GIH:s rullskidprojekt : Lärarstudenter GIH 2008 delrapport 2: 2009

Gymnastik – och idrottshögskolan, GIH, har en lång tradition av utbildning inom skidåkning. Redan 1924 genomfördes den första fjällfärden för civila studenter i Jämtland och sedan 1926 har obligatorisk utbildning i turteknik, förlagd till fjällterräng, genomförts (Schantz & Halldén, 1988). Utförsåkning och längdåkning har också länge funnits med som inslag i vinterutbildningen. För närvarande har samtliga program vid GIH (lärarprogrammet, tränarprogrammet och hälsopedagogprogrammet) en obligatorisk vinterutbildning i fjällmiljö, omfattande omkring tre högskolepoäng (cirka två veckors heltidsstudier). Under senare år har en ökande andel av de antagna studenterna uppvisat brister vad gäller grundläggande skidfärdighet, vilket försvårat möjligheterna till breddning och fördjupning, såväl teoretiskt som praktiskt, under vinterutbildningen. De stora skillnaderna i färdighet hos studenterna innebär, förutom svårigheterna att tekniskt och didaktiskt arbeta med olika aspekter av skidåkning med heterogena grupper under en så begränsad tid, även att säkerheten under turåkningsmomentet får större fokus än vad som tidigare varit fallet. Den bristande skidåkningsfärdigheten hos vissa studenter kan bland annat få till följd att de får svårt att genomföra turåkningen. Den vanligtvis otillräckliga snötillgången i Mellansverige gör att träning på "hemmaplan" blir svår att genomföra. I syfte att söka komma till rätta med denna problematik genomfördes ett delprojekt inom ramen för det så kallade "GIH 2008-projektet". Studenter som själva ansåg sig ha en bristande skidteknik, eller betraktade sig som nybörjare i skidåkning, erbjöds delta i projektet. Utöver möjligheten att stödja studenter som saknade eller hade liten tidigare erfarenhet av skidåkning, fanns här möjlighet att prova olika metodiker för didaktiska studier. Denna åtgärd från GIH:s sida att bistå studenter som av geografiska, klimatologiska eller av andra orsaker inte haft möjlighet att tidigare skaffa sig skiderfarenhet kommer sannolikt att bli än mer betydelsefull i framtiden. Nedan presenteras data för stakmomentet och diagonalåkningen i projektet. Ett antal utrustningar, bestående av skidskor, stavar och rullskidor införskaffades och studenterna fick en möjlighet att under några veckor träna rullskidåkning Såväl kvalitativa som kvantitativa metoder användes för utvärdering av träningsprocesser. Denna utvärdering baserades på videofilmning och datorbaserad videoanalys.

Vikten på stavspetsen påverkar dess rörelsebana vid dubbelstakning på rullskidor.

Syfte Syftet med undersökningen är att genom en experimentell studie jämföra två stavspetsars, med olika vikt, inverkan på stavspetsens rörelsemönster under rullskidåkning i olika åkhastigheter på rullband vid dubbelstakning. Metod Tio elitaktiva manliga längdskidåkare deltog i studien där de under rullskidåkning på band filmades med ett rörelseanalyssystem som samlade in data rörande stavspetsens rörelsemönster i x-, y- och z-led. Två olika stavspetsar med olika vikt jämfördes under dubbelstakning vid två olika arbetsintensiteter. Resultat Då lätt stavspets används befinner sig punkten där stavspetsen är längst fram i rörelsecykeln både högre upp i förhållande till mattan och längre fram i förhållande till stavisättningen än då tung stavspets används. Detta oberoende av arbetsintensitet. Avståndet i x-led mellan stavspetsens isättning och skidans bindning är kortare när lätt stavspets används oavsett arbetsintensitet. Då lätt stavspets används befinner sig punkten där stavspetsen är längst bak i rörelsecykeln både högre upp i förhållande till mattan och längre bak i förhållande till stavsläppet än då tung stavspets används. Detta oberoende av arbetsintensitet. Punkten då stavspesten befinner sig högst upp i rörelsecykeln är högre upp för lätt stavspets än för tung. Även detta oberoende av arbetsintensitet. Då det gäller stavspetsens kontakttid med mattan visas ingen skillnad mellan lätt och tung stavspets oavsett arbetsintensitet. Slutsatser Tydliga skillnader mellan hur de två stavspetsarnas rörelsemönster ser ut vid rullskidåkning i olika arbetsinsatser hittades. I tävlingssammanhang används så lätt utrustning som möjligt inom elitlängdskidåkning. Den lätta stavspetsen i undersökningen överensstämmer mer med vikten hos den utrustning som används vid dessa aktiviteter än den tunga. Rörelsemönstret hos den lätta stavspetsen kan därmed även tänkas spegla rörelsemönstret vid skidåkning på snö bäst. När rörelseanalyser utförs borde detta tas i beaktning om målet är att efterlikna tävlingssituationen så mycket som möjligt.