Todo o conhecimento do munda na literatura: as disciplinas do currículo nacional dos anos iniciais do ensino fundamental em Cacoete, de Eva Furnari. -

Nous comprenons que la littérature, quelle que soit l'adjectif qui accompagne - enfant, adolescent ou adulte - est l'art. L'art de la parole qui crée des mondes possibles, pas réel, à travers un langage très élaboré et complexe qui permet la compréhension de toute la l'expérience humaine. D'autre part, la réalité de l'éducation brésilienne nous montre que nos étudiants ont de la difficulté à comprendre des textes écrits, ce que compromettre l'apprentissage de toutes les matières du programme. Dans ce sens, cette étude a eu l'óbjective à à souligner les possibilités que nous avons d'incorporer la literature brésilienne pour les enfants e les jeunes - appropriée aux étudiants de l'enseignement de base, les enfants et les jeunes - comme um élément transdisciplinaire, associant toutes les disciplines du programme scolaire de l'école élémentaire, notre découpure. Ainsi, nous le signalons dans Cacoete, d' Eva Furnari (2005), des éléments de toutes les matières du programme d'études de cette étape scolaire Brésilienne, afin de montrer aux les enseignants de tous les domaines qui le travail avec la littérature conduit nécessairement à la compréhension de toutes la connaissance. Notre étude a été réalisée sous une approche qualitative de caractère bibliographique. Pour l'embasement théorique nous utilisons de auteurs qui recherche le concept et les spécificités du texte littéraire, selon Rolland Barthes (2007) et Tzvetan Todorov (2009) aussi que des auteurs qui l'étudient spécifiquement de la littérature pour les enfants, selon Nelly Novaes Coelho (2006) et Fanny Abramovich (1983; 1999). Ils ont été également consultées des auteurs qui recherche sur la lecture, la littérature et l'école, selon John Wanderley Geraldi (2006), Marisa Lajolo (1997), Ana Maria Machado (2011), Iara Conceição Bitencourt Neves et al (2003), Roxane Rojo (2002), Ezequiel Theodoro da Silva (1988)...

De la rama al partido : leyes, militancias y liderazgos entre 1948-1949

Resumen: Este artículo procura dar cuenta del escenario legal y político abierto con la sanción de la ley de Derechos Políticos de la Mujer en 1947. Entre ellos, los mecanismos que el estado solventó con el empadronamiento de las mujeres y la confección de los documentos de identidad; la sanción de la normativa acorde al voto femenino en las provincias a fin de no desvirtuar el espíritu de ley nacional; y la ley de Estatutos de Partidos Políticos. Los aspectos políticos revelaban los cambios y reacomodamientos de la rama femenina que integraban los centros cívicos partidarios; la aparición en escena y el juego político que emprendieron algunas primeras damas provinciales. Todos estos temas son analizados a la luz de la incesante metamorfosis que adquiría Eva Perón, que troca de primera dama a líder popular.

Häiritsevän erilaiset : Työnvieroksunta Helsingissä 1946 - 1948

Tutkielma käsittelee viime sotien jälkeisiä sosiaalisia ongelmia niin sanotun pinnarilain kautta. Laki työtä vieroksuvien henkilöiden määräämisestä työhön tai erikoistyölaitokseen oli voimassa 1946–1948. Tutkielma selvittää, miten viranomaiset sovelsivat pinnarilakia Helsingissä ja avaa työnvieroksunta-käsitteen sisältöä ja määrittelyä. Tutkielman näkökulma pohjautuu kontekstikonstruktivismiin. Erilaisuuden ja sosiaalisten ongelmien määrittely on jatkuvan keskustelun ja kiistelyn alainen aihepiiri, sillä kyseisissä ilmiöissä ja niiden hallinnassa törmäävät erilaiset intressit ja tavoitteet. Sosiaalisen ongelman määrittely on tulosta aktiivisesta kollektiivisesta määrittelyprosessista, johon osallistuu useita toimijoita. Koska itse laki määritteli työnvieroksunta-käsitteen ja rajasi lain soveltamisalan hyvin väljästi, paikalliset viranomaiset saivat laajat toimintavaltuudet. Tämän vuoksi on tärkeä tutkia, millaiset henkilöt koettiin ongelmallisiksi, ”häiritsevän erilaisiksi”. Tärkein lähdemateriaali työssä on kunnallisen työasiainlautakunnan laatimat henkilöaktit työnvieroksujina käsitellyistä henkilöistä. Henkilöaktit sisältävät lautakunnan omien merkintöjen lisäksi poliisin huolto-osaston, huoltolautakunnan ja lääkäreiden asiakirjoja. Systemaattisen otannan avulla akteista on koottu noin 350 henkilöaktin otos. Nämä henkilöt on jaettu neljään ryhmään sen perusteella, mitkä syyt ovat johtaneet henkilön päätymiseen pinnarikäsittelyyn. Näin muodostuneen neljän ryhmän nimet ovat rikolliset, alkoholiongelmaiset, irtolaisnaiset ja ”kunnon kansalaiset”. Ryhmiä analysoidaan vertailun ja tilastollisten menetelmien avulla. Pinnarilaki oli yhtä aikaa työmarkkina-, sosiaali- ja kontrollipolitiikkaa. Sen soveltamisessa tulivat ilmi valtion työvoimapoliittiset intressit jälleenrakentavassa ja työvoimapulasta kärsivässä maassa. Työnvieroksujien joukkoon päätyi niin yhteiskunnan syrjässä roikkuvia moniongelmaisia kuin työkyvyttömyydestä tai työn puutteesta kärsiviä tavallisia kansalaisia. Pinnarilaki sai sovellettaessa ”kaatoluokka”-luonteen: sen avulla viranomaisten kynnys puuttua epäilyttävinä pitämiensä henkilöiden elämään madaltui, sillä esimerkiksi alkoholisti- ja irtolaislainsäädännön soveltamisala oli rajatumpi. Sotatoimien päätyttyä viranomaiset kävivät taistoon yhteiskunnan sisäisiä vihollisia, kohonnutta rikollisuutta, muuttuneita moraalikäsityksiä ja lisääntynyttä päihteidenkäyttöä, vastaan. Tässä taistelussa pinnarilaki oli viranomaisten tärkein ase ja kontrollikeino.

"Det utspridda kärret; överallt och växande form" : Eva Wichmans novell "Kärret" som en prosamodernistisk berättelse om kvinnligt skapande

I min avhandling diskuterar jag om och hur man kan läsa Eva Wichmans novell "Kärret" (ur Molnet såg mig, 1942) som en prosamodernistisk berättelse om ett kvinnligt subjekt, och om kvinnligtskapande. Jag vill mot en prosamodernistisk bakgrund visa min tolkning med en stilistisk och entematisk analys. I min inledning markerar jag att forskare har haft svårt att avgöra vad Eva Wichman egentligen vill säga med "Kärret". De flesta definierar "Kärret" som en fabel, en moralisk berättelse. I min tolkning betonar jag att novellen kan läsas som en prosamodernistisk fabel om det kvinnliga skapandet. Eva Wichman har i många av sina verk beskrivit en kvinnlig konstnärs svårigheter i massamhället och den manliga världen. Jag anser därför att denna tolkning inte är långsökt då det gäller en naturallegori som "Kärret". Jag redovisar kort för bakgrunden till prosamodernismen; definierar stilistiska grundbegrepp i lyrikoch prosa samt diskuterar med hjälp av Peter Luthersson och Gunilla Domellöf hur den modernistiska individualiteten konstituerar sig i förhållande till samhället ochmoderniseringsprocessen. Jag tar fasta på den kvinnliga författarens skapandeprocess och poängterar, med hjälp av bl.a. Dominique Head och Domellöf, att det kvinnliga skapandet ofta är svårt att erhålla i ett traditionellt manligt samhälle. Head, Domellöf och Rachel Blau DuPlessis menar att det modernistiska skapandet hos kvinnor i stor grad sker med hjälp av stilistiska brott och luckor. I synnerhet förhållandet mellan metafor och metonymi utgör en viktig metod för den kvinnliga modernisten. I mitt tredje kapitel analyserar jag "Kärret" stilistiskt. Modernismen i "Kärret" går ut sammanställa motsatser och sinnesanalogier. Jag tar upp det lyriska och metaforiska i "Kärret"; upprepningar,parallellismer, rytm och dynamik, samt förhållandet mellan metaforer och metonymier utgående från en artikel av David Lodge. Jag demonstrerar i stilanalysen hur Eva Wichman bygger upp ett cykliskt mytiskt berättande. Detta cirkelberättande kan, enligt Domellöf, ses som en kvinnlig utmaning mot det traditionella manliga berättandet. Förhållandet mellan metaforer och metonymier spelar en stor roll också i min tematiska analys. Jag läser kärret i novellen som en symbol för ett kvinnlig subjekt. Kärret är uppbyggt av motsatser. Dessamotsatser kan ses som metaforer i min tolkning av kärret som kvinnligt subjekt. Motsatsparen yta/djup läser jag som den medvetna respektive undermedvetna nivån i det kvinnliga subjektet. Djupet, den undermedvetna nivån, analyserar jag delvis med hjälp av Julia Kristevas begrepp abjektet. Metaforerna spegel/öga ser jag som subjekt/objekt och manligt/kvinnligt i förhållande till det kvinnliga subjektet. Med hjälp av abjektet, omnipotens/känslighet, rörelse/statis samt liv/död visar jag hur Eva Wichman beskriver det konstnärliga skapandet, och den konstnärliga alieneringen i kontrast till det förtryckandet massamhället. Här baserar jag mig på Lutherssons resonemang om den modernistiska individualiteten. På så sätt drar jag slutsatsen att kärret som kvinnligt subjekt kan läsas som ett kvinnligt författarjag. "Kärret" är en berättelse om kvinnlig skaparkraft, om ett kvinnligt subjekt som skapar och verkar isamhället. Eva Wichman gestaltar det kvinnliga berättandet både tematiskt och språkligt. Därför är "Kärret" enligt mig inte en pessimistisk berättelse om ett "säkert nederlag" som många påstår, utan en storslagen fabel om ett modernistiskt subjekt i process. Nyckelord: Eva Wichman, Molnet såg mig, prosamodernism, kvinnligt subjekt, abjekt, metafor, metonymi

Samuel and Eva Baeck nee Placzek with unidentified woman holding child in background Portraits; Family

Digital Image

Wedding portrait of Adolf Wolff and Eva Nathan with guests; Berlin, Germany.

Back row against wall, left to right: Josef Molling, Margaret Molling nee Benjamin, Werner Wolff, Miss Hermann (called "Ferna", Peter Molling's governess), " Selma" (partially hidden, Anna Marianne/Berthold Nathan's cook), "Lisbeth" (Anna Marianne/Berthold's maid), Ilse Joachim, Ernst Joachim, Annemarie Nathan (3rd wife of Julius Nathan), Julius Nathan (brother of Berthold Nathan), Ernst Kallmes (son of Ceilchen nee Wolff, Helene's sister). Very tall against the wall: Max Benjamin (son of Helene). Third row, left to right: Mathilde Kaufmann nee Benjamin, Adolf Molling, Paul Nathan (son of Anna Marianne/Berthold), Marianne Rasmussen (daughter of Waldemar), Hildegard Weinberger (friend of bride), Herta Albrecht (friend of bride), Dr. Franz Gruenberg (friend of groom), Leonie Wolff nee Simon (wife of Werner Wolff), Lina Molling nee Marx (wife of Richard), Waldemar Benjamin-Rasmussen (son of Helene/David), Luzi's Husband, Minka Bernard nee Nathan (sister of Berthold Nathan), Richard Molling (brother of Claerchen), Albert Wolff (brothter of Moritz Wolff). Second row, seated, left to right: Helene Benjamin nee Wolff, Berthold Nathan, Anna Marianne Nathan nee Benjamin, bride Eva Wolff nee Nathan, groom Adolf Wolff, Claerchen Wolff nee Molling, Moritz Wolff, standing Luzi Rasmussen nee Gruen (wife of Waldemar). Front row, children on floor, left to right: Peter Molling, Elizabeth Benjamin-Rasmussen mar. Engel, Louis Peter Wolff, Helmut Benjamin Rasmussen (became Henry)

Eva Blumenau nee Stern (far left) during a gathering of Holocaust survivors; Moenchengladbach (Rheydt), Germany.

Digital Image

Reiss family portrait on the occasion of the wedding of Harry Gould to Eva Fantl; Royal Connaught Hotel, Hamilton, Ontario.

Standing l-r: George? son of Max Reiss?, Max Reiss, Harry Gould, Moritz Reiss, Joe Reiss, and Herbert Reiss; Seated l-r: Trude Reiss (wife of Herbert), Else Reiss (mother of Joe), Lily Friedlander Gould, Eva Fantl Gould, Trude Reiss (wife of Joe), and Marta Reiss (wife of Max)

Portrait of Wladimir Eliasberg with his eldest daughter Eva Eliasberg (later Chava Hareli); Vienna Portraits Family

Digital Image

Eva Herzberg later Stern (left) with two unidentified young women Portraits Groups Women

Digital Image

Signed portrait of Eva Herzberg later Stern Portraits Groups Women

Digital Image

Eva Blumenau nee Stern (far left) during a gathering of Holocaust survivors; Moenchengladbach (Rheydt), Germany.

Digital Image