Konstruktioner och valens : Verbfraser med åt i ett jämförande perspektiv

Det har knappast undgått någon som är språkligt medveten att finlandssvenskan och sverigesvenskan skiljer sig åt till vissa delar. Olikheterna återfinns på olika språkliga nivåer. Mest kända och omskrivna är de lexikologiska skillnaderna, dvs. skillnaderna på ordplanet. Betydligt mindre uppmärksamhet har ägnats syntaktiska skillnader, dvs. skillnader i hur satser och meningar byggs upp. För att öka kunskapen om finlandssvensk syntax initierade Språkvetenskapliga nämnden vid Svenska litteratursällskapet i Finland projektet Svenskan i Finland – syntaktiska drag i ett jämförande perspektiv, som pågick åren 2004–2006. Min avhandling har kommit till inom ramen för det projektet. Prepositionerna (t.ex. av, i, på, för, till, åt osv.) är så kallade funktionsord som har till uppgift att binda samman de mer betydelsetunga orden till satser och meningar. Den finlandssvenska prepositionsanvändningen skiljer sig i viss mån från den sverigesvenska, och ”åt” är en av de prepositioner som ofta lyfts fram som exempel. Finlandssvenskarna säger t.ex. ”han gav en bok åt Lena” i stället för ”han gav en bok till Lena” eller ”han gav Lena en bok”. De säger ”berätta något åt någon” (i stället för ”för”) och de säger ”ringa åt någon” i stället för ”ringa någon”. Ett huvudsyfte med min undersökning är att ta reda på hur pass stora skillnaderna är om man ser till samtliga belägg på ”åt” i ett material och inte bara till sådana som man fäster sig vid för att man vet att de avviker i finlandssvenskan. Undersökningen är korpusbaserad. Det betyder att jag letat efter alla belägg på kombinationer av verb och prepositionen ”åt” i rätt stora textmassor som finns tillgängliga i elektronisk form. Materialet ligger i Språkbanken i Finland och omfattar huvudsakligen tidningstext och skönlitteratur. Jag har använt mig av en textmassa på sammanlagt ungefär 40 miljoner löpande ord, drygt 23 miljoner finlandssvenska och drygt 19 miljoner sverigesvenska. Det materialet gav ca 20 000 åt-belägg att studera, och det visade sig något oväntat att ”åt” inte alls är vanligare i finlandssvenskan än i sverigesvenskan när det gäller skriftspråk, åtminstone inte i professionella skribenters språk. Om man kompenserar för att den finlandssvenska och den sverigesvenska korpusen inte är helt lika i fråga om genrefördelning och ålder, kommer man fram till i stort sett samma frekvens för ”åt” i båda korpusarna. För den närmare analysen av vilka mönster åt-beläggen uppvisar har jag först och främst utnyttjat konstruktionsgrammatik men också ramsemantik och valensteori. Konstruktionsgrammatiken är ingen enhetlig teori, men tanken om grammatiska konstruktioner är gemensam. Konstruktioner representerar allt från generella syntaktiska mönster till specifika mönster för språkliga enskildheter. Uppfattningen om vad som ska inbegripas i begreppet varierar, men definitionen av ”konstruktion” som ”par (eller konstellationer) av form och betydelse” är gemensam. ”Konstruktion” avser aldrig konkreta belägg i texter eller yttranden utan alltid det abstrakta mönstret bakom dessa. Och varje yttrande är resultatet av att en stor mängd konstruktioner samverkar. I min analys har jag utgått ifrån att beläggen med ”åt” kan återföras på olika konstruktioner eller mönster utifrån vad som är gemensamt för grupper av belägg. Jag har sett på vad åt-frasen i samverkan med verbet har för funktion i beläggen. En åt-fras är syntaktiskt en prepositionsfras och består av en preposition och en rektion. Exempelvis utgör ordparet ”åt skogen” en prepositionsfras där ”skogen” är rektion. Ur mitt material har jag kunnat abstrahera fram fem övergripande mönster där referenten för rektionen har olika så kallade semantiska roller. Åt-frasen kan i kombination med verbet ange mål eller riktmärke, som i t.ex. svänga åt höger, dra åt helvete, ta sig åt hjärtat, luta åt en seger för IFK. Den kan för det andra ange mottagare (t.ex. ge varsin kaka åt hundarna, bygga en bastu åt sina svärföräldrar, skaffa biljetter åt en kompis). För det tredje kan åt-frasen avse en referent som har nytta (eller skada) av en aktion (t.ex. klippa häcken åt grannen, ställa in digitalboxen åt sin moster). Åt-frasen kan slutligen avse den eller det som är föremål antingen för en kommunikationsaktion (vinka åt sin son, skratta åt eländet) eller en attityd eller känsla (glädja sig åt framgången). Utöver dessa huvudmönster finns det ett antal smärre grupper av belägg som bildar egna mönster, men de utgör sammanlagt under 3 % i bägge korpusarna. Inom grupperna kan undermönster urskiljas. I t.ex. mottagargruppen representerar ”ge varsin kaka åt hundarna” överföringskonstruktion, ”bygga en bastu åt sina svärföräldrar” produktionskonstruktion och ”skaffa biljetter åt en kompis” ombesörjningskonstruktion. Alla typer är gemensamma för bägge materialen, men andelen belägg som representerar de olika typerna skiljer sig betydligt. I det sverigesvenska materialet står t.ex. det mönster där åt-frasen avser mål eller riktmärke för en mycket större andel av beläggen än i finlandssvenskan. Också andelen belägg där åt-frasen avser någon som har nytta (eller skada) av en aktion är mycket högre i det sverigesvenska materialet. I det finlandssvenska materialet står i gengäld mottagarbeläggen för över 50 % av beläggen medan andelen i det sverigesvenska materialet är bara 30 %. Inom gruppen utgör belägg av produktions- och ombesörjningstyp dessutom en mindre andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska. Dessa står till sin funktion nära den typ som avser den som har nytta av aktionen. De konkreta beläggen på överföring (ge varsin kaka åt hundarna) utgör en större andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska (ca 8 % mot 3 %), men typiskt för båda materialen är hög kollokationsgrad (”kollokation” avser par eller grupper av ord som uppträder oftare tillsammans än de statiskt sett skulle göra vid helt slumpmässig förekomst). Största delen av mottagarbeläggen utgörs av fraser av typen ”ge arbete åt någon, ge eftertryck åt något, ge liv åt något; ägna tid åt något, ägna sitt liv åt något, ägna uppmärksamhet åt något”. De här slutsatserna gäller alltså skriftspråk. I talspråk ser fördelningen annorlunda ut. Typiskt för prepositionen ”åt” är överhuvudtaget hög kollokationsgrad. Det förefaller som om språkanvändarna har tydliga, färdiga mallar för var ”åt” kan komma in. Det enda mönster som verkar helt produktivt, i den meningen att elementen är i stort sett fritt kombinerbara, är kombinationer av verb och åt-fras där åt-frasen avser den som har nytta av något. Att någon utför något för någons räkning verkar överlag kunna uttryckas med prepositionen ”åt”: t.ex. ”tvätta bilen åt pappa, ringa efter en taxi åt kunden”. Till och med belägg av typen ”hon drömde åt honom att bli ordinarie adjunkt” förekommer i någon mån. Konstruktionen är produktiv i båda språkvarieteterna men uppenbart är att konstruktion med mottagare har tolkningsföreträde i vissa fall i finlandssvenskan: ”Filip skrev ett brev åt sin syster” tolkas av sverigesvenskar som att Filip skrev brevet för systerns räkning, medan finlandssvenskar överlag uppenbarligen tolkar det som att Filip skrev till sin syster, att systern var mottagare av brevet. Ungefär 20 % av alla belägg i båda materialen representerar fall där ”åt” utgör partikel. Verb och ”åt” är närmare förbundna med varandra än när ”åt” utgör normal preposition. Exempel på partikelbelägg är ”han kom inte åt strömbrytaren, det gick åt mängder med saft, landet får dra åt svångremmen, de roffade åt sig de bästa platserna”. Också partikelmaterialet ser på ett generellt plan väldigt lika ut i båda språkvarieteterna. Den största skillnaden uppvisar den reflexiva typen ”roffa åt sig”. Medan typen är mycket homogen i det sverigesvenska materialet är variationen större i det finlandsvenska. Dels uppträder fler verb i kombinationen (han köpte åt sig ett par jeans), dels vacklar ordföljden (han nappade åt sig ett paraply ~ han nappade ett paraply åt sig). Att ”åt” används mer i vissa funktioner i finlandsvenskan brukar förklaras med påverkan från finskans allativ (ändelsen -lle: hän antoi kirjan Astalle > hon gav en bok åt Asta). Allt tyder dock på att den finlandssvenska åt-användningen delvis är en relikt. I äldre sverigesvenska källor träffar man på ”åt” i sådana kontexter som numera är typiska för finlandsvenskan. Det finlandssvenska språkområdet ligger ute i periferin i relation till det språkliga centrum som förändringar sprider sig från (för svenskans del främst Stockholmstrakten) och typiskt för perifera områden är att de uppvisar ålderdomliga drag också när inga kontaktfenomen spelar in. Allativen kan naturligtvis ha bidragit till att bevara användningen av ”åt” i finlandssvenskan. Att det är just ”åt” som används” beror antagligen på att prepositionen har flest funktioner gemensamt med allativen rent kognitivt om man jämför med de betydligt mer frekventa prepositionerna ”till” och ”för”. Uppenbart är också att åt-användningen därtill lever sitt eget liv i finlandssvenskan. I vissa varieteter av finlandssvenska kan man t.ex. höra yttranden av typ ”alla fiskarna dog åt dom”. Som språklig enskildhet har det ingen finsk förebild med allativ. Yttrandet är ett exempel på töjning av en svensk konstruktion. Modell finns dels i det mönster där åt avser den som har nytta eller skada av något, dels i relationell användning av ”åt”: han är hantlangare åt Eriksson ~ han är Erikssons hantlangare. Vid språkkontakt är det överlag konstruktioner som har förebild i det låntagande språket som lånas in från det långivande språket, medan konstruktioner som saknar förebild är betydligt mindre benägna att vinna insteg.

Developing Strategic Marketing Plan

This publication is first in a series targeted for Coordinators and Managers within Benefits Planning, Assistance and Outreach Programs concerned with developing continuous quality improvement approaches. This early publication focuses on understanding strategies for market position, strategic planning and provides a tool for conducting an organizational self-assessment along with a stakeholder analysis

Representing the epistemic nature of teachers’ practical knowledge : The case of class teachers’ general pedagogy

The present study addressed the epistemology of teachers’ practical knowledge. Drawing from the literature, teachers’ practical knowledge is defined as all teachers’ cognitions (e.g., beliefs, values, motives, procedural knowing, and declarative knowledge) that guide their practice of teaching. The teachers’ reasoning that lies behind their practical knowledge is addressed to gain insight into its epistemic nature. I studied six class teachers’ practical knowledge; they teach in the metropolitan region of Helsinki. Relying on the assumptions of the phenomenographic inquiry, I collected and analyzed the data. I analyzed the data in two stages where the first stage involved an abductive procedure, and the second stage an inductive procedure for interpretation, and thus developed the system of categories. In the end, a quantitative analysis nested into the qualitative findings to study the patterns of the teachers’’ reasoning. The results indicated that teachers justified their practical knowledge based on morality and efficiency of action; efficiency of action was found to be presented in two different ways: authentic efficiency and naïve efficiency. The epistemic weight of morality was embedded in what I call “moral care”. The core intention of teachers in the moral care was the commitment that they felt about the “whole character” of students. From this perspective the “dignity” and the moral character of the students should not replaced for any other “instrumental price”. “Caring pedagogy” was the epistemic value of teachers’ reasoning in the authentic efficiency. The central idea in the caring pedagogy was teachers’ intentions to improve the “intellectual properties” of “all or most” of the students using “flexible” and “diverse” pedagogies. However, “regulating pedagogy” was the epistemic condition of practice in the cases corresponding to naïve efficiency. Teachers argued that an effective practical knowledge should regulate and manage the classroom activities, but the targets of the practical knowledge were mainly other “issues “or a certain percentage of the students. In these cases, the teachers’ arguments were mainly based on the notion of “what worked” regardless of reflecting on “what did not work”. Drawing from the theoretical background and the data, teachers’ practical knowledge calls for “praxial knowledge” when they used the epistemic conditions of “caring pedagogy” and “moral care”. It however calls for “practicable” epistemic status when teachers use the epistemic condition of regulating pedagogy. As such, praxial knowledge with the dimensions of caring pedagogy and moral care represents the “normative” perspective on teachers’ practical knowledge, and thus reflects a higher epistemic status in comparison to “practicable” knowledge, which represents a “descriptive” perception toward teachers’ practical knowledge and teaching.

Nursing physical assessment for patient safety in general wards: Reaching consensus on core skills

Aims and objectives To determine consensus across acute care specialty areas on core physical assessment skills necessary for early recognition of changes in patient status in general wards. Background Current approaches to physical assessment are inconsistent and have not evolved to meet increased patient and system demands. New models of nursing assessment are needed in general wards that ensure a proactive and patient safety approach. Design A modified Delphi study. Methods Focus group interviews with 150 acute care registered nurses (RNs) at a large tertiary referral hospital generated a framework of core skills that were developed into a web-based survey. We then sought consensus with a panel of 35 senior acute care RNs following a classical Delphi approach over three rounds. Consensus was predefined as at least 80% agreement for each skill across specialty areas. Results Content analysis of focus group transcripts identified 40 discrete core physical assessment skills. In the Delphi rounds, 16 of these were consensus validated as core skills and were conceptually aligned with the primary survey: (Airway) Assess airway patency; (Breathing) Measure respiratory rate, Evaluate work of breathing, Measure oxygen saturation; (Circulation) Palpate pulse rate and rhythm, Measure blood pressure by auscultation, Assess urine output; (Disability) Assess level of consciousness, Evaluate speech, Assess for pain; (Exposure) Measure body temperature, Inspect skin integrity, Inspect and palpate skin for signs of pressure injury, Observe any wounds, dressings, drains and invasive lines, Observe ability to transfer and mobilise, Assess bowel movements. Conclusions Among a large and diverse group of experienced acute care RNs consensus was achieved on a structured core physical assessment to detect early changes in patient status. Relevance to clinical practice Although further research is needed to refine the model, clinical application should promote systematic assessment and clinical reasoning at the bedside.

General properties of electrochemical capacitors

The use of capacitors for electrical energy storage actually predates the invention of the battery. Alessandro Volta is attributed with the invention of the battery in 1800, where he first describes a battery as an assembly of plates of two different materials (such as copper and zinc) placed in an alternating stack and separated by paper soaked in brine or vinegar [1]. Accordingly, this device was referred to as Volta’s pile and formed the basis of subsequent revolutionary research and discoveries on the chemical origin of electricity. Before the advent of Volta’s pile, however, eighteenth century researchers relied on the use of Leyden jars as a source of electrical energy. Built in the mid-1700s at the University of Leyden in Holland, a Leyden jar is an early capacitor consisting of a glass jar coated inside and outside with a thin layer of silver foil [2, 3]. With the outer foil being grounded, the inner foil could be charged with an electrostatic generator, or a source of static electricity, and could produce a strong electrical discharge from a small and comparatively simple device.

Leafminer pest-generic incursion management plan

A contingency plan for exotic Liriomyza leafminers.

Australian Tropical Grains Germplasm Centre

DAQ00131 project activities aimed to: conserve tropical grains germplasm under long-term storage conditions; acquire new germplasm with unique traits of interest to clients (particularly to breeding programs); the maintenance of germplasm through viability testing and regeneration; and to increase awareness of the availability of tropical grains germplasm to clients. New project goals were to facilitate the creation of the national grains Genetic Resources Centre (GRC) and included training GRC staff in the use of GRIN-Global (GG), a software management system, so that grains data can be nationalised across Australia; and contribute to the action plan development for the relocation of tropical grains germplasm to both Tamworth and Horsham.

Management objectives of Queensland fisheries: Putting the horse before the cart

A review of future management arrangements for the Queensland East Coast Trawl fishery was undertaken in 2010 to develop a management plan for the next 10 years. A key question raised at the start of the review process was: what should the management plan achieve? As with fisheries management in most countries, multiple management objectives were implicit in policy statements, but were poorly specified in some areas (particularly social objectives) and strongly identified in others (e.g., an objective of sustainability). As a start to the management review process, an analysis of what objectives the management system should aim to achieve was undertaken. A review of natural resource management objectives employed internationally was used to develop a candidate list, and the objectives most relevant to the fishery were short-listed by a scientific advisory group. Additional objectives specific to Queensland fisheries management, but not identified in the international review, were also identified and incorporated into the objective set. The relative importance of the different objectives to different stakeholder groups was assessed using the Analytic Hierarchy Process. As with other studies, the relative importance of the different objectives varied both within and between the different stakeholder groups, although general trends in preferences were observed.

The motivational benefits of specific versus general optimism

This study addresses the question whether a specific, work-related form of optimistic thinking has motivational consequences in terms of work engagement above and beyond general optimism over time. A specific form of optimistic thinking is focus on opportunities. Focus on opportunities is a future-oriented belief that describes how many plans, goals, and possibilities people expect to have in their future at work. Based on a cross-lagged panel design with a two-year time lag and data from a sample of 124 German business owners, results of structural equation modeling showed that focus on opportunities positively predicted changes in work engagement over time, even when controlling for general optimism. This finding supports propositions of social cognition and self-regulation theories that emphasize the importance of a specific form of optimism that has motivating potential by referring to future work goals and opportunities

Elementary particles, general relativity and f-mesons

Abstract is not available.

Paraxial Maxwell beams: transformation by general linear optical systems

Extending the work of earlier papers on the relativistic-front description of paraxial optics and the formulation of Fourier optics for vector waves consistent with the Maxwell equations, we generalize the Jones calculus of axial plane waves to describe the action of the most general linear optical system on paraxial Maxwell fields. Several examples are worked out, and in each case it is shown that the formalism leads to physically correct results. The importance of retaining the small components of the field vectors along the axis of the system for a consistent description is emphasized.

NEESTIMATOR v2: re-implementation of software for the estimation of contemporary effective population size (N-e) from genetic data

NeEstimator v2 is a completely revised and updated implementation of software that produces estimates of contemporary effective population size, using several different methods and a single input file. NeEstimator v2 includes three single-sample estimators (updated versions of the linkage disequilibrium and heterozygote-excess methods, and a new method based on molecular coancestry), as well as the two-sample (moment-based temporal) method. New features include the following: (i) an improved method for accounting for missing data; (ii) options for screening out rare alleles; (iii) confidence intervals for all methods; (iv) the ability to analyse data sets with large numbers of genetic markers (10000 or more); (v) options for batch processing large numbers of different data sets, which will facilitate cross-method comparisons using simulated data; and (vi) correction for temporal estimates when individuals sampled are not removed from the population (Plan I sampling). The user is given considerable control over input data and composition, and format of output files. The freely available software has a new JAVA interface and runs under MacOS, Linux and Windows.

spin Precession of a Charged Particle in a Magnetic Field Including the Effects of General Relativity

Abstract is not available.

Crystal Physics, Diffraction, Theoretical and General Crystallography

A formula has been derived for the mean-square error in the phases of crystal reflections determined through the multiwavelength anomalous scattering method. The error is written in terms of a simple function of the positions in the complex plane of the 'centres' corresponding to the different wavelengths. For the case of three centres, the mean-square error is inversely proportional to the area of the triangle formed by them. The theoretical values are in good agreement with those obtained by earlier workers from computer simulations. The present method makes it easier to optimize the number and the actual wavelengths to be employed in the multiwavelength method. The maximum benefits of this method are expected in experiments employing synchrotron radiation or neutrons.