Raportti : Julius ja Kaarle Krohnin aikaa ja perintöä hahmottamassa

Julius ja Kaarle Krohn -juhlasymposium - Julius and Kaarle Krohn Anniversary Symposium, 6.9.2013, Helsingin yliopistomuseo.

Kaarle Kuninkaan metsästys

Digitoitu 29. 12. 2008

Kuningas Kaarle XII Narvalla

Trad.

Kaarle Kuninkaan metsästys : alkusoitto

Soitinnus: orkesteri.

Arkistoluettelo 118 : Ilmari Krohn

Luettelo Kansalliskirjastossa olevan Ilmari Krohnin arkiston sisällöstä.

Krohn, Julius

Julius Krohn, som diktare Suonio f. 19.4.1835 i Viborg d. 28.8.1888 i Viborg Julius Krohn har blivit känd som förkämpe för finskheten under 1800-talet. Han var verksam som diktare, professor i finska språket och litteraturen, översättare och tidningsman. Han bidrog till att jämförelsen mellan tidiga versioner av en berättelse blev en etablerad metod i folkdiktningsforskningen, och fick av den anledningen även internationellt erkännande. Krohn utgav själv under namnet Suonio allegoriska sagor, fosterländska dikter och kärlekslyrik. I produktionen ingår också dikter för barn, psalmer och kärleksdikter skrivna till hans hustru, Emma Krohn, efter hennes död. Julius Krohn språkgranskade även Aleksis Kivis klassiska verk Sju bröder och understödde Kivi ekonomiskt, även om de två männen skildes åt i sin syn på diktning, något som kom till uttryck i Kivis sätt att beteckna sin beskyddare som ”lallaa-runoilija” (sv. ung. ”tralala-diktare”). http://www.blf.fi/artikel.php?id=496 http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/496/

Direct support and general support maintenance repair parts and special tools list for precision amplifier, Krohn-Hite model 7500 (NSN 6695-01-081-9053).

Includes index.

Chaetognatha of the Brazil-Malvinas (Falkland) confluence: distribution and associations

The planktonic chaetognaths from the Brazil-Malvinas (Falkland) confluence, extending between 36º 30' - 50º 5' S and 60º 33' - 41º 7' W, were studied. Ten species were found: Eukrohnia hamata (Möbius, 1875) (Eukrohniidae), Pterosagitta draco (Krohn, 1853) (Pterosagittidae), Sagitta enflata Grassi, 1881, Sagitta gazellae Ritter-Zahony, 1909, Sagitta hexaptera d´Orbigny, 1834, Sagitta lyra Krohn, 1853, Sagitta minima Grassi, 1881, Sagitta planctonis Steinhaus, 1896, Sagitta serratodentata Krohn, 1853, and Sagitta tasmanica Thomson, 1947 (Sagittidae). Sagitta gazellae was the most abundant species followed by E. hamata, S. tasmanica and S. serratodentata. The association analysis among the different species, salinity and temperature revealed two groups of species, one related to higher salinities and warmer waters (P. draco, S. hexaptera and S. serratodentata) and the other to lower salinities and colder waters (E. hamata, S. gazellae and S. tasmanica). The fact that P. draco and S. hexaptera, formerly defined as warm-water species, appeared further south than previously reported might be related to the existence of warm core eddies up to 46º S in September and October 1988.