Seder hagadah = Home-service for Passover eve /

Mode of access: Internet.

Seder tefiloth Yisrael = The union prayer-book for Jewish worship /

English and Hebrew on opposite pages.

Seder 'Olam (Cap. 1-10) : nach Handschriften und Druckwerken herausgegeben, ubersetzt und erklart.

Thesis (doctoral)--Albertus-Universitat Konigsberg i. Pr.

Nispaḥim le-Seder Eliyahu zuṭa : ṿe-hem sheloshah pirḳe Derekh erets ṿe-shivʿah pirḳe Rabi Eliʿezer ...

sidartim ... beʾarti ... Meʾir Ish Shalom

Seder Kodaschim

von Rabb. Dr. J. Cohn, Breslau

Seder Nesikin

von Dr. D. Hoffmann

Seder ha-hagadah le-lel shimurim : meduyaḳ heṭev u-mesudar yafeh u-meturgam Ashkenazit

me-et Ṿolf b.R. Shimshon ben ish Heydnheym

Immunization with HIV Gag targeted to dendritic cells followed by recombinant New York vaccinia virus induces robust T-cell immunity in nonhuman primates.

Protein vaccines, if rendered immunogenic, would facilitate vaccine development against HIV and other pathogens. We compared in nonhuman primates (NHPs) immune responses to HIV Gag p24 within 3G9 antibody to DEC205 ("DEC-HIV Gag p24"), an uptake receptor on dendritic cells, to nontargeted protein, with or without poly ICLC, a synthetic double stranded RNA, as adjuvant. Priming s.c. with 60 μg of both HIV Gag p24 vaccines elicited potent CD4(+) T cells secreting IL-2, IFN-γ, and TNF-α, which also proliferated. The responses increased with each of three immunizations and recognized multiple Gag peptides. DEC-HIV Gag p24 showed better cross-priming for CD8(+) T cells, whereas the avidity of anti-Gag antibodies was ∼10-fold higher with nontargeted Gag 24 protein. For both protein vaccines, poly ICLC was essential for T- and B-cell immunity. To determine whether adaptive responses could be further enhanced, animals were boosted with New York vaccinia virus (NYVAC)-HIV Gag/Pol/Nef. Gag-specific CD4(+) and CD8(+) T-cell responses increased markedly after priming with both protein vaccines and poly ICLC. These data reveal qualitative differences in antibody and T-cell responses to DEC-HIV Gag p24 and Gag p24 protein and show that prime boost with protein and adjuvant followed by NYVAC elicits potent cellular immunity.

Transcranial Doppler ultrasound in the acute phase of aneurysmal subarachnoid hemorrhage.

BACKGROUND: Angiographic studies suggest that acute vasospasm within 48 h of aneurysmal subarachnoid hemorrhage (SAH) predicts symptomatic vasospasm. However, the value of transcranial Doppler within 48 h of SAH is unknown. METHODS: We analyzed 199 patients who had at least 1 middle cerebral artery (MCA) transcranial Doppler examination within 48 h of SAH onset. Abnormal MCA mean blood flow velocity (mBFV) was defined as >90 cm/s. Delayed cerebral ischemia (DCI) was defined as clinical deterioration or radiological evidence of infarction due to vasospasm. RESULTS: Seventy-six patients (38%) had an elevation of MCA mBFV >90 cm/s within 48 h of SAH onset. The predictors of elevated mBFV included younger age (OR = 0.97 per year of age, p = 0.002), admission angiographic vasospasm (OR = 5.4, p = 0.009) and elevated white blood cell count (OR = 1.1 per 1,000 white blood cells, p = 0.003). Patients with elevated mBFV were more likely to experience a 10 cm/s fall in velocity at the first follow-up than those with normal baseline velocities (24 vs. 10%, p < 0.01), suggestive of resolving spasm. DCI developed in 19% of the patients. An elevated admission mBFV >90 cm/s during the first 48 h (adjusted OR = 2.7, p = 0.007) and a poor clinical grade (Hunt-Hess score 4 or 5, OR = 3.2, p = 0.002) were associated with a significant increase in the risk of DCI. CONCLUSION: Early elevations of mBFV correlate with acute angiographic vasospasm and are associated with a significantly increased risk of DCI. Transcranial Doppler ultrasound may be an early useful tool to identify patients at higher risk to develop DCI after SAH.

Transcranial Doppler for predicting delayed cerebral ischemia after subarachnoid hemorrhage.

OBJECTIVE: Transcranial Doppler (TCD) is widely used to monitor the temporal course of vasospasm after subarachnoid hemorrhage (SAH), but its ability to predict clinical deterioration or infarction from delayed cerebral ischemia (DCI) remains controversial. We sought to determine the prognostic utility of serial TCD examination after SAH. METHODS: We analyzed 1877 TCD examinations in 441 aneurysmal SAH patients within 14 days of onset. The highest mean blood flow velocity (mBFV) value in any vessel before DCI onset was recorded. DCI was defined as clinical deterioration or computed tomographic evidence of infarction caused by vasospasm, with adjudication by consensus of the study team. Logistic regression was used to calculate adjusted odds ratios for DCI risk after controlling for other risk factors. RESULTS: DCI occurred in 21% of patients (n = 92). Multivariate predictors of DCI included modified Fisher computed tomographic score (P = 0.001), poor clinical grade (P = 0.04), and female sex (P = 0.008). After controlling for these variables, all TCD mBFV thresholds between 120 and 180 cm/s added a modest degree of incremental predictive value for DCI at nearly all time points, with maximal sensitivity by SAH day 8. However, the sensitivity of any mBFV more than 120 cm/s for subsequent DCI was only 63%, with a positive predictive value of 22% among patients with Hunt and Hess grades I to III and 36% in patients with Hunt and Hess grades IV and V. Positive predictive value was only slightly higher if mBFV exceeded 180 cm/s. CONCLUSION: Increased TCD flow velocities imply only a mild incremental risk of DCI after SAH, with maximal sensitivity by day 8. Nearly 40% of patients with DCI never attained an mBFV more than 120 cm/s during the course of monitoring. Given the poor overall sensitivity of TCD, improved methods for identifying patients at high risk for DCI after SAH are needed.

Vaccine-Induced Linear Epitope-Specific Antibodies to Simian Immunodeficiency Virus SIVmac239 Envelope Are Distinct from Those Induced to the Human Immunodeficiency Virus Type 1 Envelope in Nonhuman Primates.

To evaluate antibody specificities induced by simian immunodeficiency virus (SIV) versus human immunodeficiency virus type 1 (HIV-1) envelope antigens in nonhuman primate (NHP), we profiled binding antibody responses to linear epitopes in NHP studies with HIV-1 or SIV immunogens. We found that, overall, HIV-1 Env IgG responses were dominated by V3, with the notable exception of the responses to the vaccine strain A244 Env that were dominated by V2, whereas the anti-SIVmac239 Env responses were dominated by V2 regardless of the vaccine regimen.

Framåt med stöd av det förflutna : religiöst historiebruk hos Anders Svedberg

Att det förflutna spelar en avgörande roll vid såväl individers som kollektivs identitetsformering är snarast ett axiom inom historiefacket. Därför är det ingen överraskning att det förflutna brukas av grupper och deras ledare i syfte att befästa och vidmakthålla den egna identiteten. Forskningen kring detta – den så kallade historiebruksforskningen – har under de senaste decennierna upplevt ett starkt uppsving inom flera discipliner i Norden, framför allt inom historia och historiedidaktik. Historiebruksforskningen har ändå försummat att i någon högre grad ta i beaktande religiösa och teologiska aspekter, liksom också de teologiska ämnena har varit dåliga på att visa intresse för historiebruksfrågor. Avhandlingen kan därför ses som ett svar på denna ömsesidiga försummelse, och som ett bidrag till det aktuella och framväxande forskningsfältet kring historiebruk och kulturellt minne. Med utgångspunkt i den österbottniske mångsysslaren Anders Svedberg (1832–1889) undersöks mer konkret begreppet ”religiöst historiebruk”. Anders Svedberg växte upp, levde och verkade i det av väckelsen starkt präglade Munsala i svenska Österbotten. Han var en man av folket som kände till dess seder, bruk och historia. Därför kunde han ösa ur dess historia när han skrev sina tidningsartiklar och när han i lantdagen talade för allmogens demokratisering. Genom anspelningar på och hänvisningar till det förflutna refererade han ofta till kyrkohistoriska händelser i sin argumentation. Men vilka händelser använde han sig av? Varför hänvisade han till just de händelserna? Hur gjorde han det och i vilket syfte? Utifrån dessa konkreta frågor ger undersökningen förslag på vad som allmänt kan tänkas karakterisera ett religiöst historiebruk. Resultaten ger vid handen att ett religiöst historiebruk – särskilt när det bygger på en religiös minnesgemenskaps kulturella texter – har en förmåga att fungera legitimerande, mobiliserande och inkluderande/exkluderande. --------------------------------------------------------------------- Menneisyydellä on merkittävä osa sekä yksilön että yhteisön identiteetin muotoutumisessa. Tämä väittämä on yleisesti tunnustettu. Siksi ei ole yllättävää että eri yhteisöt ja niiden johtajat hyödyntävät menneisyyttä vahvistaakseen ja suojellakseen omaa identiteettiään. Niin kutsuttu historian käytön tutkimus on viime vuosikymmenillä vahvistanut asemaansa monilla tieteenaloilla pohjoismaissa, erityisesti historiatieteessä ja historian didaktiikassa. Historian käytön tutkimus ei kuitenkaan oleellisesti ole huomioinut uskonnollisia tai teologisia näkökulmia. Myöskään teologiset oppiaineet eivät ole osoittaneet suurempaa kiinnostusta historian käyttöä kohtaan. Väitöstutkimus vastaa siten näihin molempiin laiminlyönteihin ja se voidaan nähdä kirkkohistoriallisena panoksena historian käytön ja kulttuurisen muistin ajankohtaiseen ja kasvavaan tutkimusalaan. Tutkimus ottaa lähtökohdakseen pohjoismaalaisen monitaiturin Anders Svedbergin (1832–1889) ja tarkastelee hänen kautta käsitettä ”uskonnollinen historiankäyttö”. Anders Svedberg varttui, eli ja toimi Munsalassa aikaan jolloin herännäisyydellä ja muilla herätysliikkeillä oli vahva jalansija alueella. Svedberg tunsi pohjoismaalaisen maalaisväestön tavat ja tottumukset sekä alueen historian. Tämän takia hän osasi hyödyntää kyseistä historiaa kirjoittaessaan lehtiartikkeleita maalaisväestölle ja ajaessaan heidän etujaan säätyvaltiopäivillä. Kirjoituksissaan ja puheissaan hän viittasi usein historiallisiin ja kirkkohistoriallisiin tapahtumiin. Mutta mihin tapahtumiin hän viittasi? Miksi hän viittasi juuri näihin tapahtumiin, miten hän sen teki ja millä tavalla? Näiden konkreettisten kysymysten avulla tutkimus pyrkii tarkastelemaan miltä uskonnollinen historiankäyttö yleisellä tasolla voi näyttää. Tutkimustulos osoittaa että uskonnollisella historiankäytöllä – varsinkin perustuessaan uskonnollisen muistiyhteisön kulttuuriseen tekstiin – on kyky legitimoida, mobilisoida sekä sisällyttää ja sulkea pois ihmisiä.

Framåt med stöd av det förflutna : religiöst historiebruk hos Anders Svedberg

Att det förflutna spelar en avgörande roll vid såväl individers som kollektivs identitetsformering är snarast ett axiom inom historiefacket. Därför är det ingen överraskning att det förflutna brukas av grupper och deras ledare i syfte att befästa och vidmakthålla den egna identiteten. Forskningen kring detta – den så kallade historiebruksforskningen – har under de senaste decennierna upplevt ett starkt uppsving inom flera discipliner i Norden, framför allt inom historia och historiedidaktik. Historiebruksforskningen har ändå försummat att i någon högre grad ta i beaktande religiösa och teologiska aspekter, liksom också de teologiska ämnena har varit dåliga på att visa intresse för historiebruksfrågor. Avhandlingen kan därför ses som ett svar på denna ömsesidiga försummelse, och som ett bidrag till det aktuella och framväxande forskningsfältet kring historiebruk och kulturellt minne. Med utgångspunkt i den österbottniske mångsysslaren Anders Svedberg (1832–1889) undersöks mer konkret begreppet ”religiöst historiebruk”. Anders Svedberg växte upp, levde och verkade i det av väckelsen starkt präglade Munsala i svenska Österbotten. Han var en man av folket som kände till dess seder, bruk och historia. Därför kunde han ösa ur dess historia när han skrev sina tidningsartiklar och när han i lantdagen talade för allmogens demokratisering. Genom anspelningar på och hänvisningar till det förflutna refererade han ofta till kyrkohistoriska händelser i sin argumentation. Men vilka händelser använde han sig av? Varför hänvisade han till just de händelserna? Hur gjorde han det och i vilket syfte? Utifrån dessa konkreta frågor ger undersökningen förslag på vad som allmänt kan tänkas karakterisera ett religiöst historiebruk. Resultaten ger vid handen att ett religiöst historiebruk – särskilt när det bygger på en religiös minnesgemenskaps kulturella texter – har en förmåga att fungera legitimerande, mobiliserande och inkluderande/exkluderande. --------------------------------------------------------------------- Menneisyydellä on merkittävä osa sekä yksilön että yhteisön identiteetin muotoutumisessa. Tämä väittämä on yleisesti tunnustettu. Siksi ei ole yllättävää että eri yhteisöt ja niiden johtajat hyödyntävät menneisyyttä vahvistaakseen ja suojellakseen omaa identiteettiään. Niin kutsuttu historian käytön tutkimus on viime vuosikymmenillä vahvistanut asemaansa monilla tieteenaloilla pohjoismaissa, erityisesti historiatieteessä ja historian didaktiikassa. Historian käytön tutkimus ei kuitenkaan oleellisesti ole huomioinut uskonnollisia tai teologisia näkökulmia. Myöskään teologiset oppiaineet eivät ole osoittaneet suurempaa kiinnostusta historian käyttöä kohtaan. Väitöstutkimus vastaa siten näihin molempiin laiminlyönteihin ja se voidaan nähdä kirkkohistoriallisena panoksena historian käytön ja kulttuurisen muistin ajankohtaiseen ja kasvavaan tutkimusalaan. Tutkimus ottaa lähtökohdakseen pohjoismaalaisen monitaiturin Anders Svedbergin (1832–1889) ja tarkastelee hänen kautta käsitettä ”uskonnollinen historiankäyttö”. Anders Svedberg varttui, eli ja toimi Munsalassa aikaan jolloin herännäisyydellä ja muilla herätysliikkeillä oli vahva jalansija alueella. Svedberg tunsi pohjoismaalaisen maalaisväestön tavat ja tottumukset sekä alueen historian. Tämän takia hän osasi hyödyntää kyseistä historiaa kirjoittaessaan lehtiartikkeleita maalaisväestölle ja ajaessaan heidän etujaan säätyvaltiopäivillä. Kirjoituksissaan ja puheissaan hän viittasi usein historiallisiin ja kirkkohistoriallisiin tapahtumiin. Mutta mihin tapahtumiin hän viittasi? Miksi hän viittasi juuri näihin tapahtumiin, miten hän sen teki ja millä tavalla? Näiden konkreettisten kysymysten avulla tutkimus pyrkii tarkastelemaan miltä uskonnollinen historiankäyttö yleisellä tasolla voi näyttää. Tutkimustulos osoittaa että uskonnollisella historiankäytöllä – varsinkin perustuessaan uskonnollisen muistiyhteisön kulttuuriseen tekstiin – on kyky legitimoida, mobilisoida sekä sisällyttää ja sulkea pois ihmisiä.

Transkulturell omvårdnad-erfarenheter hos specialistutbildadesjuksköterskor inom psykiatrisk vård. : En kvalitativ intervjustudie

Syftet: Syftet med studien var att belysa specialistutbildade sjuksköterskors erfarenheter av transkulturell omvårdnad inom psykiatrisk vård. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod med enskilda semistrukturerade intervjuer. Specialistutbildade sjuksköterskor som arbetat inom psykiatrisk vård minst ett år fick berätta om sina erfarenheter av transkulturell omvårdnad.  Resultat: I resultatet framkom det att specialistutbildade sjuksköterskor inompsykiatrisk vård upplever språket som ett hinder för omvårdnaden eftersom språket är så centralt inom psykiatrisk vård då samtal utgör en stor del under vårdtiden. Det visar också att religiösa och kulturella seder kan ha betydelse i möten med patienter från olika kulturer. Möjligheter att förstå varandra mellan personal, patienter och anhöriga som är delaktiga i vården lyfts fram. Anhöriga kan bidra med information och även stötta patienterna vilket är värdefullt för omvårdnaden. Tolk används ofta för att lösa kommunikationsproblem men de används inte i så stor utsträckning man skulle önska på grund av kostnader. Slutsats: De specialistutbildade sjuksköterskorna har i stor utsträckning, kunnat ta hänsyn till patientens önskemål och erbjudit patienten det bästa möjliga alternativ till god omvårdnad. Studien visar att det finns specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård som anser sig behöva mer kunskap inom transkulturell omvårdnad.