Ljudet av Galenskap : En analys av musikens narrativa funktion i film

Syftet med detta examensarbete har varit att få en större kunskap om den musikaliska gestaltningen av karaktärer i film, samt att få en utökad kunskap om filmmusik generellt. Uppsatsen inleds med en kort skildring av filmmusikens historia samt en redogörelse för den tidigare forskning som berör ämnet. Därefter har en funktionell analysmetod, baserad i en kategorisering av filmmusikens olika berättarfunktioner, presenterats. Analysen är grundad i två frågeställningar och dess syfte har varit att ta reda på musikens narrativa funktion i film och de eventuella mönster som kunnat urskiljas i det musikaliska berättandet. Fyra olika scener ur fyra filmer har analyserats, alla med den gemensamma nämnaren att de gestaltar ett eller flera mord.Vidare har analysen sammanfattats. De musikala mönster som har lyfts fram för vidare diskussion är: Den ljudande intensiteten, Återkommande musikala element och Den musikala dynamikens utlösningspunkter.I diskussionen fastslås att de mönster som kunnat urskiljas härrör till den övergripande förståelsen av musikens funktion i film. Samt att grunden i det ljudliga berättandet ligger i dess förhållande till bildspråket och den aktuella filmens handling.

Musiken ler, bilden skriker : En analys av ”anempathetic music” i film

Denna kandidatuppsats avhandlar tre stycken analyser av tre stycken filmscener från filmerna A Clockwork Orange, Reservoir Dogs och Watchmen, tre stycken exempel på scener där så kallad anempathetic music används. Denna form av musik kan beskrivas som att den distanserar sig från vad som händer i den rörliga bilden genom att förmedla den motsatta känslan, till exempel om musiken är glad och lättsam medan en våldtäkt sker i bild. Denna uppsats analyserar i dessa tre analysexempel vad sådan filmmusik kan bidra med för berättarfunktioner och meningspotential i filmexemplens narrativ. Resultaten från analysen visade på att musiken i de tre valda analysexemplen bidrar till ökad reflektion hos publiken och hur detta möjliggör för att anempathetic music kan ses som empathetic mot publiken och deras tolkning av filmscenernas narrativ.