Jogging alongside or bumping off? oral history and fiction in dialogue

This paper emerges from my practice-led PhD thesis investigating the ways fiction writers can enter a dialogue with the project of oral history in Australia. In this paper, I survey the current literature in order to identify the status of fiction within the practice of oral history in Australia. I argue that oral historians and fiction writers are, among other things, both concerned with understanding subjectivity. I consider how one of the specific qualities of fiction, that of character, can provide a space to explore subjectivity, and rely on my own writing practice in order to demonstrate how oral history theory can enrich fictive writings. This paper, while positioned in the field of oral history, exists within a wider debate around how the past can legitimately be represented; I argue oral historians and fiction writers can enter a dialogue around shared concerns.

Contradiction, history and politics in Season of the Rain, by José Eduardo Agualusa

This text analyzes the novel Season of the Rain, from the Angolan Jose Eduardo Agualusa, in which the writer makes use of historical events that occurred in Angola in the period of wars for independence as well as in the following years, showing them under another perspective. The novel is formed by a contradictory, historic and political text,evaluated from the historiographical metafiction concept, as leading the narrative between history and fiction, the author ends up proposing to the readers a new version of facts, by deconstructing myths and national heroes and questioning the value of a so stated independence in a country in ruins.

History, revolution and the British popular novel: historical fiction in the romantic age

“History, Revolution and the British Popular Novel” takes as its focus the significant role which historical fiction played within the French Revolution debate and its aftermath. Examining the complex intersection of the genre with the political and historical dialogue generated by the French Revolution crisis, the thesis contends that contemporary fascination with the historical episode of the Revolution, and the fundamental importance of history to the disputes which raged about questions of tradition and change, and the meaning of the British national past, led to the emergence of increasingly complex forms of fictional historical narrative during the “war of ideas.” Considering the varying ways in which novelists such as Charlotte Smith, William Godwin, Mary Robinson, Helen Craik, Clara Reeve, John Moore, Edward Sayer, Mary Charlton, Ann Thomas, George Walker and Jane West engaged with the historical contexts of the Revolution debate, my discussion juxtaposes the manner in which English Jacobin novelists inserted the radical critique of the Jacobin novel into the wider arena of history with anti-Jacobin deployments of the historical to combat the revolutionary threat and internal moves for socio-political restructuring. I argue that the use of imaginative historical narrative to contribute to the ongoing dialogue surrounding the Revolution, and offer political and historical guidance to readers, represented a significant element within the literature of the Revolution crisis. The thesis also identifies the diverse body of historical fiction which materialised amidst the Revolution controversy as a key context within which to understand the emergence of Scott’s national historical novel in 1814, and the broader field of historical fiction in the era of Waterloo. Tracing the continued engagement with revolutionary and political concerns evident in the early Waverley novels, Frances Burney’s The Wanderer (1814), William Godwin’s Mandeville (1816), and Mary Shelley’s Valperga (1823), my discussion concludes by arguing that Godwin’s and Shelley’s extension of the mode of historical fiction initially envisioned by Godwin in the revolutionary decade, and their shared endeavour to retrieve the possibility enshrined within the republican past, appeared as a significant counter to the model of history and fiction developed by Walter Scott in the post-revolutionary epoch.

The literature of kissing, gleaned from history, poetry, fiction, and anecdote.

Mode of access: Internet.

The Great Irish Famine in history-writing and prose fiction : "the mutual interplay of two narrative genres"

Denna tvärvetenskapliga studie kontextualiserar den skönlitterära framställningen av hungersnöden i Irland i mitten av 1800-talet i förhållande till tre olika faser av irländsk historieskrivning ‒ den nationalistiska, den revisionistiska, och den postrevisionistiska ‒ med syfte att granska i vilken mån prosafiktionen antingen återspeglar eller motsäger historikernas tolkningar. År 1845 drabbades landet av en dittills okänd potatispest som förstörde skörden helt eller delvis under de följande fem åren. Missväxten ledde till utbredd svält och epidemiska sjukdomar som dödade åtminstone en miljon människor, medan ytterligare en och en halv miljon flydde, huvudsakligen till Förenta Staterna, England, och Kanada. I sina försök att hitta en rationell förklaring till hur potatispesten kunde utvecklas till den värsta svältkatastrofen i Europa under modern tid, har historiker påvisat ett antal bidragande faktorer, till exempel överbefolkning, de fattigaste jordlösa småbrukarnas och lantarbetarnas beroende av potatisen som sitt baslivsmedel, underutveckling inom jordbruket, det rådande jordegendomssystemet, och den dåvarande brittiska regeringens misslyckande att tillhandahålla effektiv och tillräcklig nödhjälp. Historiska förklaringar är naturligtvis nödvändiga för att vi skall kunna bilda oss en uppfattning om hungersnödens orsaker och konsekvenser, men svårigheten med att skildra offrens situation i en historiografisk analys baserad på fakta är uppenbar då deras egna vittnesmål till största delen saknas i källmaterialet. Följaktligen finns det en risk att historieskrivningen förmörkar det som onekligen var centrala realiteter för de värst drabbade, nämligen svält, vräkning, sjukdom och död. Här kan skönlitteraturen bidra till att komplettera historien. Genom att fokusera på ett specifikt (fiktivt) samhälle och dess (fiktiva) individer, kan skönlitterära verk ge en inblick i hur hungersnöden inverkade på olika samhällsskikt, vad människorna gjorde för att överleva, hur nöden och fasorna påverkade deras psyke, och vad eller vem de höll ansvariga för katastrofen. Å andra sidan kan denna fokusering innebära att författaren misslyckas med att ge en helhetsbild av hungersnödens enorma omfattning och att redogöra för alla faktorer som orsakade och förlängde den. Paul Ricoeurs teori om samspelet mellan historia och fiktion (the interweaving of history and fiction) är därför ett nyckelbegrepp för att bättre förstå denna traumatiska period i Irlands historia. Avhandlingen omfattar en textanalytisk, komparativ kritik av ett antal historiska och skönlitterära verk. Genom närläsning av dessa texter granskar jag vilka aspekter av hungersnöden (politiska, ekonomiska, sociala) de olika författarna valt att behandla, och på vilket sätt, samt hur deras synvinklar har format tolkningarna i sin helhet. I detta sammanhang tar jag också upp skillnaderna mella fakta och fiktion, och speciellt de etiska problem som är förknippade med skildringen av traumatiska händelser och mänskligt lidande. Samtidigt undersöker jag, med hänvisning till Roger D. Sells kommunikationsteori, huruvida vissa författare anslår en påstridig ton i sina verk och hur detta påverkar dialogen mellan författare och läsare. Med utgångspunkt i Ricoeurs teori argumenterar jag för att historia och fiktion inte bör ses som ömsesidigt antitetiska diskurser i skildringen och tolkningen av det förflutna, och att skönlitteraturen genom fokuseringen på offren, som ofta tenderar att reduceras till statistik i historieskrivningen, kan förmedla en bättre förståelse och en djupare känsla för den mänskliga dimensionen av den tragedi som utspelades under hungeråren.

Hyperlinking history and illegitimate imagination : the historiographic metafictional E-novel

‘Historiographic Metafiction’ (HM) is a literary term first coined by creative writing academic Linda Hutcheon in 1988, and which refers to the postmodern practice of a fiction author inserting imagined--or illegitimate--characters into narratives that are intended to be received as authentic and historically accurate, that is, ostensibly legitimate. Such adventurous and bold authorial strategies frequently result in “novels which are both intensely self-reflexive and yet paradoxically also lay claim to historical events and personages” (Hutcheon, A Poetics 5). They can be so entertaining and engaging that the overtly intertextual, explicitly inventive work of biographical HM can even change the “hegemonic discourse of history” (Nunning 353) for, as Philippa Gregory, the author of HM novel The Other Boleyn Girl (2001), has said regarding this genre of creative writing: “Fiction is about imagined feelings and thoughts. History depends on the outer life. The novel is always about the inner life. Fiction can sometimes do more than history. It can fill the gaps” (University of Sussex). In a way, this article will be filling one of the gaps regarding HM...

The history of fiction: being a critical account of the most celebrated prose works of fiction, from the earliest Greek romances to the novels of the present age.

First edition. NCBEL, III, 1279.

Wishing for political dominance: Representations of history and community in 'Queer Theory'

Suggests that one's sense of one's self and one's sexuality may also have a close relationship to non-fiction texts about gay and lesbian cultures. Reliance of people's sense of being gay on literary representations; Popularity and authority of the book "Queer Theory," by Annamarie Jagose; Disagreements that characterize lesbian and gay historiography in Australia.