Samspelet mellan närliggande och övergripande syften i undervisningen : Lärare och elevers undersökande arbetssätt i naturvetenskap i årskurs 2-3

Undersökningens syfte är att analysera, beskriva och få kunskap om hur ett undersökande arbetssätt i naturvetenskap i årskurs 2-3 kan bidra till elevers lärande samt hur lärares arbetssätt kan bidra till att elevers undersökande arbetssätt knyts till undervisningens övergripande syfte. Studien tar sin utgångspunkt i elevers och lärares arbete med skolutvecklingsprojektet Naturvetenskap och Teknik för Alla (NTA) inom temat jord. Undersökningen är en kvalitativ studie där metoderna är intervju och observation. Intervjuerna antecknades och spelades in, medan observationerna endast antecknades. Resultatet bygger på samtalen under intervjuer samt det elever och lärare gör och samtalar om på lektionerna. Materialet renskrevs och bearbetades och utvalda delar från ljudupptagningarna transkriberades. Resultatet visar att lärarnas övergripande syfte med undervisningen i undersökningen är att lära eleverna ”Se hela förlopp” och ”Ställa hypoteser och undersöka”. Lärarna använder sig i undervisningen av de närliggande syftena ”Plantera ärtor i rör”, ”Gissa vad de tror kommer att hända i rören”, ”Repetera och dokumentera planteringen av ärtorna i olika jordarter”, ”Sköta om komposten”, ”Att repetera vad de gjort tidigare”, ”Gissa i vilken jordart som det växt bäst” och ”Diskutera och dokumentera resultatet” för att uppnå de övergripande syftena. Undersökningen visar också på samspelet mellan de närliggande och övergripande syftena. Lärarnas sätt att arbeta för att uppnå dessa syften är att ställa öppna frågor, ge exempel, förklara, jämföra, föra diskussionen framåt och repetera. Ett undersökande arbetssätt, där NTA står i fokus, bidrar till elevers lärande och uppfyller väl de övergripande syften lärarna har med undervisningen, men också syftet med undervisningen enligt Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, Lgr 11.

Biolinguistics or Physicolinguistics? Is The Third Factor Helpful Or Harmful In Explaining Language?

Noam Chomsky (2005) proposed that a ‘third factor’, consisting of general principles and natural laws, may explain core properties of language in a principled manner, minimizing the need for either genetic endowment or experience. But the focus on third-factor patterns in much recent bio-linguistic work is misguided for several reasons: First, ‘the’ third factor is a vague and disparate collection of unrelated components, useless as an analytical tool. Second, the vagueness of the third factor, together with the desire for principled explanations, too often leads to sweeping claims, such as syntax “coming for free, directly from physics”, that are unwarranted without a case-by-case causal analysis. Third, attention is diverted away from a proper causal analysis of language as a biological feature. The point with biolinguistics is to acknowledge the language faculty as a biological feature. The best way forward towards an understanding of language is to take the biology connection seriously, instead of dabbling with physics.

The Talking Neanderthals : What do Fossils, Genetics and Archeology Say?

Did Neanderthals have language? This issue has been debated back and forth for decades, without resolution. But in recent years new evidence has become available. New fossils and archeological finds cast light on relevant Neanderthal anatomy and behavior. New DNA evidence, both fossil and modern, provides clues both to the relationship between Neanderthals and Homo sapiens, and to the genetics of language. In this paper, I review and evaluate the available evidence. My conclusion is that the preponderance of the evidence supports the presence of some form of language in Neanderthals.

How language did not evolve

accepted for presentation

Constraining the time when language evolved

The precise timing of the emergence of language in human prehistory cannot be resolved. But the available evidence is sufficient to constrain it to some degree. This is a review and synthesis of the available evidence, leading to the conclusion that the time when speech in some form became important for our ancestors can be constrained to be not less than 400,000 years ago, thus excluding several popular theories involving a late transition to speech.

Seeking compositionality in holistic proto-language without substructure – do counterexamples overwhelm the fractionation process?

In holistic theories of protolanguage, a vital step is the fractionation process where holistic utterances are broken down into segments, and segments associated with semantic components. One problem for this process may be the occurrence of counterexamples to any segment-meaning connection. The actual abundance of such counterexamples is a contentious issue \cite{smith06,taller07}. Here I present calculations of the prevalence of counterexamples in model languages.  It is found that counterexamples are indeed abundant, much more numerous than positive examples for any plausible holistic language.

Estetiska aktiviteter i NO-undervisningen : En studie av estetiska erfarenheter för elever i grundskolans lägre åldrar

Avsikten med detta examensarbete har varit att undersöka hur estetiska aktiviteter inaturvetenskapsundervisning kan påverka elevers lärande i grundskolans lägre åldrar. För att sökasvar på detta har observationer av elevers arbete med de estetiska aktiviteterna bildskapande ochmodelltillverkning utförts. För att analysera insamlad data har en metod av praktiska epistemologieranvänts. Studien utgår från Deweys pragmatiska teorier och definition av estetiska erfarenheteroch Vygotskijs sociokulturella perspektiv på lärande och undervisning. Centrala begrepp förstudien är estetiska erfarenheter, estetiskt värdeomdöme och metaforer. Resultatet visar med alltydlighet att de estetiska aktiviteterna har en betydelsefull roll för lärandeprocessen och attaktiviteterna handlar om meningsskapande och inte om att göra ”fina” bilder och modeller.

Spridning av innovation i högre utbildning : En studie av spridningen av Videochat vid Högskolan Dalarna

Syftet med denna uppsats har varit att beskriva och analysera spridningen av en innovation, Videochat, inom Högskolan Dalarna för att utifrån det lägga förslag på fortsatt arbete för att öka spridningen av Videochat. Frågorna som legat till grund för uppsatsen är: Vad är Videochattens spridningstakt inom Högskolan Dalarna? På vilka grunder har Videochat anammats inom Högskolan Dalarna? I de fall man inte har anammat Videochat, på vilka grunder man gjort det valet? Var och hur kan åtgärder sättas in för att stimulera spridningen av Videochat? Undersökningen har baserats på ett webbaserat frågeformulär bland Högskolan Dalarnas undervisande personal och frågorna i formuläret utarbetades med hjälp av förberedande intervjuer med nyckelpersoner inom Högskolan Dalarna. Undersökningen visar att användningen av Videochat har spridits olika långt på de olika akademierna och på två av fyra akademier anses det finnas ett behov av särskilda åtgärder för att stimulera spridningstakten. Den främsta anledningen till att börja använda Videochat är möjligheten att föreläsa för nätstudenter och campusstudenter samtidigt. Undersökningen visar samtidigt att anledningarna för att använda Videochat skiljer sig mellan de olika akademierna. Ett antal åtgärder föreslås för att stimulera spridning på de två akademier med lägst andel användare av Videochat där de viktigaste går ut på att öka kunskapen om Videochat och dess fördelar.

Att hitta hem igen : En studie i affektionens betydelse i berättelser, med utgångspunkt i det filmiska tv-spelet The Last of Us

Uppsatsens syfte är att studera hur det filmiska tv-spelet The Last of Us (Naughty Dog, 2013) har designats för att framkalla emotionella responser med hjälp av en normalitetsmodell. Det går ut på att objektivt identifiera intensiva ögonblick som avbryter/förändrar ett normalitetsläge. Detta leder till fokus på tre huvudpunkter för att förstå helhetsdesignen: produktion av emotion i filmsekvenser, produktion av emotion i spelsekvenser och deras samspel. Spelsekvenser visar sig framkalla emotion när fiendekonfrontationer avbryter spelarens trygga utforskande och skapar spänning genom att utsätta spelare för risker under intensiva sammandrabbningar. Filmsekvenser i sin tur använder realistiskt animerade scener för att uppmärksamma ansiktens betydelse under emotionella scener, samt för att etablera protagonistens normalitetssträvanden och den emotionella risk den medför. Avslutningsvis utgör samspel mellan film- och spelsekvenser en balanserad tonöverföring mellan varandra genom att både överraska spelaren i övergångar och genom att förhålla spelarens beteende med protagonistens splittrade normalitetssträvanden.