"Handlandets förnuft" : En intervjustudie om fem innebandyspelares syn på handlingar i matchsituationer.

Syftet med arbetet var att undersöka hur innebandyspelare talar om sitt samt lagets handlande och även att undersöka om det ligger sociala strukturer kring spelarnas handlingar vid tolkningen av fair play-idealet. Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie där fem innebandyspelare, som spelar i de serier som Dalarnas innebandyförbund administrerar, fick tala om handlande i matchsituationer. Resultatet av studien var att spelarna upplever att deras handlande styrs av lagets tankar och normer kring ett riktigt handlande. Det korrekta handlandet styrs av hur mycket nytta handlingen har för laget samt vad laget vinner på handlingen. Spelarna belyste också vikten av ett bra ledarskap samt att spelarna ser domaren som en symbol för rättvisa. Vidare talar spelarna om fair play som en tolkande praktik vilken produceras och reproduceras utifrån situationens natur. Slutsatsen blir därigenom att spelare handlar som ett resultat av vad laget anser legitimt. Detta påvisar också att den subjektiva tolkningen av fair play ligger inom ett normativt system som är finns inarbetat i laget och är därför en del av en social struktur.

« Livre de l'Istoire géographique et description de toute la terre conprize en une juste emisfère sellon le cours du soleil e signes selestes. Ensemble les voyages et peregrinasions de VINCENS BLANC, Marselhés, faict au catre partie du monde, avec serteine anotassion sur les signes seleste, confrontant avec les paralele du soleil, par lesquelles il se voict viziblement la planitude de la terre que nos ansiens ont du tout ignoré, caouze qu'il ont abrevé les abitant de se siecle de leur faouce doctrine ».

Contient : « Premier voyage du Blanc, Marselhés, au portie (sic) d'Alisandrie d'Égipte. L'an 1569 partimes des îles de Marseilhes, prenant la derroute d'Alisandrie... pour vuider lur diferant » ; « Livre deuzieme de la discripsion de sete emisfere du monde. C'et chozes très serteine que la terre sur laquelle nous marchons... et la nient an public come sugeré et esclave de Satan » ; « Retour de l'aouteur de l'Orient, l'année 1576, en la ville natalle, et acueil inespéré de pere et mere », etc ; « Histoeire de notre tenps deplorable de tres aute herudission repugnant contre les procureurs de l'anfer, qu'il vont abuzant les povres veve sur la mizericorde de Dieu, come s'il n'avoet point de justisse e ne savent que s'et du peché du S. Esprit, dedié à ma seur Marguerite de Blanc » ; « De la maniere que les doctes Indiens limitent la rondeur de la terre et des catres angles d'isselles e de son estremité en une juste emisfere, sujet curius, où se put conprandre aucuns mistere ». Cette dissertation, également adressée par Vincent le Blanc à sa soeur, commence par : « Durant nos longues peregrinassions que nous s'acupions an Orient... ». Derniers mots : « ... Verras mes escrit et t'an dourrai plus enple connoisence »