Äldre vårdtagares delaktighet i omvårdnadsprocessen : En systematisk litteraturstudie

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva den äldre vårdtagarens delaktighet i omvårdnadsprocessen. Data samlades in genom databassökningar i databasen Cinahl och data granskades enligt modifierade granskningsmallar. Resultatet visade att de äldre vårdtagarnas upplevelse av delaktighet återfanns när sjuksköterskan såg vårdtagaren som en individ, vilket var enligt vårdtagarna när respekt visades och kunskap kunde utbytas mellan denne och sjuksköterskan. Denna litteraturstudie påvisade att kommunikation var det största behovet hos äldre vårdtagare under vårdtiden och att en god kommunikation var nyckeln till att delaktighet skapades mellan vårdtagaren och sjuksköterskan i omvårdnadsprocessen. Resultatet påvisade också att sjuksköterskan förväntas inneha kunskap att involvera den äldre vårdtagaren i omvårdnaden. En god vårdrelation stärks genom delaktighet i from av en god kommunikation mellan vårdtagare och sjuksköterskan.

Bemötandets innebörd utifrån ett sjuksköterske- och patient- perspektiv

Syfte: Syftet med denna studie var att belysa bemötandets innebörd utifrån både patient och sjuksköterskeperspektiv. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie där materialet inhämtades genom sökning av vetenskapliga artiklar i sökmotorn ELIN och i databaserna CINAHL, EBSCO och Elsevier. Artiklar som ansågs besvara studiens syfte och frågeställningar kvalitetsgranskades enligt modifierade granskningsmallar av Forsberg och Wengström (2003) och Willman, Stoltz och Bahtsevani (2006) och resultatet baserades på 11 stycken kvalitativa studiers samt en studie med mixed method. Resultatet: I analysen av artiklarna framkom olika faktorer som samtliga innefattade bemötandes innebörd. Dessa faktorer presenterades som fyra huvudteman: Vikten av att skapa en god vårdrelation mellan sjuksköterska och patient, Vårdrelation ur ett patientperspektiv, Vårdrelation ur ett sjuksköterskeperspektiv och Kommunikation mellan sjuksköterska och patient. Resultatet visade att det var av stor vikt att det uppstod ett möte emellan sjuksköterska och patient för att därigenom kunna utveckla en god vårdrelation. I denna process var kommunikation den viktigaste aspekten. Att sjuksköterskan var ärlig, engagerad och bemötte patienten som en unik person utifrån ett helhetsperspektiv var de mest betydelsefulla komponenterna beträffande bemötandets innehåll. Patienten upplevde då ett förtroende för sjuksköterskan som därmed kunde stödja patienten i att hantera och finna mening och hopp i sjukdomssituationen.

Kommunikation med patienter som har afasi till följd av stroke : En litteraturöversikt

Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva hälso- och sjukvårdspersonalens upplevelser av kommunikation med patienter som drabbats av afasi till följd av stroke. Vidare var syftet att beskriva vad det kunde finnas för hinder för en god kommunikation dem emellan. Ett ytterligare syfte var att beskriva de faktorer som kunde underlätta kommunikation mellan hälso- och sjukvårdspersonal och patienter som har afasi till följd av stroke. Metod: Artikelsökning till denna litteraturöversikt gjordes i PubMed, CINAHL, Cochrane och Vård i Norden. Artiklarna var publicerade mellan åren 2000-2010 samt skrivna på svenska eller engelska. Huvudresultat: En fungerande vårdrelation var en grundförutsättning för att bedriva en god omvårdnad. För skapandet av denna vårdrelation behövdes en lugn, stödjande och avslappnande miljö. Asymmetri förekom i olika varianter i kommunikation mellan hälso- och sjukvårdspersonal och patienter med afasi. Hälso- och sjukvårdspersonal upplevde både negativa och positiva känslor i interaktionen med patienten. Slutsats: Att plötsligt förlora sin kommunikationsförmåga genom det verbala språket har påvisats vara en tragedi för den drabbade. Det ställde krav på hälso- och sjukvårdspersonalen vars uppgift var att bevara patientens autonomi och integritet. För att både hälso- och sjukvårdspersonal samt patienter skulle må bra och kunna kommunicera så framkom det att strokeenheter kunde vara betydelsefulla.

Patienters upplevelser av vilka faktorer som har betydelse i vården på specialistsjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar. : En kvalitativ studie

Bakgrund: Hjärtsvikt är ett vanligt och allvarligt tillstånd med hög dödlighet, sjuklighet och försämrad livskvalité. Det beräknas att omkring en kvarts miljon personer i Sverige har kronisk hjärtsvikt. Inrättandet av specialistsjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar med läkarstöd har förbättrat behandlingen av patienter med hjärtsvikt. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka patienters upplevelser av vilka faktorer som har betydelse i vården på specialistsjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar. Metod: En intervjustudie med semistrukturerade frågor har använts. En kvalitativ manifest innehållsanalys användes för att analysera det material som framkom vid intervjuerna. Informanterna valdes ut genom ett strategiskt urval. Resultat: Resultatet visade att en fungerande vårdrelation med sjukvården som representerades av specialistsjuksköterska på hjärtsviktsmottagningen samt information för att klara av sin egenvård var av betydelse för informanterna. En god vårdrelation beskrivs av informanterna i studien att den innehåller kontinuitet, tillit till specialistsjuksköterska, samarbete med vårdpersonal, ett bekräftande bemötande samt tillgänglighet vid behov. Konklusion: Vården på specialistsjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar är betydelsefull för patienters trygghet. Det förefaller viktigt att få veta vem hjärtsviktspatienterna ska kontakta vid behov av stöd och hjälp för att hantera sin situation. Möjligheten att kontakta specialistsjuksköterska när behovet fanns upplevdes betydelsefull. Information om egenvård uppfattades av informanterna som viktigt och som ett stöd i det dagliga livet.

Sjuksköterskans stöd till personer med psykiska funktionsnedsättningar i utövandet av fysisk aktivitet och dess hälsoeffekter Litteraturstudie

Det har forskats mycket om fysisk aktivitets positiva effekter på människokroppen rent fysiskt. Tidigare har det inte varit en naturlig del av behandlingen inom psykiatrin vilket gjorde författarna nyfikna på hur det kan lyftas fram i vården av personer med psykiska funktionsnedsättningar. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva hälsoeffekterna av fysisk aktivitet för personer med psykiska funktionsnedsättningar och sjuksköterskans stöd genom handledning. Metod: Litteraturstudie. Resultat: Under sammanställningen av resultatet framkom att sjuksköterskor kan ge stöd genom Motiverande samtal (MI) som var av central betydelse. Då patienten själv hörsammas och bygger upp sina mål som ska vara mätbara tillsammans med utbildad vårdpersonal, men även genom stöd i patienternas egen utbildning och kunskap av den fysiska aktivitetens positiva inverkan på psykisk ohälsa. Slutsats: Sjuksköterskans metod att stödja och motivera personer med psykiska funktionsnedsättningar till att utöva fysisk aktivitet visade sig vara flera. Då det var viktigt med personcentrarad metod, var viktigt att de behärskade och kände till olika vägar att kunna motivera personer med psykiska funktionsnedsättningar. Andra betydelsefulla tillvägagångssätt var god vårdrelation, individualiserade träningsprogram, samt stöd och utbildning i de positiva hälsoeffekterna som fysisk aktivitet gav.

Att leva med kroniska sår En litteraturöversikt

Bakgrund: Kroniska sår innefattas av bensår, fotsår, trycksår, diabetessår, sårskada, tumörer, reumatiska sår och vårdskador vid komplikationer efter kirurgiska ingrepp, som inte har läkt inom 6 veckor. Forskning visar att trots att förebyggande strategier används, utvecklas det sår som kräver behandling. I mötet med vården är en god omvårdnad och en god vårdrelation viktig. Bristen på dessa leder ofta till ett lidande som individen måste kämpa emot med copingstrategier. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa personers erfarenhet av att leva med kroniska sår. Metod: En litteraturöversikt gjordes i denna studie med 15 vetenskapliga artiklar, som bestod av både kvantitativ och kvalitativ metod. Resultat: 3 huvudkategorier identifierades: begränsningar, lidande samt coping. Deltagarna ansåg att en brist på information samt begränsningar i vardagen påverkade individens sociala umgänge och fysiska aktivitet. Smärta, skam och rädsla ledde till depression. För att hantera detta använde individerna sig av familjen och stöd av vårdpersonalen Slutsats: Det framkom att individernas dagliga liv påverkades av det kroniska såret. Den konstanta smärtan orsakade sömnsvårigheter hos individen, vilket ytterligare försvårade hanteringen av smärtan och vardagen. Kontinuitet hos vårdpersonal och i behandlingen gav personerna en trygghet och en ökad förståelse för sitt tillstånd. Det belystes att det var viktigt att vårdpersonalen ser individen bakom såret, och inte bara lägger sitt fokus på sårläkningen och behandlingen.

Att vårda patienten inom operationssjukvård : en fenomenografisk studie

Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen var att beskriva uppfattningar av operationssjuksköterskans vårdande inom operationssjukvård och perioperativ vård Metod: En kvalitativ beskrivande design med en fenomenografisk metod valdes i båda studierna (I och II). I studie I samlades data in genom intervjuer med 16 strategiskt utvalda legitimerade sjuksköterskor och studenter i sista terminen av grundutbildningen till sjuksköterska. I studie II samlades data in genom intervjuer med 15 kliniskt verksamma operationssjuksköterskor. Båda studierna analyserades enligt fenomenografisk metod. Resultat: Resultatet av studie I visade att operationssjuksköterskans yrkesfunktion uppfattades som osjälvständig men ändå med ansvar för patientens vård utifrån specifika kunskaper i hygien och operationsmetodik. Omvårdnaden i yrkesfunktionen var otydlig och uppfattades som fragmentarisk eftersom operationssjuksköterskor enbart var delaktiga i en del av patientens vårdprocess och hade få möjligheter att skapa en vårdrelation med patienten. Resultatet i studie II visade att operationssjuksköterskor ville följa patienten hela vägen. Det innebar att lära känna patienten både före och efter operationen och därigenom bli ansvariga för att säkerställa patientens kontinuitet och säkerhet i vården. Genom att hålla ett vakande öga skyddade de patientens kropp och bevarade patientens värdighet. Konklusioner: Operationssjuksköterskans yrkesfunktion ansågs som fragmenterad och uppfattades vara medicinskt och tekniskt inriktad. Det framkom att vårdandet inom operationssjukvård och perioperativ vård var otydlig. Det fanns en vilja att bli mer delaktig i patientens vård och att vårdandet blev tydligare för andra yrkeskategorier inom vård.