Protetisk rehabilitering av ett parodontalt destruerat bett – ett patientfall

Parodontit är en folksjukdom, som genom inflammationsprocesser skadar tändernas parodontologiska fastsättningsmekanism och kan leda till tandförlust. Om bettet är funktionellt nedsatt och estetiskt otillfredställande finns det skäl att rehabilitera bettet. Eftersom generaliserad parodontit ofta försvagar delvis eller alla tänders fastsättningsmekanism eller destruerar det, är det en utmaning vid rehabilitering av bettet. Rehabiliteringsformen kan vara en fast brokonstruktion, avtagbar partiell protes, implantat eller implantatstödd konstruktion och täckprotes. I detta arbete behandlas problematiken med en litteraturöversikt och ett patientfall. Som material i litteraturöversikten används relevanta artiklar och allmänt accepterad litteratur inom ämnesområdet. Arbetets patientfall hade en medelsvår parodontit i generaliserad form. Både sjukdomen parodontit och flera periapikala inflammationsprocesser har lett till stora tandförlustområden i övre käkens bakre tandregioner. Slutsatsen för litteraturöversikten är att en fast brokonstruktion i första hand rekommenderas eftersom den fördelar bettbelastningen optimalt, skenar fast rörliga tänder, inte ackumulerar plack och är lätt att anpassa sig till för patienten. Även de andra rehabiliteringsformerna är fördelaktiga vid rätta indikationer. Alternativen för patientens bettrehabilitering var en fast brokonstruktion, implantatstödd brokonstruktion och avtagbar partiell protes. På grund av patientens ekonomiska situation och rehabiliteringsbehov av båda bakre tandregionerna i övre käken rehabiliterades bettet med en partiell protes. Planerna var att med en parodontologiskt konservativ preprotetisk vård kunna tillverka en ensidig friändsprotes och undvika en dubbelsidig friändsprotes. Slutligen tillverkades en dubbelsidig friändsprotes för att få en stabil och framförallt långsiktig protetisk rehabilitering av bettet. Oberoende av rehabiliteringsformen är en noggrann grundvård och ett regelbundet uppföljningssystem ett krav för en lyckad vård och ett långvarigt slutresultat.

Övervikt och fetma i barndomen : En översyn över riskfaktorer relaterat till barnhälsovårdens insatser

Bakgrund: Bland barn har övervikten fördubblats från år 1982 till år 2002. Personal inom mödra- och barnavårdscentralen har en betydelsefull roll i preventionsarbetet genom att tidigt i livet fånga upp de barn som ligger i riskzonen för att senare i livet utveckla övervikt och fetma. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva tidiga riskfaktorer för utvecklandet av övervikt och fetma hos barn. Vidare var syftet att undersöka om barnhälsovården belyste dessa riskfaktorer, samt jämföra detta med aktuell forskning. Metod: Systematisk litteraturöversikt som baseras på kvantitativa forskningsartiklar, samt material hämtat från mödra- och barnhälsovården. Resultat: De riskfaktorer som hade störst betydelse för utvecklandet av övervikt och fetma hos barn var följande; rökning under graviditet, tidig matintroduktion, ohälsosam föda, ”överätning”, föräldrars vikt, minskad sömn, stillasittande aktiviteter/fysisk inaktivitet, ökad mediekonsumtion, etnisk bakgrund, samt hereditet. Konklusion: Flera av ovanstående riskfaktorer saknades i mödra- och barnhälsovårdens riktlinjer, varför resultatet i denna studie skulle kunna ha betydelse för hälso- och sjukvårdspersonalen i deras preventiva arbete mot övervikt och fetma hos barn.

Arbetsrelaterad stress hos sjuksköterskor / Work related stress among nurses

Syfte: Syftet med denna studie var att belysa arbetsmiljöfaktorer som påverkar stress och stresshantering hos sjuksköterskor på arbetsplatsen. Metod: Denna litteraturöversikt innefattar 18 studier av både kvalitativ och kvantitativ ansats som söktes via databasen Wiley InterScience och därefter granskades och analyserades. Resultat: Tre teman konstaterades som berörde; organisatoriska, psykosociala och professionsrelaterade faktorer som bidrog till arbetsrelaterad stress. Av de organisatoriska faktorerna var löneaspekten, inadekvat organisationsuppbyggnad och inadekvat personalbemanning av stor betydelse för den arbetsrelaterade stressen. Psykosociala miljöfaktorer som bristande möjlighet till konsultation och stöd från arbetskollegor och höga arbetskrav var faktorer som genererade stress på arbetsplatsen. Professionellt var bristande kunskap och erfarenhet i yrket samt fysiskt krävande arbetsbelastning betydande faktorer. Flera studier rapporterade dessutom att stor del av sjuksköterskorna övervägde att lämna sitt yrke på grund av den arbetsrelaterade stressen.

Hur sjuksköterskan och vården påverkas av hög arbetsbelastning

Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa hur den höga arbetsbelastning som förekommer inom dagens sjukvård påverkar sjuksköterskan och vården av patienten. Artikelsökning genomfördes i databasen Science Direct. Sammanlagt inkluderades 10 artiklar i studien, fem kvalitativa och fem kvantitativa. Resultatet visade att en hög arbetsbelastning påverkade sjuksköterskan på flera områden. Till exempel så fick hon inte den tid hon behövde med patienten för att göra ett tillfredsställande arbete. Den höga arbetsbelastningen påverkade sjuksköterskan då hon inte alltid hann med att ge den önskade vården. Det fanns även faktorer i arbetsmiljön som underlättade hennes arbete som ett väl fungerande samarbete med kollegorna. Sjuksköterskor var också beroende av ett bra kollegialt stöd och behövde få tid för att ta söka ny kunskap. Sjuksköterskans arbetsbelastning bör vara så att hon kan hantera och ha kontroll över sitt arbete. Kommunikationen mellan den anställde och ledningen var viktig, för att sjuksköterskan skulle kunna ge en vård av hög kvalitet.

Sexuell samvaro vid hjärtsjukdom

Varje år är det cirka 38 000 personer som vårdas för hjärtsjukdom. Personer som genomgått en hjärtinfarkt kan få problem med sina sexuella relationer som en följd av sjukdomen, medicinering eller på grund av ångest. Syfte: att beskriva vanligt förekommande känslor inför sexuellt samliv hos personer med hjärtsjukdom samt beskriva hur sexualrådgivning kan erhållas av vårdpersonalen. Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Artiklar söktes i databasen Cinahl samt genom sökmotorn Elin. Sjutton vetenskapliga artiklar, både kvantitativa och kvalitativa granskades. Resultat: personer med hjärtsjukdom känner ofta rädsla och oro inför sexuell aktivitet. Rädsla över att utlösa en hjärtinfarkt, eller till och med att dö. Även partnern till den hjärtsjuke kan känna oro och rädsla över sin maka eller make. Rådgivningen är ofta otillräcklig och bristfällig. Även där är den bristfällig till den hjärtsjukes partner. Diskussion: vården behöver bli bättre på att ta upp detta ämne till diskussion. Problemet behöver synliggöras så att personer med hjärtsjukdom och deras partner kan känna sig trygga med att återuppta sitt sexuella samliv. Slutsatsen är att sexualrådgivning till personer med hjärtsjukdom är ett eftersatt område inom sjukvården. För att förbättra vården och livskvaliteten hos personer med hjärtsjukdom behövs mer utbildning av vårdpersonalen samt utformning av riktlinjer för sexuell rådgivning.

En värdig död : ur ett närståendeperspektiv

Syftet med studien var att undersöka vilka omvårdnadsåtgärder närstående uppfattar som viktiga för att deras anhörig ska få en värdig död. Studien genomfördes som en litteraturöversikt och litteratur söktes i databaserna Elin, Cinahl och Pubmed. Femton vetenskapliga artiklar varav både kvalitativa och kvantitativa valdes, granskades och sammanställdes. I resultatet framkom sex kategorier: symtomkontroll, vårdmiljö, kommunikation, delaktighet, efter döden och andlighet. För att befrämja en värdig död var symtomkontrollen av vikt då lidandet skapar stress hos närstående. I vårdmiljön var det viktigt med avskildhet, lugn och ro och möjlighet för närstående att närvara . I kommunikationen var det viktigt att vara tydlig, uppriktig och upprepande . Även vänlighet och engagemang från vårdpersonalen hade stor betydelse. Det var av vikt att närstående och patient var delaktiga i vård och behandling men fick inte belastas med för stort ansvar. Efter döden behövde närstående få god tid att ta farväl. Ett uppföljande möte kunde hjälpa till att reda ut missförstånd som uppkommit under patientens sista tid i livet. Andlig styrka hos närstående kunde innebära att även i sorg och saknad fanns hoppet kvar. Det var av vikt att alla jobbade mot samma mål och att närstående blev delaktig i vården av dess anhörig. För att närstående till en döende eller avliden patient skulle uppleva att döden var värdig behövdes en sammantagen helhet i omvårdnaden.

Faktorer som påverkar samtal med patienter ur ett tvärkulturellt perspektiv

Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva vad det kunde finnas för faktorer som påverkade genomförandet av ett samtal med patienter ur ett tvärkulturellt perspektiv. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Artiklar söktes ur databaserna: PubMed, CINAHL (Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature), Wiley online library samt Science Direct. Resultat: Resultatet visade på att kommunikation i det tvärkulturella mötet var beroende av en kulturell kompetens hos hälso- och sjukvårdspersonalen. Vidare visade resultatet på brister i hälso- och sjukvårdspersonalens kulturella kompetens, samt att det i sjuksköterskeutbildningen saknades specifik utbildning inom kulturell kompetens. Forskare, hälso- och sjukvårdspersonal och sjuksköterskestudenter efterfrågade mer utbildning inom detta ämne. Slutsatser: Kommunikation inom den tvärkulturella vården visade sig vara ett svårt ämne, med många aspekter att ta hänsyn till. Det ansågs av stor vikt i det mångkulturella samhället att personal inom hälso- och sjukvård får kulturell kompetens för att ha möjlighet att kommunicera med patienter oberoende av härkomst. Därför ansågs det viktigt att skapa vidareutbildningar för hälso- och sjukvårdspersonal, samt se över sjuksköterskeutbildningens utbildningsplan.

Ofrivillig hypotermi under den perioperativa vården : Inadvertent hypothermia in the perioperativ care

Abstract Syftet med denna studie var att påvisa effekter av ofrivillig hypotermi samt beskriva anestesisjuksköterskans omvårdnadsåtgärder för att belysa vilka förebyggande faktorer som bibehåller normotermi i den perioperativa vården. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Artiklarna har sökts via Cinahl och Medline. Studiens resultat baserades på sjutton vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats, dessa grupperades under olika teman. Resultatet redovisas i följande huvudteman fysiologiska effekter, komplikationer, perioperativa teamet, aktiv uppvärmning, administrering av intravenösa vätskor, miljön i operationssalen samt riktlinjer för bibehållande av normotermi. Ofrivillig hypotermi i samband med ett kirurgiskt ingrepp ökade risken för komplikationer i form av ökad infektionsbenägenhet, påverkan på koagulationen med ökad blödningsrisk och hjärtpåverkan med risk för myocardischemi. Hypotermi påverkade också läkemedelsmetabolismen. Dessa effekter av ofrivillig hypotermi under den perioperativa vården orsakade patienten onödigt lidande, förlängd sjukhus vistelse och ökade kostnader för samhället.Slutsats: Anestesisjuksköterskans mest framgångsrika omvårdnadsåtgärder i den perioperativa fasen för att bibehålla normotermi var att använda aktiv uppvärmning, (värmetäcke) vätskevärmare och förhöjd rumstemperatur i operationssalen. Därigenom minskade värmeförlusten via strålning från patientens hud till omgivande miljö. Dessa omvårdnadsåtgärder förutsätter gott samarbete och ska vara självklara i det perioperativa teamet.

Sjuksköterskans strategier för patientdelaktighet

Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva strategier som sjuksköterskan kan använda för att patienten ska uppnå delaktighet i sin egen vård och behandling. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Artiklar söktes ur databaserna: PubMed, Cinahl. Resultat: De strategier för delaktighet som framkommit innefattade sjuksköterskan, patienten och organisationen i samspel. Viktigt för patientdelaktighet var en fungerande organisation, där tiden och möjlighet att träffa samma personal lyftes som viktigt. Personalens erfarenhet, kunskap och förmåga till empati kunde användas i vårdsituationen för att patienten skulle bli delaktig. Grunden för patientdelaktighet var kommunikation mellan patienten och sjuksköterskan. Klara roller gav samarbete, patienten visste vad som förväntades och delaktighet skapades. Bekräftades patienten blev patienten delaktig, för att patienten blev sedd som en unik individ. Patientens involvering och delaktighet i vårdprocessen skedde när han/hon fick tillräckligt med information och struktur på vården som planerades. Slutsatser: Det är viktigt med kommunikation i mötet mellan sjuksköterskan och patienten. Kommunikation består av att lyssna, ställa frågor, observera och informera. Att sjuksköterskan har kunskap om kommunikation och använder metoder för att kommunicera främjar patientens delaktighet.

HUr ungdomar med självskadebeteende upplever vårdpersonals bemötande

Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur ungdomar med självskadebeteende upplever bemötandet från vårdpersonalen. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt där sju kvalitativa vetenskapliga artiklar samt en kvantitativ vetenskaplig artikel användes. Datainsamlingen gjordes i databaserna PubMed, Psyc INFO och CINAHL Resultat: Resultatet av denna studie visade på att de flesta av ungdomarna med självskadebeteende inte sökte vård då de antingen var rädda för att förvärra sina problem eller för att de inte visste vart de skulle vända sig. De valde att i första hand söka hjälp hos sina vänner. Resultatet visade på tre kategorier. Dessa var: rädsla för vården, negativa upplevelser av bemötandet och positiva upplevelser av bemötandet. I resultatet framkom att av de som sökte hjälp inom sjukvården kände sig många missnöjda. Dessa ungdomar upplevde att det största problemet under vårdtiden var negativa attityder och dåligt bemötande från personalen. De ungdomar som tagit överdoser var övervägande positiva till det bemötande och den vård de fått till skillnad från de som inte tagit överdoser. Slutsats: Studien visade att ungdomar inte söker hjälp av sjukvården för sitt självskadebeteende då de är rädda för att deras problem ska förvärras eller att de inte ska bli förstådda eller tagna på allvar. De som ändå söker hjälp upplever att de får en annan hjälp än den de önskar.

Egenvård i nutrition till personer med hjärtsvikt.

Syfte:            Syftet med denna litteraturstudie var att studera hur personer med hjärtsvikt kan få en förbättrad nutrition genom egenvård. Metod:          Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Artiklarna söktes via databaserna CINAHL och PubMed. Resultat:       Studiens resultat innehöll 10 artiklar med kvantitativ ansats. En förutsättning för att personer med hjärtsvikt ska klara sin egenvård och ges möjlighet att förbättra sin nutrition är utbildning. Utbildningsmetoder som i föreliggande litteraturstudie har visat sig fungera är att kombinera skriftlig och muntlig utbildning. Undervisningen bör innehålla information om vilken typ av mat personer med hjärtsvikt behöver äta samt varför. En god följsamhet till givna riktlinjer nås genom att ge personer med hjärtsvikt individuellt anpassad information samt att uppföljning sker och information ges kontinuerligt. Slutsats:        Det är mycket viktigt att hälso- och sjukvårdspersonal kombinerar muntlig och skriftlig information vid utbildning inom nutrition riktad till personer med hjärtsvikt för att stärka deras egenvård. Hälso- och sjukvårdspersonal bör se till att kontinuerlig uppföljning sker för att optimera följsamheten.  

Betydelsen av fysisk aktivitet för att lindra depressiva besvär hos ungdomar

Syfte: Att utifrån litteratur belysa betydelsen av fysisk aktivitet för att lindra depressiva besvär hos ungdomar. Design: Studien har utförts som en litteraturöversikt. Metod: Litteratur som publicerats mellan 2001-2012 söktes fram i databaserna PsycINFO och CINAHL. Sammanlagt 14 vetenskapliga artiklar har granskats och använts i litteraturöversikten. Resultat: Fysisk aktivitet har visat sig ha en positiv effekt på depression hos ungdomar. Fysisk aktivitet visade på en dämpande effekt på depressiva symtom, och påvisade att viktiga effekter av fysisk aktivitet ger en lindring av depressiva symtom. Skillnader mellan yngre tonåringar och äldre tonåringar är att de yngre tenderar att ha högre deltagande i fysisk aktivitet gentemot de äldre, varav mängden fysisk aktivitet minskar från de tidiga tonåren till de äldre. Familjefaktorer har ett starkt samband med fysisk aktivitet. Ungdomar som har en god relation med sina föräldrar har också ett större deltagande i olika fysiska aktiviteter. Flickor löper större risk än pojkar att drabbas av depression. Förebyggande strategier avseende fysisk aktivitet kan vara framgångsrika, och det är viktigt att ha fokus på ungdomar med en historia av psykisk ohälsa och hälsoriskbeteenden för att minska risken för fortsatt utveckling av psykiska problem. Slutsats: Depression hos ungdomar skapar en sämre livskvalitet. Fysisk aktivitet är en viktig del av välmåendet och bör framhävas i relation till psykisk ohälsa hos unga. Att uppmärksamma flickors tendenser till ett sämre mående är en viktig del i omvårdnadsarbetet. Det är viktigt att som sjuksköterska ha vetskap om sambandet mellan fysisk aktivitet och depressiva symtom för att kunna arbeta preventivt och applicera kunskapen i det dagliga arbetslivet och i möten med ungdomar.

Anhörigas upplevelser när en familjemedlem som drabbats av demens flyttar in på ett särskilt boende

Bakgrund: När beslutet att flytta in på ett särskilt boende fattats förändras livssituationen för både den som drabbats av demens som för de anhöriga. Syftet: Syftet med denna litteraturöversikt var att studera och beskriva anhörigas upplevelser i samband med att en person som drabbats av demens flyttar in på ett särskilt boende. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Litteratur­sökningarna gjordes i databaserna Medline och Cinahl efter relevanta artiklar. Sökord som användes var relatives, experience, caregivers burden, coping, dementia, nursing home, placement, decision, Sweden, family caregivers. Sexton vetenskapliga artiklar analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i fem olika kategorier: att skapa en relation att känna sig delaktig, att känna skuld, att känna osäkerhet samt att fatta rätt beslut. Resultat: Att ta beslutet att flytta en person som drabbats av demens var svårt, eftersom det ofta är förknippat med skuldkänslor, att inte känna sig delaktig, samt en känsla av osäkerhet, och en oro om att inte ha tagit rätt beslut. Slutsats: Rollen som anhörig till en person som drabbats av demens är svår och det innebär en hög belastning samt en hög nivå av stress. Det är viktigt att den anhörige får stöd och uppmuntran och där har vårdpersonalen en viktig roll.

Sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede enligt Liverpool Care Pathway (LCP)

Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede enligt en vårdplan utformad som en journal med riktlinjer för vård i livets slutskede, den så kallade Liverpool Care Pathway (LCP). Metod: Studien är utförd som en litteraturöversikt. Artiklarna söktes via databaserna CINAHL, PubMed, MedLine, SAGE Journals och Scopus. Tolv artiklar valdes ut för kvalitétsgranskning enligt en förutbestämd granskningsmall. Elva artiklar godkändes och utgjorde grunden för resultatet. Resultat: En tydlig effekt av införandet av LCP var att sjuksköterskorna upplevde ett ökat självförtroende och en ökad kunskap i vårdandet. Detta bidrog till förbättringar gällande symtomkontroll samt ifrågasättande av fortsatt rutinmässig behandling. LCP anågs vara en bra utgångspunkt för samtal och undervisning i möten med patienter och anhöriga. LCP upplevdes ge ramar och gemensamma utgångspunkter i teamarbetet runt patienten vilket bidrog till en bättre planering och tydligare mål i vårdandet. Trots alla positiva upplevelser kände en del sjuksköterskor att de kunde uppstå svårigheter i vårdandet enligt LCP. Brister i vårdmiljön ansågs av sjuksköterskorna göra att målen med vården inte kunde tillgodoses. Tidsbrist och underbemanning ledde ofta till att patienter i livets slutskede fick en lägre prioritet. Vidare ansågs kriterierna vara för hårda enligt vissa sjuksköterskor gällande införande av LCP.

Omvårdnadsåtgärders effekter påcytostatikarelaterade biverkningar

Syfte: Syftet var att utvärdera effekten av sjuksköterskans föreslagna omvårdnadsåtgärder på cytostatikarelaterade biverkningar hos cancerpatienter som genomgår cytostatikabehandling. Metod: Examensarbetet utfördes som en litteraturöversikt. Resultatet grundar sig på 13 stycken kvantitativa artiklar. För datainsamlingen användes databaserna PubMed och Cinahl. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskan kan utföra omvårdnadsåtgärder som minskar patienters upplevelse av cytostatikarelaterade biverkningar. Effekterna som framkom av sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder presenteras under rubrikerna; oral kryoterapi vid oral mukosit, personcentrerad patientutbildning med underrubriken utbildning utifrån ett teoretiskt perspektiv, automatiserad och sjuksköterske- assisterad symtombehandling samt musikterapi, bildspråk och avslappning. Slutsats: Sjuksköterskan kan genom olika omvårdnadsåtgärder hjälpa patienter att lindra symtom från cytostatikarelaterade biverkningar.