IFN Stimulated Gene Expression in the Liver is a Better Predictor of Treatment Response in Chronic Hepatitis C than the IL28B (IFN lambda 3) Genotype

BACKGROUND: Therapy of chronic hepatitis C (CHC) with pegIFNα/ribavirin achieves a sustained virologic response (SVR) in ∼55%. Pre-activation of the endogenous interferon system in the liver is associated with non-response (NR). Recently, genome-wide association studies described associations of allelic variants near the IL28B (IFNλ3) gene with treatment response and with spontaneous clearance of the virus. We investigated if the IL28B genotype determines the constitutive expression of IFN stimulated genes (ISGs) in the liver of patients with CHC. METHODS: We genotyped 93 patients with CHC for 3 IL28B single nucleotide polymorphisms (SNPs, rs12979860, rs8099917, rs12980275), extracted RNA from their liver biopsies and quantified the expression of IL28B and of 8 previously identified classifier genes which discriminate between SVR and NR (IFI44L, RSAD2, ISG15, IFI22, LAMP3, OAS3, LGALS3BP and HTATIP2). Decision tree ensembles in the form of a random forest classifier were used to calculate the relative predictive power of these different variables in a multivariate analysis. RESULTS: The minor IL28B allele (bad risk for treatment response) was significantly associated with increased expression of ISGs, and, unexpectedly, with decreased expression of IL28B. Stratification of the patients into SVR and NR revealed that ISG expression was conditionally independent from the IL28B genotype, i.e. there was an increased expression of ISGs in NR compared to SVR irrespective of the IL28B genotype. The random forest feature score (RFFS) identified IFI27 (RFFS = 2.93), RSAD2 (1.88) and HTATIP2 (1.50) expression and the HCV genotype (1.62) as the strongest predictors of treatment response. ROC curves of the IL28B SNPs showed an AUC of 0.66 with an error rate (ERR) of 0.38. A classifier with the 3 best classifying genes showed an excellent test performance with an AUC of 0.94 and ERR of 0.15. The addition of IL28B genotype information did not improve the predictive power of the 3-gene classifier. CONCLUSIONS: IL28B genotype and hepatic ISG expression are conditionally independent predictors of treatment response in CHC. There is no direct link between altered IFNλ3 expression and pre-activation of the endogenous system in the liver. Hepatic ISG expression is by far the better predictor for treatment response than IL28B genotype.

Robust Nonlinear Mapping of Soil Contamination Using Support Regression

Spatial data analysis mapping and visualization is of great importance in various fields: environment, pollution, natural hazards and risks, epidemiology, spatial econometrics, etc. A basic task of spatial mapping is to make predictions based on some empirical data (measurements). A number of state-of-the-art methods can be used for the task: deterministic interpolations, methods of geostatistics: the family of kriging estimators (Deutsch and Journel, 1997), machine learning algorithms such as artificial neural networks (ANN) of different architectures, hybrid ANN-geostatistics models (Kanevski and Maignan, 2004; Kanevski et al., 1996), etc. All the methods mentioned above can be used for solving the problem of spatial data mapping. Environmental empirical data are always contaminated/corrupted by noise, and often with noise of unknown nature. That's one of the reasons why deterministic models can be inconsistent, since they treat the measurements as values of some unknown function that should be interpolated. Kriging estimators treat the measurements as the realization of some spatial randomn process. To obtain the estimation with kriging one has to model the spatial structure of the data: spatial correlation function or (semi-)variogram. This task can be complicated if there is not sufficient number of measurements and variogram is sensitive to outliers and extremes. ANN is a powerful tool, but it also suffers from the number of reasons. of a special type ? multiplayer perceptrons ? are often used as a detrending tool in hybrid (ANN+geostatistics) models (Kanevski and Maignank, 2004). Therefore, development and adaptation of the method that would be nonlinear and robust to noise in measurements, would deal with the small empirical datasets and which has solid mathematical background is of great importance. The present paper deals with such model, based on Statistical Learning Theory (SLT) - Support Vector Regression. SLT is a general mathematical framework devoted to the problem of estimation of the dependencies from empirical data (Hastie et al, 2004; Vapnik, 1998). SLT models for classification - Support Vector Machines - have shown good results on different machine learning tasks. The results of SVM classification of spatial data are also promising (Kanevski et al, 2002). The properties of SVM for regression - Support Vector Regression (SVR) are less studied. First results of the application of SVR for spatial mapping of physical quantities were obtained by the authorsin for mapping of medium porosity (Kanevski et al, 1999), and for mapping of radioactively contaminated territories (Kanevski and Canu, 2000). The present paper is devoted to further understanding of the properties of SVR model for spatial data analysis and mapping. Detailed description of the SVR theory can be found in (Cristianini and Shawe-Taylor, 2000; Smola, 1996) and basic equations for the nonlinear modeling are given in section 2. Section 3 discusses the application of SVR for spatial data mapping on the real case study - soil pollution by Cs137 radionuclide. Section 4 discusses the properties of the modelapplied to noised data or data with outliers.

Impact of soluble CD26 on treatment outcome and hepatitis C virus-specific T cells in chronic hepatitis C virus genotype 1 infection.

BACKGROUND: Interferon and ribavirin therapy for chronic hepatitis C virus (HCV) infection yields sustained virological response (SVR) rates of 50-80%. Several factors such as non-1 genotype, beneficial IL28B genetic variants, low baseline IP-10, and the functionality of HCV-specific T cells predict SVR. With the pending introduction of new therapies for HCV entailing very rapid clearance of plasma HCV RNA, the importance of baseline biomarkers likely will increase in order to tailor therapy. CD26 (DPPIV) truncates the chemokine IP-10 into a shorter antagonistic form, and this truncation of IP-10 has been suggested to influence treatment outcome in patients with chronic HCV infection patients. In addition, previous reports have shown CD26 to be a co-stimulator for T cells. The aim of the present study was to assess the utility of CD26 as a biomarker for treatment outcome in chronic hepatitis C and to define its association with HCV-specific T cells. METHODS: Baseline plasma from 153 genotype 1 and 58 genotype 2/3 infected patients enrolled in an international multicenter phase III trial (DITTO-HCV) and 36 genotype 1 infected patients participating in a Swedish trial (TTG1) were evaluated regarding baseline soluble CD26 (sCD26) and the functionality of HCV-specific CD8(+) T cells. RESULTS: Genotype 1 infected patients achieving SVR in the DITTO (P = 0.002) and the TTG1 (P = 0.02) studies had lower pretreatment sCD26 concentrations compared with non-SVR patients. Sixty-five percent of patients with sCD26 concentrations below 600 ng/mL achieved SVR compared with 39% of the patients with sCD26 exceeding 600 ng/mL (P = 0.01). Patients with sCD26 concentrations below 600 ng/mL had significantly higher frequencies of HCV-specific CD8(+) T cells (P = 0.02). CONCLUSIONS: Low baseline systemic concentrations of sCD26 predict favorable treatment outcome in chronic HCV infection and may be associated with higher blood counts of HCV-specific CD8(+) T cells.

Incident Hepatitis C Virus Infections in the Swiss HIV Cohort Study : changes in treatment uptake and outcomes between 1991 and 2013

Background: The hepatitis C virus (HCV) epidemic is evolving rapidly in patients infected with human immunodeficiency virus (HIV). We aimed to describe changes in treatment uptake and outcomes of incident HCV infections before and after 2006, the time-point at which major changes in HCV epidemic became apparent. Methods.  We included all adults with an incident HCV infection before June 2012 in the Swiss HIV Cohort Study, a prospective nationwide representative cohort of individuals infected with HIV. We assessed the following outcomes by time period: the proportion of patients starting an HCV therapy, the proportion of treated patients achieving a sustained virological response (SVR), and the proportion of patients with persistent HCV infection during follow-up. Results.  Of 193 patients with an HCV seroconversion, 106 were diagnosed before and 87 after January 2006. The proportion of men who have sex with men increased from 24% before to 85% after 2006 (P < .001). Hepatitis C virus treatment uptake increased from 33% before 2006 to 77% after 2006 (P < .001). Treatment was started during early infection in 22% of patients before and 91% after 2006 (P < .001). An SVR was achieved in 78% and 29% (P = .01) of patients treated during early and chronic HCV infection. The probability of having a detectable viral load 5 years after diagnosis was 0.67 (95% confidence interval [CI], 0.58-0.77) in the group diagnosed before 2006 and 0.24 (95% CI, 0.16-0.35) in the other group (P < .001). Conclusions. In recent years, increased uptake and earlier initiation of HCV therapy among patients with incident infections significantly reduced the proportion of patients with replicating HCV.

High hepatic and extrahepatic mortality and low treatment uptake in HCV-coinfected persons in the Swiss HIV cohort study between 2001 and 2013.

BACKGROUND & AIMS: The landscape of HCV treatments is changing dramatically. At the beginning of this new era, we highlight the challenges for HCV therapy by assessing the long-term epidemiological trends in treatment uptake, efficacy and mortality among HIV/HCV-coinfected people since the availability of HCV therapy. METHODS: We included all SHCS participants with detectable HCV RNA between 2001 and 2013. To identify predictors for treatment uptake uni- and multivariable Poisson regression models were applied. We further used survival analyses with Kaplan-Meier curves and Cox regression with drop-out as competing risk. RESULTS: Of 12,401 participants 2107 (17%) were HCV RNA positive. Of those, 636 (30%) started treatment with an incidence of 5.8/100 person years (PY) (95% CI 5.3-6.2). Sustained virological response (SVR) with pegylated interferon/ribavirin was achieved in 50% of treated patients, representing 15% of all participants with replicating HCV-infection. 344 of 2107 (16%) HCV RNA positive persons died, 59% from extrahepatic causes. Mortality/100 PY was 2.9 (95% CI 2.6-3.2) in untreated patients, 1.3 (1.0-1.8) in those treated with failure, and 0.6 (0.4-1.0) in patients with SVR. In 2013, 869/2107 (41%) participants remained HCV RNA positive. CONCLUSIONS: Over the last 13years HCV treatment uptake was low and by the end of 2013, a large number of persons remain to be treated. Mortality was high, particularly in untreated patients, and mainly due to non-liver-related causes. Accordingly, in HIV/HCV-coinfected patients, integrative care including the diagnosis and therapy of somatic and psychiatric disorders is important to achieve mortality rates similar to HIV-monoinfected patients.

Ribavirin Concentrations Do Not Predict Sustained Virological Response in HIV/HCV-Coinfected Patients Treated with Ribavirin and Pegylated Interferon in the Swiss HIV Cohort Study.

BACKGROUND: Ribavirin (RBV) is an essential component of most current hepatitis C (HCV) treatment regimens and still standard of care in the combination with pegylated interferon (pegIFN) to treat chronic HCV in resource limited settings. Study results in HIV/HCV-coinfected patients are contradicting as to whether RBV concentration correlates with sustained virological response (SVR). METHODS: We included 262 HCV treatment naïve HIV/HCV-coinfected Swiss HIV Cohort Study (SHCS) participants treated with RBV and pegIFN between 01.01.2001-01.01.2010, 134 with HCV genotype (GT) 1/4, and 128 with GT 2/3 infections. RBV levels were measured retrospectively in stored plasma samples obtained between HCV treatment week 4 and end of therapy. Uni- and multivariable logistic regression analyses were used to evaluate the association between RBV concentration and SVR in GT 1/4 and GT 2/3 infections. The analyses were repeated stratified by treatment phase (week 4-12, 13-24, >24) and IL28B genotype (CC versus CT/TT). RESULTS: SVR rates were 35.1% in GT 1/4 and 70.3% in GT 2/3 infections. Overall, median RBV concentration was 2.0 mg/L in GT 1/4, and 1.9 mg/L in GT 2/3, and did not change significantly across treatment phases. Patients with SVR had similar RBV concentrations compared to patients without SVR in both HCV genotype groups. SVR was not associated with RBV levels ≥2.0 mg/L (GT 1/4, OR 1.19 [0.5-2.86]; GT 2/3, 1.94 [0.78-4.80]) and ≥2.5 mg/L (GT 1/4, 1.56 [0.64-3.84]; GT 2/3 2.72 [0.85-8.73]), regardless of treatment phase, and IL28B genotype. CONCLUSION: In HIV/HCV-coinfected patients treated with pegIFN/RBV, therapeutic drug monitoring of RBV concentrations does not enhance the chance of HCV cure, regardless of HCV genotype, treatment phase and IL28B genotype.

A Lead-In with Silibinin Prior to Triple-Therapy Translates into Favorable Treatment Outcomes in Difficult-To-Treat HIV/Hepatitis C Coinfected Patients.

BACKGROUND: The efficacy of first-generation protease inhibitor based triple-therapy against hepatitis C virus (HCV) infection is limited in HIV/HCV-coinfected patients with advanced liver fibrosis and non-response to previous peginterferon-ribavirin. These patients have a low chance of achieving a sustained virologic response (SVR) using first generation triple-therapy, with a success rate of only 20%. We investigated the efficacy and safety of lead-in therapy with intravenous silibinin followed by triple-therapy in this difficult-to-treat patient group. METHODOLOGY: Inclusion criteria were HIV/HCV coinfection with advanced liver fibrosis and documented previous treatment failure on peginterferon-ribavirin. The intervention was a lead-in therapy with intravenous silibinin 20 mg/kg/day for 14 days, followed by triple-therapy (peginterferon-ribavirin and telaprevir) for 12 weeks, and peginterferon-ribavirin alone for 36 weeks. Outcome measurements were HCV-RNA after silibinin lead-in and during triple-therapy, SVR data at week 12, and safety and tolerability of silibinin. RESULTS: We examined sixteen HIV/HCV-coinfected patients with previous peginterferon-ribavirin failure, of whom 14 had a fibrosis grade METAVIR ≥F3. All were on successful antiretroviral therapy. Median (IQR) HCV-RNA decline after silibinin therapy was 2.65 (2.1-2.8) log10 copies/mL. Fifteen of sixteen patients (94%) had undetectable HCV RNA at weeks 4 and 12, eleven patients (69%) showed end-of-treatment response (i.e., undetectable HCV-RNA at week 48), and ten patients (63%) reached SVR at week 12 (SVR 12). Six of the sixteen patients (37%) did not reach SVR 12: One patient had rapid virologic response (RVR) (i.e., undetectable HCV-RNA at week 4) but stopped treatment at week 8 due to major depression. Five patients had RVR, but experienced viral breakthroughs at week 21, 22, 25, or 32, or a relapse at week 52. The HIV RNA remained below the limit of detection in all patients during the complete treatment period. No serious adverse events and no significant drug-drug interactions were associated with silibinin. CONCLUSION: A lead-in with silibinin before triple-therapy was safe and highly effective in difficult-to-treat HIV/HCV coinfected patients, with a pronounced HCV-RNA decline during the lead-in phase, which translates into 63% SVR. An add-on of intravenous silibinin to standard of care HCV treatment is worth further exploration in selected difficult-to-treat patients. TRIAL REGISTRATION: ClinicalTrials.gov NCT01816490.

Belgian experience with triple therapy with boceprevir and telaprevir in genotype 1 infected patients who inject drugs.

No data have been reported yet on treatment outcome in persons who inject drugs (PWID) infected with hepatitis C virus treated with boceprevir or telaprevir in combination with peginterferon (Peg IFN) and ribavirin (RBV). Additionally, there are concerns about the safety of boceprevir and telaprevir in some subgroups of patients with hepatitis C (HCV). In a cohort of HCV patients infected with genotype 1 in Belgium, treatment outcome of patients infected due to IV drug use was analyzed and compared with patients who have no history of substance use. The study population consisted of 179 patients: 78 PWID and 101 controls treated with boceprevir (n = 79) or telaprevir (n = 100) additional to Peg IFN and RBV; 53 (30%) had advanced disease (F3, F4) and 79 (44%) had an antiviral therapy previously. There were no significant differences in the baseline characteristics between both groups, except that PWID patients were more frequently infected with genotype 1a (67% vs 21%), were younger and were predominantly male. Psychiatric complaints during follow-up occurred more frequently in the PWID patients: 24% versus 11% (P = .02). Treatment failure for other reasons than absence of viral response was 70% and 64% in PWID and non-PWID respectively. The sustained viral response (SVR) rates were similar in both groups (71% in PWID vs 72% in non-PWID); with a non-inferiority test with -5% margin there is a difference of -1% (95% CI [-15%, 13%]) and P = 0.30. There are no reasons to exclude PWID from treatment with boceprevir, telaprevir and novel antiviral therapies. J. Med. Virol. 88:94-99, 2016. © 2015 Wiley Periodicals, Inc.

Understanding Neolithic Southern Levant: case studies of archaeological semiosis in action

I undersökningen tillämpas Charles Sanders Peirces semiotik för en kritisk granskning av arkeologiska tolkningsprocesser. Enligt Peirce bygger all betydelsegivning på tecken, som kan vara teckningar, föremål, ord, byggkonstruktioner eller egentligen vad som helst. Ett tecken är tredimensionellt: ”objekt”, ”tecken” och ”tolkning”. I sina tidiga skrifter definierar han tre grundtyper för tecknet, Index, Icon och Symbol. De grundläggande definitionerna i Peirces semiotik blir till ett slags lins. När den placeras på skrifter av en arkeolog som uttolkar tecken, framträder deras inre uppbyggnad, motiveringar och logiska konsekvens klart. Att beakta är, att denna bok är lika lite avsedd att utgöra en systematisk klarläggning av den arkeologiska semiotiken, som en omfattande beskrivning av symboliken i det neolitiska Mellanöstern. Analysen är deskriptiv och inte avsedd att utvärdera tolkningarnas riktighet, utan enbart att klarlägga hur arkeologen kommit fram till dessa. Som objekt har valts neolitiska södra Levanten, där viktiga fynd gällande denna i mänsklighetens kulturhistoria så betydelsefulla skede har gjorts. Förhistorien är intressant med tanke på arkeologisk semiosis, eftersom uttolkaren av en symbol inte kan stöda sig på textfynd, utan måste på annat sätt upptäcka vad ett föremål eller en byggnad betytt för sin upphovsman. Att upptäcka en trovärdig betydelse är ofta en mycket svår och understundom rentav omöjlig uppgift. Efter att förhållandet mellan semiotik och arkeologi dryftats analyseras i boken John Garstangs och Kathleen M. Kenyons grundläggande tolkningar i Jeriko, Denise-Schmandt Besserats jämförande analyser för uttolkningen av \'Ain Ghazalis kranium, Michele A. Millers kontextuella analys i Jarmuk samt David Lewis-Williams’ starkt strukturalistiska analys av betydelsen av fynden i \'Ain Ghazal. Peirces semiotik har använts som stöd för arkeologin i mycket mindre utsträckning än F. de Saussures lingvistiska ja strukturalistiska semiotik. I Mellanöstern har man hittills inte alls gjort det. Ingen av de forskare som behandlas i boken hänvisar själv till semiotik eller tecken. Logiken i uttolkningen av dessa undersökningar är mycket invecklad, och de av Peirce gestaltade processerna för betydelsegivning visar sig härvidlag utgöra en ytterst klargörande kritisk apparat.

Rediscovering profitability in entrepreneurship : evidence from Finnish high-technology start-ups

Denna avhandling utmanar sambandet mellan tillväxt och lönsamhet. Lönsamhet, som borde vara företagens största prioritet har nästan totalt försvunnit från entreprenörskapsfältet. Istället har den blivit ersatt av en fokus på tillväxt och framförallt hög tillväxt. Den nuvarande allmänna normen verkar vara att tillväxt blint prioriteras över lönsamhet. Detta beror på det förvrängda sambandet mellan tillväxt och lönsamhet; antagandet att hög tillväxt förr eller senare kommer att leda till hög lönsamhet. Således ses tillväxt som ett mått på ett företags framgång och som ett mål värt att eftersträva. Det har blivit fokuset i allmän media och entreprenörskapsforskning, något beslutfattarna försöker stöda och uppmuntra, entreprenörerna vill uppnå och finansiärerna vill skapa. Allt detta, oftast på bekostnad av lönsamhet. Denna avhandling strävar efter att få en ändring på detta genom att utmana denna nuvarande norm. Avhandlingens empiriska del fokuserar sig på nya finska högteknologiföretag inom bio- och IT-branschen. Tillväxtfenomenet studeras i tre olika kontexter: forskningen (en analys på 118 artiklar i ledande entreprenörskaps och managementjournaler), praktiken (en finansiell analys på 1039 nya företag) och bland intressenternas perspektiv (23 intervjuer med entreprenörer, beslutsfattare, offentliga finansiärer och riskfinansiärer). Resultaten bekräftar en stark förvrängning av tillväxt och lönsamhet inom de tre studerade kontexterna. Den finansiella analysen bekräftar resultaten av senare forskning och visar att lönsamhet, istället för tillväxt, är förutsättningen för fortsatt lönsam tillväxt. Resultaten stämmer oberoende av företagens ålder. Det visas även att en ändring i strategisk position är osannolik och mycket svår att genomföra. Detta lyfter fram nödvändigheten för startade företag att fokusera sig på rätt saker genast från start; skapandet av en lönsam affärsmodell.

Rederibarometern 2011

Konjunkturen har försämrats snabbt under de senaste 12 månaderna. Saldotalet för den förverkligade utvecklingen sjönk med 110 poäng från 2010 års toppvärde och blev negativt med 35 poäng. Utifrån procentgranskningen har försämringen av konjunkturen ändå varit lindrig. Prognosen visar att konjunkturen kommer att försämras ytterligare en aning. Prognosens saldotal är -20. Hälften av svararna bedömde dock att konjunkturen bibehålls oförändrad under de kommande 12 månaderna. Cirka en tredjedel bedömde att konjunkturen kommer att försämras ytterligare en aning. Trots den snabba konjunkturvändningen förväntar man sig inte att konjunkturen blir lika svår under det kommande året som under perioderna 2/08 och 1/09. Rederichefernas uppskattningar om utvecklingen av ekonomins delfaktorer i sjöfartsbranschen verkar peka på att den ekonomiska situationen inte blir lika svag som under den globala recessionen som började på hösten 2008. Saldotalet för den förverkligade utvecklingen av sjötransportmarknadens efterfrågan var endast svagt negativt, -5. Saldotalet förutspås sjunka med 15 poäng, men den största delen (60 procent) av svararna anser att efterfrågan håller sig på samma nivå även under de kommande 12 månaderna. Det saldotal som mäter fraktprisernas utveckling har inte varit positivt efter den första perioden under 2008. Man bedömde att fraktpriserna har sjunkit under den gångna perioden men enligt fraktprisprognosen kommer den sjunkande prisutvecklingen att stanna upp. Prognosens saldotal är +5. Tillväxten för de finländska export- och importtransporterna förväntas dock avstanna och i saldotal mätt kommer transportmängderna att börja sjunka en aning. Priset på marint bränsle, dvs. bunkerpriset, steg kraftigt under 2011. Saldotalet för den gångna perioden var -94. Utvecklingen avviker från perioden 2/08 då bunkerpriset började sjunka i takt med den inledande recessionen. Priset förväntas stiga ytterligare. Rederiernas omsättning minskade under perioden 2011. Minskningen avstannar dock och det saldotal som visar den kommande periodens omsättningsutveckling förutspås vara svagt positivt (+10). Det största hindret för rederiverksamhetens tillväxt ansågs vara den allmänt osäkra ekonomiska situationen. Den ökade konkurrensen och den dåliga prisutvecklingen begränsar också tillväxten. Trots den försämrade konjunkturen råder det fortfarande brist på kompetenta arbetstagare inom sjösektorn. Att priset på det marina bränslet, bunkern, höjs anses vara en betydande faktor som begränsar rederiernas tillväxt. Författningskraven i anknytning till miljöfrågor har blivit ett tillväxthinder. Temafrågorna handlade om den internationella sjöfartsorganisationen IMO:s bestämmelser om svavelhalter i marint bränsle. För att minska svaveldioxidutsläppen kan man som ett alternativ använda svaveltvättar (=skrubber) i fartygen. Bara ungefär en tredjedel av svararna ansåg att installering av tvättar i fartygen är för rederiernas del ett troligt alternativ för att uppfylla IMO:s bestämmelser. Den andra frågan handlade om IMO:s svavelbestämmelser och om de kommer att leda till en förflyttning till andra transportformer. 63 procent av svararna uppskattade att det på grund av det höga priset på lågsvavelhaltigt bränsle kommer att ske en förflyttning från sjötransporter till andra transportformer. En storskalig förflyttning till landsvägstransporter skulle strida mot EU:s trafikpolitiska mål.

Electrochemical and spectroelectrochemical characterization of alkylated and thiolated polyanilines

Vi omges i vardagen av alla sorters plaster, som kemiskt kallas för polymerer. Vi anknyter dem oftast till vardagliga föremål såsom muggar, leksaker eller platskassar. Det finns dock en särklass av polymerer som fås elektriskt ledande genom en så kallad dopningsprocess. Dopning innebär i detta fall oxidation eller reduktion av konjugerade dubbelbindningar i polymerstrukturen. Detta har lett till utveckling av elektriska apparater där dyra, och i vissa fall även sällsynta, metall och halvledarmaterial ersätts genom av elektriskt ledande polymerer (plaster). Utöver elektronisk ledningsförmåga uppvisar dessa polymerer också jonisk ledningsförmåga. Denna kombination av unika egenskaper möjliggör skapandet av t.ex. nya sensormaterial som kan överföra kemisk information till en mätbar elektronisk signal. Detta öppnar i sin tur möjligheter att göra snabba, billiga och känsliga sensorer för bl.a. mediciniska analyser. I denna avhandling karakteriserades elektrokemiskt och spektroelektrokemiskt N- och ring-substituerade polyanilinfilmer. Polyanilin (PANI) hör till de mest studerade elektriskt ledande polymererna. Den är stabil och lätt att framställa. Substituerade polyaniliner har ändå studerats måttligt, mest p.g.a. att substituerade PANIs ledningsförmåga är lägre än PANIs och deras framställning kan vara svår. De nya grupperna i PANI-kedjan ger dock en möjlighet att binda ytterligare molekyler av intresse till PANI-kedjan, som t.ex. jonselektiva grupper. Kovalent bundna selektiva molekyler ger upphov till stabila, känsliga och selektiva sensormaterial. Karakteriseringen av de studerade polymerer är viktig för den fundamentala förståelsen av deras unika egenskaper och för utvecklingen av framtidens sensormaterial. -------------------------------------- Käytämme joka päivä monenlaisia muoveja, joita kutsutaan kemiassa myös polymeereiksi. Olemme tottuneet yhdistämään muovit arkisiin esineisiin kuten mukeihin, leluihin tai muovikasseihin. On kuitenkin olemassa erityisiä polymeerejä, jotka voidaan saada sähköä johtaviksi hapetus- ja pelkistysreaktioiden avulla. Tästä johtuen on kehitteillä sähköisiä laitteita, joissa kalliit ja jossain tapauksissa myös harvinaisia metalleja sisältävät osat ja puolijohteet voidaan korvata johdepolymeereillä (eli muoveilla). Sähkönjohtavuuden lisäksi johdepolymeereillä on myös ionijohtavuutta. Näiden erityislaatuisten ominaisuuksien yhdistelmä on mahdollistanut mm. sensorimateriaalin kehittämisen, sillä kemiallinen tieto voidaan kääntää mitattavaksi sähköiseksi signaaliksi. Tämä taas omalta osaltaan mahdollistaisi nopeiden, halpojen ja herkkien sensorien valmistuksen, mm. diagnostiikkaan. Tässä väitöksessä on tutkittu sähkökemiallisesti valmistettuja N- ja rengassubstituoituja polyaniliinikalvoja. Polyaniliini (PANI) on yksi eniten tutkituista johdepolymeereistä. Se on stabiili ja helppo valmistaa. Substituoidut polyaniliinit ovat herättäneet vain kohtalaista tieteellistä kiinnostusta, lähinnä, koska niiden sähköinen johdekyky on alhaisempi kuin PANIn. Myös niiden valmistus voi olla vaikeaa. Substituoidut molekyylit PANI-ketjussa mahdollistavat kuitenkin, että niihin voi liittää uusia molekyylejä, esim. ioniherkkiä ryhmiä. Kovalentisti sitoutuneilla selektiivisillä molekyyleillä saadaan tehtyä stabiileja, herkkiä ja selektiivisiä sensorimateriaaleja. Väitöksessä käytettyjen polymeerien karakterisointi on tärkeää, jotta niiden erityisominaisuuksia pystyttäisiin ymmärtämään paremmin ja myös kehittämään sopivia tulevaisuuden sensorimateriaaleja.

Angiotensin II type 1 receptor blockade partially attenuates hypoxia-induced pulmonary hypertension in newborn piglets: relationship with the nitrergic system

The objective of this study was to observe possible interactions between the renin-angiotensin and nitrergic systems in chronic hypoxia-induced pulmonary hypertension in newborn piglets. Thirteen chronically instrumented newborn piglets (6.3 ± 0.9 days; 2369 ± 491 g) were randomly assigned to receive saline (placebo, P) or the AT1 receptor (AT1-R) blocker L-158,809 (L) during 6 days of hypoxia (FiO2 = 0.12). During hypoxia, pulmonary arterial pressure (Ppa; P < 0.0001), pulmonary vascular resistance (PVR; P < 0.02) and the pulmonary to systemic vascular resistance ratio (PVR/SVR; P < 0.05) were significantly attenuated in the L (N = 7) group compared to the P group (N = 6). Western blot analysis of lung proteins showed a significant decrease of endothelial NOS (eNOS) in both P and L animals, and of AT1-R in P animals during hypoxia compared to normoxic animals (C group, N = 5; P < 0.01 for all groups). AT1-R tended to decrease in L animals. Inducible NOS (iNOS) did not differ among P, L, and C animals and iNOS immunohistochemical staining in macrophages was significantly more intense in L than in P animals (P < 0.01). The vascular endothelium showed moderate or strong eNOS and AT1-R staining. Macrophages and pneumocytes showed moderate or strong iNOS and AT1-R staining, but C animals showed weak iNOS and AT1-R staining. Macrophages of L and P animals showed moderate and weak AT2-R staining, respectively, but the endothelium of all groups only showed weak staining. In conclusion, pulmonary hypertension induced by chronic hypoxia in newborn piglets is partially attenuated by AT1-R blockade. We suggest that AT1-R blockade might act through AT2-R and/or Mas receptors and the nitrergic system in the lungs of hypoxemic newborn piglets.

L’évaluation du risque en fonction de l’âge : l’efficacité de l’évaluation structurée dans la prédiction de la récidive

Huit instruments d’évaluation du risque ont été appliqués sur 580 délinquants sexuels. Il s’agit du VRAG, du SORAG, du RRASOR, de la Statique-99, de la Statique-2002, du RM-2000, du MnSORT-R et du SVR-20. De plus, les sujets ont été cotés sur la PCL-R, qui vise la mesure de la psychopathie, mais qui a fait ses preuves en matière de prédiction de la récidive (Gendreau, Little, et Goggin, 1996). En vue de mesurer l’efficacité de ces instruments et de la PCL-R, une période de suivi de 25 ans a été observée. Aussi, une division de l’échantillon a été faite par rapport à l’âge au moment de la libération, afin de mesurer les différences entre les délinquants âgés de 34 ans et moins et ceux de 35 ans et plus. Le présent travail vise à répondre à trois objectifs de recherche, soit 1) Décrire l’évolution du risque en fonction de l’âge, 2) Étudier le lien entre l’âge, le type de délinquant et la récidive et 3) Comparer l’efficacité de neuf instruments structurés à prédire quatre types de récidive en fonction de l’âge. Les résultats de l’étude suggèrent que l’âge influence le niveau de risque représenté par les délinquants. Par ailleurs, les analyses des différents types de récidive indiquent que le type de victime privilégié par les délinquants influence également ce niveau de risque. Les implications théoriques et pratiques seront discutées.