996 resultados para Italian language competition
Resumo:
We determined the effect of the opiate receptor antagonist naloxone on aggression, emotion, feeder control, and eating behavior in high and low aggression female pigeons maintained at 80% of their normal weight and exposed to food competition interactions. Pigeons were divided into pairs by previously ranked high aggression (total time spent in offensive aggression exceeding 60 s/5 min; N = 6 pairs) and low aggression females (time spent in offensive aggression less than 10 s/5 min; N = 6 pairs). A pigeon in each pair received an sc dose of naloxone (1 mg kg-1 ml saline-1) and the other animal received the vehicle. Trials (10 min) were performed 30 min after the naloxone/vehicle administration. The naloxone group of high aggression pigeons showed lower scores of total time spent in offensive aggression (control: 98.6 ± 12.0; naloxone: 46.8 ± 6.6 s; P < 0.05) and higher scores of time spent in emotional responses (control: 3.5 ± 0.6; naloxone: 10.8 ± 2.4 s; P < 0.05) than controls. The other behaviors scored, feeder control and eating behavior, were not affected in this group. The naloxone group of low aggression pigeons, however, showed higher scores of offensive aggression than their controls (5.3 ± 1.3; naloxone: 28.7 ± 8.0 s; P < 0.05). The present results suggest that opiate receptor mechanisms are implicated in offensive aggression responses in high and low aggression pigeons. However, as reported for brain 5-hydroxytryptamine manipulation and GABA-A-benzodiazepine receptor manipulation, the effect of the opiate receptor antagonist on food competition aggression in pigeons was related to their pretreatment level of aggression.
Resumo:
Tutkielmassa tarkastellaan Britannian parlamentissa käytyä keskustelua Kirkkovaltiosta ja paavin maallisesta vallasta vuosina 1858–1861. Aihetta tarkastellaan kolmen teeman kautta. Nämä teemat ovat Kirkkovaltion ajassa ja paikassa tapahtunut kontekstualisointi, paavin ja katolilaisten Britannialle aiheuttamasta sisäisestä ja ulkoisesta uhasta käyty keskustelu, sekä Kirkkovaltion liittäminen kansainvälisiin suhteisiin. Britannian ja Kirkkovaltion suhdetta 1800-luvun puolivälissä on käsitelty aikaisemmassa tutkimuksessa vain vähän. Suhtautumisen perusasenteena sekä konservatiiveilla että liberaaleilla on pidetty katolilaisvastaisuutta ja Kirkkovaltion lakkauttamisen ajamista. Tutkielmassa pyritään osoittamaan, että Britannian parlamentin jäsenten suhtautuminen oli kuitenkin moniulotteisempaa ja moniäänisempää, kuin pelkkä tiukka katolilaisvastaisuus. Parlamentin jäsenet pyrkivät kontekstualisoimaan Kirkkovaltiota käyttämällä vertauksia sekä Britanniaan ja Sardinian kuningaskuntaan, että erilaisiin historiallisiin tilanteisiin. Keskusteluun osallistuneilla parlamentin jäsenillä oli myös hyvin laaja skaala erilaisia kontakteja Italiaan ja Roomaan, ja he olivat hyvin perillä paavin maallisesta vallasta käydystä yleiseurooppalaisesta kirjallisesta debatista. Osa parlamentin jäsenistä näki paavin ja katolilaiset sekä sisäisenä että ulkoisena uhkana Britannialle, mikä liittyy vahvasti 1800-luvun puolivälin uhkakuvia täynnä olleeseen näkemykseen. Näkemys uhasta tiivistyi keskusteluun uskollisuudenvalan uudistamisesta vuonna 1858. Tässä keskustelussa esiin nousivat erityisesti ääriprotestanttiset, katolilaisvastaiset parlamentin jäsenet. Osa parlamentin jäsenistä näki paavin itsenäisyyden toisaalta myös hyvänä asiana, ja paavin maallisen vallan lakkauttamista uhkana Britannialle. Viimeisessä käsittelyluvussa tutkitaan suhtautumista Kirkkovaltioon kansainvälisten suhteiden tasolla. Britannialla ei ollut virallisia diplomaattisuhteita Kirkkovaltioon, mutta maan epävirallisista suhteista ja niiden kehittämisestä käytiin parlamentissa keskustelua. Parlamentissa keskusteltiin myös Ranskan ja Itävallan merkityksestä Kirkkovaltiolle, sekä Kirkkovaltion mahdollisista aluemenetyksistä tai jopa valtion lakkauttamisesta. Keskustelua käytiin myös brittien värväämisestä paavin armeijaan ja paavia vastustaneen Garibaldin joukkoihin.
Resumo:
The objective of this multicenter prospective study was to determine the clinical efficacy and toxicity of a polychemotherapeutic third generation regimen, VACOP-B, with or without radiotherapy as front-line therapy in aggressive localized non-Hodgkin's lymphoma. Ninety-three adult patients (47 males and 46 females, median age 45 years) with aggressive localized non-Hodgkin's lymphoma, 43 in stage I and 50 in stage II (non-bulky), were included in the study. Stage I patients received VACOP-B for 6 weeks plus involved field radiotherapy and stage II patients received 12 weeks VACOP-B plus involved field radiotherapy on residual masses. Eighty-six (92.5%) achieved complete remission and 4 (4.3%) partial remission. Three patients (3.2%) were primarily resistant. Ten-year probability of survival, progression-free survival and disease-free survival were 87.3, 79.9 and 83.9%, respectively. Eighty-four patients are surviving at a median observation time of 57 months (range: 6-126). Statistical analysis showed no difference between stages I and II in terms of response, ten-year probability of survival, progression-free survival or disease-free survival. Side effects and toxicity were negligible and were similar in the two patient groups. The results of this prospective study suggest that 6 weeks of VACOP-B treatment plus radiotherapy may be the therapy of choice in stage I aggressive non-Hodgkin's lymphoma. Twelve weeks of VACOP-B treatment with or without radiotherapy was shown to be effective and feasible for stage II. These observations need to be confirmed by a phase III study comparing first and third generation protocols in stage I-II aggressive non-Hodgkin's lymphoma.
Resumo:
We analyzed the performance of 162 normal subjects, subdivided into groups according to age and schooling, in the oral comprehension tasks of the Boston Diagnostic Aphasia Examination translated and adapted to Brazilian Portuguese to obtain a profile of performance for the Brazilian population, as well as cut-off scores for each task, and to determine the best combination of tasks that distinguish normal from aphasic subjects, as a guide for clinicians. The normal subjects were compared to 69 aphasics. Age alone influenced the performance in the designation of actions (subjects above 70 years showing the worst performance); schooling alone influenced the comprehension of forms, colors and numbers (subjects with less than four years of education showing a poorer performance). Both age and schooling influenced the performance in Body Part Identification (BPI) and Complex Ideational Material (CIM) with mean values of 70.5 ± 3.3 (Word Discrimination, WD), 18.9 ± 1.4 (BPI), 14.7 ± 0.9 (Commands), and 10.3 ± 1.7 (CIM) for the whole sample; the cut-off scores obtained were 65 (WD), 17.5 (BPI), 14 (Commands), and 9.5 (CIM) for the whole sample. Logistic regression showed that the combination of BPI + Commands + CIM was the most efficient in differentiating normal subjects from aphasics, with 72.5% sensitivity and 97.6% specificity. However, for low-education subjects, BPI and Commands were sufficient for this differentiation (75.7% sensitivity and 84.7% specificity). The main contribution of this study was to provide reference values that are far more representative of our population to be used by health professionals in Brazil, taking into account cultural differences.
Resumo:
Valproate and carbamazepine (CAR) have been proposed as adjunct alternatives for the control of aggression in psychiatric patients, although no definite conclusions have been reached. We examined the effects of these drugs on food competition offensive aggression and other behaviors in high- and low-aggression food-restricted pigeons. These were divided into pairs containing previously ranked high-aggression (N = 10 pairs) and low-aggression females (N = 10 pairs). In Experiment 1, a pigeon in each pair of high- and low-aggression subjects was treated daily with an oral dose of sodium valproate (50 mg kg-1 mL saline-1) for 15 days. The other animal received the vehicle. On days 1, 7, and 15, food competition trials (10 min) were performed 60 min after treatment. In Experiment 2, one pigeon in each pair was treated daily with an oral dose of CAR (20 mg kg-1 mL saline-1) for 15 days. Each pair was submitted to a food competition trial on days 1, 7, and 15 of treatment. Valproate (15 days of treatment) selectively decreased the time spent in offensive aggression (control: 102.7 ± 9.3 vs valproate: 32.7 ± 9.2 s; P < 0.001, ANOVA-2-TAU) of high-aggression pigeons. This was also the case for 7 and 15 days of CAR treatment (control: 131.5 ± 8.9 vs CAR: 60.4 ± 5.3, P < 0.01, and control: 122.7 ± 7.1 vs CAR: 39.1 ± 5.2; P < 0.001, ANOVA-2-TAU, respectively). Thus, the two anticonvulsive drugs have a similar effect on food competition aggression in pigeons.
Resumo:
The importance of package design as a marketing tool is growing as the competition in retail environment increases. However, there is a lack of studies on how each element of package design affects consumer decisions in different countries. The objective of this thesis is to study the role of package design to Japanese consumers. The research was conducted through an experiment with a sample of 37 Japanese female participants. They were divided into two groups and were given different tasks: one group had to choose a chocolate for themselves, and the other for a group of friends. The participants were presented with 15 different Finnish chocolate boxes to choose from. The qualitative data was gathered through observation and semi-structured interviews. In addition, data from questionnaires was quantified and all the data was triangulated. The empirical results suggest that visual elements strongly affect the decision making of Japanese consumers. Image was the most important element which acted as both, a visual and an informational aspect in the experiment. Informational elements on the other hand have little effect, especially when the context is written in a foreign language. However, informational elements affected participants who were choosing chocolates for a group of friends. A unique finding was the importance of kawaii (cuteness) to Japanese consumers.
Resumo:
Tämä soveltavan kielitieteen ja kielitaidon arvioinnin toimintatutkimus tarkasteli kieliportfolion ominaisuuksia ja mahdollisuuksia nuorten oppijoiden englannin kielen arvioinnissa kahdessa eri oppimiskontekstissa: englanti oppiaineena (EFL) ja kaksikielinen sisällönopetus (CLIL). Tutkielman itsenäiset, kahteen eri englannin kielen rekisteriin (arkikieli ja akateeminen kieli) kohdistuneet portfoliokokeilut olivat erillisiä tapaustutkimuksia. Molemmat portfoliot perustuivat väljästi Eurooppalaiseen kielisalkkumalliin, ja ne olivat osa tutkielmantekijän luokkaopetusta ja -toimintaa. EFL -portfoliokokeilu 9-10-vuotiaille kolmasluokkalaisille toteutettiin marraskuun 2011 ja toukokuun 2012 välisenä aikana, kun CLIL -portfoliokokeilu n. 7-9-vuotiallle ensimmäisen ja toisen luokan oppilaille kesti kaksi lukuvuotta 2012–2014. Molemmissa kokeiluissa myös oppilaiden vanhemmat kuuluivat tutkimusjoukkoon, samoin CLIL -portfolion toteutuksessa avustaneet ja opettajanäkökulmaa edustaneet opettajaopiskelijat. Portfoliokokeilun aloitti myös kaksi muuta CLIL -opettajaa, mutta kumpikin kokeilu päättyi alkuvaiheeseensa. Tarkemman tarkastelun kohteina olivat tutkimuksen osallistujien kokemukset ja mielipiteet portfoliokokeiluista. Erityisesti tavoitteena oli selvittää, miten informatiivisena englannin kielitaidon indikaattorina kieliportfoliota pidettiin. Myös kehitysehdotuksia kerättiin. Trianguloitu aineisto koottiin sekä puolistrukturoiduin kyselyin että vapaaehtoisin teemahaastatteluin, jotka äänitettiin. EFL -aineisto koostui 18 oppilaskyselystä, 17 huoltajakyselystä ja 7 oppilashaastattelusta. CLIL -aineistoon sisältyi 19 oppilaskyselyä, 18 huoltajakyselyä, 7 oppilashaastattelua ja yksi opettajaopiskelijoiden (N=3) ryhmähaastattelu. Aineisto analysoitiin pääosin kvalitatiivisin menetelmin temaattisen sisältöanalyysin keinoin, mutta myös laskien frekvenssejä ja prosenttisosuuksia. Osallistujien mielipiteet ja kokemukset olivat hyvin samankaltaiset ja positiiviset kummassakin portfoliokokeilussa. Merkittävä enemmistö sekä oppilaista että huoltajista koki, että portfolion avulla on mahdollista osoittaa englannin kielitaitoa ja sen kehittymistä. Oppilaat kuvailivat portfoliotyötä hauskaksi ja kivaksi, ja heidän mielestään portfoliotehtävien pitäisi olla tarpeeksi haastavia, sisältää taiteellisia ja luovia elementtejä sekä kohdistua tuttuihin, mielenkiintoisiin aiheisiin. He totesivat, että portfolion avulla voi oppia lisää kieltä. Vanhempien mielestä portfolio kertoo koulun vieraiksi jääneistä oppisisällöistä, auttaa ymmärtämään lapsen ajatusmaailmaa ja motivaatiotasoa sekä paljastaa heidän kielitaidostaan uusia ulottuvuuksia. Opettajaopiskelijat havaitsivat, että portfolion avulla voi tutustua oppilaiden kieli- ja kulttuuritaustoihin sekä kartoittaa heidän kielellisiä tarpeitaan. Tämän tutkielman teoreettisen tarkastelun ja tulosten mukaan kieliportfolio tukee erinomaisesti uuden Perusopetuksen Opetussuunnitelman (NCC 2014) tavoitteita ja arvioinnin uudistuspyrkimyksiä sekä lainsäädännön arvioinnille asettamia edellytyksiä. Portfolio on erittäin suositeltava nuorten oppijoiden kielitaidon arviointimenetelmä perinteisten rinnalle.
Resumo:
Med avstamp i ett satsbegrepp som inspirerats av Ludwig Wittgenstein, där sats och kontext betraktas som internt förbundna och där den verkliga användningen av en sats är central för dess mening, visar avhandlingen hur filosofers olika uppfattning om den filosofiska terminologins roll och möjligheter har följder för deras sätt att uppfatta och behandla filosofiska frågeställningar. Moores paradox fungerar som testfall. Denna kända filosofiska frågeställning har diskuterats sedan 1940-talet och kretsar kring hävdandet av satsen ”Jag tror att det regnar och det regnar inte”. Problemet är att det vore märkligt för en talare att hävda satsen om sig själv: det verkar finnas ett logiskt hinder för att hävda en sats även om den är välformad, kunde vara sann och inte på ett entydigt sätt innehåller en kontradiktion. Moores paradox behandlas genom att granska några lösningsförslag (framförda av bl.a. G.E. Moore, J. L. Austin, J. Searle) och de uppfattningar om språket som de förutsätter. Genom att kontrastera dessa med ett användarperspektiv där språkets användning i meningsfulla sammanhang förväntas spela en central roll i behandlingen av paradoxen visar författaren hur också den intellektuella kontext inom vilken en filosof betraktar paradoxen spelar en avgörande roll för vilka mått som krävs för att upplösa den. Istället för att föreslå en egen lösning presenteras en behandling av paradoxen genom en diskussion och utredning av de grundvillkor som leder till att den uppstår. Här intar satsbegreppet en central plats. Avhandlingen är författad inom traditionen efter den senare Wittgenstein (närmare bestämt den gren som ansluter sig till en s.k. terapeutisk filosofisyn) men går i dialog med filosofiskt arbete som ligger utanför traditionen. Författaren strävar både till att medla mellan, sammanföra och särskilja olika temata som behandlats på ett sätt inom traditionen och på andra sätt utanför den och använder sig här av metaforen att filosofera inifrån i kontrast till utanför språket. Avhandlingens huvudsakliga bidrag är till metafilosofin genom dess fokus på filosofins metod. ------------------------------------------------------------ Mooren paradoksi on tunnettu filosofinen ongelma, josta on keskusteltu 1940-luvulta alkaen. Paradoksin keskeisenä osana esiintyy väitelause ”Uskon, että ulkona sataa, mutta ulkona ei sada”. Ongelman lähtökohta on, että olisi merkillistä jos puhuja esittäisi lauseen itseään koskevana väitteenä: väite näyttää olevan loogisesti mahdoton esittää, vaikka se on hyvinmuodostettu, mahdollisesti tosi, eikä yksiselitteisellä tavalla sisällä kontradiktiota. Tässä väitöskirjassa Mooren paradoksi esiintyy esimerkkinä filosofisesta ongelmasta, jossa mm. lausekäsitteellä on keskeinen rooli ja jonka avulla voidaan muodostella ns. kielensisäinen filosofinen näkökulma. Mooren paradoksia käsitellään tarkastelemalla muutamia ratkaisuehdotuksia (mm. G.E. Mooren, J.L. Austinin, J. Searlen esittämät) ja niitä kielikäsityksiä joita nämä ratkaisuehdotukset edellyttävät. Asettamalla vastakkain ratkaisuehdotukset ja käyttäjänäkymä, jossa kielenkäyttö mielekkäissä konteksteissa asetetaan keskeiseen asemaan paradoksin käsittelyssä, kirjoittaja osoittaa miten myös paradoksin filosofisen tarkastelun intellektuaalinen konteksti on hyväksyttävien toimenpiteiden löytämisen kannalta ratkaisevaa. Uuden ratkaisun sijaan kirjoittaja ehdottaa paradoksin terapeuttista käsittelyä: keskustelua ja selontekoa niistä perusehdoista, jotka johtavat sen syntyyn. Tässä käsittelyssä lausekäsite on keskipisteenä – erityisesti Ludwig Wittgensteinin inspiroima lausekäsitys, jossa lauseen mielekkyyden kannalta sen todellinen käyttö mielekkäässä kontekstissa on ratkaiseva tekijä. Väitöskirja liittyy myöhäisiwittgensteinilaiseen perinteeseen, johon kuuluu ns. terapeuttinen filosofiankäsitys, mutta teos keskustelee myös tradition ulkopuolisten ajattelijoiden kanssa yrittäen yhdistää, sovitella ja myös eritellä teemoja, joita käsitellään yhdellä tavalla tradition sisällä ja toisella tavalla sen ulkopuolella. Väitöskirjan pääasiallinen panos sijoittuu metafilosofiaan, koska sen mielenkiinnon kohteena ovat erityisesti filosofian menetelmät.
Resumo:
The emulsion stability, composition, structure and rheology of four different commercial italian salad dressings manufactured with traditional and light formulations were evaluated. According to the results, the fat content ranged from 8% (w/w) (light) to 34% (w/w) (traditional), the carbohydrate concentration varied between 3.8% (w/w) (traditional) and 14.4% (w/w) (light) and the pH was between 3.6-3.9 for all samples. The microscopic and stability analyses showed that the only stable salad dressing was a light sample, which had the smallest droplet size when compared with the other samples. With respect to the rheological behaviour, all the salad dressings were characterized as thixotropic and shear thinning fluids. However, the stable dressing showed an overshoot at relatively low shear rates. This distinct rheological behavior being explained by the differences in its composition, particularly the presence of a maltodextrin network.
Resumo:
The descriptive terminology and sensory prolife of four samples of Italian salami were determined using a methodology based on the Quantitative Descriptive Analysis (QDA). A sensory panel consensually defined sensory descriptors, their respective reference materials, and the descriptive evaluation ballot. Twelve individuals were selected as judges and properly trained. They used the following criteria: discriminating power, reproducibility, and individual consensus. Twelve descriptors were determined showing similarities and differences among the Italian salami samples. Each descriptor was evaluated using a 10 cm non-structured scale. The data were analyzed by ANOVA, Tukey test, and the Principal Component Analysis (PCA). The salami with coriander essential oil (T3) had lower rancid taste and rancid odor, whereas the control (T1) showed high values of these sensory attributes. Regarding brightness, T4 showed the best result. For the other attributes, T1, T2, T3, and T4 were similar.
Resumo:
Four formulations of Italian salami type were produced: without antioxidants; with essential oil of coriander essential oil (0.01%); with BHT (0.01%); and with Coriander essential oil and BHT (0.005 and 0.005%). The antioxidant activity of salamis was evaluated by the lipid oxidation, through the techniques of peroxide number and TBARS. The salami with the coriander essential oil exhibited reduction in lipid oxidation by increasing the shelf life of the product. The salami with the coriander essential oil and BHT showed no synergism between the antioxidants. The salami using BHT presented less antioxidant activity than that of the salami using coriander essential oil.