Near infrared spectroscopy as a rapid tool to measure volatile aroma compounds in Riesling wine: Possibilities and limits

Volatile chemical compounds responsible for the aroma of wine are derived from a number of different biochemical and chemical pathways. These chemical compounds are formed during grape berry metabolism, crushing of the berries, fermentation processes (i.e. yeast and malolactic bacteria) and also from the ageing and storage of wine. Not surprisingly, there are a large number of chemical classes of compounds found in wine which are present at varying concentrations (ng L-1 to mg L-1), exhibit differing potencies, and have a broad range of volatilities and boiling points. The aim of this work was to investigate the potential use of near infrared (NIR) spectroscopy combined with chemometrics as a rapid and low-cost technique to measure volatile compounds in Riesling wines. Samples of commercial Riesling wine were analyzed using an NIR instrument and volatile compounds by gas chromatography (GC) coupled with selected ion monitoring mass spectrometry. Correlation between the NIR and GC data were developed using partial least-squares (PLS) regression with full cross validation (leave one out). Coefficients of determination in cross validation (R 2) and the standard error in cross validation (SECV) were 0.74 (SECV: 313.6 μg L−1) for esters, 0.90 (SECV: 20.9 μg L−1) for monoterpenes and 0.80 (SECV: 1658 ?g L-1) for short-chain fatty acids. This study has shown that volatile chemical compounds present in wine can be measured by NIR spectroscopy. Further development with larger data sets will be required to test the predictive ability of the NIR calibration models developed.

Konstruktioner och valens : Verbfraser med åt i ett jämförande perspektiv

Det har knappast undgått någon som är språkligt medveten att finlandssvenskan och sverigesvenskan skiljer sig åt till vissa delar. Olikheterna återfinns på olika språkliga nivåer. Mest kända och omskrivna är de lexikologiska skillnaderna, dvs. skillnaderna på ordplanet. Betydligt mindre uppmärksamhet har ägnats syntaktiska skillnader, dvs. skillnader i hur satser och meningar byggs upp. För att öka kunskapen om finlandssvensk syntax initierade Språkvetenskapliga nämnden vid Svenska litteratursällskapet i Finland projektet Svenskan i Finland – syntaktiska drag i ett jämförande perspektiv, som pågick åren 2004–2006. Min avhandling har kommit till inom ramen för det projektet. Prepositionerna (t.ex. av, i, på, för, till, åt osv.) är så kallade funktionsord som har till uppgift att binda samman de mer betydelsetunga orden till satser och meningar. Den finlandssvenska prepositionsanvändningen skiljer sig i viss mån från den sverigesvenska, och ”åt” är en av de prepositioner som ofta lyfts fram som exempel. Finlandssvenskarna säger t.ex. ”han gav en bok åt Lena” i stället för ”han gav en bok till Lena” eller ”han gav Lena en bok”. De säger ”berätta något åt någon” (i stället för ”för”) och de säger ”ringa åt någon” i stället för ”ringa någon”. Ett huvudsyfte med min undersökning är att ta reda på hur pass stora skillnaderna är om man ser till samtliga belägg på ”åt” i ett material och inte bara till sådana som man fäster sig vid för att man vet att de avviker i finlandssvenskan. Undersökningen är korpusbaserad. Det betyder att jag letat efter alla belägg på kombinationer av verb och prepositionen ”åt” i rätt stora textmassor som finns tillgängliga i elektronisk form. Materialet ligger i Språkbanken i Finland och omfattar huvudsakligen tidningstext och skönlitteratur. Jag har använt mig av en textmassa på sammanlagt ungefär 40 miljoner löpande ord, drygt 23 miljoner finlandssvenska och drygt 19 miljoner sverigesvenska. Det materialet gav ca 20 000 åt-belägg att studera, och det visade sig något oväntat att ”åt” inte alls är vanligare i finlandssvenskan än i sverigesvenskan när det gäller skriftspråk, åtminstone inte i professionella skribenters språk. Om man kompenserar för att den finlandssvenska och den sverigesvenska korpusen inte är helt lika i fråga om genrefördelning och ålder, kommer man fram till i stort sett samma frekvens för ”åt” i båda korpusarna. För den närmare analysen av vilka mönster åt-beläggen uppvisar har jag först och främst utnyttjat konstruktionsgrammatik men också ramsemantik och valensteori. Konstruktionsgrammatiken är ingen enhetlig teori, men tanken om grammatiska konstruktioner är gemensam. Konstruktioner representerar allt från generella syntaktiska mönster till specifika mönster för språkliga enskildheter. Uppfattningen om vad som ska inbegripas i begreppet varierar, men definitionen av ”konstruktion” som ”par (eller konstellationer) av form och betydelse” är gemensam. ”Konstruktion” avser aldrig konkreta belägg i texter eller yttranden utan alltid det abstrakta mönstret bakom dessa. Och varje yttrande är resultatet av att en stor mängd konstruktioner samverkar. I min analys har jag utgått ifrån att beläggen med ”åt” kan återföras på olika konstruktioner eller mönster utifrån vad som är gemensamt för grupper av belägg. Jag har sett på vad åt-frasen i samverkan med verbet har för funktion i beläggen. En åt-fras är syntaktiskt en prepositionsfras och består av en preposition och en rektion. Exempelvis utgör ordparet ”åt skogen” en prepositionsfras där ”skogen” är rektion. Ur mitt material har jag kunnat abstrahera fram fem övergripande mönster där referenten för rektionen har olika så kallade semantiska roller. Åt-frasen kan i kombination med verbet ange mål eller riktmärke, som i t.ex. svänga åt höger, dra åt helvete, ta sig åt hjärtat, luta åt en seger för IFK. Den kan för det andra ange mottagare (t.ex. ge varsin kaka åt hundarna, bygga en bastu åt sina svärföräldrar, skaffa biljetter åt en kompis). För det tredje kan åt-frasen avse en referent som har nytta (eller skada) av en aktion (t.ex. klippa häcken åt grannen, ställa in digitalboxen åt sin moster). Åt-frasen kan slutligen avse den eller det som är föremål antingen för en kommunikationsaktion (vinka åt sin son, skratta åt eländet) eller en attityd eller känsla (glädja sig åt framgången). Utöver dessa huvudmönster finns det ett antal smärre grupper av belägg som bildar egna mönster, men de utgör sammanlagt under 3 % i bägge korpusarna. Inom grupperna kan undermönster urskiljas. I t.ex. mottagargruppen representerar ”ge varsin kaka åt hundarna” överföringskonstruktion, ”bygga en bastu åt sina svärföräldrar” produktionskonstruktion och ”skaffa biljetter åt en kompis” ombesörjningskonstruktion. Alla typer är gemensamma för bägge materialen, men andelen belägg som representerar de olika typerna skiljer sig betydligt. I det sverigesvenska materialet står t.ex. det mönster där åt-frasen avser mål eller riktmärke för en mycket större andel av beläggen än i finlandssvenskan. Också andelen belägg där åt-frasen avser någon som har nytta (eller skada) av en aktion är mycket högre i det sverigesvenska materialet. I det finlandssvenska materialet står i gengäld mottagarbeläggen för över 50 % av beläggen medan andelen i det sverigesvenska materialet är bara 30 %. Inom gruppen utgör belägg av produktions- och ombesörjningstyp dessutom en mindre andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska. Dessa står till sin funktion nära den typ som avser den som har nytta av aktionen. De konkreta beläggen på överföring (ge varsin kaka åt hundarna) utgör en större andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska (ca 8 % mot 3 %), men typiskt för båda materialen är hög kollokationsgrad (”kollokation” avser par eller grupper av ord som uppträder oftare tillsammans än de statiskt sett skulle göra vid helt slumpmässig förekomst). Största delen av mottagarbeläggen utgörs av fraser av typen ”ge arbete åt någon, ge eftertryck åt något, ge liv åt något; ägna tid åt något, ägna sitt liv åt något, ägna uppmärksamhet åt något”. De här slutsatserna gäller alltså skriftspråk. I talspråk ser fördelningen annorlunda ut. Typiskt för prepositionen ”åt” är överhuvudtaget hög kollokationsgrad. Det förefaller som om språkanvändarna har tydliga, färdiga mallar för var ”åt” kan komma in. Det enda mönster som verkar helt produktivt, i den meningen att elementen är i stort sett fritt kombinerbara, är kombinationer av verb och åt-fras där åt-frasen avser den som har nytta av något. Att någon utför något för någons räkning verkar överlag kunna uttryckas med prepositionen ”åt”: t.ex. ”tvätta bilen åt pappa, ringa efter en taxi åt kunden”. Till och med belägg av typen ”hon drömde åt honom att bli ordinarie adjunkt” förekommer i någon mån. Konstruktionen är produktiv i båda språkvarieteterna men uppenbart är att konstruktion med mottagare har tolkningsföreträde i vissa fall i finlandssvenskan: ”Filip skrev ett brev åt sin syster” tolkas av sverigesvenskar som att Filip skrev brevet för systerns räkning, medan finlandssvenskar överlag uppenbarligen tolkar det som att Filip skrev till sin syster, att systern var mottagare av brevet. Ungefär 20 % av alla belägg i båda materialen representerar fall där ”åt” utgör partikel. Verb och ”åt” är närmare förbundna med varandra än när ”åt” utgör normal preposition. Exempel på partikelbelägg är ”han kom inte åt strömbrytaren, det gick åt mängder med saft, landet får dra åt svångremmen, de roffade åt sig de bästa platserna”. Också partikelmaterialet ser på ett generellt plan väldigt lika ut i båda språkvarieteterna. Den största skillnaden uppvisar den reflexiva typen ”roffa åt sig”. Medan typen är mycket homogen i det sverigesvenska materialet är variationen större i det finlandsvenska. Dels uppträder fler verb i kombinationen (han köpte åt sig ett par jeans), dels vacklar ordföljden (han nappade åt sig ett paraply ~ han nappade ett paraply åt sig). Att ”åt” används mer i vissa funktioner i finlandsvenskan brukar förklaras med påverkan från finskans allativ (ändelsen -lle: hän antoi kirjan Astalle > hon gav en bok åt Asta). Allt tyder dock på att den finlandssvenska åt-användningen delvis är en relikt. I äldre sverigesvenska källor träffar man på ”åt” i sådana kontexter som numera är typiska för finlandsvenskan. Det finlandssvenska språkområdet ligger ute i periferin i relation till det språkliga centrum som förändringar sprider sig från (för svenskans del främst Stockholmstrakten) och typiskt för perifera områden är att de uppvisar ålderdomliga drag också när inga kontaktfenomen spelar in. Allativen kan naturligtvis ha bidragit till att bevara användningen av ”åt” i finlandssvenskan. Att det är just ”åt” som används” beror antagligen på att prepositionen har flest funktioner gemensamt med allativen rent kognitivt om man jämför med de betydligt mer frekventa prepositionerna ”till” och ”för”. Uppenbart är också att åt-användningen därtill lever sitt eget liv i finlandssvenskan. I vissa varieteter av finlandssvenska kan man t.ex. höra yttranden av typ ”alla fiskarna dog åt dom”. Som språklig enskildhet har det ingen finsk förebild med allativ. Yttrandet är ett exempel på töjning av en svensk konstruktion. Modell finns dels i det mönster där åt avser den som har nytta eller skada av något, dels i relationell användning av ”åt”: han är hantlangare åt Eriksson ~ han är Erikssons hantlangare. Vid språkkontakt är det överlag konstruktioner som har förebild i det låntagande språket som lånas in från det långivande språket, medan konstruktioner som saknar förebild är betydligt mindre benägna att vinna insteg.

Apparent digestibility of some nutrient sources by juvenile mud crab, Scylla serrata (Forskal 1775)

As part of preliminary work aimed at the development of a formulated diet for the mud crab, Scylla serrata, an experiment was conducted with juvenile mud crabs (95.65±2.17 g) to determine apparent digestibility coefficients (ADC) for cellulose, fish meal, shrimp meal, blood meal, soybean meal, wheat flour and cod liver oil. Apparent digestibility coefficients for dry matter (ADCdm), energy (ADCenergy) and protein (ADC protein) were in the ranges 70.0-95.7%, 77.4-97.1% and 57.7-97.9% respectively. Soybean meal had the highest ADCdm and wheat flour had the lowest value (P<0.05), while the ADCdm for fish meal, blood meal and shrimp meal were not different (P?0.05). Similarly, soybean meal had the same ADCenergy as that of fish meal, but higher than those of cod liver oil, blood meal and shrimp meal (P<0.05). Moreover, the ADC protein for blood meal or shrimp meal were not significantly different from fish meal (P?0.05); nevertheless, they were lower than that of soybean meal and higher than that of wheat flour (P<0.05). Of significant interest was the ADCdm (78.0%) and ADCenergy (77.4%) for cellulose, which indicates that plant-based nutrient sources may well be a useful component of formulated diets for mud crabs.

Analysis of an internally mountable accelerometer balance system for use with non-isotropic models in shock tunnels

Knowledge of drag force is an important design parameter in aerodynamics. Measurement of aerodynamic forces at hypersonic speed is a challenge and usually ground test facilities like shock tunnels are used to carry out such tests. Accelerometer based force balances are commonly employed for measuring aerodynamic drag around bodies in hypersonic shock tunnels. In this study, we present an analysis of the effect of model material on the performance of an accelerometer balance used for measurement of drag in impulse facilities. From the experimental studies performed on models constructed out of Bakelite HYLEM and Aluminum, it is clear that the rigid body assumption does not hold good during the short testing duration available in shock tunnels. This is notwithstanding the fact that the rubber bush used for supporting the model allows unconstrained motion of the model during the short testing time available in the shock tunnel. The vibrations induced in the model on impact loading in the shock tunnel are damped out in metallic model, resulting in a smooth acceleration signal, while the signal become noisy and non-linear when we use non-isotropic materials like Bakelite HYLEM. This also implies that careful analysis and proper data reduction methodologies are necessary for measuring aerodynamic drag for non-metallic models in shock tunnels. The results from the drag measurements carried out using a 60 degrees half angle blunt cone is given in the present analysis.

Numerical studies on columnar-to-equiaxed transition in directional solidification of binary alloys

A numerical study on columnar-to-equiaxed transition (CET) during directional solidification of binary alloys is presented using a macroscopic solidification model. The position of CET is predicted numerically using a critical cooling rate criterion reported in literature. The macroscopic solidification model takes into account movement of solid phase due to buoyancy, and drag effect on the moving solid phase because of fluid motion. The model is applied to simulate the solidification process for binary alloys (Sn-Pb) and to estimate solidification parameters such as position of the liquidus, velocity of the liquidus isotherm, temperature gradient ahead of the liquidus, and cooling rate at the liquidus. Solidification phenomena under two cooling configurations are studied: one without melt convection and the other involvin thermosolutal convection. The numerically predicted positions of CET compare well with those of experiments reported in literature. Melt convection results in higher cooling rate, higher liquidus isotherm velocities, and stimulation of occurrence of CET in comparison to the nonconvecting case. The movement of solid phase aids further the process of CET. With a fixed solid phase, the occurrence of CET based on the same critical cooling rate is delayed and it occurs at a greater distance from the chill.

A comparison of mark-recapture distance-sampling methods applied to aerial surveys of eastern grey kangaroos

Aerial surveys of kangaroos (Macropus spp.) in Queensland are used to make economically important judgements on the levels of viable commercial harvest. Previous analysis methods for aerial kangaroo surveys have used both mark-recapture methodologies and conventional distance-sampling analyses. Conventional distance sampling has the disadvantage that detection is assumed to be perfect on the transect line, while mark-recapture methods are notoriously sensitive to problems with unmodelled heterogeneity in capture probabilities. We introduce three methodologies for combining together mark-recapture and distance-sampling data, aimed at exploiting the strengths of both methodologies and overcoming the weaknesses. Of these methods, two are based on the assumption of full independence between observers in the mark-recapture component, and this appears to introduce more bias in density estimation than it resolves through allowing uncertain trackline detection. Both of these methods give lower density estimates than conventional distance sampling, indicating a clear failure of the independence assumption. The third method, termed point independence, appears to perform very well, giving credible density estimates and good properties in terms of goodness-of-fit and percentage coefficient of variation. Estimated densities of eastern grey kangaroos range from 21 to 36 individuals km-2, with estimated coefficients of variation between 11% and 14% and estimated trackline detection probabilities primarily between 0.7 and 0.9.

Diffusion Parameters in the Nb-Mo System: Revisited

The variation of the interdiffusion coefficient with the change in composition in the Nb-Mo system is determined in the temperature range of 1800 °C to 1900 °C. It was found that the activation energy has a minimum at around 45 at. pct Nb. The values of the pre-exponential factor and the activation energy for diffusion are compared with the data available in the literature. Further, the impurity diffusion coefficients of Nb in Mo and Mo in Nb are calculated.

Absolute quantitation of Marek's disease virus and Herpesvirus of turkeys in chicken lymphocyte, feather tip and dust samples using real-time PCR

The further development of Taqman quantitative real-time PCR (qPCR) assays for the absolute quantitation of Marek's disease virus serotype 1 (MDV1) and Herpesvirus of turkeys (HVT) viruses is described and the sensitivity and reproducibility of each assay reported. Using plasmid DNA copies, the lower limit of detection was determined to be 5 copies for the MDV1 assay and 75 copies for the HVT assay. Both assays were found to be highly reproducible for Ct values and calculated copy numbers with mean intra- and inter-assay coefficients of variation being less than 5% for Ct and 20% for calculated copy number. The genome copy number of MDV1 and HVT viruses was quantified in PBL and feather tips from experimentally infected chickens, and field poultry dust samples. Parallelism was demonstrated between the plasmid-based standard curves, and standard curves derived from infected spleen material containing both viral and host DNA, allowing the latter to be used for absolute quantification. These methods should prove useful for the reliable differentiation and absolute quantitation of MDV1 and HVT viruses in a wide range of samples.

In quest of a reliable and efficient computational test for detection of isomorphism in kinematic chains

The test based on comparison of the characteristic coefficients of the adjancency matrices of the corresponding graphs for detection of isomorphism in kinematic chains has been shown to fail in the case of two pairs of ten-link, simple-jointed chains, one pair corresponding to single-freedom chains and the other pair corresponding to three-freedom chains. An assessment of the merits and demerits of available methods for detection of isomorphism in graphs and kinematic chains is presented, keeping in view the suitability of the methods for use in computerized structural synthesis of kinematic chains. A new test based on the characteristic coefficients of the “degree” matrix of the corresponding graph is proposed for detection of isomorphism in kinematic chains. The new test is found to be successful in the case of a number of examples of graphs where the test based on characteristic coefficients of adjancency matrix fails. It has also been found to be successful in distinguishing the structures of all known simple-jointed kinematic chains in the categories of (a) single-freedom chains with up to 10 links, (b) two-freedom chains with up to 9 links and (c) three-freedom chains with up to 10 links.

Dipole ordering in dilute solutions of ferroelectrics in antiferroelectric materials

The coefficients of thermal expansion reported by Worlton et al. [6] in the case of zircon are given in Table II along with the present data. Although Oql > or• in both cases, the anisotropy is more marked in the case of DyV04. From Table II, it is clear that the coefficient of volume expansion (,6) is almost the same for both compounds.

A Novel Technique For Enhancing Photo-Acoustic Signals From Solids

Enhancement of the photoacoustic signal from condensed materials by several folds is achieved by the introduction of a liquid with high vapor pressure in the photoacoustic cell. The enhancement is especially marked for low absorption coefficients and high chopping frequencies. Typically the enhancement is two to nine times in the presence of diethyl ether at 293 K. A linear relationship is observed between the enhancement and the vapor pressure of the liquid.

An Exact Analysis of Unsteady Convective Diffusion in an Annular Pipe

An exact solution to the unsteady convective diffusion equation for the dispersion of a solute in a fully developed laminar flow in an annular pipe is obtained. Generalized dispersion model which is valid for all time after the injection of solute in the flow is used to evaluate the dispersion coefficients as functions of time. It is observed that the axial dispersion decreases with an increase in the radius of the inner cylinder.

Atrazine degradation and transport in runoff on a Black Vertosol

In Australia communities are concerned about atrazine being detected in drinking water supplies. It is important to understand mechanisms by which atrazine is transported from paddocks to waterways if we are to reduce movement of agricultural chemicals from the site of application. Two paddocks cropped with grain sorghum on a Black Vertosol were monitored for atrazine, potassium chloride (KCl) extractable atrazine, desethylatrazine (DEA), and desisopropylatrazine (DIA) at 4 soil depths (0-0.05, 0.05-0.10, 0.10-0.20, and 0.20-0.30 m) and in runoff water and runoff sediment. Atrazine + DEA + DIA (total atrazine) had a half-life in soil of 16-20 days, more rapid dissipation than in many earlier reports. Atrazine extracted in dilute potassium chloride, considered available for weed control, was initially 34% of the total and had a half-life of 15-20 days until day 30, after which it dissipated rapidly with a half life of 6 days. We conclude that, in this region, atrazine may not pose a risk for groundwater contamination, as only 0.5% of applied atrazine moved deeper than 0.20 m into the soil, where it dissipated rapidly. In runoff (including suspended sediment) atrazine concentrations were greatest during the first runoff event (57 days after application) (85 μg/L) and declined with time. After 160 days, the total atrazine lost in runoff was 0.4% of the initial application. The total atrazine concentration in runoff was strongly related to the total concentration in soil, as expected. Even after 98% of the KCl-extractable atrazine had dissipated (and no longer provided weed control), runoff concentrations still exceeded the human health guideline value of 40 μg/L. For total atrazine in soil (0-0.05 m), the range for coefficient of soil sorption (Kd) was 1.9-28.4 mL/g and for soil organic carbon sorption (KOC) was 100-2184 mL/g, increasing with time of contact with the soil and rapid dissipation of the more soluble, available phase. Partition coefficients in runoff for total atrazine were initially 3, increasing to 32 and 51 with time, values for DEA being half these. To minimise atrazine losses, cultural practices that maximise rain infiltration, and thereby minimise runoff, and minimise concentrations in the soil surface should be adopted.

The limit to wheat water-use efficiency in eastern Australia. II. Influence of rainfall patterns

We investigated the influence of rainfall patterns on the water-use efficiency of wheat in a transect between Horsham (36°S) and Emerald (23°S) in eastern Australia. Water-use efficiency was defined in terms of biomass and transpiration, WUEB/T, and grain yield and evapotranspiration, WUEY/ET. Our working hypothesis is that latitudinal trends in WUEY/ET of water-limited crops are the complex result of southward increasing WUEB/T and soil evaporation, and season-dependent trends in harvest index. Our approach included: (a) analysis of long-term records to establish latitudinal gradients of amount, seasonality, and size-structure of rainfall; and (b) modelling wheat development, growth, yield, water budget components, and derived variables including WUEB/T and WUEY/ET. Annual median rainfall declined from around 600 mm in northern locations to 380 mm in the south. Median seasonal rain (from sowing to harvest) doubled between Emerald and Horsham, whereas median off-season rainfall (harvest to sowing) ranged from 460 mm at Emerald to 156 mm at Horsham. The contribution of small events (≤ 5 mm) to seasonal rainfall was negligible at Emerald (median 15 mm) and substantial at Horsham (105 mm). Power law coefficients (τ), i.e. the slopes of the regression between size and number of events in a log-log scale, captured the latitudinal gradient characterised by an increasing dominance of small events from north to south during the growing season. Median modelled WUEB/T increased from 46 kg/ha.mm at Emerald to 73 kg/ha.mm at Horsham, in response to decreasing atmospheric demand. Median modelled soil evaporation during the growing season increased from 70 mm at Emerald to 172 mm at Horsham. This was explained by the size-structure of rainfall characterised with parameter τ, rather than by the total amount of rainfall. Median modelled harvest index ranged from 0.25 to 0.34 across locations, and had a season-dependent latitudinal pattern, i.e. it was greater in northern locations in dry seasons in association with wetter soil profiles at sowing. There was a season-dependent latitudinal pattern in modelled WUEY/ET. In drier seasons, high soil evaporation driven by a very strong dominance of small events, and lower harvest index override the putative advantage of low atmospheric demand and associated higher WUEB/T in southern locations, hence the significant southwards decrease in WUEY/ET. In wetter seasons, when large events contribute a significant proportion of seasonal rain, higher WUEB/T in southern locations may translate into high WUEY/ET. Linear boundary functions (French-Schultz type models) accounting for latitudinal gradients in its parameters, slope, and x-intercept, were fitted to scatter-plots of modelled yield v. evapotranspiration. The x-intercept of the model is re-interpreted in terms of rainfall size structure, and the slope or efficiency multiplier is described in terms of the radiation, temperature, and air humidity properties of the environment. Implications for crop management and breeding are discussed.

Film cooling at hypersonic Mach numbers using forward facing array of micro-jets

Experimental investigations are carried out in the IISc hypersonic shock tunnel on film cooling effectiveness of a single jet (diameter 2 mm and 0.9 mm), and an array forward facing of micro-jets (diameter 300 mu m each) of same effective area (corresponding to the respective single jet). The single jet and the corresponding micro-jets are injected from the stagnation zone of a blunt cone model (58, apex angle and nose radius of 35 mm). Nitrogen and Helium are injected as coolant gases. Experiments are performed at freestream Mach number 5.9, at 0 degrees angle of attack, with a stagnation enthalpy of 1.84 MJ/kg, with and without injections. The ratios of the jet stagnation pressure to the freestream pitot pressure used in the present study are 1.2 and 1.45. Up to 50% reduction in surface heat transfer rate was observed with the array of micro-jets, compared to that of the respective single jet with nitrogen as the coolant, while the corresponding eduction was up to 37% for helium injection, with the schlieren flow visualizations showing no major change in the shock standoff distance, and thus no major changes in other aerodynamic aspects such as drag.