Det grekiska dramat. En Studie av euroländeras agerande i Greklandskrisen.

Jag granskar i min avhandling pro gradu den ekonomiska krisen i Grekland som kulminerade under vären 2010 när Grekland vände sig tili de övriga medlemsländerna i Ekonomiska och monetära Unionen (EMU) med en förfrägan om ekonomisk hjälp i formav län. Syftet med avhandlingen är att undersöka hur de övriga EMU-medlemmarna fattade sitt beslut om att ekonomiskt stöda Grekland efter att landets kreditvärdighet sänkts av de internationella kreditvärderingsinstituten. Jag granskar Greklandskrisen och dess utveckling, de lösningar som man gick in för inom ramen för valutaunionen, hur besluten om stödpaketet fattades och vilka faktorer som päverkade besluten. Jag tar avstamp i Optimum Currency Area-teorin (OCA-teorin) och teorier om europeisk ekonomisk integration. Dessutom för jag en diskussion kring solidariteten mellan EUländerna, som ocksä använts som argument för stödpaketet tili Grekland. Jag klassificerar euroländerna utgäende för hur det nationella beslutet om Greklandspaketet fattats och gör därefter en agglomerativ klusteranalys, med ambitionen att förklara vilka faktorer som päverkat besluten. Syftet med klusteranalysen är att klargöra huruvida politiska faktorer, som härrör sig tili regeringen och dess sammansättning, eller ekonomiska faktorer, som bclyser statsfinansernas tillständ, bäst förklarar hur ett land fattat sitt beslut. Resultatet visar att de politiska variablerna har päverkat ländernas beslut mer an de ekonomiska, men förklaringsgraden är relativt lag i bägge fallen. Jag för vidare en diskussion om resultatet ur ett OCA-perspektiv, kriterierna för ett optimalt valutaomräde samt EMU:s utveckling i dito riktning. Jag avslutar avhandlingen med en diskussion kring EMU:s framtid.

Chemical toughening of epoxies. I. Structural modification of epoxy resins by reaction with hydroxy-terminated poly(butadiene-co-acrylonitrile)

In an attempt to toughen the epoxy resin matrix for fiber-reinforced composite applications, a chemical modification procedure of a commercially available bisphenol-A-based epoxy resin using reactive liquid rubber HTBN [hydroxy-terminated poly(butadiene-co-acrylonitrile)] and TDI (tolylene diisocyanate) is described. The progress of the reaction and the structural changes during modification process are studied using IR spectroscopy, viscosity data, and chemical analysis (epoxy value determination). The studies support the proposition that TDI acts as a coupling agent between the epoxy and HTBN, forming a urethane linkage with the former and an oxazolidone ring with the latter. The chemical reactions that possibly take place during the modification are discussed.

1, 2-Bis (diphenylphosphino) etane bridged dinuclear copper (I) complexes: Investigations of solid state and solution structures by CP/MAS31P NMR spectroscopy, X-ray crystallography, IR spectroscopy and solution 31P NMR and 63Cu NMR spectroscopy

Three different complexes of copper (I) with bridging 1, 2-bis(diphenylphosphino)ethane (dppe), namely [Cu2 (mu-dppe) (CH3CN)6] (ClO4)2 (1), [Cu2 (mu-dppe)2 (CH3 CN)2] (ClO4)2 (2), and [Cu2 (mu-dppe) (dppe)2 (CH3CN)2] (ClO4)2 (3) have been prepared. The structure of [Cu2 (mu-dppe) (dPPe)2 (CH3CH)2] (ClO4)2 has been determined by X-ray crystallography. It crystallizes in the space group PT with a=12.984(6) angstrom, b=13.180(6) angstrom, c=14.001(3) angstrom, alpha=105.23(3), beta=105.60(2), gamma=112.53 (4), V=1944 (3) angstrom3, and Z=1. The structure was refined by least-squares method with R=0.0365; R(w)=0.0451 for 6321 reflections with F0 greater-than-or-equal-to 3 sigma (F0). The CP/MAS P-31 and IR spectra of the complexes have been analysed in the light of available crystallographic data. IR spectroscopy is particularly helpful in identifying the presence of chelating dppe. P-31 chemical shifts observed in solid state are very different from those observed in solution, and change significantly with slight changes in structure. In solution, complex 1 remains undissociated but complexes 2 and 3 undergo extensive dissociation. With a combination of room temperature H-1, Cu-63, and variable temperature P-31 NMR spectra, it is possible to understand the various processes occurring in solution.

Hypertension, kardiotoxicitet och njursvikt i samband med tyrosinkinashämmaren sunitinib

Nybildning av blodkärl från tidigare existerande kärl, angiogenes, är ett väsentligt skede vid tumörtillväxt. Denna process regleras av bland annat tillväxtfaktorer, var av den vaskulära endoteliala tillväxtfaktorn har en central roll. Hämning av angiogenes kan ske antingen extracellulärt med hjälp av humaniserade monoklonala antikroppar eller intracellulärt med hjälp av småmolekylära hämmaren. Sunitinib är en småmolekylär multikinashämmare och inhiberar flera tyrosinkinasreceptorer som påverkar tumörtillväxten och metastasutvecklingen vid cancer. Sunitinibs främsta indikationer är gastrointestinala stromacellstumörer, metastaserad njurcellscancer och neuroendokrina tumörer i bukspottskörteln. Behandling med tyrosinkinashämmare orsakar biverkningar som hypertension, kardiotoxicitet och njursvikt, vilka antas bero på de hämmande effekterna på mål som inte är väsentliga för anti-cancer-aktiviteten (”off-target” biverkningar). Bland annat AMP-aktiverat proteinkinas (AMPK), ett kinas som upprätthåller metabolisk homeostas i hjärtat, inhiberas av sunitinib och antas framkalla kardiovaskulära biverkningar. För att reducera ”off-target” biverkningar strävar man till att hitta alternativ som minskar de skadliga effekterna utan att den terapeutiska aktiviteten försvagas. Bland annat ett begränsat kaloriintag har uppvisat skyddande effekt på hjärtat via mekanismer sammankopplade till ökad resistens mot oxidativ stress, inflammation och mitokondriell dysfunktion, samt avtagande apoptos och autofagi. Detta sker delvis genom aktivering av enzymet Sirt1. Syftet med den här studien var att undersöka ifall kaloribegränsning skyddar mot kardiovaskulära och renala biverkningar inducerade av sunitinib hos råttor. Dessutom studerades vilka signalkedjor i cellen som medverkar. I studien användes 40 spontant hypertensiva råttor samt 10 normotensiva Wistar-Kyoto råttor. Försöksdjuren delades in i fem grupper beroende på behandling; I WKY kontroll, II SHR kontroll, III SHR + kaloribegränsning 70 %, IV SHR + sunitinib 3 mg/kg och V SHR + sunitinib 3 mg/kg + kaloribegränsning 70 %. Behandlingsperioden var åtta veckor. Blodtrycket mättes varje vecka med svansmanchett, urinutsöndringen undersöktes vecka 4 och vecka 8 med metabolismburar, ultraljudsundersökning av hjärtat utfördes sista veckan och blodkärlens respons till acetylkolin och natriumnitroprussid studerades i samband med avlivning. Proteinerna Sirt1 och AMPK analyserades i hjärtat med Western blotting samt förekomsten av makrofagmarkören ED1 i njurarna med immunhistokemi. Studien visade att sunitinibdosen 3 mg/kg är mycket väl tolererbar hos råttor eftersom sunitinib inte orsakade högre blodtryck, kraftigare hypertrofi eller mer omfattande njurskada jämfört med obehandlade SHR- grupper. Utgående från resultaten kan man också konstatera att kaloribegränsningen har positiva kardiovaskulära effekter.