1, 2-Bis (diphenylphosphino) etane bridged dinuclear copper (I) complexes: Investigations of solid state and solution structures by CP/MAS31P NMR spectroscopy, X-ray crystallography, IR spectroscopy and solution 31P NMR and 63Cu NMR spectroscopy

Three different complexes of copper (I) with bridging 1, 2-bis(diphenylphosphino)ethane (dppe), namely [Cu2 (mu-dppe) (CH3CN)6] (ClO4)2 (1), [Cu2 (mu-dppe)2 (CH3 CN)2] (ClO4)2 (2), and [Cu2 (mu-dppe) (dppe)2 (CH3CN)2] (ClO4)2 (3) have been prepared. The structure of [Cu2 (mu-dppe) (dPPe)2 (CH3CH)2] (ClO4)2 has been determined by X-ray crystallography. It crystallizes in the space group PT with a=12.984(6) angstrom, b=13.180(6) angstrom, c=14.001(3) angstrom, alpha=105.23(3), beta=105.60(2), gamma=112.53 (4), V=1944 (3) angstrom3, and Z=1. The structure was refined by least-squares method with R=0.0365; R(w)=0.0451 for 6321 reflections with F0 greater-than-or-equal-to 3 sigma (F0). The CP/MAS P-31 and IR spectra of the complexes have been analysed in the light of available crystallographic data. IR spectroscopy is particularly helpful in identifying the presence of chelating dppe. P-31 chemical shifts observed in solid state are very different from those observed in solution, and change significantly with slight changes in structure. In solution, complex 1 remains undissociated but complexes 2 and 3 undergo extensive dissociation. With a combination of room temperature H-1, Cu-63, and variable temperature P-31 NMR spectra, it is possible to understand the various processes occurring in solution.

Hypertension, kardiotoxicitet och njursvikt i samband med tyrosinkinashämmaren sunitinib

Nybildning av blodkärl från tidigare existerande kärl, angiogenes, är ett väsentligt skede vid tumörtillväxt. Denna process regleras av bland annat tillväxtfaktorer, var av den vaskulära endoteliala tillväxtfaktorn har en central roll. Hämning av angiogenes kan ske antingen extracellulärt med hjälp av humaniserade monoklonala antikroppar eller intracellulärt med hjälp av småmolekylära hämmaren. Sunitinib är en småmolekylär multikinashämmare och inhiberar flera tyrosinkinasreceptorer som påverkar tumörtillväxten och metastasutvecklingen vid cancer. Sunitinibs främsta indikationer är gastrointestinala stromacellstumörer, metastaserad njurcellscancer och neuroendokrina tumörer i bukspottskörteln. Behandling med tyrosinkinashämmare orsakar biverkningar som hypertension, kardiotoxicitet och njursvikt, vilka antas bero på de hämmande effekterna på mål som inte är väsentliga för anti-cancer-aktiviteten (”off-target” biverkningar). Bland annat AMP-aktiverat proteinkinas (AMPK), ett kinas som upprätthåller metabolisk homeostas i hjärtat, inhiberas av sunitinib och antas framkalla kardiovaskulära biverkningar. För att reducera ”off-target” biverkningar strävar man till att hitta alternativ som minskar de skadliga effekterna utan att den terapeutiska aktiviteten försvagas. Bland annat ett begränsat kaloriintag har uppvisat skyddande effekt på hjärtat via mekanismer sammankopplade till ökad resistens mot oxidativ stress, inflammation och mitokondriell dysfunktion, samt avtagande apoptos och autofagi. Detta sker delvis genom aktivering av enzymet Sirt1. Syftet med den här studien var att undersöka ifall kaloribegränsning skyddar mot kardiovaskulära och renala biverkningar inducerade av sunitinib hos råttor. Dessutom studerades vilka signalkedjor i cellen som medverkar. I studien användes 40 spontant hypertensiva råttor samt 10 normotensiva Wistar-Kyoto råttor. Försöksdjuren delades in i fem grupper beroende på behandling; I WKY kontroll, II SHR kontroll, III SHR + kaloribegränsning 70 %, IV SHR + sunitinib 3 mg/kg och V SHR + sunitinib 3 mg/kg + kaloribegränsning 70 %. Behandlingsperioden var åtta veckor. Blodtrycket mättes varje vecka med svansmanchett, urinutsöndringen undersöktes vecka 4 och vecka 8 med metabolismburar, ultraljudsundersökning av hjärtat utfördes sista veckan och blodkärlens respons till acetylkolin och natriumnitroprussid studerades i samband med avlivning. Proteinerna Sirt1 och AMPK analyserades i hjärtat med Western blotting samt förekomsten av makrofagmarkören ED1 i njurarna med immunhistokemi. Studien visade att sunitinibdosen 3 mg/kg är mycket väl tolererbar hos råttor eftersom sunitinib inte orsakade högre blodtryck, kraftigare hypertrofi eller mer omfattande njurskada jämfört med obehandlade SHR- grupper. Utgående från resultaten kan man också konstatera att kaloribegränsningen har positiva kardiovaskulära effekter.