Heterogeneous photocatalytic degradation of reactive dyes in aqueous TiO(2) suspensions: Decolorization kinetics

This work assesses the photocatalytic (TiO(2)/UV) degradation of a simulated reactive dye bath (Black 5, Red 239, Yellow 17, and auxiliary chemicals). Color removal was monitored by spectrophotometry. Mineralization was determined by DOC analyses. Photocatalytic, photolytic, and adsorption experiments were performed, showing that adsorption was negligible. After 30 min of irradiation, it was achieved 97% and 40% of color removal with photocatalysis and photolysis, respectively. No mineralization occurred within 30 min. A kinetic model composed of two, first-order in-series reactions was used. The first photocatalytic decolorization rate constant was k(1) = 2.6 min(-1) and the second k(2) = 0.011 min(-1). The fast decolorization of Reactive Black 5 dye is an indication that the number of azo and vinylsulfone groups in the dye molecule maybe a determining factor for the increased photolytic and photocatalytic color removal and degradation rates. (C) 2008 Elsevier B.V. All rights reserved.

TiO(2)-PHOTOCATALYZED DEGRADATION OF PHENOL IN SALINE MEDIA IN AN ANNULAR REACTOR: HYDRODYNAMICS, LUMPED KINETICS, INTERMEDIATES, AND ACUTE TOXICITY

The photocatalytic degradation of phenol in aqueous suspensions of TiO(2) under different salt concentrations in an annular reactor has been investigated. In all cases, complete removal of phenol and mineralization degrees above 90% were achieved. The reactor operational parameters were optimized and its hydrodynamics characterized in order to couple mass balance equations with kinetic ones. The photodegradation of the organics followed a Langmuir-Hinshelwood-Hougen- Watson lumped kinetics. From GC/MS analyses, several intermediates formed during oxidation have been identified. The main ones were catechol, hydroquinone, and 3-phenyl-2-propenal, in this order. The formation of negligible concentrations of 4-chlorophenol was observed only in high salinity medium. Acute toxicity was determined by using Artemia sp. as the test organism, which indicated that intermediate products were all less toxic than phenol and a significant abatement of the overall toxicity was accomplished, regardless of the salt concentration.

Koldiffusionens inverkan på utmattnings-hållfastheten hos varmvalsade sexkantsstänger;The influence of carbon diffusion on the fatigue strength of hot rolled hexagonal rods

Helstångsborr och konstång kallas bergborrverktyg, som tillverkas av sexkantiga stänger med inre hål för ledning av spolvatten. Dessa spolhål är klädda med ferritiskt rostfritt stål. Innan valsning borras ett centrerat hål i stålämnet som ska valsas. I det borrade hålet appliceras ett rör av ferritiskt rostfritt stål och i det röret skjuts en manganstålskärna in. Efter valsning dras kärnan ut och ett spolhål med invändigt foder av rostfritt stål bildas. Under uppvärmningen och valsningen av stålämnet sker normalt en koldiffusion från manganstålskärnan till det rostfria fodret. Fodrets syfte är att skydda spolhålets yta mot erosion och korrosion.Syftet med arbetet var att hitta en metod som garanterar uppkolning av det invändiga fodret, samt att utreda vad uppkolningen betyder för den mekaniska hållfastheten i stängerna. Ett laboratorieförsök visade att det var bra, med avseende på uppkolning, att blanda stearat i kärnbestrykningsmedlet. Kärnbestrykningsmedlet penslas på manganstålskärnan innan den förs in i stålämnet som ska valsas, dess syfte är att minska friktionen vid kärnutdragningen efter valsning.Ett försök utfördes i valsverket med stearat i kärnbestrykningsmedlet. En grundlig undersökning utfördes på två hetor som valsats med stearat-bestrykningsmedel, samt på en traditionellt tillverkad heta för att ha som referens. Hetorna kapades till provstänger om 1,5 m, totalt undersöktes 55 st.Utvärderingen av verksförsöket visade att stängernas kvalitet blir tillräckligt bra om ingenting oförutsett händer i produktionen, oavsett om koltillskott är tillsatt i bestrykningsmedlet eller inte. Arbetet gav inte en garanterande metod, men visade att stängerna normalt håller hög kvalitet.

Photochemical degradation of 2,4-D and atrazine in well-defined media

Atrazine and 2,4-D are common herbicides used for crop, lawn, and rangeland management. Photochemical degradation has been proposed as one safe and efficient remediation strategy for both 2,4-D and Atrazine. In the presence of iron(llI) and hydrogen peroxide these herbicides decay by both thermal and light induced oxidation. Past studies have focused primarily on sun light as an energy source. This work provides a mechanistic description of herbicide degradation incorporating intermediate degradation products produced in the dark and under well-defined light conditions.