Att hitta och utforska : Om Damien Echols autobiografi Life After Death

This paper investigates the autobiography of Damien Echols. The autobiographical subject, Echols, depicts his life as a marginalized youth during the nineteen seventies and nineteen eighties in Arkansas, USA. It also explores the years that Echols spent on Death Row after having been arrested along with two other youths for the murder of three eight-year-old boys; a crime all three of the accused denied having committed. In 2011, after eighteen years of incarceration, the three now grown up men were released from prison. The author of this paper discusses biography and especially autobiography as a genre and explores to what extent memories represent the actual life the autobiographical subject, Echols, has lived and if memories are or can be truthful. In order to find the underlying meanings of the autobiography, the author of this paper uses as a starting-point a psychoanalytic approach towards Echol’s text. Key terms that will undergo a more close inspection are horror, water and home. This paper concludes with the notion that autobiographical objective truth does not exist.

Kvinnliga monster och abjekt femininitet : En semiotisk och psykoanalytisk studie av femininitet, feminism och monsterkroppen i tv-serien Penny Dreadful

Studien undersöker hur kvinnliga karaktärer representeras i relation till skräcktematiken i tv-serien Penny Dreadful (2014-). Syftet har varit att studera huruvida det som är typiska kännetecken för skräck kan kopplas till kvinnlighet, femininitet och feminism (det senare då man kan uppfatta ett genuskritiskt samtal i serien). Med hjälp av psykoanalytiska teorier kring abjektion visar analysen hur det som är skrämmande med kvinnor, är skrämmande på andra sätt än vad som är skrämmande med män. Det som är abjekt med kvinnan definieras ofta utifrån hennes sexualitet och biologiska egenskaper, och skapar därmed en feminin monstrositet och således är helt olik den manliga. Detta har till stor del växt fram genom historiska myter, religioner och konst, som har bidragit till könsspecifika monster utifrån stereotyp femininitet, så som häxor, sirener eller Medusa. Genom att utforska tv-seriens karaktärer med hjälp av semiotiska och psykoanalytiska verktyg avslöjas möjliga tolkningar som visar hur nämnda feminina monster tycks grunda sig i manlig rädsla och kvinnan som hot. Kastrationskomplexet som bidragande faktor och den manliga blicken tycks därför kväsa uttryck för kvinnlig frigörelse i serien, genom att sexualisera, plåga och göra kvinnan abjekt och monstruös i direkt genmäle till dessa. Serien tycks därför trots sin genuskritiska diskurs kontrolleras av en manlig blick och ett skoptofiliskt seende, något som möjligtvis bidrar till att kvinnlighet och femininitet kodas som abjekt, och i värsta fall stigmatiserar den feministiska kvinnan.