Lekfullhet, ritualer och bundenhet dryftades i Åbo : : den stora valfriheten? : lekfullhet och kontroll : seminarium i folkloristik och religionsvetenskap 5.-6.11.2007 Åbo

Ajankohtaista

På flykt i eget land : internflyktingar i Sverige under stora nordiska kriget

År 1721 stod bondhustrun Lisbeta Mickelsdotter från Pyhäjoki framför prästen i Piteå socken och redogjorde för sina upplevelser under det hemska året 1714 då ryssarna inföll i Österbotten och alla som bara kunde begav sig på flykt. Lisbeta är bara en av de tiotusentals flyktingar som under det stora nordiska kriget 1700–1721 flydde från såväl Östersjöprovinserna men framför allt från Finland till tryggheten i Sverige. I avhandlingen skildras vilka som flydde, varifrån och vart. Man kan tala om en elitens flykt där ämbetsmän och präster sökte sig västerut enligt de direktiv som Karl XII gett om att civilbefolkningen skulle söka sig bakom den egna armén. Det förekom också en bondeflykt från framför allt Österbotten och Åland. Det här var områden som p.g.a. strategiska skäl förhärjades av ryssarna. För många fanns det inget annat alternativ än att fly, antingen ut i de djupa skogarna eller västerut till Sverige. En delorsak till flykten var den order som Karl XII gett. Ryssarna föregicks av ett rykte som hade sin bakgrund i den propaganda som de svenska myndigheterna i decennier hade bedrivit. Ryssarna sågs som en grym fiende. När ämbetsverk och magistrat började packa ihop sina arkiv för en överflyttning till Sverige skedde det i smyg för att inte förorsaka oro bland den övriga befolkningen. Paniken låg hela tiden på lur och det faktum att myndigheterna gav sig av ledde till, att när ryssarna verkligen plötsligt dök upp i socknen var det många som valde att hals över huvud ge sig iväg. För att hjälpa flyktingarna ekonomiskt samlades det till förmån för flyktingarna kollekt över hela det svenska väldet. I Stockholm tillsatte myndigheterna en flyktingkommission som fick till uppgift att bland flyktingarna fördela de medel som hade samlats in. Huvudprincipen var att ju mer man hade förlorat desto större understöd skulle man få. Det var viktigt att ståndssamhället bevarades. Utanför de grupper som skulle hjälpas lämnades bl.a. köpmän och hantverkare som förväntades kunna fortsätta sin verksamhet i Sverige, gamla och orkeslösa som skulle beredas rum på fattighus samt unga och friska som skulle försörja sig genom arbete. Eftersom det var svårt att finna en försörjning och då många tvingades livnära sig genom att tigga tvingades flyktingkommissionen också ge en slant till personer som enligt kommissionens instruktion skulle lämnas utan hjälp. Det är ändå tveksamt om de små summor det stora flertalet fick egentligen hade någon betydelse för dem. Man kan konstatera att många hade det oerhört svårt under sin tid i Sverige. För mitt arbete har det viktigaste källmaterialet varit de förteckningar som flyktingkommissionen gjorde över vem som fått understöd och hur mycket som utbetalades. Av de här uppgifterna har jag byggt upp en databas med över 13 000 identifierade flyktingar. Jag har utgående från bl.a. uppgiften om identifierade individer kunnat fastställa att antalet finska flyktingar uppgick till åtminstone 30 000 personer, vilket motsvarade närmare en tiondedel av befolkningen i Finland. Efter fredsslutet 1721 återvände de flesta hem. I Österbotten möttes då en del av en överraskning då de fann att någon främmande person hade övertagit deras hemman. Det förekom under slutet av 1710-talet en inflyttning från de österbottniska finskspråkiga inlandssocknarna till de svenskspråkiga kustsocknarna. Det är ändå uppenbart att de finskspråkiga snart assimilerade sig och helt uppgick i den svenskspråkiga majoriteten.

Att förstå det stora i det lilla : byskolan som pedagogik, kultur och struktur

I det lilla sammanhanget synliggörs de stora frågorna om både pedagogik, kultur och struktur och om samverkan mellan dem. Studiet av de minsta enheterna i den finländska utbildningen ger kunskap om det viktiga i pedagogiska relationer och i skolgemenskaper, men synliggör också samhällsskeendets inbyggda konflikter om mål och värderingar. Det övergripande syftet med studien är att fördjupa kunskapen om de små skolornas pedagogiska, kulturella och strukturella innebörd och betingelser. Genom djupintervjuer med 12 finlandssvenska lärare i byskolor med färre än 30 elever, analys av skolindragningsdebatt och utbildningspolitiska styrdokument, samt genom teoretiskt förankrade reflektioner skapas en förståelse av såväl lärares arbete och pedagogiska tänkande som skolans funktion i samhället. Avhandlingen byggs upp enligt ett hermeneutiskt och narrativt tänkande. I studien framkommer att byskollärares pedagogiska tänkande syftar till det enskilda barnets optimala och balanserade helhetsutveckling i en gemenskap, där det är centralt att finna den pedagogiska balansen och möjligheten inom kontinuum mellan bl.a. elevbemyndigande och beledsagande. De pedagogiska intentionerna bär syftet att ge rötter och vingar, samhörighet och frihet. I lärarnas beskrivningar uttrycks en sammanvävning mellan deras pedagogiska intentioner och de kontextuella möjligheterna att realisera dessa. Byskollärarna är bärare av en pedagogisk professionalitet som utvecklas i relation till arbetets betingelser. Det praktiska yrkeskunnandet innefattar en balansgång mellan å ena sidan systematik och organisering och å andra sidan flexibilitet och frihet. Att samma lärare handhar eleverna en lång tid är en pedagogisk möjlighet och utmaning. I lärarnas berättelser aktualiseras vad balansgången i en god pedagogisk relation innebär. Både lärare och elever fostras in i en särskild skolkultur och undervisningskultur, i en växelverkan. Yrkeskulturen präglas av olika former av samverkan, både med skolans hela personal som ett teamarbete och med lokalsamhället. Lärarna uttrycker god arbetstrivsel, men friheten och ansvaret i arbetet kan vara både stimulerande och betungande. I en metaanalys skapas teoretiska modeller för vad arbete i närhetens och litenhetens spänningsfält kan innebära och hur det kan påverka lärares professionella utveckling och ork. Den lilla byskolan relaterad till en större samhällskontext öppnar för frågor om vad kvalitet innebär och vilka värderingar som är riktgivande inom utbildningsplanering. Kampen för kontinuiteten i byskolans berättelse tolkas som en kamp för det lokala rummet, för gemenskap, existens, framtid, likvärdighet och trygghet. Kampen för byskolan är ett försvar av både lokal livskvalitet och pedagogisk kvalitet för den enskilde eleven. I det övergripande kulturella sammanhanget synliggörs motsättningar. Det verkar finnas en inbyggd konflikt i utbildningsplaneringens föresatser att samtidigt uppnå jämlikhet, kostnadseffektivitet och kvalitet. En teoretisk modell synliggör hur pedagogik, kultur och struktur samverkar inom utbildning/byskola och påverkar lärares och elevers handlingsutrymme.

I thet then stora Guden af sitt heliga och rättwijsa behag, ännu förhänger öfwer oss then ganska tunga krigs-bördan, ..

Nimeke tekstin alusta.

Falando com professoras das séries iniciais do ensño fundametal sobre sexualidade na sala de aula: a presença do discurso biológico. 'Hablando con profesoras de primaria de enseñanza obligatoria sobre sexualidad en el aula : la presencia del discurso biológico'.

En este artículo se cuestiona el entendimiento de la sexualidad como universal y biológicamente determinada. Se discute la sexualidad como una construcción histórica y cultural a partir del análisis de las entrevistas con profesoras de primaria de la educación obligatoria sobre sus experiencias en el aula relacionadas con dicha cuestión. En las experiencias narradas, se remarca el discurso biológico como la manera 'correcta' para ser abordada la sexualidad en las prácticas escolares. Relacionados con este discurso biológico aparecen relacionados otros temas que actúan en este tema: los grupos sociales, la familia, la sexualidad como efecto de prácticas culturales. En este estudio, se establecen conexiones con los Estudios Culturales, en sus vertientes post-estructuralistas, y con algunas propuestas de Foucault.

Enhancement of ENSO variability by a weakened Atlantic thermohaline circulation in a coupled GCM

A coupled ocean–atmosphere general circulation model is used to investigate the modulation of El Niño–Southern Oscillation (ENSO) variability due to a weakened Atlantic thermohaline circulation (THC). The THC weakening is induced by freshwater perturbations in the North Atlantic, and leads to a well-known sea surface temperature dipole and a southward shift of the intertropical convergence zone (ITCZ) in the tropical Atlantic. Through atmospheric teleconnections and local coupled air–sea feedbacks, a meridionally asymmetric mean state change is generated in the eastern equatorial Pacific, corresponding to a weakened annual cycle, and westerly anomalies develop over the central Pacific. The westerly anomalies are associated with anomalous warming of SST, causing an eastward extension of the west Pacific warm pool particularly in August–February, and enhanced precipitation. These and other changes in the mean state lead in turn to an eastward shift of the zonal wind anomalies associated with El Niño events, and a significant increase in ENSO variability. In response to a 1-Sv (1 Sv ≡ 106 m3 s−1) freshwater input in the North Atlantic, the THC slows down rapidly and it weakens by 86% over years 50–100. The Niño-3 index standard deviation increases by 36% during the first 100-yr simulation relative to the control simulation. Further analysis indicates that the weakened THC not only leads to a stronger ENSO variability, but also leads to a stronger asymmetry between El Niño and La Niña events. This study suggests a role for an atmospheric bridge that rapidly conveys the influence of the Atlantic Ocean to the tropical Pacific and indicates that fluctuations of the THC can mediate not only mean climate globally but also modulate interannual variability. The results may contribute to understanding both the multidecadal variability of ENSO activity during the twentieth century and longer time-scale variability of ENSO, as suggested by some paleoclimate records.

The influence of a weakening of the Atlantic meridional overturning circulation on ENSO

The influences of a substantial weakening of the Atlantic meridional overturning circulation (AMOC) on the tropical Pacific climate mean state, the annual cycle, and ENSO variability are studied using five different coupled general circulation models (CGCMs). In the CGCMs, a substantial weakening of the AMOC is induced by adding freshwater flux forcing in the northern North Atlantic. In response, the well-known surface temperature dipole in the low-latitude Atlantic is established, which reorganizes the large-scale tropical atmospheric circulation by increasing the northeasterly trade winds. This leads to a southward shift of the intertropical convergence zone (ITCZ) in the tropical Atlantic and also the eastern tropical Pacific. Because of evaporative fluxes, mixing, and changes in Ekman divergence, a meridional temperature anomaly is generated in the northeastern tropical Pacific, which leads to the development of a meridionally symmetric thermal background state. In four out of five CGCMs this leads to a substantial weakening of the annual cycle in the eastern equatorial Pacific and a subsequent intensification of ENSO variability due to nonlinear interactions. In one of the CGCM simulations, an ENSO intensification occurs as a result of a zonal mean thermocline shoaling. Analysis suggests that the atmospheric circulation changes forced by tropical Atlantic SSTs can easily influence the large-scale atmospheric circulation and hence tropical eastern Pacific climate. Furthermore, it is concluded that the existence of the present-day tropical Pacific cold tongue complex and the annual cycle in the eastern equatorial Pacific are partly controlled by the strength of the AMOC. The results may have important implications for the interpretation of global multidecadal variability and paleo-proxy data.

The effect of doubled CO2 and model basic state biases on the monsoon-ENSO system. II: Changing ENSO regimes

Integrations of a fully-coupled climate model with and without flux adjustments in the equatorial oceans are performed under 2×CO2 conditions to explore in more detail the impact of increased greenhouse gas forcing on the monsoon-ENSO system. When flux adjustments are used to correct some systematic model biases, ENSO behaviour in the modelled future climate features distinct irregular and periodic (biennial) regimes. Comparison with the observed record yields some consistency with ENSO modes primarily based on air-sea interaction and those dependent on basinwide ocean wave dynamics. Simple theory is also used to draw analogies between the regimes and irregular (stochastically forced) and self-excited oscillations respectively. Periodic behaviour is also found in the Asian-Australian monsoon system, part of an overall biennial tendency of the model under these conditions related to strong monsoon forcing and increased coupling between the Indian and Pacific Oceans. The tropospheric biennial oscillation (TBO) thus serves as a useful descriptor for the coupled monsoon-ENSO system in this case. The presence of obvious regime changes in the monsoon-ENSO system on interdecadal timescales, when using flux adjustments, suggests there may be greater uncertainty in projections of future climate, although further modelling studies are required to confirm the realism and cause of such changes.

The effect of doubled CO2 and model basic state biases on the monsoon-ENSO system. I: Mean response and interannual variability

The impact of doubled CO2 concentration on the Asian summer monsoon is studied using a coupled ocean-atmosphere model. Both the mean seasonal precipitation and interannual monsoon variability are found to increase in the future climate scenario presented. Systematic biases in current climate simulations of the coupled system prevent accurate representation of the monsoon-ENSO teleconnection, of prime importance for seasonal prediction and for determining monsoon interannual variability. By applying seasonally varying heat flux adjustments to the tropical Pacific and Indian Ocean surface in the future climate simulation, some assessment can be made of the impact of systematic model biases on future climate predictions. In simulations where the flux adjustments are implemented, the response to climate change is magnified, with the suggestion that systematic biases may be masking the true impact of increased greenhouse gas forcing. The teleconnection between ENSO and the Asian summer monsoon remains robust in the future climate, although the Indo-Pacific takes on more of a biennial character for long periods of the flux-adjusted simulation. Assessing the teleconnection across interdecadal timescales shows wide variations in its amplitude, despite the absence of external forcing. This suggests that recent changes in the observed record cannot be distinguished from internal variations and as such are not necessarily related to climate change.