Aktionsforskning som förhållningssätt i en föränderlig omvärld

Abstract Vad kan behövas för att hantera en verksamhet i en föränderlig omvärld? De senaste årens krav på förbättringar inom skolan har lett till omfattande policyförändringar och många gånger en jakt på ”rätt” metod. I strävan efter högre måluppfyllelse har bland annat bedömning för lärande (Lundahl, 2014) fått stort genomslag i svensk skola. Vilket gör skolledare och lärares förståelse av såväl skolförbättring som bedömning till intressant undersökningsobjekt. Inom ramen för vår forskning har vi genomfört en inledande kartläggning av hur bedömning för lärande (BFL) förstås av skolledare och lärare. I analysen av kartläggning framträder två tydliga mönster.  Det första mönstret uppvisar en tydlig skillnad mellan grundantaganden för hur bedömning kan användas för att utveckla elevers lärande och hur lärare praktiserar BFL i sin verksamhet. Bedömning för lärande bygger på dialog, där återkoppling och förändring av undervisning är centralt. I kartläggningen ser vi att det i praktiken snarare blir information, det vill säga envägskommunikation från lärare till elev. Det sker heller ingen förändring av undervisningen utifrån de bedömningar som görs.  Vi ser med andra ord en instrumentell användning av bedömning snarare än en förändrad förståelse av hur bedömning kan användas för att utveckla elevers lärande.   Det andra mönstret visar på hur skolledare och lärares uppfattningar skiljer sig om vad som behöver göras i skolans pågående förbättringsarbete, gällande bedömning. Det rektorer berättar om skolans förbättringsarbete försvinner i lärarnas beskrivningar om vad som görs. Vi ser att rektorer fokuserar på att starta upp förbättringsarbeten på skolan men att de inte följer upp arbetet. Dessutom saknas en långsiktig ledningsstrategi för hur arbetet ska få fäste i verksamheten.   De framträdande mönster har gjort oss intresserade av Critical Participatory Action Research (CPAR) där utgångspunkten är att praktiken behöver fånga sina egna frågor, synliggöra sin verksamhet och i ett dialogiskt samarbete långsiktigt förbättra praktiken. Utifrån det har vi initierat två aktionsforskningsprojekt: Hur lärare konstruerar sina bedömningspraktiker och hur rektorers förstår och gestaltar ett pedagogiskt ledarskap i praktiken?

Att utveckla och utvecklas i förskolan : Kunskapande i praktisk handling med reflektionen som grund

Studien belyser ett aktionsforskningsinriktat utvecklingsarbete som iscensattes och genomfördes på tre avdelningar i en svensk förskola under september, oktober och november 2010. Matematik, lek samt samtalsklimatet var de områden som de tio medverkande pedagogerna valde att utveckla. Fallstudien har koppling till specialpedagogik med emfas på att skapa ett förebyggande arbete genom att kontinuerligt dokumentera, följa upp och utveckla förskolans verksamhet för att ge bästa möjliga förutsättningar för utveckling och lärande utifrån barns olika förutsättningar och behov. Det övergripande syftet har varit att i samverkan mellan forskare och pedagoger beskriva ett aktionsforskningsinriktat utvecklingsarbete i en förskolas verksamhet samt att analysera och tolka det beskrivna utvecklingsarbetet. Syftet har också varit att belysa de deltagande pedagogernas uppfattningar av vilka förändringar som ägde rum i verksamheten samt hur och varför förändringarna ägde rum. I utvecklingsarbetet har sociokulturell teoribildning och praktik växelverkat genom att systematiska observationer och dokumentationer har reflekterats i en serie om fyra handledningssamtal med respektive arbetslag. Triangulering har använts som metod där forskarens deltagande observationer, transkriptioner av samtalen samt intervjuer med pedagogerna har fått komplettera varandra. Studien har haft en fenomenografisk ansats vilket här innebar att söka efter variationen av pedagogernas uppfattningar. Studien vilar på socialkonstruktionistisk kunskapssyn och sociokulturell lärandeteoris idé om att lärande kan ske genom interaktion med betydelsefulla andra och att vi utifrån behov och den kontext vi ingår i utvecklar våra verktyg genom aktivitet och handlingar. En fenomenografisk analysmetod har använts där pedagogernas utsagor i respektive arbetslag inordnats i beskrivningskategorier som sedan analyserats i ett horisontalt system. Relationen mellan samtliga arbetslags beskrivningskategorier analyserades i ett hierarkiskt system. Resultatet tolkades och formulerades i en slutsats där utvecklingsarbetet beskrivs som en hierarkisk process i tre steg: Organisering – reflektion – praktisk handling. Att organisera för tid och upplägg av handledningssamtal och dokumentationsverktyg uppfattades av pedagogerna som en grundläggande förutsättning för utvecklingsarbetet. De reflektioner som blev möjliga genom de kontinuerliga handledningssamtalen och utifrån dokumentationerna uppfattades av pedagogerna leda till ett kunskapande om den egna praktiken och om sig själva som pedagoger. De nya kunskaperna ledde i sin tur till de nya aktioner som prövades. Aktionerna beskrevs av pedagogerna dels som gripbara förändringar i miljön och dels som icke gripbara förändringar vilket innebar att pedagogerna ökade sin närvaro, delaktighet och medvetenhet i samspelet med barnen. Studien kan bidra till att andra förskolor inspireras i arbetet med att utveckla sin verksamhet och söka stöd för att se på den egna praktiken samt att låta mötet mellan teori och praktik stimulera till utveckling och förändring.

Praktikdriven teori – mot en ny interaktiv forskningsstrategi

Idén om interaktiv forskning innebär att kommunikation och interaktion ska ske med personer som innehar god, praktiskt utvecklad kunskap. Följer vi denna grundidé bör det vara naturligt att kunniga praktiker, som träder in i den akademiska världen, lika-ledes utnyttjar sin förtrogenhet för att skapa ett högkvalitativt bidrag. Detta bidrag diskuterar två viktiga aspekter på interaktiv forskning. (1) Hur personer med välutvecklad, praktisk erfarenhet framgångsrikt kan genomföra självständig forsk-ning inom, eller i nära anslutning till, den personliga erfarenhetsdomänen. (2) Hur denna nya forskningsstrategi även kan utveckla de traditionella forskningsuppläggen.

Kan ett lekfullt lärande bidra till ökad förståelse för matematik i förskolan? : En aktionsstudie om hur pedagoger kan genomföra matematiska aktiviteter i olika uttrycksformer

Syftet med studien är att skapa ett material med fokus på olika matematiska aktiviteter, matematikinnehåll och uttrycksformer.Frågeställningarna för att konkretisera syftet är: Vilket matematikinnehåll lyfts fram vid genomförandet av lärandeaktiviteterna? Vilka matematiska aktiviteter synliggörs i de planerade lärande aktiviteterna? Vilka uttrycksformer använder barn vid genomförandet?För att få svar på frågeställningarna tillämpades aktionsforskning där 14 matematiska lärandeaktiviteter planerades, genomfördes och utvärderas. Barnen som genomförde lärandeaktiviteterna var 4-5-åringar i en förskolaResultatet visar att i dessa lärandeaktiviteter är samtal den uttrycksform som lyfts fram flest gånger, därefter följer lek och drama, rörelse, samt bild och form. Uttrycksformerna sång och musik respektive dans förkom inte alls. Bland de matematiska aktiviteterna har räkna och lokalisera lyfts fram flest gånger och därefter leka, mäta, konstruera och förklara.

Barn dokumenterar med surfplatta

Undersökningens syfte är att utveckla kunskap om hur förskolebarn kan göras delaktiga i den pedagogiska dokumentationen av en bildskapande aktivitet med hjälp av en surfplatta, i detta fall en iPad. I första hand undersöks barns perspektiv på vad som sker när de dokumenterar varandras bildskapande i aktiviteten, men även pedagogers perspektiv undersöks.Empirin är insamlad på en förskola, där urvalet av informanter gällt två barn i 3-årsåldern och två barn i 5-årsåldern samt två förskollärare.Arbetet har som utgångspunkt Reggio Emilias syn på barns delaktighet i estetisk lärprocess. Den teoretiska aspekten utgörs av bland annat en sociokulturell syn på hur barn kan lära av varandra och utvecklas genom skapande med bland annat stöd av medieredskap i sin omgivning.Arbetet är en kvalitativ studie, inspirerad av aktionsforskning. Undersökningens genomförande och resultat är uppdelad i tre steg. Steg 1, där barnen får dokumentera varandra under en bildskapande aktivitet med hjälp av en iPad. Steg 2, där barnen väljer ut fem till sex fotografier var av de fotografier det tog i steg 1. Slutligen ett steg 3, där två förskollärare blir intervjuade tillsammans.Resultatet i steg 1 visar att arbetet med pedagogisk dokumentation genom att använda iPad-fotografering skilde sig mellan 3-åringarna och 5-åringarna. Analysen visar att 5-åringarna var mer vana att använda iPad och den åldersgruppen tog ett varierat urval av fotografier. 3-åringarna var till en början försiktiga när det gällde användningen av iPad och urvalet blev många fotografier men inte varierat. Resultatet i steg 2 visar på att barnen valde ut sina fem fotografier med stor variation och på hela bildskapandeprocessen. Barnen valde fotografier på sin egen bildskapandeprocess. Resultatet i steg 3 visar att förskollärarna kan använda barnens fotografier i förskolans verksamhet som ett led i deras kommunicerande. Förskollärarna menar även att fotografierna kan användas i det pedagogiska dokumentationsarbetet. Barnen tog fotografier som förskolan eftersträvar.

Vad kommunikation vill säga : En iscensättande studie om specialpedagogers yrkesroll och kunskapande samtal

This thesis is about the role of special educators in (pre)school and about developing democratic communication. It is based on the theory of argumentation developed by Jürgen Habermas. The aim of the study was to describe the conditions that create possibilities for deliberative communication between special educators, parents, students and colleagues in (pre)school. My overarching aim was to contribute to a more distinct description of special educators´ field of knowledge. I have used a social constructionist approach. The project has been based in the field of action research. A precondition for deliberative dialogues in (pre)schools is to start out from a communicative perspective. That means that (1) some theoretical conditions have been made apparent, (2) knowledge about these conditions have been shown to be crucial for using an aware communicative perspective in a speech act, (3) an aware communicative perspective is revealed through procedures of knowledge. These procedures were understood by and made evident to me as a result of network meeting discussions. A communicative perspective, a special educator as facilitator and procedures of knowledge are found to be crucial for collaboration using a deliberative attitude in (pre)schools. Today there is often a lack of pedagogical professionals in (pre)schools who can act as a link between authorities, organisations, professionals and parents, and who have the authority to pose challenging pedagogical questions. This can be changed if the role of special educators is, instead of teacher, defined as communicative special educators working with dialogues on different levels.

Narrativ studie av sociala berättelser : Återberättning av perspektiv och mentala kausala samband för elev elever med autismspektrumtillstånd och lindrig utvecklingsstörning

Sammanfattning/Abstract Syftet med vår studie var att undersöka hur sociala berättelser kan öka färdigheter och förmågor av perspektivering och mentala kausala samband i återberättande av olika berättelser för elever med autismspektrumtillstånd (AST) och lindrig utvecklingsstörning. Metoden vi använde oss av var dels utifrån aktionsforskning att utgå från vår egen praktik och en single-case research-reversal design med två baslinjer och två interventionsfaser på fyra elever i åk 2 & 3 med AST och lindrig utvecklingsstörning på grundskolan och grundsärskolan.   Resultaten visade att interventionen med sociala berättelser utifrån bildstödsprogrammet Trippelverkstaden hade störst effekt på två elever i perspektivering. Interventionen med sociala berättelser utifrån symbol- och bildstödsprogrammet Inprint hade störst effekt av perspektivering på två av eleverna. Resultaten för mentala kausala samband gav störst effekt på två av eleverna i återberättande av sociala berättelser i interventionerna.   Slutsatserna vi kom fram till var att de rekommendationer och metoder ifrån sociala berättelser med basmeningar, enkelt språk, korta berättelser, bildstöd, användandet av fåtal karaktärer i berättelserna och relaterat till situationer/händelser eleven känner igen har gett effekt på elevernas återberättningar av perspektiv och mentala kausala samband. Interventionerna med sociala berättelser ger stöd för att användas som hjälpmedel för elever med AST och lindrig utvecklingsstörning i Theory of Mind (ToM), centrala koherens (CK) och exekutiva funktioner/arbetsminne (EF & AM) i att återberättningarna blir mer sammanhållna och ökad återberättning av perspektiv och mentala kausala samband. Vi hävdar utifrån undersökningens resultat och utfall att sociala berättelser kan utgöra ett återkommande inslag i undervisningen för att träna kognitiva-, språkliga- och kommunikativa färdigheter och förmågor av att göra olika perspektiveringar och mentala kausala samband i återberättningar av berättelser.    Nyckelord: sociala berättelser, narration, AST, lindrig utvecklingsstörning, single-case research design, aktionsforskning, perspektivering, mentala kausala samband, theory of mind, central koherens, exekutiva funktioner, arbetsminne.

Yrkeselever och deras förmåga att bedöma sin egen kunskapsutveckling : En kvalitativ fallstudie av yrkeslärares kollegiala lärande och utvecklingsarbete i en forskningscirkel

Syftet med detta paper är att beskriva och diskutera hur det i en forskningscirkel bestående av lärare verksamma inom en gymnasieskolas yrkesprogram var möjligt att etablera ett kollegialt lärande om elevers förmåga att bedöma sin egen kunskapsutveckling. Forskningscirkeln användes som en form av deltagarorienterad aktionsforskning, såväl som ett forum för att ur olika perspektiv undersöka och belysa pedagogiska problem i skolans vardag. Tanken var att forskningscirkelmetoden kunde användas för att etablera ett lärande och samtidigt initiera ett pedagogiskt utvecklingsarbete som bygger på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, där deltagarna inte bara var kunskapskonsumenter utan även producenter av handlingsrelevant kunskap. Studien bygger på en kvalitativ fallstudie där data har samlats in genom deltagande observation, informella samtal, en gruppintervju samt de texter som deltagarna producerade i forskningscirkelarbetet.   Resultatet visar att deltagarna inom forskningscirkelns ram kom att bilda olika mindre koalitioner där de samlades runt olika teman för utveckla ”miniforskningsprojekt” som på ett konkret och handfast sätt berörde problem om elevers förmåga att bedöma sin egen kunskapsutveckling som de behövde lära sig mer om för att kunna utveckla undervisningen. Skolans rektor och utbildningsledare, som också deltog i forskningscirkeln, fick på så sätt en möjlighet att utveckla sina egna kunskaper om den undervisning som deras lärare bedriver i sin vardag, liksom uppslag för hur de kunde utveckla ett mer praktiknära pedagogiskt ledarskap. För forskningscirkelledarna innebar det att de inte bara kunde fungera som en resurs och ge stimulans, de kunna också själva skaffa sig nya kunskaper om de pedagogiska problem som är förknippat med elevers självbedömningsförmåga.

Schack i förskolan : En ingång till matematik via schack

Studien är en kvalitativ undersökning inspirerad av aktionsforskning. Vi har använt oss av schack som ett verktyg i förskolan som en ingång till undervisning i matematik och för att synliggöra barns matematiserande. Som utgångspunkt för analysen har vi använt oss av begreppet matematisering samt Bishops sex grundläggande matematiska aktiviteter; Design, Lokalisering, Räkning, Mätning, Lek och Förklaring.   Aktiviteten utfördes vid fem olika tillfällen med barn födda 2010. Vid datainsamling användes videoobservationer och fältboksanteckningar. De fem aktivitetstillfällena innehöll en introduktion om schackets spelidé, utforskande av pjäser och brädet, samtal kring strategier samt reflektionsstunder.   Syftet med examensarbetet var att söka kunskap kring vilka av Bishops aktiviteter inom matematik som går att behandla genom att använda schack som ett verktyg för matematikundervisning i förskolan.   De frågor som studien behandlar är:   Vilka av Bishops matematiska aktiviteter går att behandla via schack? På vilket sätt blir barns matematiserande synbart under schackspel?   Resultatet visar betydelsen av pedagogernas roll att styra upp spelet för att barnen skulle stanna upp och diskutera och reflektera kring matematiska fenomen samt för att föra leken in på matematik. Ytterligare visade resultatet att de av Bishops matematiska aktiviteter som behandlades mest frekvent under matematikundervisningen var Lek och Räkning. Dessa aktiviteter återkommer vid samtliga tillfällen. Förklaring och Lokalisering återkommer vid fyra av tillfällena, Design återkom vid tre tillfällen. Mätning förekommer endast vid ett tillfälle. Vi observerade att barnen uttrycker matematiserande under matematikundervisningen via schack på tre olika sätt; Rör sin kropp efter hur de uppfattar rörelsen av schackpjäsen på brädet, Visar med fingrarna, Skapar egna begrepp.