Faktorer som påverkar livskvaliteten hos patienter med sömnstörningar

Introduktion: Sömn är ett grundläggande mänskligt behov där den sovande personen är inaktiv vad gäller fysisk aktivitet och medvetandegrad. Omständigheter kan påverka den normala sömnen och därmed orsaka sömnstörningar. Livskvalitet är subjektivt upplevd och innefattar flera dimensioner som: fysisk funktion, känslomässigt välbefinnande samt social funktion. Sjuksköterskor har en betydande roll för patientens hälsa och välbefinnande genom att uppmärksamma patientens sömnproblem. Syfte: Syftet var att belysa faktorer som påverkar livskvaliteten hos patienter med sömnstörningar. Metod: En litteraturstudie utfördes enligt Polit och Beck´s (2012) niostegsmodell. Databaserna Cinahl och PubMed användes vid litteratursökningen. Litteratursökningen resulterade i 14 vetenskapliga artiklar. De genomgick en kvalitetsgranskning utifrån Polit och Beck´s (2012) granskningsmallar. Resultat: Sex kategorier identifierades: Ständig trötthet, Minskad aktivitetsnivå och initiativförmåga, Kroppsliga symtom, Förändrade sociala relationer, Känslomässiga upplevelser och Koncentrations- och minnessvårigheter. Slutsats: Patienter med sömnstörningar upplevde en rad olika faktorer som påverkade livskvaliteten i så hög grad att de hade svårt att leva ett normalt fungerande liv. 

Personcentrerad omvårdnad vid demens : En deskriptiv kvalitativ studie

Bakgrund: Demens är en av de stora folksjukdomarna och vårdpersonal möter dessa personer med demens både inom akutsjukvård och kommunal vård. På slutet av sitt liv bor de flesta personer som drabbats av demens på institution. Personcentrerad vård beskrivs vara gynnsamt i vården av personer med demens och personalens erfarenhet av detta har stor betydelse. Syfte: Syftet var att studera sjuksköterskors, enhetschefers och undersköterskors erfarenhet av personcentrerad omvårdnad inom kommunal hälso och sjukvård. Metod: Designen var en deskriptiv studie med kvalitativ ansats som har analyserats med hjälp av en induktiv innehållsanalys. Deltagarna som inkluderades i intervjustudien kom från samma kommun. Det var tio personer och bestod av fyra sjuksköterskor, fyra undersköterskor och två enhetschefer. De valdes ut av verksamhetschefen där inklusionskriteriet var att ha arbetat med personer med demens i minst fem år. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier och 12 subkategorier. Personcentrerad omvårdnad ansågs relevant i samband med god omvårdnad av personer med demens. I arbetet med personcentrerad vård var fokus att; anpassa sig till personen med demens, att se till dennes identitet och personlighet. Vidare lades vikt vid anhörigas deltagande, bemötande och ett gemensamt arbetssätt, vilket bestod av att identifiera behov och se personen bakom sjukdomen. Slutsats: Resultatet visade att de flesta intervjupersonerna hade liknande erfarenheter i att arbeta med personer med demens. Det framkom i studien att bemötandet hade stor betydelse i omvårdnaden. Fokus i personcentrerad omvårdnad var de redovisade kategorierna och dess innehåll och ansågs betydelsefull och nödvändig för att personer med demens får ett så bra och värdigt liv som möjligt efter sjukdomsdebuten.