care to be provided. The health screening is conducted by district nurses and nurses. The purpose of this study was to investigate the nurses' experience of conducting health screening of asylum seekers. A qualitative study with semi-structured interviews was used as method of data collection. A total of eleven interviews were conducted with district nurses in two counties, in eight cities. Data from the interviews were analyzed using qualitative content analysis. This resulted in three main themes, Health screening characteristics vary, Cultural differences affect the meeting and Challenging for the district nurse. The results showed that the district nurses' organization of and the approach to the health screenings differ.  The mental health of asylum seekers is seen by district nurses in a high degree and this is experienced problems with the care. Intercultural competence and improved communications capabilities were key elements associated with health screening of asylum seekers. The term 'health care that cannot be postponed "was considered difficult to assess and there is a risk that asylum seekers receive incongruent treatment.

Levnadsvanor och självskattad hälsa hos 40-åringar

Självskattad hälsa beskriver personens subjektiva uppfattning av sin hälsa. En lågt självskattad hälsa har samband med ökad framtida dödlighet. Ett starkt välbefinnande är enligt Katie Erikssons dimensioner av hälsa, förutsättningen för att hälsan ska skattas som bra. Syftet med denna studie var att beskriva eventuella skillnader i självskattad hälsa sett till olika levnadsvanor hos 40-åriga kvinnor och män. Metod: Enkätsvar från totalt 1144 40-åriga kvinnor och män har använts. Enkäterna genomfördes under 2014 på 55 vårdcentraler i två regioner i södra Sverige. Levnadsvanor som valdes till denna studie var fysisk aktivitet, grönsaks- och frukostvanor, alkoholintag, rökning, sysselsättning, sömn och stress. Självskattad hälsa kategoriserades som bra (”mycket bra” och ”bra”) och dålig (”någorlunda”, ”dålig” och ”mycket dålig”). För att studera skillnader användes Student T-test på parametrisk data och Chi-två på icke parametrisk data. Resultat: De levnadsvanor som var vanligare förekommande hos de med bra självskattad hälsa var ansträngande/hård motion, låg nivå av stress och att vara i arbete (p<.001). Att inte röka hos män och att äta frukost och grönsaker hos kvinnor var också vanligare förekommande hos de med bra självskattad hälsa. Lågt intag av alkohol visade inte på några skillnader.  Slutsats: För att minska risken för framtida sjuklighet är det viktigt för distriktssköterskor, samt flera andra samhällsinsatser, att försöka påverka och uppmuntra hög fysisk aktivitet och minskad stress.