660 resultados para Diabetes type 2
Resumo:
Tese de mestrado, Epidemiologia, Universidade de Lisboa, Faculdade de Medicina, 2015
Resumo:
Background: Type 2 diabetes is linked to several complications which add to both physical and mental distress. Depression is a common co-morbidity of diabetes which can occur both as a cause and a consequence of type 2 diabetes. Depression has been shown to correlate with glucose regulation and treating depression might prove beneficial for glucose regulation as well as for mental well being. Another complication which might affect diabetes management is cognitive decline. Several risk factors and complications of diabetes might modify the risk for developing cognitive impairment, which is increased 1.5 times among subjects with type 2 diabetes. Type 2 diabetes, depression and impaired cognitive performance have all been linked to low birth weight. This thesis aimed to explore the effects and interactions of birth weight, depression and cognitive ability in relation to type 2 diabetes from a life course perspective. Subjects and methods: Studies I, II and V were part of the Helsinki Birth Cohort Study. 2003 subjects participated in an extensive clinical examination at an average age of 61 years. A standard glucose tolerance test (OGTT) was performed and depressive symptoms were assessed using the Beck Depression Inventory (BDI). In addition data was obtained from child welfare clinics and national registers. A subset of the cohort (n=1247) also performed a test on cognitive performance (CogState ®) at the average age of 64. Studies III and IV were randomised clinical trials where mildly depressed diabetic subjects were treated with paroxetine or placebo and the effect on metabolic parameters and quality of life was assessed. The first trial included 14 women and lasted 10 weeks, while the second trial included 43 subjects, both men and women, and lasted 6 months. Results: Type 2 diabetes was positively associated with the occurrence of depressive symptoms. Among diabetic subjects 23.6% had depressive symptoms, compared to 16.7% of subjects with normal glucose tolerance (OR = 1.77, p<0.001). Formal mediation analysis revealed that cardiovascular disease (CVD) is likely to act as a mediator in the association. Furthermore, low birth weight was found to modify the association between type 2 diabetes, CVD and depression. The association between BDI score and having type 2 diabetes or CVD was twice as strong in the subgroup with low birth weight (≤ 2500g) compared with the group with birth weight > 2500g (p for interaction 0.058). In the six months long randomised clinical trial (study IV) paroxetine had a transient beneficial effect on glycosylated haemoglobin A1c (GHbA1c) and quality of life when compared to placebo after three months of treatment. In study V we found that subjects with known diabetes had a consistently poorer level of cognitive performance than subjects with normal glucose tolerance in most of the tested cognitive domains. This effect was further amplified among those born with a small birth weight (p for interaction 0.002). Conclusions: Type 2 diabetes is associated with a higher occurrence of depressive symptoms compared to subjects with normal glucose tolerance. This association is especially strong among subjects with CVD and those born with a low birth weight. Treating depressed diabetic subjects with paroxetine has no long term effect on glucose regulation. Physicians should be aware of depression as an important co-morbidity of type 2 diabetes. Both depression and the cognitive decline often seen among diabetic subjects are increased if the subject is born with a low birth weight. Physicians should recognise low birth weight as an additional risk factor and modifier of diabetic complications.
Resumo:
INTRODUCTION:
The young-onset diabetes seen in HNF1A-MODY is often misdiagnosed as Type 2 diabetes. Type 2 diabetes, unlike HNF1A-MODY, is associated with insulin resistance and a characteristic dyslipidaemia. We aimed to compare the lipid profiles in HNF1A-MODY, Type 2 diabetes and control subjects and to determine if lipids can be used to aid the differential diagnosis of diabetes sub-type.
METHODS:
1) 14 subjects in each group (HNF1A-MODY, Type 2 diabetes and controls) were matched for gender and BMI. Fasting lipid profiles and HDL lipid constituents were compared in the 3 groups. 2) HDL-cholesterol was assessed in a further 267 patients with HNF1A-MODY and 297 patients with a diagnosis of Type 2 diabetes to determine its discriminative value.
RESULTS:
1) In HNF1A-MODY subjects, plasma-triglycerides were lower (1.36 vs. 1.93 mmol/l, p = 0.07) and plasma-HDL-cholesterol was higher than in subjects with Type 2 diabetes (1.47 vs. 1.15 mmol/l, p = 0.0008), but was similar to controls. Furthermore, in the isolated HDL; HDL-phospholipid and HDL-cholesterol ester content were higher in HNF1A-MODY, than in Type 2 diabetes (1.59 vs. 1.33 mmol/L, p = 0.04 and 1.10 vs. 0.83 mmol/L, p = 0.019, respectively), but were similar to controls (1.59 vs. 1.45 mmol/L, p = 0.35 and 1.10 vs. 1.21 mmol/L, p = 0.19, respectively). 2) A plasma-HDL-cholesterol > 1.12 mmol/L was 75% sensitive and 64% specific (ROC AUC = 0.76) at discriminating HNF1A-MODY from Type 2 diabetes.
CONCLUSION:
The plasma-lipid profiles of HNF1A-MODY and the lipid constituents of HDL are similar to non-diabetic controls. However, HDL-cholesterol was higher in HNF1A-MODY than in Type 2 diabetes and could be used as a biomarker to aid in the identification of patients with HNF1A-MODY.
Resumo:
Background Low diet quality and depression symptoms are independently associated with poor glycemic control in subjects with type 2 diabetes (T2D); however, the relationship between them is unclear. The aim of this study was to determine the association between diet quality and symptoms of depression among Cuban-Americans with and without T2D living in South Florida. Methods Subjects (n = 356) were recruited from randomly selected mailing list. Diet quality was determined using the Healthy Eating Index-2005 (HEI-05) score. Symptoms of depression were assessed using the Beck Depression Inventory (BDI). Both linear and logistic regression analyses were run to determine whether or not these two variables were related. Symptoms of depression was the dependent variable and independent variables included HEI-05, gender, age, marital status, BMI, education level, A1C, employment status, depression medication, duration of diabetes, and diabetes status. Analysis of covariance was used to test for interactions among variables. Results An interaction between diabetes status, gender and HEI-05 was found (P = 0.011). Among males with a HEI-05 score ≤ 55.6, those with T2D had a higher mean BDI score than those without T2D (11.6 vs. 6.6 respectively, P = 0.028). Among males and females with a HEI-05 score ≤ 55.6, females without T2D had a higher mean BDI score compared to males without T2D (11.0 vs. 6.6 respectively, P = 0.012) Conclusions Differences in symptoms of depression according to diabetes status and gender are found in Cuban-Americans with low diet quality.
Resumo:
Ethnicities within Black populations have not been distinguished in most nutrition studies. We sought to examine dietary differences between African Americans (AA) and Haitian Americans (HA) with and without type 2 diabetes using the Healthy Eating Index, 2005 (HEI-05), and the Alternate Healthy Eating Index (AHEI). The design was cross-sectional (225 AA, 246 HA) and recruitment was by community outreach. The eating indices were calculated from data collected with the Harvard food-frequency questionnaire. African Americans had lower HEI-05 scores (−8.67, 13.1); , than HA. Haitian American females and AA males had higher AHEI than AA females and HA males, respectively, () adjusting for age and education. Participants with diabetes had higher adherence to the HEI-05 (1.78, 6.01), , and lower adherence to the AHEI (16.3, −3.19), , , than participants without diabetes. The findings underscore the importance of disaggregating ethnicities and disease state when assessing diet.
Resumo:
Background: Blacks have a higher incidence of diabetes and its related complications. Self-rated health (SRH) and perceived stress indicators are associated with chronic diseases. The aim of this study was to examine the associations between SRH, perceived stress and diabetes status among two Black ethnicities. Materials and Methods: The cross-sectional study included 258 Haitian Americans and 249 African Americans with (n = 240) and without type 2 diabetes (n = 267) (N = 507). Recruitment was performed by community outreach. Results: Haitian-Americans were less likely to report ‘fair to poor’ health as compared to African Americans [OR=0.58 (95% CI: 0.35, 0.95), P = 0.032]; yet, Haitian Americans had greater perceived stress than African Americans (P = 0.002). Having diabetes was associated with ‘fair to poor’ SRH [OR=3.14 (95% CI: 2.09, 4.72),P < 0.001] but not perceived stress (P = 0.072). Haitian-Americans (P = 0.023), females (P = 0.003) and those participants having ‘poor or fair’ SRH (P < 0.001) were positively associated with perceived stress (Nagelkerke R2=0.151). Conclusion: Perceived stress associated with ‘poor or fair’ SRH suggests that screening for perceived stress should be considered part of routine medical care; albeit, further studies are required to confirm our results. The findings support the need for treatment plans that are patient-centered and culturally relevant and that address psychosocial issues.
Resumo:
Syftet med studien var att belysa vilka faktorer i patientundervisningen som kan påverka resultatet av egenvård för patienter med diabetes typ 2 samt att kartlägga gruppundervisningens betydelse och dess innehåll. Studien baseras på 13 vetenskapliga artiklar daterade från år 1991 och fram till år 2003. Litteraturen har sökts manuellt och via databaserna PubMed, SweMed och Elsevier. Sökorden som använts i olika kombinationer var: education, diabetes type 2, support, obesity, self- management, changes lifestyle, factors affecting, empowerment, diabetes nurse, nurse, individually, group, diabetes typ 2, stöd, sjuksköterska, undervisning och egenvård. Urvalet av de vetenskapliga artiklarna gjordes med tanke på litteraturstudiens syfte och frågeställningar. Resultatet visade att undervisningen bör vara en ständigt pågående process. Kontinuitet, hänsyn, tillgänglighet och stöd av hela diabetesteamet under en längre tid är viktiga faktorer i behandlingen. Andra viktiga faktorer som kan påverka resultatet av egenvård är patientens självkänsla, motivation och upplevd ensamhet. Det är viktigt att undervisarens förhållningssätt varieras och anpassas efter patientens individuella resurser och behov. Undervisningsprogram som innehåller både grupp- och individuell undervisning i kombination med teoretisk- och praktisk undervisning har en positiv betydelse för patientens egenvård. Diskussioner och sociala aktiviteter i grupp, visade sig ha en god inverkan på patientens livsstilsförändringar.
Resumo:
Bakgrund: Diabetes typ 2 är en folksjukdom och kan förebyggas eller fördröjas genom hälsosamma levnadsvanor. Att informera och motivera patienterna på ett hälsofrämjande och preventivt sätt är distriktssköterskans ansvar. Distriktssköterskans nyckelroll är att kritiskt granska evidensbaserad forskning för att uppnå en säker vård av god kvalitet som kan implementeras i praktiken. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors upplevelser av att motivera patienter med diabetes typ 2 till hälsosammare levnadsvanor genom evidensbaserad vård. Metod: En kvalitativ ansats användes. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju distriktssköterskor. Materialet analyserades utifrån Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: Resultatet i föreliggande studie visar att distriktssköterskorna måste utgå från patientens situation och individanpassa informationen. Genom stöd från distriktssköterskan ska patienten kunna motivera sig själv till att genomföra förändringar. Informanterna i studien belyste vikten av att informera patienten om diabetes samt vilka komplikationer som kan uppstå. För att uppnå en patientsäker vård av hög kvalitet ansåg distriktssköterskorna att evidensbaserad kunskap var en förutsättning. Konklusion: För att motivera patienterna till förändrade levnadsvanor krävs det att distriktssköterskorna informerar och undervisar patienterna om diabetes och hur förändrade levnadsvanor påverkar hälsan. Distriktssköterskan måste finna olika metoder för att motivera patienterna. Det som förmedlas ska grunda sig på vetenskap och evidensbaserad kunskap.
Resumo:
Bakgrund: Diabetes Mellitus är kronisk sjukdom som är kopplat till lidande och förlust av livskvalitet. Egenvård är avgörande för att minska de negativa konsekvenserna. Mindre än hälften av alla diabetespatienter uppnår god egenvård. Anledningen är bland annat begränsad kunskap om diabetes och bristande egenvårdsföljsamhet. Införandet av Informations- och kommunikationsteknologi i diabetesvården påbörjades för att förbättra det kliniska resultatet och livskvaliteten för patienter med diabetes typ 2. Syfte: Att beskriva hur information och kommunikationsteknologi kan främja egenvård på distans för patienter med diabetes mellitus typ 2. Metod: Litteraturstudie, där artiklarna söktes i CINAHL, PubMed och Web of Science. Artiklarna som inkluderades var 15 artiklar med kvantitativ, kvalitativ samt mixed metod. Resultat: Resultatet visade att Information och kommunikationsteknologi såsom internet, dator och mobiltelefonbaserade egenvårdsprogram främjade egenvård hos patienter med diabetes typ 2 genom ökad kunskap, ökad medvetenhet, ökad motivation samt förbättrad livsstilsförändring i kost och motion. Slutsats: IKT som hjälpmedel kan underlätta dagliga utmaningarna för patienter med diabetes typ 2 eftersom den täcker kunskapsluckan och därtill ökar patienternas medvetenhet och motivation till egenvård.
Resumo:
Bakgrund: Antalet personer med diabetes i världen ökar. Det har blivit en global epidemi. Risken för dödsfall bland människor med diabetes, är ungefär dubbelt så stor, som för människor i samma ålder utan diabetes. Diabetes typ 2 (DT2) är den vanligaste typen av diabetes. Inom hälso- och sjukvården används alltmer motiverande samtal (MI) som behandlingsmetod för livsstilsrelaterade problem som till exempel: kost, motion alkohol och tobak. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskans användning av MI påverkar livsstilsförändringar hos personer med DT2 och deras upplevelse av behandlingen. Metod: En litteraturöversikt. Resultat: MI som behandlingsmetod gav flera positiva hälsoeffekter. Det framgick bland annat genom en sänkning av HbA1c. Även kunskapsnivån gällande livsstilsförändringar ökade efter MI-behandling. Vid användning av MI stärktes personens inneboende motivation till förändring. Slutsats: MI är en relativt ny metod som ännu inte fått stor genomslag inom diabetesvården. MI ger positiva hälsoeffekter som till exempel sänkt HbA1c. Deltagarna blev mer motiverade och medvetna om sitt eget ansvar för att göra livsstilsförändringar. Mer forskning om MI för personer med DT2 behövs.
Resumo:
Bakgrund: Diabetes typ 2 är en endokrin sjukdom och är en av de största folksjukdomarna i världen. Förhöjda blodsockervärden gör att både små och stora blodkärl tar skada och detta leder till olika komplikationer såsom hjärtinfarkt, stroke och njurskador. Med hjälp av viktnedgång, kostreglering, regelbundet fysisk aktivitet och övervakning av blodglukosnivåerna kan risken för komplikationer förebyggas. Genom att förebygga komplikationer kan livskvaliteten främja patientens dagliga liv. En del av diabetesvården består av egenvårdsprogram där patienten får stöd och rådgivning att hantera sin diabetes. Syfte: Denna litteraturstudie syftar till att studera vilka faktorer i egenvårdsprogram som främjar livskvaliteten hos patienter med diabetes typ 2. Metod: Litteraturstudie, artiklarna söktes i databaserna CINAHL, PubMed och Web of Science. 14 kvantitativa artiklar inkluderades. Resultat: Resultatet visade att information, individuell målsättning och uppföljning var viktiga faktorer i egenvårdsprogrammen för att främja livskvaliteten hos patienter med diabetes typ 2. Slutsats: Att leva med diabetes typ 2 kräver noggrannhet och planering i det dagliga livet. Egenvårdsprogram kan minska risken för komplikationer där följsamhet till egenvården främjas och livskvaliteten gynnas.
Resumo:
Este estudo investigou os efeitos de um treino em automonitoração na instalação e ampliação de repertórios comportamentais considerados como preventivos para a ocorrência de diabetes. Descreve-se um caso clínico realizado com uma mulher adulta com os seguintes fatores de risco: alimentação inadequada, sobrepeso, sedentarismo e histórico familiar de cardiopatia e diabetes. Foram realizadas visitas domiciliares para investigação de características sociodemográficas, levantamento de linhas de base do comportamento alimentar e de atividade física, treino em automonitoração e entrevista final. Os resultados apontam mudanças comportamentais referentes à instalação e à ampliação de hábitos alimentares mais saudáveis e prática regular de atividade física. A discussão do caso abrange aspectos que indicam a aquisição de comportamentos preventivos, relacionando-os com a literatura utilizada.
Resumo:
— In 2000, according to the World Health Organization, at least 171 million people, 2.8% of the population worldwide, suffered from diabetes. The Centres for Disease Control has defined it as an epidemic disease. Its incidence is increasing rapidly, and it is estimated that by 2030 this number will almost double. Diabetes mellitus occurs throughout the world, but is more common (especially type 2) in the more developed countries. Diabetes is a chronic condition that occurs when pancreas does not assure enough insulin secretion or when the body does not consume the insulin produced. Insulin is a hormone that regulates blood sugar. The effect of uncontrolled diabetes is the hyperglycaemia (blood sugar), which eventually seriously damage many organs and systems, especially the nerves and blood vessels. Diabetes type 2 (most common type of diabetes) is highly correlated with elderly people, obesity or overweight. Promoting a healthy lifestyle helps patients to improve their quality of life and in many cases to avoid complications related to the disease. This paper is intended to describe an iPhone-based application for self-management of type 2 diabetic patients, which allow them improving their lifestyle through healthy diet, physical activity and education