Tratamiento de Artritis reumatoide con antagonistas del factor de necrosis tumoral alfa y su asociación con el desarrollo de melanoma cutáneo: revisión sistemática de la literatura y meta-análisis.

Introducción: El tratamiento con antagonistas del factor de necrosis tumoral alfa (anti TNF) ha impactado el pronóstico y la calidad de vida de los pacientes con artritis reumatoide (AR) positivamente, sin embargo, se interroga un incremento en el riesgo de desarrollar melanoma. Objetivo: Conocer la asociación entre el uso de anti TNF y el desarrollo de melanoma maligno en pacientes con AR. Metodología: Se realizó una búsqueda sistemática en MEDLINE, EMBASE, COCHRANE LIBRARY y LILACS para ensayos clínicos, estudios observacionales, revisiones y meta-análisis en pacientes adultos con diagnóstico de AR y manejo con anti TNF (Certolizumab pegol, Adalimumab, Etanercept, Infliximab y Golimumab). Resultados: 37 estudios clínicos cumplieron los criterios de inclusión para el meta-análisis, con una población de 16567 pacientes. El análisis de heterogeneidad no fue significativo (p=1), no se encontró diferencia en el riesgo entre los grupos comparados DR -0.00 (IC 95% -0.001; -0.001). Un análisis adicional de los estudios en los que se reportó al menos 1 caso de melanoma (4222 pacientes) tampoco mostró diferencia en el riesgo DR -0.00 (IC 95% -0.004 ; -0.003). Conclusión: En la evidencia disponible a la fecha no encontramos asociación significativa entre el tratamiento con anti TNF en pacientes con diagnóstico de AR y el desarrollo de melanoma cutáneo.

Dokumentation av smärta och smärtbehandling hos barn med lårbensbrott på Akutmottagningen på Mora lasarett : - en journalstudie

Syftet med studien var att granska hur smärta och smärtbehandling hos barn under 12 år med lårbensbrott dokumenterades enligt Socialstyrelsens föreskrifter i omvårdnadsjournalen på akutmottagningen på Mora lasarett. En retrospektiv journalstudie genomfördes på journaler tillhörande de barn med lårbensbrott som vårdats på akutmottagningen under en femårsperiod. Studien omfattade totalt 38 journaler. För att granska dokumentationens kvantitet och kvalitet användes en modifierad granskningsmall och granskningsnyckel CAT-CH-ING. Utifrån dessa kunde dokumentationen poängsättas och frekvensen av dokumentationen rörande smärta och smärtbehandling beräknas. Resultatet visade att omvårdnadsdokumentationen var bristfällig både vad gällde kvantitet och kvalitet. 13 av 38 journaler saknade helt anteckningar rörande smärta eller smärtbehandling. 16 journaler innehöll dokumentation av anamnes och eller status rörande smärta. Smärtbehandling fanns dokumenterad i 22 journaler, men bara en journal innehöll utvärdering av smärtbehandling. Slutsatsen var att 13 journaler av 38 helt saknade dokumentation rörande smärta eller smärtbehandling, trots att barnen hade en komplicerad fraktur. Övriga 25 journaler utom en hade bristfällig dokumentation enligt Socialstyrelsens föreskrifter.

Alkohol, självkänsla och kön : en sambandsstudie

Självkänsla är vår värdering av vem vi är, den kan var hög eller låg men relativt bestående över tid (Jonsson, 2003). Det sägs att killar har högre självkänsla samt bättre psykiskt välbefinnande jämfört med tjejer (Socialstyrelsen 2009). Syftet med undersökningen var att ta reda på om grad av självkänsla påverkade alkoholkonsumtionen, om killar skattade sin självkänsla högre än tjejer samt om det fanns könsskillnader i alkoholkonsumtionen. Sextioen gymnasieungdomar deltog i enkätundersökningen, 27 killar och 34 tjejer. Resultatet påvisade att självkänslan påverkar alkoholkonsumtionen i grad av berusning (p<0.01) och inverkar på debutåldern, (p<0.01) killar skattar sin självkänsla högre än tjejer (p<.001) och tjejer alkoholdebuterar tidigare än killar (p<.05).

Klassifikation av vårdåtgärder, KVÅ

Bakgrund: Behovet av att göra verksamhetsuppföljningar som bland annat grundar sig på individrelaterade åtgärder är stort inom hälso- och sjukvård och omsorg. Inom omvårdnadsområdet finns ett antal klassifikationer främst framtagna i USA. Inom medicinska området finns specialitetsspecifika klassifikationer som till exempel Klassifikation av kirurgiska åtgärder. Någon patientrelaterad, vårdgivaroberoende klassifikation har emellertid inte funnits i Sverige. Socialstyrelsen påbörjade därför ett arbete att utveckla en svensk klassifikation, oberoende av vårdgivarkategori och medicinska specialiteter. Ett första förslag till klassifikation av medicinska åtgärder, KMÅ, presenterades år 2000. Förslaget ansågs inte representera en tillräcklig bredd av åtgärder varför Svensk sjuksköterskeförening, Förbundet Sveriges arbetsterapeuter och Legitimerade sjukgymnasters förbund år 2004 fick ett uppdrag att komplettera och utveckla denna klassifikation att också gälla andra vårdåtgärder än rent medicinska.Syfte: Att utveckla en tvärprofessionell klassifikation som beskriver patientrelaterade åtgärder inom omvårdnad, arbetsterapi och sjukgymnastik. Arbetet skulle inkluderas i en redan fastställd klassifikation med medicinsk inriktning.Metod: En arbetsgrupp bestående av sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster har utvecklat ett förslag till åtgärdsklassifikation – en testmodul - som utgår från komponenterna i WHO:s Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa, ICF. Valet av struktur grundar sig på att åtgärder inom arbetsterapi, omvårdnad och sjukgymnastik sällan har som fokus kroppsstruktur utan snarare individens funktioner, aktiviteter och delaktighet samt omgivningsfaktorer. Ett protokoll för prövning av testmodulen har utformats. Resultat: Socialstyrelsen antog arbetsgruppens förslag i november 2005. I december 2005 publicerade Socialstyrelsen förslaget i form av en testmodul som skall prövas bland annat i klinisk verksamhet under år 2006. Förslaget omfattar ca 250 centrala åtgärder på aggregerad nivå inom de tre verksamhetsområdena. Utifrån resultaten från prövningarna skall förslaget justeras och ytterligare utvecklas. Detta arbete beräknas vara klart under våren 2007 för att integreras till en gemensam tvärprofessionell åtgärdsklassifikation som kan tas i bruk årsskiftet 2007/2008.

Arbetslöshet som en icke önskvärd konsekvens av socialbidrag : Resultat från en tidsserieanalys på befolkningsnivå i Sverige 1946–1990

Unemployment as an unintended consequence of social assistance recipiency: results from a time-series analysis of aggregated population data Does the frequency of unemployment have a tendency to increase the number of social assistance recipients, or does the relationship work the other way around? This article utilizes Swedish annual data on aggregated unemployment and means-tested social assistance recipiency in the period 1946–1990 and proposes a multiple time-series approach based on vector error-correction modelling to establish the direction of influence. First, we show that rates of unemployment and receipt of social assistance is co-integrated. Second, we demonstrate that adjustments to the long-run equilibrium are made through adjustments of the unemployment. This indicates that the level of unemployment reacts to changes in rates of social assistance recipiency rather than vice versa. It is also shown that lagged changes in the level of unemployment do not predict changes in rates of social assistance recipients in short-term. Together these findings demonstrate that the number of social assistance recipients does increase the number of unemployed in a period characterized by low unemployment and high employment.

Stuprör, hängrännor och rännkrokar : Utvärdering av projektet Samordnat stöd till barn och föräldrar i familjer med missbruk 2013–2014

Sammanfattning Socialstyrelsen har initierat ett utvecklingsarbete i fem kommuner i syfte att samordna stödet till barn under 18 år och föräldrar i familjer där föräldrar har problem med riskbruk/missbruk. Arbetet skulle särskilt stärka helhetssynen och samverkan mellan enheter i kommunen som har ansvar för barn, ungdom och familj respektive missbruk och beroende. Med helhetssyn avses här att se barns och vuxnas individuella behov, men även som familj, när det gäller socialtjänstens arbete med att upptäcka missbruk bland föräldrar, utreda, ge insatser och följa upp. Utvärderingen, som om avser tiden november 2012 till september 2014., avser såväl själva utvecklingsarbetet (processen) som dess resultat. Det kan med utvärderingstermer benämnas programteoriutvärdering och som genererat tre övergripande frågeställningar: Har kommunerna genomfört vad de föresatt sig göra? Har de uppnått de mål som de satt upp? Vilka förhållanden hindrar alternativt befrämjar ett familjeperspektiv i socialtjänstens arbete med barn och vuxna? För analys och tolkning av resultaten har implementeringsteori och teorier kring organisation och samverkan använts. Två år är en kort tid för att ett utvecklingsarbete av den här omfattningen ska ge några synbara avtryck i verksamheterna och framförallt innebära något för brukarna/ klienterna. I två kommuner har arbetet fått ett sådant genomslag att även klienterna kunnat tillfrågas om upplevelsen av samordningen samt om och hur arbetet inneburit någon förändring för dem. I en kommun har arbetet inte gett några större avtryck vare sig i organisationen eller för klienterna. I två kommuner har det inneburit viss utveckling av samarbete och samordning på professions- och verksamhetsnivå. Alla fem kommuner har fullföljt projektet och har en ambition att fortsätta utvecklingsarbetet. Målsättningen att pröva de samordnande insatserna i större skala har omsatts i en av de deltagande kommunerna. Det kan konstateras att de i teorin beskrivna hindren även förekommer i detta projekt. Det gäller exempelvis brister i kommuniceringen, hur samordnandet och uppföljningen med familjen faktiskt ska gå till, hög personalomsättning, hög arbetsbelastning och brister i ledningsstöd. Att enheterna är lokaliserade på olika ställen eller organiserade i olika förvaltningar är andra hinder. Framgångsfaktorer har varit fungerande arbetsledarskap och förankring på flera nivåer. Ledare som tar aktiv del och lyssnar och lär. Att det finns mottagningsfunktioner på bägge enheterna inom respektive kommun banar vägen för samverkan när det gäller upptäckt och utredning. Att testa en samordningsmodell i några pilotärenden förefaller vara ett bra sätt att förbereda sig innan implementering sker i större skala. Att utbyta erfarenheter med andra kommuner har visat sig verkningsfullt. Det finns flera exempel på hur kommunerna av lärt varandra och även använt varandra i utvecklingsarbetet. Optimistiska, erfarna och uthålliga projektmedarbetare med tydliga mandat som leder implementeringen är en framgångsfaktor, liksom att utgå från faktiska behov av förändringar i organisationen. Tre förhållanden som identifierats som hindrande eller försvårande av ett samordnat arbetssätt kan sammankopplats med lagstiftning och organisationsformer. Utredning och insats går inte alltid i fas med varandra tidsmässigt på vuxenheten och enheten för barn och unga. Enligt socialtjänstlagen ska en barnutredning vara slutförd inom fyra månader och en förhandbedömning ska vara gjord inom 14 dagar (SOL 11:2). Sådana tidsgränser formuleras inte för vuxenärenden. Barnutredningen kan avslutas utan insats med hänvisning till att det finns en fungerande förälder och vuxenutredningen likaså, därför att den vuxne inte är motiverad att göra något åt sitt missbruk. Själva arbetets organiserande gör att det finns flera ärenden i en familj som inte synkroniseras. Slutligen diskuteras resultatet utifrån den vedertagna metaforen stuprör. De flesta kommuner i Sverige har en specialiserad organisation. I en sådan organisation flyter barnärendena i ett stuprör och vuxenärenden i ett annat. Utöver detta införs här metaforerna hängrännor och rännkrokar. Hängrännor behövs för att möjliggöra ett helhetsperspektiv på familjen, i hängrännorna blandas ärendena. Rännkrokar slutligen ses som strukturerna i organisationen som underlättar de blandade ärendeflödena. De samordningsmodeller som kommunerna prövat kan liknas vid försök att montera upp hängrännor. 

BEMÖTA BARNENS BEHOV : En kvalitativ studie av personalens upplevelser av yrkesroll och arbetsuppgifter på hem för vård eller boende för ensamkommande barn

The present study explores how members of staff at HVB for unaccompanied minors experience their work tasks, their roles as care givers, and what they mean it takes to meet the needs of the children. The data consists of six semi-structured interviews conducted at three different HVB. The interviews were analysed using reports made by the National Board of Health and Welfare (Socialstyrelsen) and the health and Social Care Inspectorate (IVO), and theories about resilience from mental illness. Furthermore, the current paper draws on previous research on the needs of unaccompanied minors and on international professionals’ roles and work tasks. The results show that the staff’s main task is to meet some of the needs of the children as their need of security, support, stability and sense of belonging. Time, knowledge, personal suitability and formal training were emphasized as important characteristics in order for them to adequately respond to the children’s needs.

Sociala meddelanden.

At head of title, 1912- : Statistika meddelanden. Ser. F. Band I-

Yrkesinspektionens verksamhet.

Mode of access: Internet.

Registrerade sjukkassor.

1892-1910 have title: Registrerade sjukkassors verksamhet.