'All in one stroke': Grimms' fairy tales and the TV-production of a new Germany

The article looks at the most recent TV adaptations of the Grimms’ fairy tales by public broadcasting. Realized and marketed as a season which started in 2008,the thirty-four currently existing individual films constitute a significant national project that presents highly appealing notions of the German past to an audience divided over national conflict and demands of globalization. With children and adolescents at the centre, the films offer the young as a generation of moral superiority that facilitates social harmony and moral consensus. This post-unification utopia is beautifully realized on screen but rests on very conservative assumptions about gender, social driving forces, and political order.

PKC-dependent activation of p46/p54 JNKs during ischemic preconditioning in conscious rabbits.

A conscious rabbit model was used to study the effect of ischemic preconditioning (PC) on stress-activated kinases [c-Jun NH(2)-terminal kinases (JNKs) and p38 mitogen-activated protein kinase (MAPK)] in an environment free of surgical trauma and attending external stress. Ischemic PC (6 cycles of 4-min ischemia/4-min reperfusion) induced significant activation of protein kinase C (PKC)-epsilon in the particulate fraction, which was associated with activation of p46 JNK in the nuclear fraction and p54 JNK in the cytosolic fraction; all of these changes were completely abolised by the PKC inhibitor chelerythrine. Selective enhancement of PKC-epsilon activity in adult rabbit cardiac myocytes resulted in enhanced activity of p46/p54 JNKs, providing direct in vitro evidence that PKC-epsilon is coupled to both kinases. Studies in rabbits showed that the activation of p46 JNK occurred during ischemia, whereas that of p54 JNK occurred after reperfusion. A single 4-min period of ischemia induced a robust activation of the p38 MAPK cascade, which, however, was attenuated after 5 min of reperfusion and disappeared after six cycles of 4-min ischemia/reperfusion. Overexpression of PKC-epsilon in cardiac myocytes failed to increase the p38 MAPK activity. These results demonstrate that ischemic PC activates p46 and p54 JNKs via a PKC-epsilon-dependent signaling pathway and that there are important differences between p46 and p54 JNKs with respect to the subcellular compartment (cytosolic vs. nuclear) and the mechanism (ischemia vs. reperfusion) of their activation after ischemic PC.

Chagas disease-related mortality trends, state of Sao Paulo, Brazil, 1985 to 2006: a study using multiple causes of death

Objectives. To study mortality trends related to Chagas disease taking into account all mentions of this cause listed on any line or part of the death certificate. Methods. Mortality data for 1985-2006 were obtained from the multiple cause-of-death database maintained by the Sao Paulo State Data Analysis System (SEADE). Chagas disease was classified as the underlying cause-of-death or as an associated cause-of-death (non-underlying). The total number of times Chagas disease was mentioned on the death certificates was also considered. Results. During this 22-year period, there were 40 002 deaths related to Chagas disease: 34 917 (87.29%) classified as the underlying cause-of-death and 5 085 (12.71%) as an associated cause-of-death. The results show a 56.07% decline in the death rate due to Chagas disease as the underlying cause and a stabilized rate as associated cause. The number of deaths was 44.5% higher among men. The fact that 83.5% of the deaths occurred after 45 years of age reflects a cohort effect. The main causes associated with Chagas disease as the underlying cause-of-death were direct complications due to cardiac involvement, such as conduction disorders, arrhythmias and heart failure. Ischemic heart disease, cerebrovascular disorders and neoplasms were the main underlying causes when Chagas was an associated cause-of-death. Conclusions. For the total mentions to Chagas disease, a 51.34% decline in the death rate was observed, whereas the decline in the number of deaths was only 5.91%, being lower among women and showing a shift of deaths to older age brackets. Using the multiple cause-of-death method contributed to the understanding of the natural history of Chagas disease.

NITRIC OXIDE MEDIATES LUNG VASCULAR PERMEABILITY AND LYMPH-BORNE IL-6 AFTER AN INTESTINAL ISCHEMIC INSULT

Acute lung injury following intestinal I/R depends on neutrophil-endothelial cell interactions and on cytokines drained from the gut through the lymph. Among the mediators generated during I/R, increased serum levels of IL-6 and NO are also found and might be involved in acute lung injury. Once intestinal ischemia itself may be a factor of tissue injury, in this study, we investigated the presence of IL-6 in lymph after intestinal ischemia and its effects on human umbilical vein endothelial cells (HUVECs) detachment. The involvement of NO on the increase of lung and intestinal microvascular permeability and the lymph effects on HUVEC detachment were also studied. Upon anesthesia, male Wistar rats were subjected to occlusion of the superior mesenteric artery during 45 min, followed by 2-h intestinal reperfusion. Rats were treated with the nonselective NO synthase (NOS) inhibitor L-NAME (N(omega)-nitro-L-arginine methyl ester) or with the selective inhibitor of iNOS aminoguanidine 1 h before superior mesenteric artery occlusion. Whereas treatment with L-NAME during ischemia increased both IL-6 levels in lymph and lung microvascular permeability, aminoguanidine restored the augmented intestinal plasma extravasation due to ischemia and did not induce IL-6 in lymph. On the other hand, IL-6 and lymph of intestinal I/R detached the HUVECs, whereas lymph of ischemic rats upon L-NAME treatment when incubated with anti-IL-6 prevented HUVEC detachment. It is shown that the intestinal ischemia itself is sufficient to increase intestinal microvascular permeability with involvement of iNOS activation. Intestinal ischemia and absence of constitutive NOS activity leading to additional intestinal stress both cause release of IL-6 and increase of lung microvascular permeability. Because anti-IL-6 prevented the endothelial cell injury caused by lymph at the ischemia period, the lymph-borne IL-6 might be involved with endothelial cell activation. At the reperfusion period, this cytokine does not seem to be modulated by NO.

Histopathology and laser autofluorescence of ischemic kidneys of rats

The purpose of this research was to evaluate the severity of renal ischemia/reperfusion injury as determined by histology and by laser-induced fluorescence (LIF) with excitation wavelengths of 442 nm and 532 nm. Wistar rats (four groups of six animals) were subjected to left renal warm ischemia for 20, 40, 60 and 80 min followed by 10 min of reperfusion. Autofluorescence was determined before ischemia (control) and then every 5-10 min thereafter. Tissue samples for histology were harvested from the right kidney (control) and from the left kidney after reperfusion. LIF and ischemia time showed a significant correlation (p < 0.0001 and r (2)=0.47, and p=0.006 and r (2)=0.25, respectively, for the excitation wavelengths of 442 nm and 532 nm). Histological scores showed a good correlation with ischemia time (p < 0.0001). The correlations between optical spectroscopy values and histological damage were: LIF at 442 nm p < 0.0001, LIF at 532 nm p=0.001; IFF (peak of back scattered light/LIF) at 442 nm p > 0.05, and IFF at 532 nm p > 0.05. After reperfusion LIF tended to return to preischemic basal levels which occurred in the presence of histological damage. This suggests that factors other than morphological alterations may have a more relevant effect on changes observed in LIF. In conclusion, renal ischemia/reperfusion changed tissue fluorescence induced by laser. The excitation light of 442 nm showed a better correlation with the ischemia time and with the severity of tissue injury.

Renal ischemia in rats: Mitochondria function and laser autofluorescence

Ischemia-reperfusion injury is the major cause of organ dysfunction or even nonfunction following transplantation. It can attenuate the long-term survival of transplanted organs. To evaluate the severity of renal ischemia injury determined by histology, we applied laser(442 nm and 532 nm) induced fluorescence (LIF), mitochondria respiration, and membrane swelling to evaluate 28 Wistar rats that underwent left kidney warm ischemia for 20, 40, 60, or 80 minutes. LIF performed before ischemia (control) was repeated at 20, 40, 60, and 80 minutes thereafter. We harvested left kidney tissue samples immediately after LIF determination for histology and mitochondrial analyses: state 3 and 4 respiration, respiration control rate (RCR), and membrane swelling. The association of optic spectroscopy with histological damage showed: LIF, 442 nm (r(2) = 0.39, P < .001) and 532 nm, (r(2) = 0.18, P = .003); reflecting laser/fluorescence-induced, 442 nm (r(2) = 0.20, P = .002) and 532 nm (r(2) = 0.004, P = .67). The associations between mitochondria function and tissue damage were: state 3 respiration (r(2) = 0.43, P = .0004), state 4 respiration (r(2) = 0.03, P = 0.38), RCR (r(2) = 0.28, P = .007), and membrane swelling (r(2) = 0.02, P = .43). The intensity of fluorescence emitted by tissue excited by laser, especially at a wave length of 442 nm, was determined in real time. Mitochondrial state 3 respiration and respiratory control ratio also exhibited good correlations with the grade of ischemic tissue damage.

"Det är mycket man inte vill minnas" : Upplevelse av kognitiv rehabilitering och livskvalitet samt innebörd av livskvalitet vid stroke

Syftet med denna kvalitativa studie var att beskriva upplevelse och innebörd av begreppen kognitiv rehabilitering och livskvalitet för personer som hade haft stroke. Studien genomfördes med hjälp av personliga intervjuer. Fem personer ingick i studien, tre män och två kvinnor, alla födda på 30-talet utom en man som föddes på 20-talet. Samtliga var gifta. Personerna rekryterades till studien via en sjuksköterska som hade kännedom om lämpliga personer som blivit utskrivna en kort tid före studiens början. Informanterna intervjuades med hjälp av en intervjuguide med utgångspunkt från två frågeområden som berörde upplevelse av kognitiv rehabilitering och upplevelse och innebörd av livskvalitet efter stroke. Analysen gjordes med hjälp av innehållsanalys. Analysen av de fem intervjuerna gav sex teman; Upplevelse av att inte någon kognitiv rehabilitering har utförts, Upplevelse av att informanten själv förväntades träna upp sina kognitiva funktioner, Strävan efter att leva som vanligt, Förändrad livskvalité, Förändrad livssyn, Betydelsen av det sociala stödet. Det framkom att ingen av informanterna upplevde att det hade genomförts någon kognitiv rehabilitering. Alla upplevde sig däremot ha fått en fullständig fysisk rehabilitering på avdelningen. Informanterna hade som mål med sin rehabilitering att klara av de vardagliga funktionerna i hemmet såsom innan stroken. En av deltagarna upplevde att det förväntades att självständigt träna upp sina kognitiva funktioner. Livskvaliteten idag var att kunna fortsätta leva som förut, vilket förhindrades av vissa inskränkningar motoriskt och kognitivt. Alla värdesatte livet högre idag och accepterade sin situation som den var. Vänskapen med andra var också en viktig del i livskvaliteten.

Dysfagi efter stroke : Omvårdnadsåtgärder för att underlätta näringsintag och måltidssituationer

Dysfagi betyder svårt att svälja och innefattar många olika problem. Det kan vara svårigheter med att få födan att passera från munnen bakåt till svalget, att riskera att få ner mat och dryck i lungorna vilket ger lungkomplikationer. En känsla av att maten fastnar i bröstet men också ett hot om isolering. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka patientens egna upplevelser av måltidssituationer, hur malnutrition kan förebyggas samt vilka omvårdnadsåtgärder som underlättar ätandet för patienter som i samband med en stroke drabbats av dysfagi. Artiklar har sökts i databaserna Blackwell Synergy, Swemed+, Elin@Dalarna och Medline. Manuellt har litteratur sökts på Ludvika Kommuns bibliotek och bland tidigare studielitteratur. Urvalet begränsades till att beröra patienter som fått dysfagi i samband med en stroke vidare skulle artiklarna ha en relevans till syfte och frågeställning. Till resultat delen har 12 artiklar använts. Munvård och konsistensanpassning av mat och dryck är omvårdnadsåtgärder som visat sig ge bra resultat vidare är det viktigt med lugn vid matbordet och att måltiden får ta den tid den tar. Att dricka en kopp kaffe kan ta en timme för en person med dysfagi. Nyttan av information och tips om olika knep, tekniska hjälpmedel och träning är inte att förringa.

Ätsvårigheter efter stroke : Upplevelser och stöd

Syftet med litteraturstudien var att belysa strokepatienters upplevelser av måltissituationen samt beskriva de vanligaste ätsvårigheterna som strokepatienter kan ha samt att undersöka hur vårdpersonal kan hjälpa vid ätsvårigheter. Studien genomfördes som en litteraturstudie som baserades på 12 vetenskapliga artiklar. Artiklarna söktes via hörskolan dalarnas sökmotorer/databaser och sökorden som kombinerades var dysphagia, eating situation, nursing, nutrition och stroke. Artiklarna granskades enlig modifierade granskningsmallar. Resultatet visar på att strokedrabbade kunde uppleva sina svårigheter vid måltiden som pinsamma. Patienterna hade en strävan att återgå till det normala. Vanliga ätsvårigheter var att stokepatienterna hade tugg och sväljproblem och att patienterna hade en dålig sittposition under måltiden. Några hade svårt att transportera maten till munnen och hade nedsatt vakenhet under måltiden och smak och luktförändringar var vanliga. Det stöd som vårdpersonal kunde ge strokepatienterna med sväljsvårigheter var att anpassa konsistensen på mat och dryck. Genom att göra läpp och tungövningar och sväljträning kunde sväljförmågan förbättras för patienter med dysfagi. Resultatet visade även att de som vårdats på rehabiliteringsavdelning hade förbättrad sittposition samt lättare att transportera maten till munnen och mindre påverkade sväljsvårigheter.

Kommunikation med patienter som har afasi till följd av stroke : En litteraturöversikt

Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva hälso- och sjukvårdspersonalens upplevelser av kommunikation med patienter som drabbats av afasi till följd av stroke. Vidare var syftet att beskriva vad det kunde finnas för hinder för en god kommunikation dem emellan. Ett ytterligare syfte var att beskriva de faktorer som kunde underlätta kommunikation mellan hälso- och sjukvårdspersonal och patienter som har afasi till följd av stroke. Metod: Artikelsökning till denna litteraturöversikt gjordes i PubMed, CINAHL, Cochrane och Vård i Norden. Artiklarna var publicerade mellan åren 2000-2010 samt skrivna på svenska eller engelska. Huvudresultat: En fungerande vårdrelation var en grundförutsättning för att bedriva en god omvårdnad. För skapandet av denna vårdrelation behövdes en lugn, stödjande och avslappnande miljö. Asymmetri förekom i olika varianter i kommunikation mellan hälso- och sjukvårdspersonal och patienter med afasi. Hälso- och sjukvårdspersonal upplevde både negativa och positiva känslor i interaktionen med patienten. Slutsats: Att plötsligt förlora sin kommunikationsförmåga genom det verbala språket har påvisats vara en tragedi för den drabbade. Det ställde krav på hälso- och sjukvårdspersonalen vars uppgift var att bevara patientens autonomi och integritet. För att både hälso- och sjukvårdspersonal samt patienter skulle må bra och kunna kommunicera så framkom det att strokeenheter kunde vara betydelsefulla.

Biomarkers of extracellular matrix metabolism (MMP-9 and TIMP-1) and risk of stroke, myocardial infarction and cause-specific mortality : cohort study

Objective: Turnover of the extracellular matrix in all solid organs is governed mainly by a balance between the degrading matrix metalloproteinases (MMPs) and their tissue inhibitors (TIMPs). An altered extracellular matrix metabolism has been implicated in a variety of diseases. We investigated relations of serum levels of MMP-9 and TIMP-1 to mortality risk from an etiological perspective. Design: The prospective Uppsala Longitudinal Study of Adult Men (ULSAM) cohort, followed from 1991–1995 for up to 18.1 years. A random population-based sample of 1,082 71-year-old men, no loss to follow-up. Endpoints were all-cause (n = 628), cardiovascular (n = 230), non-cardiovascular (n = 398) and cancer mortality (n = 178), and fatal or non-fatal myocardial infarction (n = 138) or stroke (n = 163). Results: Serum MMP-9 and TIMP-1 levels were associated with risk of all-cause mortality (Cox proportional hazard ratio [HR] per standard deviation 1.10, 95% confidence interval [CI] 1.03–1.19; and 1.11, 1.02–1.20; respectively). TIMP-1 levels were mainly related to risks of cardiovascular mortality and stroke (HR per standard deviation 1.22, 95% CI 1.09–1.37; and 1.18, 1.04–1.35; respectively). All relations except those of TIMP-1 to stroke risk were attenuated by adjustment for cardiovascular disease risk factors. Relations in a subsample without cardiovascular disease or cancer were similar to those in the total sample. Conclusion: In this community-based cohort of elderly men, serum MMP-9 and TIMP-1 levels were related to mortality risk. An altered extracellular matrix metabolism may be involved in several detrimental pathways, and circulating MMP-9 or TIMP-1 levels may be relevant markers thereof.

Faktorer av betydelse för livskvalitet efter stroke ur ett patientperspektiv : en systematisk litteraturstudie

Stroke är en allvarlig sjukdom som betraktas som den främsta orsaken till funktionsnedsätt-ning i vuxen ålder och kräver flest vårddagar på sjukhus. Syftet med denna studie var att analysera vilka faktorer som har betydelse för en persons livskvalitet efter genomgången stroke samt möjligheter för hälso- och sjukvårdspersonal att underlätta för strokepatienten att återfå sin livskvalitet. Studien genomfördes som en sammanställning av litteraturen med induktiv ansats där författarna granskade fyra studier med kvalitativ design och nio studier med kvantitativ design. Utmaningarna efter stroke är många för den som insjuknat. Livskvalitet påverkas inte enbart av de fysiska funktionsnedsättningar som stroke medför utan även av psykiska och sociala faktorer som till exempel depression, ångest, brist på socialt umgänge och fritidsaktiviteter. Kunskap, motivation och stöd var avgörande faktorer under återhämtningen och påverkade patientens följsamhet till rehabiliteringen. Studiens resultat visade att KUNSKAP om sjuk-domen, rehabiliteringen och de resurser som fanns att tillgå under den krävande återhämtningsprocessen var en viktig faktor för att strokepatienter skulle uppleva meningsfullhet med tillvaron och på så sätt uppleva livskvalitet. Kunskap ökade i sin tur MOTIVATIONEN vilket bidrog till att patienter valde att fortsätta vilja och orka återfå förlorade funktioner. För att detta skulle vara möjligt måste personer som drabbats av stroke erhålla STÖD i form av hjälp från familj och vänner samt olika insatser från hälso- och sjukvården.

What aspects of rehabilitation provision contribute to self-reported met needs for rehabilitation one year after stroke - amount, place, operator or timing?

BACKGROUND AND OBJECTIVE: To a large extent, people who have suffered a stroke report unmet needs for rehabilitation. The purpose of this study was to explore aspects of rehabilitation provision that potentially contribute to self-reported met needs for rehabilitation 12 months after stroke with consideration also to severity of stroke. METHODS: The participants (n = 173) received care at the stroke units at the Karolinska University Hospital, Sweden. Using a questionnaire, the dependent variable, self-reported met needs for rehabilitation, was collected at 12 months after stroke. The independent variables were four aspects of rehabilitation provision based on data retrieved from registers and structured according to four aspects: amount of rehabilitation, service level (day care rehabilitation, primary care rehabilitation and home-based rehabilitation), operator level (physiotherapist, occupational therapist, speech therapist) and time after stroke onset. Multivariate logistic regression analyses regarding the aspects of rehabilitation were performed for the participants who were divided into three groups based on stroke severity at onset. RESULTS: Participants with moderate/severe stroke who had seen a physiotherapist at least once during each of the 1st, 2nd and 3rd-4th quarters of the first year (OR 8.36, CI 1.40-49.88 P = 0.020) were more likely to report met rehabilitation needs. CONCLUSION: For people with moderate/severe stroke, continuity in rehabilitation (preferably physiotherapy) during the first year after stroke seems to be associated with self-reported met needs for rehabilitation.