Viljan till fysisk aktivitet : En intervention avsedd att stimulera ungdomar att bli fysiskt aktiva

Jenny Isberg (2009): Viljan till fysisk aktivitet – en intervention avsedd att stimulera ungdomar att bli fysiskt aktiva. Örebro Studies in Sport Sciences 6, 141 pp. Physical education (PE) at school may play an important role in the process of becoming physically active in the adolescence and in developing a physically active lifestyle. The opportunities for teachers to provide positive physical activity experiences to the student population extend regularly over the school terms. For some students, PE can be the only opportunity they have to be physically active. Therefore it is important that the students become motivated to practice physical activity and know the purpose with physical activity. The overall purpose of this dissertation was to investigate the possibilities to motivate youth, 12-16 years old, to practice physical activity and hopefully to stimulate them to continue to be physically active in young adulthood. The sample consisted of 122 Swedish compulsory school students (12-16 years old), 51 girls and 71 boys, who were either physically inactive, physically active but not formal members of sport clubs, or physically active and members of a sport club. They used a self-monitoring instrument to describe their physical activity and we compared their self-reported physical activity with their actual VO2 capacity and physical status. The self-monitoring instrument was further validated against an activity monitor, RT3. The intervention lasted one and a half years, and four to five years later a follow-up study was done. Using a quasi-experimental design, the three groups of participants were compared with youths who did not use the self-monitoring instrument. The main findings were that the associations between the accelerometer counts and the activities the students recorded in the self-monitoring instrument were high. The participants  in Group 1 (physically inactive) continued exercising nearly to the same extent as during the intervention while youths in a matched control group did not develop regular physical activity habits. Concerning Group 2 (exercisers), participants in the intervention group were more physically active both during the intervention and at follow-up, compared with a matched control group of exercisers who did not use the self-monitoring instrument. In Group 3 (sport team members), there was no difference between the intervention group and a matched control group after the intervention or at follow-up.  The conclusion of these main findings was that when someone motivates students to continue being physically active and to change their physical activity patterns in a positive direction, the self-monitoring instrument can be a door-opener for youths who are physically inactive or regularly active outside sports clubs.

HR-funktionens förändrade roll : En studie om linjechefers uppfattning av HR-funktionen i Falu och Avesta kommun

Traditionellt har HR-arbetet främst varit fokuserat på administrativa uppgifter och inte ansetts vara tillräckligt effektivt och värdeskapande. För att HR-arbetet ska bli mer strategiskt behöver funktionen organiseras så att den tillgodoser dessa behov (Boglind et al, 2013). Vi menar att HR-funktionens relation till ledare och linjechefer är avgörande för hur framgångsrikt deras arbete blir. Syftet med detta arbete är därför att undersöka hur chefer uppfattar HR-funktionens förändrade roll och vilken typ av stöd de förväntar sig av den. Vi vill också undersöka om uppfattningen av HR-funktionen skiljer sig åt beroende på hur den är organiserad. Undersökningen är baserad på en multipel fallstudie utförd på Falu och Avesta kommun. Totalt har tretton djupintervjuer genomförts, där fem personer representerar HR-avdelningarna och åtta personer representerar linjecheferna. Falu kommun började genomföra en HR-transformation vid årsskiftet 2013/2014, Avesta kommun har inte genomfört en HR-transformation utan har funktionen uppdelad i två team. Av empirin framkommer att linjecheferna i båda kommunerna har en ganska vag uppfattning om HR-funktionens organisation och trots de strukturella skillnaderna mellan kommunerna efterfrågar linjecheferna något mer. I Avesta är samtliga respondenter överens om att en samsyn kring HR-funktionens arbetsuppgifter inte finns på grund av att en tydlig strategi för HR-funktionen saknas. Cheferna i Avesta efterfrågar ett arbete med personalfrågor från grunden samt ett mer strategiskt arbete. I Falun visar empirin att linjechefer och HR-personer har olika åsikter kring huruvida det finns en samsyn. Även om flera linjechefer i Falun anser att HR-funktionen fungerar bättre efter transformationen efterfrågar samtliga en kontakt med en specifik HR-person istället för att kontakta ett HR-center. Trots att de organisationer vi studerat har HR-funktioner som skiljer sig åt i storlek och struktur kan vi konstatera många likheter. Vi drar därför slutsatsen att de problem som linjecheferna beskriver inte är relaterade till HR-avdelningens organisering, utan snarare kan kopplas till en obalans i HR-arbetets inneboende dualitet som uppstått i och med ett mer strategiskt fokus. Vi anser att båda kommunernas HR-funktioner bör ha en tydlig och kontinuerlig dialog med linjecheferna för att maximera värdeskapandet dem emellan. Sammanfattningsvis menar vi att kommunerna bör lägga fokus på att identifiera vilka aspekter av personalarbetet som är värdefulla och unika för just deras organisation samt arbeta strategiskt utifrån dessa.

The Passionate Combining Entrepreneurs

Entrepreneurs are portrayed as salient drivers of regional development and for a number of years nascent entrepreneurs have been studied in a large number of countries as part of the Global Entrepreneurship Monitor project and the Panel Study of Entrepreneurial Dynamics. Scholars have devoted much effort to investigating factors that determine how individuals engage in entrepreneurial activities, with most of the discussion limited to business start-ups. However, since this type of project does not follow identical nascent entrepreneurs over time, limited knowledge exists about their development and whether they stay in this nascent phase for a long time. In practice, it is common for entrepreneurs to run a business and at the same time work in wage work, so-called combining entrepreneurs. In Sweden, almost half of all business owners combine wage work with a business. However, not all combining entrepreneurs will eventually decide to leave the wage work and invest fully in the business. Consequently, much research has focused on the first step of entering entrepreneurship full time, but less has focused on the second step, the transition from the combining phase to full-time self-employment. The aim of this thesis is therefore to contribute to the theory of entrepreneurship by gaining a deeper understanding of combining entrepreneurs and their motives and intentions.   In the context of combining entrepreneurs, the theory of identity, resources and choice overload has been used to examine how entrepreneurs’ age (when starting the business), entrepreneurial tenure (the length of engagement in the side-business), hours spent (weekly involvement in the side-business), involvement in entrepreneurial teams (leading the business with one or more partners) and involvement in networks (business networks) influence their passion for engaging in entrepreneurship while sustaining wage work. Different categories of combining entrepreneurs and their intentions have also been examined.   A survey was administered to 1457 entrepreneurs within the creative sector in two counties in Sweden (Gävleborgs County and Jämtlands County). Since there were no separate mailing lists to only combining entrepreneurs, the survey was sent to all entrepreneurs within the chosen industry and counties. The total response rate was 33.5 percent and of them 57.6 percent combined, yielding 262 combining entrepreneurs who answered the questionnaire. The survey was then followed up with eight focus group interviews and two single interviews to validate the answers from the questionnaire.   The results indicate three types of combining entrepreneurs: nascent – with the intention to leave the combining phase for a transition into full-time self-employment, lifestyle – with the intention to stay in the combining phase, and occasional – with the intention to leave the combining phase for full-time wage work and close down the business. Transitioning fully to self-employment increases with the individual’s age. Also, a positive interactive effect exists with involvement in entrepreneurial networks. The results also indicate that the ability to work with something one is passionate about is the top motive for combining wage work with a side-business. Passion is also more likely to be the main motive behind the combining form among individuals who are older at business start-up, but passion is less likely to be the main motive behind the combining form among individuals who spend more time on the business. The longer the individual has had the side-business, the less likely passion is the main motive behind the combining form, and passion is less likely to be the main motive among those who are part of an entrepreneurial team.

Sjukvårdspersonals upplevelser av underlättande och försvårande faktorer vid förskrivning av fysisk aktivitet på recept, FaR : Intervjustudie

Inledning: Studier påvisar att livsstilsrelaterade sjukdomar ständigt ökar och att fysisk inaktivitet bidrar till detta, likaså att FaR ej används i den utsträckning som det skulle behövas. Syfte: Att belysa för distriktssköterskor vilka underlättande och försvårande faktorer sjukvårdspersonal kan uppleva vid förskrivning av fysisk aktivitet på recept, FaR. Metod: En empirisk fenomenografisk intervjustudie med kvalitativ ansats. Fokusgruppsintervjuer med nio deltagare utfördes på tre vårdcentraler. Huvudresultat: Underlättande och försvårande faktorer framkom inom organisation samt i mötet mellan sjukvårdspersonal och patient, exempelvis stöd från cheferna, utbildning och motiverade patienter var underlättande faktorer. Försvårande faktorer var exempelvis tidsbrist, avsaknad av teamarbete samt negativ inställning till FaR. Konklusion: Chefernas engagemang samt patienternas inställning till fysisk aktivitet och FaR var områden som framkom vara av stor betydelse när sjukvårdspersonal skulle förskriva FaR. Att chefer gav sjukvårdspersonalen resurser för att möjliggöra arbetet med FaR, i form av tid, utbildning och teamarbete ansågs vara en grundläggande faktor. Hälsofrämjande synsätt och prioritering av FaR hos cheferna ger spridning och förankring hos sjukvårdspersonalen. Patienternas inställning till egenvård och fysisk aktivitet var en betydande faktor vid förskrivning av FaR. Där har distriktssköterskor en huvuduppgift i att motivera patienterna till livsstilsförändringar och egenvård samt informera om fysisk aktivitets inverkan på hälsan.

Skolsköterskors uppfattning av samspelet mellan psykisk hälsa och fysisk aktivitet utifrån deras arbete med högstadieelever : En empirisk kvalitativ intervjustudie med fenomenografisk ansats

Bakgrund: Många barn uppvisar symtom på psykisk ohälsa, samtidigt visar studier att barn får en alltmer stillasittande fritid. Exakt hur den fysiska aktiviteten påverkar den psykiska hälsan är oklart då det är en komplex fråga. I sitt arbete erhåller skolsköterskor nära relationer med barn och de får på så vis en inblick i hur den psykiska samt fysiska hälsan ser ut. Syfte: Syftet med studien var att belysa hur samspelet mellan psykisk hälsa och fysisk aktivitet uppfattas av skolsköterskor utifrån deras erfarenhet i elevhälsan bland högstadieelever. Metod: En empirisk kvalitativ intervjustudie med fenomenografisk ansats. Undersökningsgruppen bestod av åtta stycken skolsköterskor i Karlstads kommun som arbetar med elever på högstadiet. Huvudresultat: Skolsköterskorna hade en gemensam erfarenhet av att många barn har en dålig psykisk hälsa och att detta främst observeras bland flickor. De delade även uppfattningen av att den fysiska aktiviteten minskar bland barn. Något som framkom av skolsköterskornas berättelser var att kraven inom idrotten uppfattas av många barn som allt för höga. Konklusion: Många barn upplever allt för höga krav inom idrotten vilket kan leda till psykisk ohälsa hos vissa barn och framförallt bland flickor. För att få barn att öka sin fysiska aktivitet är det viktigt att se över synsättet inom idrotten så att det blir den roliga, sociala och avslappnande aktivitet den är tänkt att vara.