Baptiströrelsen i Piteå : En studie av baptismens framväxt och utbildning mellan 1850 och 1910

Det övergripande syftet med denna uppsats har varit att undersöka baptismens framväxt, genombrott och utveckling under perioden 1850-1910. I anslutning till detta har jag även studerat baptismens etablering på nationell nivå. De frågeställningar som har utformats i anknytning till syftet har varit; När, varför och genom vilka uppkom baptismen i Piteå? Vilka människor kom att ansluta sig till baptismen i Piteå? Vilka orsaker fanns till baptismens förändring och utveckling på lokal nivå? Den metod som använts för att undersöka dessa aspekter har varit i huvudsak kvalitativ, där studiet av material i form av medlemsmatriklar, församlingsprotokoll, minnes- och årsskrifter samt relevant litteratur och avhandlingar använts. Resultatet av studien visar att den svenska baptiströrelsen har sin bakgrund i Amerika, England och Tyskland, och att den spreds till vårt land därifrån. En orsak till detta var gynnsamma samhällsförhållanden där läsar- och separatiströrelsen skapat en grogrund för baptisternas missionssträvanden under den första hälften av 1800-talet. I Piteå och Norrbotten etableras rörelsen i slutet av 1850-talet. Som förklaring till baptismens utveckling och förändring på lokal nivå har jag funnit att Piteå under perioden till övervägande del varit ett jordbrukssamhälle, vilket skapat en relativt låg grad av social rörlighet bland de unga anhängare som framför allt hämtades ur arbetarklassen. Utifrån tidigare studier av baptismen kan Piteå sägas vara ett exempel på ett samhälle där lojaliteten mot den äldre kyrkliga gemenskapen troligen levde kvar under perioden. Samtidigt hade församlingens idémässiga tankegods som folkrörelse en viktig social och ideologisk betydelse för individen, trots församlingens relativt små numerära framgångar.

Caracterização morfológica da corrosão por pite da liga AL2024 em soluções contendo cloretos e molibdatos

A very new method application for digital image processing and analysis to classify shape and evaluate size and morphology parameters of pit corrosion is used in this paper. This method seems to be very effective to analysis surfaces with low or high degree of pitting formation. Pits formed on 2024 alloy surface by chloride and by chloride + molibdate anions have similar mean area, are found to be widther than deeper and exhibit predominantly conical or near-conical and irregular geometries.

Efeito da temperatura de revenimento sobre o grau de sensitização e resistência à corrosão por pite de aços inoxidáveis supermartensíticos contendo 13% Cr, 5% Ni, com e sem adições de Nb e Mo.

O desenvolvimento dos aços inoxidáveis Super-Martensíticos (SM) nasce da necessidade de implementar novas tecnologias, mais econômicas e amigáveis ao meio ambiente. Os aços inoxidáveis SM são uma derivação dos aços inoxidáveis martensíticos convencionais, diferenciando-se basicamente no menor teor de carbono, na adição de Ni e Mo. Foram desenvolvidos como uma alternativa para aços inoxidáveis duplex no uso de dutos para a extração de petróleo offshore em meados dos anos 90. Para que esses aços apresentem as propriedades mecânicas de resistência à tração e tenacidade é necessário que sejam realizados tratamentos de austenitização, seguido de têmpera, e de revenimento, onde, particularmente para este último, há várias opções de tempos e temperaturas. Como os tratamentos térmicos geram as propriedades mecânicas através de transformações de fase (precipitação) podem ocorrer alterações da resistência à corrosão. São conhecidos os efeitos benéficos da adição de Nb em aços inoxidáveis tradicionais. Por isso, o objetivo desta pesquisa foi estudar aços inoxidáveis SM contendo Nb. Foi pesquisada a influência da temperatura de revenimento sobre a resistência à corrosão de três aços inoxidáveis SM, os quais contêm 13% Cr, 5% Ni, 1% a 2% Mo, com e sem adições de Nb. No presente trabalho, foram denominados de SM2MoNb, SM2Mo e SM1MoNb, que representam aços com 2% Mo, 1% Mo e 0,11% Nb. Dado que os principais tipos de corrosão para aços inoxidáveis são a corrosão por pite (por cloreto) e a corrosão intergranular (sensitização), optou-se por determinar os Potenciais de Pite (Ep) e os Graus de Sensitização (GS) em função da temperatura de revenimento. Os aços passaram por recozimento a 1050°C por 48 horas, para eliminação de fase ferrita delta. Em seguida foram tratados a 1050 °C por 30 minutos, com resfriamento ao ar, para uniformização do tamanho de grão. A estrutura martensítica obtida recebeu tratamentos de revenimento em temperaturas de: 550 °C, 575 °C, 600 °C, 625 °C, 650 °C e 700 °C, por 2 horas. O GS foi medido através da técnica de reativação eletroquímica potenciodinâmica na versão ciclo duplo (DL-EPR), utilizando-se eletrólito de 1M H2SO4 + 0,01M KSCN. Para determinar o Ep foram realizados ensaios de polarização potenciodinâmica em 0,6M NaCl. Os resultados obtidos foram discutidos através das variações microestruturais encontradas. Foram empregadas técnicas de microscopia ótica (MO), microscopia eletrônica de varredura (MEV), simulação termodinâmica de fases através do programa Thermo-Calc e determinação de austenita revertida mediante difração de raios X (DRX) e ferritoscópio. A quantificação da austenita por DRX identificou que a partir de 600 °C há formação desta fase, apresentando máximo em 650 °C, e novamente diminuindo para zero a 700 °C. Por sua vez, o método do ferritoscópio detectou austenita nas condições em que a analise de DRX indicou valor nulo, sendo as mais críticas a do material temperado (sem revenimento) e do aço revenido a 700 °C. Propõe-se que tais diferenças entre os dois métodos se deve à morfologia fina da austenia retida, a qual deve estar localizada entre as agulhas de martensita. Os resultados foram discutidos em termos da precipitação de Cr23C6, Mo6C, NbC, fase Chi, austenita e ferrita, bem como das consequências do empobrecimento em Cr e Mo, gerados por tais microconstituintes. São propostos três mecanismos para explicar a sensitização: o primeiro é devido a precipitação de Cr23C6, o segundo a precipitação de fase Chi (rica em Cr e Mo) e o terceiro é devido a formação de ferrita durante o revenimento. O melhor desempenho quanto ao GS foi obtido para os revenimentos a 575 °C e 600°C, por 2 horas. Os resultados de Ep indicaram que o aço SM2MoNb, revenido a 575°C, tem o melhor desempenho quanto à resistência à corrosão por cloreto. Isso associado ao baixo GS coloca este aço, com este tratamento térmico, numa posição de destaque para aplicações onde a resistência à corrosão é um critério de seleção de material, uma vez que, segundo a literatura a temperatura de 575 °C está no intervalo de temperaturas de revenimento onde são obtidas as melhores propriedades mecânicas.

Exercices de piéte et prières pour l'édification particulière des chrétiens éclairés et vertueux /

"Traduits de l'allemand par M. Louis Dumas".

L'esprit de M. Cormeaux, Zélé missionnaire, décapité à Paris en 1794, ou Ses opuscules de Piête.

Mode of access: Internet.

Estudo do mecanismo de corrosão por pites em água do mar de aços inoxidáveis supermartensíticos microligados com Nb e Ti

Os aços inoxidáveis supermartensíticos (SMSS) são usados em ambientes agressivos devido à sua boa soldabilidade, boas propriedades mecânicas em temperaturas elevadas e superior resistência à corrosão sob tensão. Aplicações na exploração de petróleo demandam superior combinação de propriedades e os aços inoxidáveis duplex e superduplex têm sido aplicados nessa área, a despeito de seus custos elevados. Os SMSS consistem numa alternativa técnica e econômica ao uso daqueles aços. Nesse trabalho, adições de Nb e Ti foram realizadas com o intuito de minimizar o efeito de sensitização, promover o refino de grãos e foram estudados os aspectos microestruturais e a resistência à corrosão por pites em água do mar. A formação e a evolução dos pites foram acompanhadas por ensaios de corrosão, microscopia óptica e eletrônica, focalizando suas morfologias. O aço com Ti apresentou o melhor desempenho quanto à corrosão, com o maior potencial de corrosão e menor potencial de pite entre os aços em estudo. O aço com Nb, apesar de apresentar potencial de corrosão superior ao do aço sem adição, teve um potencial de pite inferior ao do mesmo.

Estudo eletroquímico comparativo do aço ISO 5832-9 em diferentes meios de interesse biológico

Foi estudado o comportamento eletroquímico a 37°C do aço inoxidável ISO 5832-9, em meios de NaCl 0,9 %, de Ringer Lactato e meio mínimo de Eagle (MEM), por voltametria linear e análises da superfície por microscopia eletrônica de varredura (MEV) e por espectroscopia por dispersão de energia (EDS). Foram feitos ensaios mecânicos e testes de toxicidade. O aço ISO 5832-9 se encontra passivado no potencial de corrosão e não apresenta corrosão por pite nos três meios estudados em toda faixa de potencial investigada, desde o potencial de corrosão até 50 mV acima do potencial de transpassivação. Em meio de MEM, no entanto, as análises por MEV e EDS mostraram que o referido aço, nesse valor mais elevado de potencial, apresentou um comportamento diferente, com perda das inclusões de óxido de manganês. Os potenciais de corrosão, Ecorr (potencial de circuito aberto estacionário) bem como os valores de densidade de corrente de passivação, variaram na seguinte ordem: Ecorr, RL < Ecorr, NaCl < Ecorr, MEM. e jMEM << jRL ≅ jNaCl. No ensaio de citotoxicidade, o aço foi caracterizado como não-tóxico.

Management of Childhood Urticaria: Current Knowledge and Practical Recommendations

Urticaria, defined by the presence of wheals and/or angioedema,is a common condition in children, prompting parents to consult physicians. For its successful management, paediatric-specific features must be taken into account, regarding the identification of eliciting triggers and pharmacological therapy. This review systematically discusses the current best-available evidence on spontaneous acute and chronic urticaria as well as physical and other urticaria types in children. Potential underlying causes, namely infections, food and drug hypersensitivity, autoreactivity and autoimmune or other conditions, and eliciting stimuli are considered, with practical recommendations for specific diagnostic approaches. Second-generation antihistamines are the mainstay of pharmacological treatment aimed at relief of symptoms, which require dose adjustment for paediatric use. Other therapeutic interventions are also discussed. In addition, unmet needs are highlighted, aiming to promote research into the paediatric population, ultimately aiming at the effective management of childhood urticaria.

Katechismus, eli se : christillinen oppi meiden uskom päe kappalegista nuorel ja yxikertaisel kansal sangen tarpellinen.

Stolbovan rauhassa Ruotsiin liitettyjen itäisten alueiden väestö oli ortodoksista, ja sen saattaminen luterilaisen kirkon piiriin edellytti muun muassa uudenlaista, luterilaiseen katekismukseen perustuvaa kansanopetusta. Viipurin hiippakunnan piispaksi vuonna 1642 nimitetty Petrus Bjugg laati suomensukuisia ortodoksikarjalaisia varten uuden suomenkielisen, mutta kyrillisin kirjaimin painetun katekismuksen. Katekismus oli painettu vuonna 1644 alankomaalaissyntyisen Pieter van Selowin kirjapainossa. Selow oli tullut Tukholmaan kirjakkeiden valajana ja perustanut sinne kirjapainon, jonka kirjakevalikoimassa oli myös kyrillinen kirjaimisto. Katekismus opettaa nuorisolle Jumalan kymmenen käskyä ja uskon kappaleet: '... Kuinga nuore kanssa pite opetettaman ittseäns siunamaan aamulla ja ehtoina, kuinga nuore kansa pita opetetaman lukeman rualle ja ruvalda, monikagat jalot opetuxet pygestä Ramatusta kaikein sätyjen ja virkain menost, jooilla ittsekukin gänen ammatissans opetetaan, mitä gänen tekemän ja iättämän pitä...'.

På flykt i eget land : internflyktingar i Sverige under stora nordiska kriget

År 1721 stod bondhustrun Lisbeta Mickelsdotter från Pyhäjoki framför prästen i Piteå socken och redogjorde för sina upplevelser under det hemska året 1714 då ryssarna inföll i Österbotten och alla som bara kunde begav sig på flykt. Lisbeta är bara en av de tiotusentals flyktingar som under det stora nordiska kriget 1700–1721 flydde från såväl Östersjöprovinserna men framför allt från Finland till tryggheten i Sverige. I avhandlingen skildras vilka som flydde, varifrån och vart. Man kan tala om en elitens flykt där ämbetsmän och präster sökte sig västerut enligt de direktiv som Karl XII gett om att civilbefolkningen skulle söka sig bakom den egna armén. Det förekom också en bondeflykt från framför allt Österbotten och Åland. Det här var områden som p.g.a. strategiska skäl förhärjades av ryssarna. För många fanns det inget annat alternativ än att fly, antingen ut i de djupa skogarna eller västerut till Sverige. En delorsak till flykten var den order som Karl XII gett. Ryssarna föregicks av ett rykte som hade sin bakgrund i den propaganda som de svenska myndigheterna i decennier hade bedrivit. Ryssarna sågs som en grym fiende. När ämbetsverk och magistrat började packa ihop sina arkiv för en överflyttning till Sverige skedde det i smyg för att inte förorsaka oro bland den övriga befolkningen. Paniken låg hela tiden på lur och det faktum att myndigheterna gav sig av ledde till, att när ryssarna verkligen plötsligt dök upp i socknen var det många som valde att hals över huvud ge sig iväg. För att hjälpa flyktingarna ekonomiskt samlades det till förmån för flyktingarna kollekt över hela det svenska väldet. I Stockholm tillsatte myndigheterna en flyktingkommission som fick till uppgift att bland flyktingarna fördela de medel som hade samlats in. Huvudprincipen var att ju mer man hade förlorat desto större understöd skulle man få. Det var viktigt att ståndssamhället bevarades. Utanför de grupper som skulle hjälpas lämnades bl.a. köpmän och hantverkare som förväntades kunna fortsätta sin verksamhet i Sverige, gamla och orkeslösa som skulle beredas rum på fattighus samt unga och friska som skulle försörja sig genom arbete. Eftersom det var svårt att finna en försörjning och då många tvingades livnära sig genom att tigga tvingades flyktingkommissionen också ge en slant till personer som enligt kommissionens instruktion skulle lämnas utan hjälp. Det är ändå tveksamt om de små summor det stora flertalet fick egentligen hade någon betydelse för dem. Man kan konstatera att många hade det oerhört svårt under sin tid i Sverige. För mitt arbete har det viktigaste källmaterialet varit de förteckningar som flyktingkommissionen gjorde över vem som fått understöd och hur mycket som utbetalades. Av de här uppgifterna har jag byggt upp en databas med över 13 000 identifierade flyktingar. Jag har utgående från bl.a. uppgiften om identifierade individer kunnat fastställa att antalet finska flyktingar uppgick till åtminstone 30 000 personer, vilket motsvarade närmare en tiondedel av befolkningen i Finland. Efter fredsslutet 1721 återvände de flesta hem. I Österbotten möttes då en del av en överraskning då de fann att någon främmande person hade övertagit deras hemman. Det förekom under slutet av 1710-talet en inflyttning från de österbottniska finskspråkiga inlandssocknarna till de svenskspråkiga kustsocknarna. Det är ändå uppenbart att de finskspråkiga snart assimilerade sig och helt uppgick i den svenskspråkiga majoriteten.

[Cantiones eroticae]

Soitinnus: sekakuoro, trumpetti, vanhoja soittimia, lyömäsoittimet, jouset.

[In memoriam A.P.]

Soitinnus: soitinyhtye.

[Vier romantische Lieder, op. 7]

Soitinnus: lauluääni (altto), orkesteri.

[Study 21 (a)]

Soitinnus: ääninauha.