Corpus callosum in maltreated children with posttraumatic stress disorder: A diffusion tensor imaging study

Contrary to expectations derived from preclinical studies of the effects of stress, and imaging studies of adults with posttraumatic stress disorder (PTSD), there is no evidence of hippocampus atrophy in children with PTSD. Multiple pediatric studies have reported reductions in the corpus callosum - the primary white matter tract in the brain. Consequently, in the present study, diffusion tensor imaging was used to assess white matter integrity in the corpus callosum in 17 maltreated children with PTSD and 15 demographically matched normal controls. Children with PTSD had reduced fractional anisotropy in the medial and posterior corpus, a region which contains interhemispheric projections from brain structures involved in circuits that mediate the processing of emotional stimuli and various memory functions - core disturbances associated with a history of trauma. Further exploration of the effects of stress on the corpus callosum and white matter development appears a promising strategy to better understand the pathophysiology of PTSD in children. (C) 2007 Elsevier Ireland Ltd. All rights reserved.

Carpentry Students at Work

Carpentry students from the New York Trade School at work during a class. Black and white photograph.

Forskningscirkeln en arbetsform för att utveckla skolan mot en lärande organisationlärande organisation?

När samhället blir mera komplext ställs generellt sett allt större krav på enskilda individer och organisationer. Detta innebär också att t ex kraven på skolan som organisation ökar i motsva-rande grad. Om förändringar i skolan skall lyckas måste lärarna involveras (Hargreaves, 1998). Förändringen måste helt enkelt utgå från lärarna själva. “It is teachers who, in the end, will change the world of the school by understanding it“ (Lawrence Stenhouse, citerad i Egerbladh & Tiller, 1998). För många lärare är kärnpunkten när verksamheten skall förändras om den går att genomföra i praktiken. På det sätt som lärare förstår hur skolan fungerar kan även antas ha betydelse för hur de utför sina arbetsuppgifter. Det är mot en sådan bakgrund som s k forskningscirklar, som ett forum för ett möte mellan lärare och forskare, blir av intresse. Kan då också s k lärande organisationer innehålla forskningscirklar som en möjlig arbetsform för att både förstå och att utveckla skolans verksamhet i praktiken? Med utgångspunkt från den bakgrund som skisserats upp är syftet med detta paper sålunda att diskutera: a) Under vilka förutsättningar är det möjligt att tala om skolan som en lärande organisa-tion?b) Är det möjligt att betrakta forskningscirkeln som ett, av flera tänkbara, medel för att utveckla skolan mot en lärande organisation?Jag utgår från två av Senges (1995) huvudkriterier, personlig utveckling (Personal Mastery) och team-lärande, för att diskutera några aspekter av de frågeställningar som anges i syftet. För att ge en mer fullständig bild skulle det självfallet ha varit att föredra att de tre övriga kriterierna som Senge använder hade kunnat behandlas på ett motsvarande sätt. Jag väljer dock bort dessa då det inte finns möjlighet att klara av en sådan uppgift inom den begränsade ram som ett paper av den här typen ger utrymme för.