Motverka fasutsläckningar av grundtonerna för trummorna i ett akustiskt trumset vid inspelning och mixning

Begreppet ”fasfel” är ett förvirrat begrepp inom ljud- och musikproduktion. Fasfel – eller fasutsläckningar som det mer allmänt kallas – är ett problem som bl.a. uppkommer då flera mikrofoner används samtidigt. Ett sådant tillfälle är vid inspelning av akustiskt trumset. Mina frågeställningar leder till att fasställa vilka tekniker som lämpar bäst sig för att motverka fasutsläckningar vid inspelning och mixning av akustiskt trumset, i den mån att de inte släcker ut trummornas grundtoner, samt om bättre ljudkvalité faktiskt uppnås genom detta och hur skillnaderna i så fall uppfattas.Ett lyssningstest har genomförts där ett tjugotal personer som alla har vana inom ljud- och musikproduktion, har fått lyssna på ett antal ljudklipp med trummor inblandade. Trummorna har i varje grupp motverkats av fasutsläckningar på ett eller annat sätt. Deras uppgift har sedan varit att bedöma ljudklippens ljudkvalité.Resultatet visar att det går att motverka fasutsläckning av ett trumsets trummors grundtoner, och att skillnader i ljudkvalité finns – till fördel för de ljudklipp som motverkats från fasutsläckningar. Speciellt en av dessa tekniker bevarade trummornas grundtoner bäst. Dock är skillnaderna små, och flera anser dem vara obetydliga. Huruvida jobbet att motverka fasutsläckningarna är värt det eller inte, beror således från fall till fall; det beror helt enkelt på vilken ljudkaraktär på trummorna som eftersträvas.

Fasens påverkan vid inspelning och post-produktion av akustiska trummor : Fasen som medel för att uppnå eftersträvade ljudegenskaper

Det problemområde som denna kandidatuppsats behandlar är fasens påverkan vid inspelning och post-produktion utav akustiska trummor. Syftet med denna kandidatuppsats är att bidra till kunskapsläget inom det ljudtekniska forskningsområdet med praktisk tillämpbar kunskap om fasen som fenomen och dess påverkan vid inspelning och post-produktion utav akustiska trummor. Vidare så ämnar även uppsatsen att problematisera det till synes invanda tankemönstert hos många ljudproducenter och ljudtekniker att fasens påverkan är minimal. En konkretisering utav syftet ledde till följande forskningsfrågor: 1.Hur påverkar fasen ljudet då en beståndsdel i trumsetet är inspelat med fleramikrofoner på nära avstånd? 2.Hur påverkar fasrelationen mellan rumsmikrofoner/överhäng ochnärmikrofoner ljudet? För att finna svar på dessa forskningsfrågor genomfördes ett experiment. Inför detta experiment samlades empiri i form utav inspelade trumspår in. Sedan manipulerades fasförhållandena i efterhand och de effekter som fasen hade på ljudet dokumenterades. Ur det resultat som framställdes utav det genomförda experimentet kan man urskilja flera mönster gällande fasens påverkan vid inspelning och post-produktion utav trummor. Vad detta resultat innebär rent praktiskt för ljud- och musikproducenter är ett underlag för utveckling utav metoder för att uppnå eftersträvade ljudegenskaper i sina produkioner.

Den Moderna Synthen : Hur påverkar dess valmöjligheter det musikaliska skapandet?

En fallstudie i huruvida mångfalden av valmöjligheter och funktioner i en modern synth påverkar musikskapandeprocessen. Undersökningen fokuseras på att undersöka hur dagens kompositörer använder sig av ljudskapande i moderna synthar. Syftet med denna undersökning är att se om mångfald av funktioner i en modern synth påverkar musikskapandet, för att ge läsaren en tankeställare angående arbetsflödet i sitt musikskapande, så att en effektivisering av processen kan tillämpas och att om möjligt, ge rum för mera musikskapande och mindre teknikförståelse. Denna undersökning gjordes genom att genomföra ett antal intervjuer samt en kompletterande enkätundersökning. Slutstsen jag kommit fram till är att en mångfald av funktioner påverkar musikskapandet, antingen negativt eller positivt beroende på genre och kompositörens erfarenhet av synthar.

Konstmusik i stereo : Hur väl återger olika stereotekniker den verkliga upplevelsen i konsertlokalen?

Examensarbetet undersöker vilken stereoteknik som uppfattas ge den mest verklighetstrogna återgivningen av konstmusik samt om valet av stereoteknik påverkas av ljudteknisk eller konstmusikalisk bakgrund. Undersökningen gjordes i form av ett lyssningstest där deltagare i tre grupper fick, efter att ha lyssnat till en konstmusikalisk ensemble live i en konsertlokal, lyssna till tio olika inspelningar av samma stycke vars enda skillnad var vilken stereoteknik som använts vid inspelningen. Deltagarna ombads att gradera hur väl inspelningarna speglade verkligheten samt rangordna dem efter vilka de ansåg låta bäst oavsett hur trogna verkligheten de var.Studiens resultat visar på att konstmusikalisk och ljudteknisk bakgrund påverkar valet av vilken stereoteknik man föredrar och vilken man tycker låter mest likt den verkliga upplevelsen av musiken live. Av resultatet kan man också utläsa att personer inte konsekvent anser att de inspelningar som låter mest verklighetstroget är den man anser låter bäst.

Medhörning i studio

I denna uppsats undersöker jag hur musikerns prestation påverkas av medhörningen. Jag har inriktat mig på sångare och sånginspelning i studio. I undersökningen har jag använt mig av tre informanter som fick sjunga till fem olika mixar i medhörningen. Jag analyserade sedan deras intonering, rytmisering och sångstyrka. Resultaten av undersökningen blev att intoneringen till viss del påverkas av medhörningen, rytmiseringen och sångstyrkan påverkas i hög grad av medhörningen.

Analog eller digital summering vid mixning av ljud : Blir det någon skillnad i slutresultatet?

I denna uppsats undersöks huruvida en lyssnare kan skilja på två ljudmixar som är mixade på samma sätt men summerade på olika sätt. Den ena summeras analogt och den andra digitalt. Om så är fallet, hur tycker lyssnaren att dessa skillnader yttrar sig? Som metod fick en testpanel i ett blindtest lyssna på två olika mixar, en rocklåt och en jazzlåt, som båda fanns i både analogt och digitalt summerade versioner. Dessa fick testsubjekten sedan besvara några frågor kring och tycka till om dessa olika versioner i en kvalitativ enkätundersökning Det visade sig att skillnader uppfattades av merparten av lyssnarna. Den vanligast förekommande beskrivningen var att det var skillnad på stereobredd, djup och dynamik i mixarna beroende på hur de summerats. Även ord som klarhet, värme och tydlighet förekom. Testpanelen var överlag även väldigt bra på att gissa vilken version som var summerad på vilket sätt. Dessa gissningar verkar i på många fall vara baserad på den förutfattade meningen att analogt borde vara bättre. Det är ganska tydligt att detta forskningsarbete i mångt och mycket är en fallstudie för just de variabler som förekom (märke på den analoga summeraren, ljudkvalité på de inspelade ljudet, programmaterial med mera). Fler tester och undersökningar behövs för att kunna dra generella slutsatser.

Hur påverka tyngden i mixen? : Från mixning till perception

Uppsatsen handlar om den subjektivt upplevda tyngden i musik. Avsikten med arbetet har varit att härleda ljudets fysiska egenskaper ur upplevelsen av tyngd och rörelse, och på det viset klargöra samband, vilka kan underlätta för förståelse och omsättning av kunskaperna i en praktisk mixningssituation. Detta har undersökts genom en sammanställning av litteratur, genom vilken kunskap om perception, psykoakustik och teknik har ordnats. Intentionen var att knyta samman perceptionsteori och psykoakustik med ljudteknik, för att följa fenomenet från upplevelse till teknisk påverkan. Av resultaten framkommer att tonhöjd och tonstyrka är avgörande för tyngdupplevelsen, och att de i någon mån kan påverkas med samtliga processorer som behandlas i arbetet.

The refractive folio : exegesis and assessment in the open studio

Folio submission is universally regarded as the most appropriate means for measuring a student’s performance in the studio. However, developing meaningful and defensible assessment criteria is persistent challenge for all tertiary art educators. In discipline-based studios, the parameters provided by medium and technique provide useful points of reference for assessing creative performance. But how can student performance be evaluated when there is no discipline-based framework to act as a point of reference? The ‘open’ studio approach to undergraduate teaching presents these and other pedagogical challenges. This paper discusses the innovative approaches to studio-based teaching and assessment at QUT. Vital to the QUT open studio model is the studio rationale – an exegetical document that establishes an individualised theoretical framework through which a student’s understandings can be, in part, evaluated. This paper argues that the exegetical folio effectively reconciles the frequently divergent imperatives of creative, professional and academic skills, while retaining the centrality of the studio as a site for the production of new material, processual and conceptual understandings.

The studio sans frontières : the open-studio as an answer to the challenges of teaching contemporary art

Since at least the 1960s, art has assumed a breadth of form and medium as diverse as social reality itself. Where once it was marginal and transgressive for artists to work across a spectrum of media, today it is common practice. In this ‘post-medium’ age, fidelity to a specific branch of media is a matter of preference, rather than a code of practice policed by gallerists, curators and critics. Despite the openness of contemporary art practice, the teaching of art at most universities remains steadfastly discipline-based. Discipline-based art teaching, while offering the promise of focussed ‘mastery’ of a particular set of technical skills and theoretical concerns, does so at the expense of a deeper and more complex understanding of the possibilities of creative experimentation in the artist’s studio. By maintaining an hermetic approach to medium, it does not prepare students sufficiently for the reality of art making in the twenty-first century. In fact, by pretending that there is a select range of techniques fundamental to the artist’s trade, discipline-based teaching can often appear to be more engaged with the notion of skills preservation than purposeful art training. If art schools are to survive and prosper in an increasingly vocationally-oriented university environment, they need to fully synthesise the professional reality of contemporary art practice into their approach to teaching and learning. This paper discusses the way in which the ‘open’ studio approach to visual art study at QUT endeavours to incorporate the diversity and complexity of contemporary art while preserving the sense of collective purpose that discipline-based teaching fosters. By allowing students to independently develop their own art practices while also applying collaborative models of learning and assessment, the QUT studio program aims to equip students with a strong sense of self-reliance, a broad awareness and appreciation of contemporary art, and a deep understanding of studio-based experimentation unfettered by the boundaries of traditional media: all skills fundamental to the practice of contemporary art.

Daylighting design in the architectural design studio

This paper discusses two different approaches to teaching design and their modes of delivery and reflects upon their successes and failures. Two small groups of third year design students have been given projects focussing on incorporation of daylighting to architectural design in studios having different design themes. In association with the curriculum, the themes were Digital Tools and Sustainability. Although both studios had the topic of daylighting, the aim and methodology used were different. Digital Tool studio’s aim was to teach how to design daylighting by using a digital tool, where as, Sustainability studio aimed at using scale modelling as a tool to learn about daylighting and integrating it into design. Positive results for providing student learning success within the University context were the students’ chance to learn and practice some new skills –using a new tool for designing; integration of the tutors’ extensive research expertise to their teaching practice; and the students’ construction of their own understanding of knowledge in a student-centred educational environment. This environment created a very positive attitude in the form of exchanging ideas and collaboration among the students of Digital Tools students at the discussion forum. Sustainability group students were enthusiastic about designing and testing various proposals. Problems that both studios experienced were mainly related to timing. Synchronizing with other groups of their studios and learning of a new skill on top of an already complicated process of design learning were the setbacks.

Studio game-on

The studio-gameon event was supported by the Institute of the Creative Industries and Innovation and the Faculty of IT as part of the State Library of Queensland GAME ON exhibition (ex Barbican, UK) The studio produced a full game in six weeks. It was a curated event, a live web-based exhibition, a performance for the public and the team produced a digital / creative work which is available for download. The studio enabled a team of students to experience the pressures of a real game studio within the space of the precincts but also very much in the public eye. It was a physical hypothesis of the University's mantra - "for the real world" statement: Studio GameOn is an opportunity running alongside the GAME ON exhibition at the State Library of Queensland. The exhibition itself is open to the public from November 17th through to February 15th. The studio runs from January 5th to February 13th 2009. The Studio GameOn challenge? To put together a team of game developers and make a playable game in six weeks! The studio-game on team consists of a group of game developers in training - the team members are all students who are either half-way through or completing a qualification in game design and all its elements - we have designers, artists, programmers and productionteam members. We are also fortunate to have an Industry Board consisting of local Queensland Games professionals: John Passfield (Red Sprite Studios), Adrian Cook (WIldfire Studios) and Duncan Curtis and Marko Grgic (The 3 Blokes). We also invite the public to play with us - there is an ideas box both on-site at the State Library and a number of ways to communicate with us on this studio website.

Crossing the cultural divide : a contemporary holistic framework for conceptualising design studio education

While the studio is widely accepted as the learning environment where architecture students most effectively learn how to design (Mahgoub, 2007:195), there are surprisingly few studies that attempt to identify in a qualitative way the interrelated factors that contribute to and support design studio learning (Bose, 2007:131). Such a situation seems problematic given the changes and challenges facing education including design education. Overall, there is growing support for re-examining (perhaps redefining) the design studio particularly in response to the impact of new technologies but as this paper argues this should not occur independently of the other elements and qualities comprising the design studio. In this respect, this paper describes a framework developed for a doctoral project concerned with capturing and more holistically understanding the complexity and potential of the design studio to operate within an increasingly and largely unpredictable global context. Integral to this is a comparative analysis of selected cases underpinned by grounded theory methodology of the traditional design studio and the virtual design studio informed by emerging pedagogical theory and the experiences of those most intimately involved – students and lecturers. In addition to providing a conceptual model for future research, the framework is of value to educators currently interested in developing as well as evaluating learning environments for design.

Fixing the volatile : studio vocal performance techniques

The process of compiling a studio vocal performance from many takes can often result in the performer producing a new complete performance once this new "best of" assemblage is heard back. This paper investigates the ways that the physical process of recording can alter vocal performance techniques, and in particular, the establishing of a definitive melodic and rhythmic structure. Drawing on his many years of experience as a commercially successful producer, including the attainment of a Grammy award, the author will analyse the process of producing a “credible” vocal performance in depth, with specific case studies and examples. The question of authenticity in rock and pop will also be discussed and, in this context, the uniqueness of the producer’s role as critical arbiter – what gives the producer the authority to make such performance evaluations? Techniques for creating conditions in the studio that are conducive to vocal performances, in many ways a very unnatural performance environment, will be discussed, touching on areas such as the psycho-acoustic properties of headphone mixes, the avoidance of intimidatory practices, and a methodology for inducing the perception of a “familiar” acoustic environment.

Changing relationships: activating student and staff engagement in a design studio

In the design studio learning environment, traditional student and staff expectations are of close contact teaching and learning. In recent years at QUT students have experienced reduced personal staff attention, and have increasingly felt “anonymous” and correspondingly disengaged, to the detriment of quality learning (Carbone 1998: 8; Biggs 2003). Concurrently, there has been a necessary increase in teaching by sessional staff at QUT with varied levels of experience and assurance. This paper outlines the first iteration of an action research project exploring whether changing the current QUT design studio student and staff relationships may lead to more engaged, dynamic learning environments. “Engagement” is understood as a primarily emotional, rather than operational student concern (Solomonides and Martin 2008; Austerlitz and Aravot 2007). The project inverted the standard QUT design studio teaching structure, and evaluated the new structure and activation of student engagement across four identified markers: attendance, participation, learning and performance (ACER 2009; NSSE 2005; Chapman 2003). Student and staff surveys and focus groups, corporate data, and informal feedback informed these evaluations. Overall, the results support the premise that when students and staff feel part of a reasonably-sized studio class with a dedicated lecturer and self-selected project, the majority are inclined to value these relationships, to feel actively engaged, and to experience some improvement in their learning and teaching performances.

Spatial stimulus : Model making in the architectural design studio

This action research examines the enhancement of visual communication within the architectural design studio through physical model making. „It is through physical model making that designers explore their conceptual ideas and develop the creation and understanding of space,‟ (Salama & Wilkinson 2007:126). This research supplements Crowther‟s findings extending the understanding of visual dialogue to include physical models. „Architecture Design 8‟ is the final core design unit at QUT in the fourth year of the Bachelor of Design Architecture. At this stage it is essential that students have the ability to communicate their ideas in a comprehensive manner, relying on a combination of skill sets including drawing, physical model making, and computer modeling. Observations within this research indicates that students did not integrate the combination of the skill sets in the design process through the first half of the semester by focusing primarily on drawing and computer modeling. The challenge was to promote deeper learning through physical model making. This research addresses one of the primary reasons for the lack of physical model making, which was the limited assessment emphasis on the physical models. The unit was modified midway through the semester to better correlate the lecture theory with studio activities by incorporating a series of model making exercises conducted during the studio time. The outcome of each exercise was assessed. Tutors were surveyed regarding the model making activities and a focus group was conducted to obtain formal feedback from students. Students and tutors recognised the added value in communicating design ideas through physical forms and model making. The studio environment was invigorated by the enhanced learning outcomes of the students who participated in the model making exercises. The conclusions of this research will guide the structure of the upcoming iteration of the fourth year design unit.