Johannes Gabriel Granö, tutkimusmatkailija ja kolmen yliopiston professori

Kirjallisuusarvostelu

Arkistoluettelo 631: Jouko J. Lehtonen

Luettelo Kansalliskirjastossa olevan Jouko J. Lehtosen arkiston sisällöstä

Linnankoski, Johannes

Johannes Linnankoski, oik. Johannes Vihtori Peltonen f. 18.10.1869 i Vakkola, Askola d. 10.8.1913 i Helsingfors Johannes Linnankoski är speciellt känd för sin roman Laulu tulipunaisesta kukasta (sv. Sången om den eldröda blomman) från 1905, som gjorde framgång både i hemlandet och internationellt, men som även väckte ilska. Verket, som inleds i folkvisestil, tar i skildringen av Don Juan-temat i bruk nyromantikens och symbolismens, såväl som dekadensens tematik och stilmedel, men präglas också av drag typiska för realismens tendenslitteratur. Den mest berömda av Linnankoskis korta berättelser är Hilja, maitotyttö (sv. Hilja, mjölkflickan) från 1920, som även filmatiserats. I sina dramer behandlade Linnankoski ofta religiösa ämnen. Hans idédrama Ikuinen taistelu (sv. Den eviga striden) från 1903 skildrar på en symbolisk nivå den moderna människans uppkomst och andliga strid under sekelskiftets brytningstid. http://www.blf.fi/artikel.php?id=2835 http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/2835/

Lehtonen, Joel

Joel Lehtonen f. 27.11.1881 i Säminge d. 20.11.1934 i Helsingfors Under sin litterära bana avancerade Joel Lehtonen från en nyromantisk, nietzscheanskt färgad lidelse, mot en poetisk-realistisk folklivsskildring. Lehtonens tidiga litterära verk utspelar sig i finländsk forntid och skildrar upproriskheten hos stolta och avvikande individer som reflekterar över sitt ursprung. Lehtonens realistiska period når sin kulmen med den sk. Putkinotko-serien, som består av romanen Kerran kesällä (sv. En gång på sommaren) från 1917, novellsamlingen Kuolleet omenapuut (sv. De döda äppelträden) från 1918 samt endagsromanen Putkinotko, från 1919-1920, som kan ses som författarens mest centrala verk. I 1920- och 1930-talsproduktionen dyker satiriska och groteska drag upp. Lehtonens mest betydande diktsamling är Hyvästijättö lintukodolle (sv. Avsked till Lintukoto) som utgavs år 1934. http://www.blf.fi/artikel.php?id=4598 http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/4598/

Nieuwe Paskaert Voor een Gedeelte van de Oost Zee Beginnende 2 Myl bewesten Broklom tot aen Strellen, als mede de Kust van Oost Vinlandt, Beginnende van Parna tot aen de Schans ter Ny. Zynde Naeukeurigh op gestelt en van veel Fouten Verbeetert t'Amsterdam by Johannes van Keulen aen de Nieuwebrugh in de Gekroonde Lootsman Met Privilegie voor 15 Iaar.

Janamittakaavat: Duytsche Mylen, Spaensche Mylen, Engelsche en Fransche Mylen.

De poësi Orphica, specimen academicum, quod venia ampl. fac. philos. Ab. Publico examini modeste subjiciunt mag. Johannes Jacob. Tengström historiae litterariae docens, ad bibliothecam acad. amanuensis extraord. et Robertus Tengström, Ostrobotnienses. In auditorio philos. die V Dec. MDCCCXII. h. a. m. s

Painovuosi nimekkeestä.

Johannes Baptista

Invokaatio: Jehovah benedicente!

Animadversiones de libris raris. Quarum partem priorem cons. ampl. fac. phil. Aboënsis praeside m. Henrico Gabriele Porthan, eloq. prof. reg. [et] ord. R. Acad. litt. hum. hist. [et] antiquitt. membro. Publico examini modeste submittit Petrus Johannes Alopaeus, Wiburgensis, in audit. maj. die XVI Jun. MDCCXCI, h. a. m. c

Painovuosi nimekkeestä.

Animadversiones de libris raris. Quarum partem posteriorem cons. ampl. fac. phil. Aboënsis praeside m. Henrico Gabriele Porthan, eloq. prof. reg. [et] ord. R. Acad. litt. hum. hist. [et] antiquitt. membro. Pro gradu publico examini modeste submittit Petrus Johannes Alopaeus, Wiburgensis, in audit. maj. die XVIII. Jun. MDCCXCII. h. a. m. c

Painovuosi nimekkeestä.

A natureza matemática: da alma da Terra como potência geometrizante no opúsculo Da neve hexagonal de Johannes Kepler

Na física celeste apresentada em sua Astronomia nova, Kepler explica os movimentos planetários através da ação de uma certa força ou potência motriz solar. Em vista da aproximação feita no livro entre física celeste e explicações baseadas em "causas corpóreas", chamam a atenção as numerosas passagens onde Kepler refere-se às noções de alma e mente planetária. No presente artigo discutimos esses trechos pouco comentados da Astronomia nova. Com o objetivo de iluminar a discussão, abordamos na segunda seção a definição de alma terrestre delineada por Kepler no opúsculo Da neve hexagonal, escrito logo após a publicação da Astronomia nova. Kepler atribui a forma hexagonal dos flocos de neve a uma certa faculdade formadora da alma da Terra, que agiria como uma potência geometrizante com a finalidade de otimizar a saída do calor no processo de congelamento.

Mitä mielessä mielen tutkimuksessa?

Kirjallisuusarvostelu

Niina Lehtonen Braun

Kirjallisuusarvostelu

Johdantoteos monitieteelliseen mieleen

Kirjallisuusarvostelu