Solar position diagram

Program SOLVEJ är ett användarvänligt program som visar solens vandring över himlavalvet vid upp till fem valfria datum och vid valfri ort. Programmet är utvecklat av två skäl. För det första, att demonstreras för en intresserad allmänhet som del av vandringsutställning om solenergi, vilken är initierad och utarbetad av SERC. För det andra, att användas av solenerglintressenter för att snabbt få en uppfattning om solinstrålningen på en ort vid olika tidpunkter på året.Indata till programmet ges från tangentbordet. Som svar på frågor skrivs för vilken ort diagrammet skall gälla, max fem datum, ortens latitud och longitud, som anges positiv i västlig riktning, samt tidszonen. Varje uppgift avslutas med tryck på tangenten ENTER. Programmet kommer nu att rita ett koordinatsystem på skärmen. Första axeln visar vädersträcken, norr, öster, söder, väster och norr, varje delstreck utgör 10 grader. För södra halvklotet byter norr och söder plats. Andra axeln visar höjden över horisonten i grader, 0 till 90 grader och 10 grader för varje delstreck. Efter några sekunder ritas diagrammet upp med solhöjden som funktion av väderstrecket och varje hel timme markerad. Se fig. 1-4. Slutligen frågas efter om diagrammet skall ritas ut på printer. SOLVEJ avbrytes med att trycka CTRL+BREAK.SOLVEJ är skrivet i Quick-BASIC (se App. 1) och leveras både som källkod och körklar version. Lämplig dator är IBM-kompatibel AT med EGA- eller VGA-skärmkort (ej Herkules Lämplig printer är IBM Proprinter eller liknande matrisskrivare, kopplad till LPT1 på kommunikationskortet.Till grund för beräkningarna har använts artikeln On Calculating the Position of the Sun, publicerad i nr. 1 1988 av The International Journal of Ambient Energy. Fem empiriska ekvationer beträffande beräkningar av solens position har studerats för att undersöka deras tillförlitlighet. Felaktigheter på fem grader eller mer kan uppträda om man använder sig av de enkla ekvationer som kan hittas solenergi-böcker och som inte kräver tillgång till dator. FORTRAN-rutinen SUNAE2 (se App. 2) beräknar solpositionen med noggrannast kända metod. Program SOLVEJ är en utveckling av SUNAE2.

Samverkan : förutsättningar och möjligheter till stärkt arbetsmiljöarbete genom regional samverkan.

Rosén G, Hedlund A, Andersson I, Antonsson A, Bornberger-Dankvardt S, Klusell L, Pontén P. Samverkan. Förutsättningar och möjligheter till stärkt arbetsmiljöarbete genom regional eller lokal samverkan. Inom ramen för Tema SMARTA vid Arbetslivsinstitutet har ett delprojekt utgående från forskningsfrågan ”Hur bör en regional samverkan utformas för att stödja arbetsmiljöarbete i en region?” genomförts. Projektet har varit uppdelat i två etapper där den första delen givit förslag till en modell som beskriver hur enregional samverkan kring arbetsmiljöfrågor kan utvecklas från det att ett initiativ tas till avslut. Syftet med den andra etappen i projektet som redovisas i denna rapport har varit att ge stöd till aktörer, såväl drivande som medverkande, som avser att genom regional samverkan i projekt förbättra arbetsmiljö och arbetsmiljöarbete. Detta syfte nås genom att skapa underlag för utformning av stödmaterial.Den under första etappen beskrivna modellen för samverkan har använts som utgångspunkt för ett antal intervjuer av möjliga aktörer i en samverkan på en lokal nivå inom kommunen Borlänge och regionalt inom träbranschen i Bergslagen.Intervjuer har också gjorts på motsvarande sätt med centrala aktörer inom träbranschen och med personer som ingått i en referensgrupp. Förutom detta har också arbetsmöten genomförts tillsammans med centrala och regionala aktörer.Analysen av de samlade resultaten har genomförts i form av tre koncensusmöten där författarna deltagit.Den framtagna processmodellen ansågs av de intervjuade aktörerna ge en bra beskrivning av olika stadier i en samverkan.Intervjuerna av potentiella regionala och lokala aktörer visar på ett tydligt behov av och intresse för samverkan inom det aktuella området. Resultaten av dessa intervjuer tillsammans med övriga intervjuer och arbetsmöten visar vidare på vikten av att någon extern resurs kopplas in som drivande genom hela samverkan.De viktigaste förutsättningarna för en framgångsrik samverkan kansammanfattas i åtta punkter: Förtroende och tillit; Gemensam värdegrund och tydliga mål; Egen nytta; Tydlighet; Interaktivitet; Tid; Resurser; Eldsjäl.Med utgångspunkt i resultaten bör ett fortsatt arbete inriktas mot att utveckla stödmaterial för intresserade aktörer samt att sprida kunskap genom kurser,seminarier etc.

Terapeutisk ridning som metod för arbetslivsinriktad rehabilitering

”Rörlighet för ökad hälsa” i Ludvika startade 2004. Genom denna arbetsgivarring ska arbetsgivarna tillsammans hitta lösningar för att förbättra arbetshälsan och rörligheten både mellan och inom de deltagande arbetsgivarna. En ny metod som provas är terapeutisk ridning som genomförts på Väderbacken i Smedjebacken under 2005 och 2006, ledd av Helen Edwards Lutsch. Ridterapi i sig är inte innovativt. Metoden har använts inom sjukvården och psykiatrin för rehabilitering av människor med olika funktionshinder. Vad som är nytt med den terapeutiska ridningen på Väderbacken är att den vänder sig till personer som har behov av arbetslivsinriktad rehabilitering. Studier visar på att djur har en lugnande och läkande effekt på människan. Syftet med terapeutisk ridning är att pröva om metoden kan vara en verksam både i förebyggande och rehabiliterande syfte i arbetslivet.Begreppen ridterapi och terapeutisk ridning är ganska lika, men ridterapi används oftast för funktionshindrade. Ridterapi fokuserar främst ridningen och arbetet med hästar och har som främsta syfte att bygga upp generell och kroppslig hälsa. Terapeutisk ridning fokuserar terapin och använder hästen och ridningen som redskap för att utveckla tillit, självkännedom, etc.Den terapeutiska metoden avser att utveckla tillit och självkänsla hos deltagarna så att de kan acceptera sig själva som de är. Samarbetet med hästen bidrar till bearbetning av ångest och ökar koncentrationsförmågan. Deltagarnas sociala och kommunikativa förmåga förväntas utvecklas och toleransen för frustration ökar. Eftersom hästar har behov av en trygg ledare så utvecklas deltagarnas ledarskapsförmåga. De lär deltagarna att ta ansvar och samarbeta. Ridning verkar avspännande och lugnande och har en antidepressiv effekt. Även smärta kan minskas.Kursen bestod av 10 träffar. Alla deltagarna var kvinnor i åldern 35-50 år. Uppföljningar gjordes med deltagarna direkt efter kursen och efter 1 år.Slutsatserna från uppföljningarna är:• Kursen ”Terapeutisk ridning” som den utvecklats och bedrivits av Helen Lutsch på Väderbacken, inom ramen för arbetsgivarringen ”Rörlighet för ökad hälsa”, har upplevts mycket positivt av deltagarna.• Kursen har haft positiva effekter på deltagarnas välbefinnande och förmåga att hantera sin livs- och arbetssituation.• Effekterna finns fortfarande kvar 1 år efter avslutad kurs. Men, det är svårt att hålla kvar det ändrade beteendet. En regelbunden uppföljning av kursen skulle ge påminnelser och påfyllning.

Arbetsmiljöfaktorer i skogsenergibranschen : - Fallstudier med fokus på buller, vibrationer och damm

Denna rapport är en komplettering till den tidigare rapporten Arbetsmiljö vid hantering av skogsenergi (Hedlund m fl, 2010). Syftet med denna studie är att ytterligare öka kunskapen om förhållanden inom skogsenergibranschen avseende arbetsmiljö och ergonomiska möjligheter. Mer specifikt var målet att genom fallstudier studera skördning och skotning av stubbar samt mäta exponering av damm, buller och vibrationer vid olika delprocesser.I denna studie har arbetsmiljöanalyser i form av fallstudier genomförts för processerna skotning av stubbar med skotare, skördning av stubbar med grävmaskin försedd med stubbrytningsaggregat, samt sönderdelning av GROT med skotare och lastbil försedda med sönderdelningsaggregat. Arbetsmiljöanalyserna har fokuserat på buller, vibrationer och damm, därtill har ergonomisk checklista använts för att undersöka de ergonomiska förhållandena. Fallstudierna har genomförts i Dalarna, Närke och Gästrikland, samt i Finland. Den ekvivalenta ljudnivån i maskinerna varierade mellan 68 och 82 dB(A). I två av åtta fall översteg ljudnivån insatsvärdet. De fall ljudnivån kom upp till eller översteg insatsvärdet var vid skördning av stubbar, 80 dB(A) och i kranhytt på lastbil vid sönderdelning av GROT, 82 dB(A). Uppmätta maximala ljudnivåer visar att inget ekipage översteg insatsvärdet för maximal A-vägd ljudtrycksnivå, 115 dB(A). Mätningarna och uppgifter från förare indikerar att ljudnivån vid sönderdelning ökar vid sönderdelning av större dimensioner. I två av fyra fall överskreds insatsvärdet för helkroppsvibrationer. Vid sönderdelning av GROT (ett av två ekipage) och vid stubbskördning (ett av två ekipage) överskreds insatsvärdena i x-led. Vid sönderdelning av GROT har genom mätningar med PIMEX identifierats att det främst var kranrörelser som påverkade vibrationsnivåerna. Därtill kan markförhållanden i form av ytstruktur och bärighet, samt hur hårt stubbarna sitter i marken (integrering) påverka vibrationsnivåerna. Vid skördning av stubbar visade mätningar med PIMEX att exponeringstoppar förekom vid skakning av stubbar, vridning av hytt, när skördningsaggregatet används till att skjuta iväg stubbar utmed marken eller till att jämna till marken och vid förflyttning. Resultaten från denna, såväl som tidigare studier, visar att helkroppsvibrationsnivåerna varierar mellan olika maskiner och olika arbetssituationer. Dammnivåerna i hytterna var låga, men höga och korta exponeringstoppar förekom vid servicearbete på sönderdelningsaggregaten. Trots torr väderlek och sönderdelning av brun GROT med mycket synligt damm utomhus var nivåerna inne i hytterna låga. PIMEX visar att de högsta exponeringstopparna förekom i samband med att föraren gick i och ur maskinen, samt vid byte av knivar i sönderdelningsaggregat. Regelbundna byten av luftfilter, noggrann montering av filter samt hur föraren positionerar maskinen i förhållande till vindriktningen är här av betydelse. Förarergonomin är relativt god i ordinära skogsmaskiner, medan den är bristfällig i kranhytt på lastbil. Dock förekom hos skotarna en till tre röda markeringar som innebär uppenbar risk för hälsoproblem, sjukdom eller skada. Kranhytten som ingått i studien har sämre ergonomi och klimatförhållanden (totalt sex röda makeringar). Genom att använda PIMEX har exponeringsnivåer för buller, vibrationer och damm kopplats till aktuella arbetsmoment vilket kan användas som underlag för att minska exponeringen.

"Vi ska bygga med långa klossar så att tornet blir ända upp till taket" : En studie av verktyg och uttrycksformer när barn synliggör matematik i förskolans olika innomhusmiljöer

Syftet med studien var att få kunskap om vilka verktyg och uttrycksformer barn använder när matematik synliggörs i den fria leken i förskolans olika inomhusmiljöer. Utgångspunkt har varit uttrycksformerna som finns beskrivna i förskolans läroplan (Lpfö 98, rev. 10) samt Bishops (1991) sex fundamentala matematiska aktiviteter. Följande frågeställningar användes:1.Genom vilka verktyg och uttrycksformer synliggörs olika matematikinnehåll? 2. Vilken matematik synliggörs i leken? 3. Vilka verktyg och uttrycksformer erbjuder miljön barnen? För att nå syftet och besvara frågeställningarna gjordes elva strukturerade observationer på barn 1 till 6 år med hjälp av observationsschema över barns fria lek. Fyra intervjuer med pedagoger genomfördes också. Tekniker som använts för observation och intervju är observationsschema, papper, penna, fotografering och ljudupptagning. Resultatet visar att uttrycksformen samtal, följd av rörelse samt bild och form, var vanligast förekommande när matematik synliggjordes i barns fria lek. Det verktyg som oftast förekom var att barnen använde kroppen som ett verktyg för samtal och rörelse. De konkreta material som främst användes som verktyg var spel och pussel, tätt följt av skapande- och konstruktions- material som t.ex. papper och pennor respektive klossar och duplo. Den matematik som synliggjordes var främst den matematiska aktiviteten konstruera då barnen sorterade, konstruerade och karakteriserade saker utifrån egenskaper. Konstruera följs av de matematiska aktiviteterna förklara och lokalisera där barnen har förklarat, argumenterat och dragit slutsatser respektive lokaliserat sig själva och olika figurer i olika rum. Det var oväntat att konstruera var den vanligaste aktiviteten då matematik ofta förknippas med att räkna. Detta resultat kan i detta fall kopplas till att miljön erbjuder mycket material som uppmuntrar denna matematiska aktivitet. En slutsats av undersökningen är att miljön har stor betydelse för vilka uttrycksformer barn får möjlighet att använda. De material barn väljer som verktyg, och som stimulerar till matematiska aktiviteter, är främst material som inte är matematiskt syftade.

Forskningscirklar - en arena där lärares syn på vad deras arbete resulterar i kan utmanas. : Paper presented at NFPS:s conference in Copenhagen 7-9 March, 2003

Lärare kan i första hand antas bilda sig sin uppfattning om resultatet av sitt arbete genom vad de kan observera av det som sker med deras elever. Vad har då denna erfarenhetsbaserade kunskap för betydelse för hur de uppfattar sitt arbete? I Sverige har t ex forskningscirklar använts i skolan, där lärare arbetar tillsammans med forskare, för att bearbeta frågeställningar som lärare möter i sin vardag. Kan forskningscirklar då vara ett sätt att utmana lärares syn på vilka resultat som deras arbete leder till?Från dessa utgångspunkter förefaller det vara relevant att ställa frågan om dessa sk forskningscirklar också kan vara en mötesplats där lärares syn på vilka resultat som deras arbete leder till utmanas? Följande frågeställning formuleras:• På vilken utsträckning kan forskningscirklar fungera som ett sätt att öppna nya infallsvinklar på hur lärare ser på resultatet av sitt arbete?

Clinical decisions using the National Triage Scale: how important is postgraduate education?

Triage is the formal nursing assessment of all patients who present to an Emergency Department (ED). The National Triage Scale (NTS) is used in most Australian EDs. Triage decision making involves the allocation of every patient presenting to an ED to one of the five NTS categories. The NTS directly relates a triage category to illness or injury severity and need for emergency care. Triage nurses’ decisions not only have the potential to impact on the health outcomes of ED patients, they are also used, in part, to evaluate ED performance and allocate components of ED funding. This study was a correlational study that used survey methods. Triage decisions were classified as ‘expected triage’, ‘overtriage’ or ‘undertriage’ decisions. Participant’s qualifications were allocated to five categories: ‘nil’; ‘emergency nursing’; ‘critical care nursing’; ‘midwifery’; and ‘tertiary’ qualifications. There was no correlation between triage decisions and length of experience in emergency nursing or triage. ‘Expected triage’ decisions were more common when the predicted triage category was Category 3 (P< 0.001) and ‘overtriage’ decisions were less common when the predicted triage category was Category 2 (P< 0.0010). The frequency of ‘undertriage’ decisions decreased significantly when the predicted triage category was Category 3 (P< 0.001) or Category 4 (P< 0.001). There was no correlation between triage decisions and qualifications in the ‘nil’, ‘emergency nursing’ or ‘critical care nursing’ categories. A midwifery qualification demonstrated a positive correlation with ‘expected triage’ decisions (P = 0.048) and a negative correlation with ‘undertriage’ decisions (P = 0.012). There was also a positive correlation between a tertiary qualification and ‘expected triage’ decisions (P = 0.012).

C-BN single-walled nanotubes from hybrid connection of BN/C nanoribbons : prediction by ab initio density functional calculations

We demonstrated for the first time by ab initio density functional calculation and molecular dynamics simulation that C0.5(BN)0.5 armchair single-walled nanotubes (NT) are gapless semiconductors and can be spontaneously formed via the hybrid connection of graphene/BN Nanoribbons (GNR/BNNR) at room temperature. The direct synthesis of armchair C0.5(BN)0.5 via the hybrid connection of GNR/BNNR is predicted to be both thermodynamically and dynamically stable. Such novel armchair C0.5(BN)0.5 NTs possess enhanced conductance as that observed in GNRs. Additionally, the zigzag C0.5(BN)0.5 SWNTs are narrow band gap semiconductors, which may have potential application for light emission. In light of recent experimental progress and the enhanced degree of control in the synthesis of GNRs and BNNR, our results highlight an interesting avenue for synthesizing a novel specific type of C0.5(BN)0.5 nanotube (gapless or narrow direct gap semiconductor), with potentially important applications in BNC-based nanodevices.

A critical role for the parabrachial nucleus in generating central nervous system responses elicited by a systemic immune challenge

Using Fos immunolabelling as a marker of neuronal activation, we investigated the role of the parabrachial nucleus in generating central neuronal responses to the systemic administration of the proinflammatory cytokine interleukin-1β (1 μg/kg, i.a.). Relative to intact animals, parabrachial nucleus lesions significantly reduced the number of Fos-positive cells observed in the central amygdala (CeA), the bed nucleus of the stria terminalis (BNST), and the ventrolateral medulla (VLM) after systemic interleukin-1β. In a subsequent experiment in which animals received parabrachial-directed deposits of a retrograde tracer, it was found that many neurons located in the nucleus tractus solitarius (NTS) and the VLM neurons were both retrogradely labelled and Fos-positive after interleukin-1β administration. These results suggest that the parabrachial nucleus plays a critical role in interleukin-1β-induced Fos expression in CeA, BNST and VLM neurons and that neurons of the NTS and VLM may serve to trigger or at least influence changes in parabrachial nucleus activity that follows systemic interleukin-1β administration.

Descending pathways from the paraventricular nucleus contribute to the recruitment of brainstem nuclei following a systemic immune challenge

Hypothalamic nuclei, particularly the paraventricular nuclei (PVN), are important brain sites responsible for central nervous system responses during an immune challenge. The brainstem catecholamine cells of the nucleus tractus solitarius (NTS) and ventrolateral medulla (VLM) have been shown to play critical roles in relaying systemic immune signals to the PVN. However, whilst it is well recognised that PVN divisions also innervate the NTS and VLM, it is not known whether descending PVN pathways can modulate the recruitment of brainstem cells during an immune challenge. Using systemic administration of the proinflammatory cytokine interleukin-1β, in combination with Fos immunolabelling, we firstly investigated the effect of PVN lesions on NTS and VLM catecholamine and non-catecholamine cell responses. We found that ibotenic acid lesions of the PVN significantly reduced numbers of Fos-positive non-catecholamine, noradrenergic and adrenergic cells observable in the VLM and NTS after interleukin-1β administration. We then investigated the origins of descending inputs to the VLM and NTS, activated by systemic interleukin-1β, by mapping the distribution of Fos-positive retrogradely-labelled cells in divisions of the PVN after iontophoretically depositing choleratoxin-b subunit into the NTS or VLM one week prior to interleukin-1β administration. We found that, after either NTS or VLM deposits, the majority of retrogradely-labelled Fos-positive cells activated by interleukin-1β were localised in the medial and lateral parvocellular PVN divisions. Retrogradely-labelled Fos-positive cells were also observed in the NTS after VLM deposits, and in the VLM after NTS tracer deposits, suggesting reciprocal communication between these two nuclei after systemic interleukin-1β. Thus the present study shows that the PVN has the capacity to modulate NTS and VLM responses after an immune challenge and that these may result from descending projections arising in the medial and lateral PVN divisions. These findings suggest that central nervous system responses to an immune challenge are likely to involve complex reciprocal connections between the PVN and the brainstem as well as between brainstem nuclei themselves.

Dorsal and ventral medullary catecholamine cell groups contribute differentially to systemic interleukin-1beta-induced hypothalamic pituitary adrenal axis responses

Medial parvocellular paraventricular corticotropin-releasing hormone (mPVN CRH) cells are critical in generating hypothalamic-pituitary-adrenal (HPA) axis responses to systemic interleukin-1beta (IL-1beta). However, although it is understood that catecholamine inputs are important in initiating mPVN CRH cell responses to IL-1beta, the contributions of distinct brainstem catecholamine cell groups are not known. We examined the role of nucleus tractus solitarius (NTS) and ventrolateral medulla (VLM) catecholamine cells in the activation of mPVN CRH, hypothalamic oxytocin (OT) and central amygdala cells in response to IL-1beta (1 microg/kg, i.a.). Immunolabelling for the expression of c-fos was used as a marker of neuronal activation in combination with appropriate cytoplasmic phenotypic markers. First we confirmed that PVN 6-hydroxydopamine lesions, which selectively depleted catecholaminergic terminals, significantly reduced IL-1beta-induced mPVN CRH cell activation. The contribution of VLM (A1/C1 cells) versus NTS (A2 cells) catecholamine cells to mPVN CRH cell responses was then examined by placing ibotenic acid lesions in either the VLM or NTS. The precise positioning of these lesions was guided by prior retrograde tracing studies in which we mapped the location of IL-1beta-activated VLM and NTS cells that project to the mPVN. Both VLM and NTS lesions reduced the mPVN CRH and OT cell responses to IL-1beta. Unlike VLM lesions, NTS lesions also suppressed the recruitment of central amygdala neurons. These studies provide novel evidence that both the NTS and VLM catecholamine cells have important, but differential, contributions to the generation of IL-1beta-induced HPA axis responses.

Hypothalamic paraventricular nucleus neurons regulate medullary catecholamine cell responses to restraint stress

Both physical and psychological stressors recruit catecholamine cells (CA) located in the ventrolateral medulla (VLM) and the nucleus of the solitary tract (NTS). In the case of physical stressors, this effect is initiated by signals that first access the central nervous system at or below the level of the medulla. For psychological stressors, however, CA cell recruitment depends on higher structures within the neuraxis. Indeed, we have recently provided evidence of a pivotal role for the medial amygdala (MeA) in this regard, although such a role must involve a relay, as MeA neurons do not project directly to the medulla. However, some of the MeA neurons that respond to psychological stress have been found to project to the hypothalamic paraventricular nucleus (PVN), a structure that provides significant input to the medulla. To determine whether the PVN might regulate medullary CA cell responses to psychological stress, animals were prepared with unilateral injections of the neurotoxin ibotenic acid into the PVN (Experiment 1), or with unilateral injections of the retrograde tracer wheat germ agglutinin-gold (WGA-Au) into the CA cell columns of the VLM or NTS (Experiment 2). Seven days later, animals were subjected to a psychological stressor (restraint; 15 minutes), and their brains were subsequently processed for Fos plus appropriate cytoplasmic markers (Experiment 1), or Fos plus WGA-Au (Experiment 2). PVN lesions significantly suppressed the stress-related induction of Fos in both VLM and NTS CA cells, whereas tracer deposits in the VLM or NTS retrogradely labeled substantial numbers of PVN cells that were also Fos-positive after stress. Considered in concert with previous results, these data suggest that the activation of medullary CA cells in response to psychological stress may involve a critical input from the PVN.

Peripheral injected cholecystokinin-8S modulates the concentration of serotonin in nerve fibers of the rat brainstem

Serotonin and cholecystokinin (CCK) play a role in the short-term inhibition of food intake. It is known that peripheral injection of CCK increases c-Fos-immunoreactivity (Fos-IR) in the nucleus of the solitary tract (NTS) in rats, and injection of the serotonin antagonist ondansetron decreases the number of c-Fos-IR cells in the NTS. This supports the idea of serotonin contributing to the effects of CCK. The aim of the present study was to elucidate whether peripherally injected CCK-8S modulates the concentration of serotonin in brain feeding-regulatory nuclei. Ad libitum fed male Sprague-Dawley rats received 5.2 and 8.7 nmol/kg CCK-8S (n = 3/group) or 0.15 M NaCl (n = 3-5/group) injected intraperitoneally (ip). The number of c-Fos-IR neurons, and the fluorescence intensity of serotonin in nerve fibers were assessed in the paraventricular nucleus (PVN), arcuate nucleus (ARC), NTS and dorsal motor nucleus of the vagus (DMV). CCK-8S increased the number of c-Fos-ir neurons in the NTS (mean ± SEM: 72 ± 4, and 112 ± 5 neurons/section, respectively) compared to vehicle-treated rats (7 ± 2 neurons/section, P < 0.05), but did not modulate c-Fos expression in the DMV or ARC. Additionally, CCK-8S dose-dependently increased the number of c-Fos-positive neurons in the PVN (218 ± 15 and 128 ± 14, respectively vs. 19 ± 5, P < 0.05). In the NTS and DMV we observed a decrease of serotonin-immunoreactivity 90 min after injection of CCK-8S (46 ± 2 and 49 ± 8 pixel/section, respectively) compared to vehicle (81 ± 8 pixel/section, P < 0.05). No changes of serotonin-immunoreactivity were observed in the PVN and ARC. Our results suggest that serotonin is involved in the mediation of CCK-8's effects in the brainstem. © 2014 Elsevier Inc.

Noninvasive stimulation of the temporoparietal junction: a systematic review

Imaging and lesion studies have suggested numerous roles for the temporoparietal junction (TPJ), for example in attention and neglect, social cognition, and self/other processing. These studies cannot establish causal relationships, and the importance and relevance of (and interrelationships between) proposed roles remain controversial. This review examined studies that use noninvasive transcranial stimulation (NTS) to explore TPJ function. Of 459 studies identified, 40 met selection criteria. The strengths and weaknesses of NTS-relevant parameters used are discussed, and methodological improvements suggested. These include the need for careful selection of stimulation sites and experimental tasks, and use of neuronavigation and concurrent functional activity measures. Without such improvements, overlapping and discrete functions of the TPJ will be difficult to disentangle. Nevertheless, the contributions of these studies to theoretical models of TPJ function are discussed, and the clinical relevance of TPJ stimulation explored. Some evidence exists for TPJ stimulation in the treatment of auditory hallucinations, tinnitus, and depersonalisation disorder. Further examination of the TPJ in conditions such as autism spectrum disorder is also warranted.

Family control and corporate cash holdings: Evidence from China

This study examines the effect of family control on the cash holding policy in China. We find that family firms with excess control rights tend to have high cash holdings that are tunneled rather than being invested or paid to shareholders. We further show that the incentive for controlling families to hold cash and for tunneling is exacerbated by the agency conflict between controlling and minority shareholders, i.e., it is weakened after the Chinese Non-tradable share (NTS) reform and strengthened by the presence of multiple large shareholders who probably play no monitoring role in Chinese family firms. Furthermore, family firms’ incentive to hold cash for tunneling is influenced by the unique characteristics of Chinese firms in the following ways: the incentive is stronger when the family founder has one child and face family succession problem, and when the founder has political connections and directly involves in firm’s management; while it is weakened by family founder’s social interpersonal trust with other entrepreneurs through their membership of Chambers of Commerce. Overall, we argue that family firms in China tend to hold high levels of cash for tunneling, which harms firm value, while the severe controlling-minority shareholder agency conflicts and unique Chinese family characteristics only make this situation worse.