Procesos: revista ecuatoriana de historia. 29 (S0LO LIBROS/Reseñas)

Presenta la reseña de los siguientes libros: JUAN MARCHENA y MANUEL CHUST, EDITS., POR LA FUERZA DE LAS ARMAS, EJÉRCITO E INDEPENDENCIA EN IBEROAMÉRICA, CASTELLÓ DE LA PLANA, PUBLICACIONES DE LA UNIVERSITAT JAUME 1, COLECCIÓN AMÉRICA No. 12, 2008, 424 PP. -- CARMEN FERNÁNDEZ-SALVADOR y ALFREDO COSTALES SAMANIEGO, ARTE COLONIAL QUITEÑO. RENOVADO ENFOQUE Y NUEVOS ACTORES, QUITO, FONSAL, 2007, 320 PP. -- ENRIQUE AYALA MORA, SEGUNDO MORENO YÁNEZ, GUILLERMO BUSTOS, ROSEMARIE TERÁN NAJAS, CARLOS LANDÁZURI, MANUAL DE HISTORIA DEL ECUAJX)R, 2 VOlS., QUITO, UNIVERSIDAD ANDINA SI!v1ÓN BOLÍVAR, SEDE ECUADOR/CORPORACIÓN EDITORA NACIONAL, 2008, 136 y 144 PP.

Assessment of CloudSat reflectivity measurements and ice cloud properties using ground-based and airborne cloud radar observations

A quantitative assessment of Cloudsat reflectivities and basic ice cloud properties (cloud base, top, and thickness) is conducted in the present study from both airborne and ground-based observations. Airborne observations allow direct comparisons on a limited number of ocean backscatter and cloud samples, whereas the ground-based observations allow statistical comparisons on much longer time series but with some additional assumptions. Direct comparisons of the ocean backscatter and ice cloud reflectivities measured by an airborne cloud radar and Cloudsat during two field experiments indicate that, on average, Cloudsat measures ocean backscatter 0.4 dB higher and ice cloud reflectivities 1 dB higher than the airborne cloud radar. Five ground-based sites have also been used for a statistical evaluation of the Cloudsat reflectivities and basic cloud properties. From these comparisons, it is found that the weighted-mean difference ZCloudsat − ZGround ranges from −0.4 to +0.3 dB when a ±1-h time lag around the Cloudsat overpass is considered. Given the fact that the airborne and ground-based radar calibration accuracy is about 1 dB, it is concluded that the reflectivities of the spaceborne, airborne, and ground-based radars agree within the expected calibration uncertainties of the airborne and ground-based radars. This result shows that the Cloudsat radar does achieve the claimed sensitivity of around −29 dBZ. Finally, an evaluation of the tropical “convective ice” profiles measured by Cloudsat has been carried out over the tropical site in Darwin, Australia. It is shown that these profiles can be used statistically down to approximately 9-km height (or 4 km above the melting layer) without attenuation and multiple scattering corrections over Darwin. It is difficult to estimate if this result is applicable to all types of deep convective storms in the tropics. However, this first study suggests that the Cloudsat profiles in convective ice need to be corrected for attenuation by supercooled liquid water and ice aggregates/graupel particles and multiple scattering prior to their quantitative use.

The statistical properties of tropical ice clouds generated by the West-African and Australian monsoons from ground-based radar-lidar observations

In the present paper we characterize the statistical properties of non-precipitating tropical ice clouds (deep ice anvils resulting from deep convection and cirrus clouds) over Niamey, Niger, West Africa, and Darwin, northern Australia, using ground-based radar–lidar observations from the Atmospheric Radiation Measurement (ARM) programme. The ice cloud properties analysed in this paper are the frequency of ice cloud occurrence, cloud fraction, the morphological properties (cloud-top height, base height, and thickness), the microphysical and radiative properties (ice water content, visible extinction, effective radius, terminal fall speed, and concentration), and the internal cloud dynamics (in-cloud vertical air velocity). The main highlight of the paper is that it characterizes for the first time the probability density functions of the tropical ice cloud properties, their vertical variability and their diurnal variability at the same time. This is particularly important over West Africa, since the ARM deployment in Niamey provides the first vertically resolved observations of non-precipitating ice clouds in this crucial area in terms of redistribution of water and energy in the troposphere. The comparison between the two sites also provides an additional observational basis for the evaluation of the parametrization of clouds in large-scale models, which should be able to reproduce both the statistical properties at each site and the differences between the two sites. The frequency of ice cloud occurrence is found to be much larger over Darwin when compared to Niamey, and with a much larger diurnal variability, which is well correlated with the diurnal cycle of deep convective activity. The diurnal cycle of the ice cloud occurrence over Niamey is also much less correlated with that of deep convective activity than over Darwin, probably owing to the fact that Niamey is further away from the deep convective sources of the region. The frequency distributions of cloud fraction are strongly bimodal and broadly similar over the two sites, with a predominance of clouds characterized either by a very small cloud fraction (less than 0.3) or a very large cloud fraction (larger than 0.9). The ice clouds over Darwin are also much thicker (by 1 km or more statistically) and are characterized by a much larger diurnal variability than ice clouds over Niamey. Ice clouds over Niamey are also characterized by smaller particle sizes and fall speeds but in much larger concentrations, thereby carrying more ice water and producing more visible extinction than the ice clouds over Darwin. It is also found that there is a much larger occurrence of downward in-cloud air motions less than 1 m s−1 over Darwin, which together with the larger fall speeds retrieved over Darwin indicates that the life cycle of ice clouds is probably shorter over Darwin than over Niamey.

GHASP: an H alpha kinematic survey of spiral and irregular galaxies - IX. The near-infrared, stellar and baryonic Tully-Fisher relations

We studied, for the first time, the near-infrared, stellar and baryonic Tully-Fisher relations for a sample of field galaxies taken from a homogeneous Fabry-Perot sample of galaxies [the Gassendi HAlpha survey of SPirals (GHASP) survey]. The main advantage of GHASP over other samples is that the maximum rotational velocities were estimated from 2D velocity fields, avoiding assumptions about the inclination and position angle of the galaxies. By combining these data with 2MASS photometry, optical colours, HI masses and different mass-to-light ratio estimators, we found a slope of 4.48 +/- 0.38 and 3.64 +/- 0.28 for the stellar and baryonic Tully-Fisher relation, respectively. We found that these values do not change significantly when different mass-to-light ratio recipes were used. We also point out, for the first time, that the rising rotation curves as well as asymmetric rotation curves show a larger dispersion in the Tully-Fisher relation than the flat ones or the symmetric ones. Using the baryonic mass and the optical radius of galaxies, we found that the surface baryonic mass density is almost constant for all the galaxies of this sample. In this study we also emphasize the presence of a break in the NIR Tully-Fisher relation at M(H,K) similar to -20 and we confirm that late-type galaxies present higher total-to-baryonic mass ratios than early-type spirals, suggesting that supernova feedback is actually an important issue in late-type spirals. Due to the well-defined sample selection criteria and the homogeneity of the data analysis, the Tully-Fisher relation for GHASP galaxies can be used as a reference for the study of this relation in other environments and at higher redshifts.

Optimering av hålltidstabeller vid Normaliseringsugnen

Analyserna av hålltiderna i Normaliseringsugnen visar att i de flesta fall kan hålltiderna förkortas, beroende på om man väljer att godkänna värmebehandlingen vid en temperatur15C° eller 5C° under börvärdet. Om 5C° väljas kan det krävas att vissa ugnstider förlängs. Det finns ingen anledning att hålla övertid på plåtarna i ugnen, vilket kan leda till korntillväxt och ett sprött material. Undersökningen visar att övertiden ökar med plåttjockleken. Temperaturavvikelsediagrammet för värmebehandlingen visar att inom tjockleksintervallet 30mm - 50mm är temperaturdifferensen vid hålltidens slut störst gentemot börvärdet. Man bör dock komma ihåg att pyrometern endast mäter yttemperaturen. Kärntemperaturen är förmodligen något lägre och då krävs en viss övertid för att säkerställa en homogen temperatur genom hela plåten. Vid ett lyckat experiment med att plana en plåt, efter att ha värmt upp den till 650°C, gjordes en simulering i dataprogrammet Steeltemp 2D. Simuleringen visar svalningskurvor för en given analyskod från 600°C för olika plåttjocklekar. Temperaturen på experimentplåten vid inträdet i planmaskinen var 350°C. Resultatet som redovisas i Steeltempdiagrammet visar att det inte finns risk att plåttemperaturen sjunker under 350°C.

Solvärmesystem för hög täckningsgrad - Load adapted concentrating collectors for high solar fractions

Dagens kombisolvärmesystem för enfamiljshus har i storleksordningen 10 m2 solfångare och kan täcka i runda tal 10 ? 30 % av det årliga värmebehovet. Ökar man solfångarytan för att öka solvärmetäckningsgraden uppstår det vanligtvis en överproduktion av värme sommartid viket kan orsaka problem i form av termisk utmattning av material, att material förstörs eller att säkerhetsventiler utlöses med driftsstopp som följd. Vidare förkortas glykolens livslängd radikalt och detta kan ge följdskador såsom korrosion, beläggningar i rören och t o m igensättning av systemet. Ett sätt att undvika problemen med överhettning i solvärmesystem med hög täckningsgrad är att använda lastanpassade solfångare. Med detta menas solfångare som har en verkningsgrad som är beroende av solhöjden och varierar över året. Verkningsgraden är hög när värmelasten är hög (vanligtvis sen höst, vinter och tidig vår) medan verkningsgraden är låg då värmelasten är låg (vanligtvis sen vår, sommar och tidig höst). I denna rapport visas att det är möjligt att bygga lastanpassade solfångarsystem med hög täckningsgrad för enfamiljshus med solfångarytor som täcker hela villatak (>= 40 m2), utan att den termiska påfrestningen på systemet blir större än för vanliga solvärmesystem med 10 m2 plana solfångare. Detta kan göras med samma systemkomponenter som finns i system med plana solfångare. De lastanpassade solfångarna levererar ungefär samma energimängd per m2 som plana solfångare, men de bör kunna bli billigare, på grund av lägre materialkostnad. Det finns även en potential att konstruera lastanpassade solvärmesystem med begränsad stagnationstemperatur, vilket kan möjliggöra användandet av billigare material. En och samma solfångartyp är lämplig för såväl stora som små system och för olika takvinklar. I rapporten redovisas optimerade solfångargeometrier för lastanpassade solvärmesystem, geometrier och optiska egenskaper för praktiskt möjliga solfångare samt beräkningar av förväntat årsutbyte, stagnationstemperaturer, stagnationstider och kostnader. Testresultat för två prototyper av lastanpassade solfångare presenteras. Optimeringsalgoritmer för design av optiken för lastanpassade solfångare i system samt ett ray-tracingverktyg och snabba men ändå tillräckligt noggranna simuleringsverktyg har utvecklats.

Grundläggande förutsättningar för solfångare med interna reflektorer : en kunskapsöversikt

Syftet med föreliggande rapport har varit att visa på de grundläggande egenskaperna för solfångare med interna reflektorer. Vidare tjänar rapporten syftet att ge en bild av dagsläget inom detta område och därigenom fungera som en utgångspunkt för forskning och utveckling kring solfångare med interna reflektorer för svenskt bruk. Arbetet har därför till stor del gått ut på att leta referenser genom tidskrifter och databaser.Den stora fördelen med CPC-solfångare, som är den klart dominerande typen av solfångare med interna reflektorer, består i dess låga värmeförluster, vilket gör dem attraktiva speciellt vid högre driftstemperaturer. De optiska egenskaperna hos olika typer av CPC-solfångare har grundligt studerats sedan mitten av 70-talet, medan studier av värmeförluster varit mer begränsad. Idag har forskningen och intresset för CPC-solfångare mattats av något, men fortsatt forskning pågår t ex i ett flertal länder, t ex USA, Israel, NordIrland och Japan. Endast en kommersiell tillverkare av CPC-solfångare har hittats (Portugal), vilken dock upphört p g a yttre ekonomiska faktorer. Japans CPC-teknologi anses stå närmast kommersiellt genombrott.Idag har utvecklingen av CPC-solfångare inriktats mot i huvudsak två koncept:1. Stationära lågkoncentrerande CPC-solfångare för produktion av värme i området 60-100 grader C. Dessa konstruktioner är ofta enkla och man försöker minimera kostnaderna för dessa konstruktioner genom att minimera behovet av t ex reflektorer och isolering. Syftet med dessa är att konkurera med plana solfångare vilka producerar värme i samma temperaturintervall. Typiska solfångarparametrar 5 som rapporteras för denna typ är UL < 3.0 W/m2 ,°C och n0 = 0.65-0.75.2. Stationära lågkoncentrerande CPC-solfångare för produktion av värme i området 100-300 grader C. Ofta bygger dessa på olika teknik för evakuering av absorbatorn, antingen genom att omsluta cirkulära absorbatorer med glasrör eller genom att införa CPC-reflektorer i heatpipes. Syftet med dessa är ofta att på ett billigt sätt producera högtemperaturvärme för olika industriprocesser, och därmed konkurera med koncentrerande solfångare typ paraboliska tråg eller traditionella heat-pipes.Beräkningar av vad en Svensk CPC-solfångare, baserad på de plana absorbatorer som finns på marknaden idag, kan prestera visar att årsutbytet av energi är jämförbart med de bästa svenska plana solfångaren som finns på marknaden idag då driftstemperaturen är ca 60-65 °C. För högre driftstemperaturer ökar skillnaden till CPC-solfångarens fördel. Vidare visas att årsutbytet har en jämnare fördelning över året jämfört, med vad en plan solfångare med samma prestanda har. Den högre prestandan vid höga driftstemperaturer och den jämnare fördelningen av energiproduktion över året gör solfångare med CPC-reflektorer intressanta för större solfångarfält, kopplade till nät med höga returtemperaturer och/eller solvärmesystem med säsongslager.Det är dock brist på undersökningar av värmeförluster i CPC-solfångare med låga koncentrationer och med plana absorbatorer, vilket är av intresse ifall de svenska erfarenheterna av plana solfångare skall tas tillvara. Potentialen med ytterligare reduktion av värmeförlusterna genom att införa extra konvektionshinder i kombination med plan absorbator har inte heller undersökts tillräckligt.

Trätorn : Kan det vara något för svensk vindkraft i skogsmiljö?

Inom ramen för projektet Energi- och miljökompetenscentrum vid Högskolan Dalarna haren kortare förstudie kring tekniken som används av Timber Tower GmbH för högavindkrafttorn i trä gjorts. Huvudsyftet med studien har varit att titta närmare på teknikenoch dess potential för svensk landbaserad vindkraft samt utreda vad detta kan innebära förregionen.Trenden för landbaserad vindkraft i skogsmiljö går mot allt högre torn. Skogsmiljön gör attden marknära turbulensen och vindgradienten blir större än över t.ex. hav vilket gör detmer föredelaktigt att använda högre torn.Tekniken som Timber Tower GmbH använder är att bygga tornet på plats med en koniskhålstomme av plana paneler av korslimmat limträ (som annars främst används vidbyggnation av höga hus med massivträstomme). Tekniken är skyddad av ett flertalpatentansökningar varav minst en är beviljad.Vid en jämförelse mellan trätorn och svetsade ståltorn (som är den dominerandetorntekniken idag) kan det konstateras att trätornstekniken är ekonomiskt intressant.Framförallt blir trätornen mer intressanta i jämförelse med ståltornen vi ökande höjder (>100 m) pga. dess transportfördelar. Vidare bör det nämnas att de torntekniker somanvänds idag vid höjder runt 140 m och högre främst är fackverkstorn i stål ochhybridtorn med en hög bas av förspänd betong och övre delen i stål.Då ett typgodkännande av ett vindkraftverk gäller torn och turbin är det i praktiken alltidturbintillverkaren som prissätter och levererar ett komplett vindkraftverk. Medutgångspunkt i regeringens planeringsram för svensk vindkraftutbyggnad (20 TWh/årlandbaserad vindkraft 2020) kan dock marknadsvärdet för torn uppskattas till 2-3 miljarderkr/år fram till 2020. För trätorn motsvarar detta en årlig potentiell volym på ca 190 000 m3.Slutsatsen i denna korta studie är att det är tekniskt möjligt att designa ett trätorn i rimligadimensioner för en 2-3 MW turbin med navhöjd ca 140 m och att detta sannolikt även ärekonomiskt intressant. Då ett trätorn blir något lättare än motsvarande ståltorn går det åtmindre energi för att göra ett trätorn. Hur mycket mindre är dock osäkert pga. den storaspridningen i siffror för energiåtgång för stålproduktion och i praktiken blir skillnadenäven leverantörsberoende. Eftersom andelen förnyelsebar energi är betydligt större vidtillverkningen av materialet för trätornen kommer trätornet att ge en betydande sänkningpå utsläppt CO2e/kWhel jämfört med motsvarande verk med ståltorn. Ett annat argumentför trätorn är förenklade transporter jämfört med t.ex. svetsade ståltorn eller hybridtornmed prefabricerade betongelement.Om tekniken etableras kan det i förlängningen leda till en regional påverkan i form av ökatlokalt innehåll i vindkraftprojekten t.ex. genom ökade råvaruleveranser (eg. sågat ochtorkat virke), lokal produktion av korslimmat limträ eller exempelvis bildande avspecialiserade montagefirmor. Det största hindret för tekniken just nu är dessmarknadsintroduktion och acceptans samt typgodkännande tillsammans med en för svenskmarknad intressant turbinleverantör. För att få acceptans för tekniken krävs byggande ochutvärdering av minst ett verk med trätorn. En intressant storlek för marknaden är en 2-3MW turbin med navhöjd ca 140 m. Ett sådant verk skulle i så fall få det högstavindkrafttornet i Sverige och sannolikt det högsta vindkrafttornet i trä i världen. Byggandetav ett första verk med trätorn skulle sannolikt även kräva ett behov av stödfinansiering föratt täcka en projektörs ökade risk. Då flera vindkraftetableringar i regionen uppvisar godaproduktionsresultat (med Tavelberget som gott exempel) visar det att regionen ärintressant för introduktion och utvärdering av ny teknologi.

A review of Australian Conescharellinidae (Bryozoa : Cheilostomata)

The family Conescharellinidae Levinsen is defined and is regarded as comprising seven cheilostome genera (Conescharellina, Bipora, Trochosodon, Flabellopora, Zeuglopora, Crucescharellina and Ptoboroa). The astogeny of colonies, that consists of frontally budded zooids with "reversed" orientation, is briefly described and compared between genera. The morphology of zooids and heterozooids is defined and keys to genera and Australian species are provided. Taxa that were first described from Australia or from reliable subsequent records are redescribed and illustrated where possible. Australian specimens that have been identified as non-Australian species, have generally been found to be distinct and are here redescribed as new species. Some non-Australian records of specimens previously assigned to Australian species have also been re-examined. These are described and sometimes referred to other taxa. Altogether, eight previously described species that have not been found in the present material are discussed and 27 taxa are described from collections, principally from the eastern and southern coasts of Australia and from the Tertiary of Victoria. Eighteen of these are considered to be new species. Where possible, type or at least topotype material of previously described species has been examined. Colonies from the collections of Museum Victoria (NMV) and the Natural History Museum, London (BMNH), have been examined. New species from Australia described here are: Conescharellina cognata, C. ecstasis, C. diffusa, C. obscura, C. stellata, C. plana, C. perculta, C. pustulosa, C. ocellata, C. macgillivrayi, C. humerus; Trochosodon fecundus, T. asymmetricus, T. diommatus, T. aster, T. anomalus, T. praecox and Crucescharellina australis. In addition, the New Zealand bryozoan Trochosodon multiarmatus (Gordon, 1989) (not Bipora multiarmata Maplestone, 1909) is described as Trochosodon gordoni sp. nov.

Ploughzone archaeology on an Australian historic site

Archaeologists are often confronted with sites featuring post-occupation disturbance. At rural sites, this disturbance often comes in the form of agricultural activity, such as ploughing and grazing. These disturbances can call into question the value of site spatial relationships and broader data integrity. Between 2006 and 2007, archaeologists from La Trobe University and New Zealand-based consultancy firm Geometria carried out a programme of fieldwork at an 18411861 cottage in Gippsland, Victoria. The site is now an open grazing paddock that has been ploughed on several occasions in the past. The survey techniques used by the archaeological team, which included geomagnetic survey and artefact surface scatter mapping, allowed for testing the integrity of the ploughed archaeological deposits prior to excavation, and provide a case study for the applicability of ploughzone archaeology techniques to Australian historic sites.

Repeatable sediment associations of burrowing bivalves across six European tidal flat systems

Burrowing bivalves are associated with particular sediment types within sedimentary systems. The degree to which bivalve sediment associations are repeatable across systems has seldom been investigated. To investigate whether such repeatability exists across tidal flats, we compared adult and juvenile distributions of 3 bivalve species (Cerastoderma edule, Scrobicularia plana, Macoma balthica) across 6 European tidal flats. Across systems, the adult bivalves showed fairly repeatable distributions, with C. edule occurring in sandy sediments and M. balthica and S. plana occurring in muddy sediments. Exceptions were observed in systems composed primarily of muddy sediments (Aiguillon Bay and Marennes-Oléron Bay) and the Dutch Wadden Sea. Interestingly, juveniles and adults of C. edule and S. plana showed similar distributions across systems. M. balthica juveniles and adults showed habitat separation in 3 of the 6 studied systems; in 2 of these, it has been shown previously that juvenile M. balthica settle in mud at high tidal levels and migrate to lower sandier flats later in life. The high occurrence of juvenile M. balthica towards high sandy flats in Mont Saint-Michel Bay suggests that juveniles might choose high tidal flats rather than muddy sediments per se. A repeatable association in adults and juveniles with respect to sediment could suggest that juveniles actively settle in the proximity of the adults and/or that juveniles settling away from the adults incur a higher mortality due to either predation, physiological stress, or other factors.

Número de diagonais de um polígono: Um relato de experiência

Resumo: O número de diagonais de um polígono é um dos conteúdos relacionados do eixo Números e Operações dos Parâmetros Curriculares Nacionais do Ensino Fundamental, anos finais. Este relato de experiência, apesar de abordar uma atividade realizada em um Curso de Pedagogia, apresenta uma possibilidade para a contagem das diagonais de um polígono, proposta por alunos daquele curso, que pode servir como estímulo para levar um aluno, inclusive da Educação Básica, a generalizar esse conteúdo por meio de uma expressão equivalente à expressão que, geralmente, é conhecida. Ao mesmo tempo, convida o leitor a refletir sobre a prática docente,frente a uma aula em que os alunos são solicitados a construir estratégias para a resolução de atividades cujo objetivo não é a simples aplicação ou fixação de fórmulas.

Projeto, construção e analise de células de carga de placa e de anel

Iniciamos o presente trabalho fazendo um estudo comparativo entre duas células de carga de compressão, ambas em formato cilíndrico, possuindo internamente, à meia altura do corpo, uma placa engastada. Estas duas células de carga são de aço SAE 1045; para uma delas adaptamos um modelo matemático teórico, através do qual foram pré-determinadas as suas dimensões, objetivando em comportamento ótimo no que se refere às distribuições de tensões e deformações, esta denominamos de Célula de Carga I. Na outra, denominada de Célula de Carga II, alteramos algumas dimensões, com a finalidade de comparar seu comportamento em relação à primeira. Também, no transcorrer do trabalho analisamos e comparamos os resultados matemáticos com os valores práticos encontrados. Frente aos resultados obtidos neste estudo prévio, projetamos, construímos e analisamos cinco outras células de carga (Células de Carga III, IV, V, VI e VII), em termos de geometria, material e tratamento térmico, visando o aperfeiçoamento de tais transdutores de força no que concerne a usinagem, resposta de sinal elétrico, limitações e aplicações industriais.

Formulação analítica para solução do problema de ordenada discreta unidimensional

Nete trabalho é apresentada uma solução analílica para o problema de ordenada discreta unidimensional e multigrupo de transporle de neutrons em simetria planar. A idéia básica da formulação proposta consiste na aplicação da transformada de Laplace na equação de ordenada discreta. Para a solução do sistema linear resultante, uma solução explícila para a matriz lnversa é estabelecida. Dessa forma, o fluxo angular é obtido, por inversão analítica, em termos do fluxo angular em x=O. Essa formulação é aplicada a problemas de domínio finito e semi-infinito. No primeiro caso, os valores de fluxo angular desconhecidos na fronteira em x=O, são determinados a partir dos valores conhecidos do fluxo angular em x=a; no segundo caso é usada a condição de que o fluxo angular é limilado no infinito. Foram tratados problemas homogêneos e heterogêneos para a placa plana com um grupo de neutrons e multigrupo.O problema inverso, que consiste na determinação do fluxo incidente na fronteira a partir de valores do fluxo escalar no interior do domínio, também foi resolvido. Os resullados obtidos para os problemas acima descritos, apresentaram uma boa comparação com os resultados disponíveis na literatura.