De constitutione fyseos [kreikkaa]

Invocatio: I.N.J.

De certitudine recuperatae salutis

Inv.: Dedicatio: Otto Reinhold Üxkull, Petrus Stierncrantz.

Intoxicação espontânea por Pterodon emarginatus (Fabaceae) em bovinos no estado de Goiás

Descreve-se um surto de intoxicação por Pterodon emarginatus em bovinos no Estado de Goiás. De um lote de 84 bovinos que comeram avidamente folhas e os frutos da planta após a queda acidental de uma árvore, todos os animais adoeceram e sete morreram. Os sinais clínicos observados foram eriçamento dos pelos, retração do flanco, apatia profunda, prostração, tremores musculares, ressecamento do focinho, tenesmo, incoordenação, relutância em movimentar-se e decúbito esternal prolongado. As atividades séricas de AST, ALT e GGT e os teores de bilirrubina estavam acentuadamente elevados. As principais alterações macroscópicas consistiam de hepatomegalia e áreas multifocais de necrose no fígado, além de hemorragias no coração, pleura parietal, mesentério, omento, serosa do rúmen, baço, pulmão, subcutâneo e musculatura esquelética intercostal e torácica. Microscopicamente, observou-se degeneração e necrose hepatocelular massiva moderada a acentuada, hiperplasia biliar multifocal moderada e bilestase multifocal leve. Adicionalmente, notou-se degeneração vacuolar multifocal moderada nos túbulos contorcidos dos rins.

Myndighetsperson, själasörjare eller driftkucku : en studie av prästgestalter i svenska romaner 1809–2009

Syftet med avhandlingen är att undersöka hur prästgestalter i svenska romaner skildras. Eftersom sockenprästerna under lång historisk tid har innehaft en långtgående världslig och andlig makt över församlingsborna i kraft av prästämbetet, var och är prästskildringar intressanta för många romanläsare. Prästen som romangestalt har många liknande drag från roman till roman och går att kategorisera. Mitt studium av lutherska prästgestalter i svenska romaner 1809–2009 tar sin utgångspunkt i följande kategorier: Prästen som myndighetsperson (ämbetsbärare, patriark och förebild), som själasörjare (församlingsherde, predikant, biktfader och troskämpe) och prästen som driftkucku (hycklare, hatobjekt och skrattspegel). Avhandlingens teoretiska utgångspunkter tar sikte på skildringen av prästgestalterna och utgår från Blakey Vermeule som har undersökt varför romaner och romangestalter är intressanta för läsaren. Jon Helt Haarder har formulerat teorin om den performativa biografismen som är givande i studiet eftersom många romaner med prästkaraktärer är (själv)biografiska. Med Eric Donald Hirsch Jr. hävdar jag att författaren har betydelse för texten och menar att författarens avsikter med en prästkaraktär kan påverka analysen av karaktärerna. Mitt typologiska studium genom cirka 150 romaner visar hur de humoristiska prästskildringarna finns representerade under hela perioden av 200 år. Tidigare teorier som förbundit vissa prästtyper till litterära epoker, till exempel den hycklande prästen vid det moderna genombrottet i Norden, blir genom min studie modifierade. Ett annat fynd är att prästers utomäktenskapliga förbindelser tenderar att skildras som en svårare synd i senare historiska romaner än i samtida 1800-talsromaner. ---------------------------------------------------------- Tutkimuksen tarkoituksena on selvittää, miten pappien hahmot eroavat toisistaan ruotsinkielisissä romaaneissa. Koska pitäjän papeilla on pitkään historiassa ollut mittavaa maallista ja hengellistä valtaa seurakuntalaisiin nähden pappisviran puolesta, ovat pappishahmojen eroavaisuudet mielenkiintoisia monille romaanien lukijoille. Papeilla romaanien hahmoina on monia romaanista toiseen toistuvia piirteitä, joita voi kategorisoida. Lähtökohtana tutkielmalleni luterilaisten pappien hahmoista ruotsalaisissa romaaneissa vuosina 1809-2009 ovat seuraavat kategoriat: papit viranomaisina (viranhaltijoina, patriarkkoina ja esikuvina), sielunpaimenina (seurakuntien paimenina, saarnaajina, rippi-isinä ja uskon taistelijoina) sekä papit pilkan kohteena (tekopyhinä, vihan ja naurun kohteina). Väitöskirjan teoreettiset lähtökohdat ottavat näkökulmaa pappishahmojen eroavaisuuksiin, ja pohjautuvat Blakey Vermeulen tutkimukseen siitä, miksi romaanit ja romaanien hahmot ovat mielenkiintoisia lukijalle. Jon Helt Haarder on kehittänyt teorian performatiivisesta elämäkerrallisuudesta, joka on antoisaa tälle tutkielmalle, sillä monet pappishahmoja sisältävät romaanit ovat (oma)elämäkerrallisia. Väitän yhdessä Eric Donald Hirsch Jr.:n kanssa, että kirjailijan persoonalla on merkitystä tekstille, tarkoittaen sitä, että kirjailijan tarkoitusperät pappishahmoa kohtaan voivat vaikuttaa hahmojen analyysiin. Noin 150 romaanin typologinen tutkimukseni osoittaa, kuinka humoristiset pappishahmojen kuvaukset ovat esillä koko kahdensadan vuoden ajanjakson. Tulen käyttämään tutkielmassani muunnelmia aiemmista teorioista, jotka ovat liittäneet tietyt pappishahmojen tyypit kirjalliseen aikakauteen, kuten esimerkiksi tekopyhien pappien esiintulo modernissa läpimurrossa Pohjoismaissa. Toinen löytö on, että pappien avioliittojen ulkopuoliset suhteet ollaan taipuvaisia näkemään vakavampana syntinä myöhemmissä historiallisissa romaaneissa kuin samanaikaisissa 1800-luvun romaaneissa.

A new species of Bulbophyllum Thouars (Orchidaceae) from Minas Gerais, Brazil

During the taxonomic revision of the Neotropical Bulbophyllum (Orchidaceae) species, a new species was discovered from Bom Sucesso, Minas Gerais State, described and illustrated here as B. hatschbachianum E. C. Smidt & Borba. This species belongs to the Neotropical section Xiphizusa (Rchb. f.) Cogn. and posses a lip epichile completely different from the related species. It is closely to B. plumosum (Barb. Rodr.) Cogn. due to its vegetative morphology, but has different flower size, color and lip epichile. In B. plumosum the epichile is thin, longer and wider than the hipochile. In B. hatschbachianum the epichile is fleshy, shortest than the hipochile, thin, and sharply narrower than the hipochile. The flowers of this new species is similar to the Mexican B. solteroi R. González, but the general morphology of the lip, trichome size and the geographical distribution clearly distinguishes apart the two species.

A subtribo Cranichidinae Lindl. (Orchidaceae) no Estado do Paraná, Brasil

O objetivo deste estudo foi descrever as espécies da subtribo Cranichidinae ocorrentes no Paraná, devido a pouca informação disponível sobre sua flora. Oito espécies de Cranichidinae coletadas em 38 localidades foram encontradas a partir de análises de espécimes de herbários. Cranichidinae são ervas terrestres, com folhas sésseis a pecioladas, inflorescência racemosa e flores não ressupinadas, normalmente verdes ou brancas. Baskervilla Lindl., representada apenas por B. paranaensis (Kraenzl.) Schltr., possui labelo saciforme projetado para trás em bolsa arredondada e pétalas unguiculadas. Cranichis Sw. possui labelo cocleado, branco com manchas verdes, e o gênero é representado por C. muscosa Sw. e C. candida (Barb.Rodr.) Cogn.. Prescottia é o gênero mais diverso, com cinco espécies, P. densiflora (Brongn.) Lindl., P. lancifolia Lindl., P. oligantha (Sw.) Lindl., P. montana Barb. Rodr. e P. stachyodes (Sw.) Lindl., e pode ser reconhecido por possuir labelo calceolado com margens involutas. Cranichidinae ocorrem principalmente em Estepe Ombrófila e Floresta Ombrófila Densa. Baskervilla paranaensis, C. muscosa, P. lancifolia e P. montana são consideradas espécies ameaçadas no Paraná. Cranichis candida, Prescottia epiphyta Barb. Rodr., P. microrhiza Barb. Rodr., P. pubescens Barb. Rodr. e P. nivalis Barb. Rodr. tiveram seus lectótipos determinados. Prescottia epiphyta é considerada como sinônimo novo de P. lancifolia e P. microrhiza e P. nivalis sinônimos de P. oligantha.

Charta öfver mellersta delen af Östersjön

Karttalehdellä: Landskänningar

Metabolic fate of glutamine in lymphocytes, macrophages and neutrophils

Eric Newsholme's laboratory was the first to show glutamine utilization by lymphocytes and macrophages. Recently, we have found that neutrophils also utilize glutamine. This amino acid has been shown to play a role in lymphocyte proliferation, cytokine production by lymphocytes and macrophages and phagocytosis and superoxide production by macrophages and neutrophils. Knowledge of the metabolic fate of glutamine in these cells is important for the understanding of the role and function of this amino acid in the maintenance of the proliferative, phagocytic and secretory capacities of these cells. Glutamine and glucose are poorly oxidized by these cells and might produce important precursors for DNA, RNA, protein and lipid synthesis. The high rate of glutamine utilization and its importance in such cells have raised the question as to the source of this glutamine, which, according to current evidence, appears to be muscle.

Charta öfver Södermanland

Nimeke- ja tekijätiedot nimiönkehyksissä

Onko masennusta edes olemassa?

Kirjallisuusarvostelu

Een eenfalligh Kennedoom af nödtorftelighe articklar vthdraghne aff then Helga schrifft / Laurentius Olai Gestricius. (Coll. 762, Aholansaari Foundation's deposition)

Quire structure: 9xIV⁷² + (IV–1)⁷⁹. Text in one column, on (mostly) 26–33 lines, not ruled. Catchwords frequently used at the foot of each page to indicate the next word when a sentence continues on the next page. Not foliated. Gothic Cursive in one saec. XVI² hand. The first initial of the book has been touched with what looks like red pencil. This may be a later addition, as also the green tint to the outer edges of the block. Titles and rubrics distinguished, if at all, through layout only. A note fol. [47]v (see also the main text on fol. [31]v) indicates that the text was copied in 1580. The Anti-Papist poem mentions the Jesuit Antonio Possevino, active in Sweden in 1577–1580 (Kiiskinen ed. 2010, 25, 27). The texts appear to be copies of printed works, with the possible exception of the Anti-Papist poem. The publication of Eric Falck’s Een Tröstbook is known, but apparently no printed copies survive; Laurentius Olai Gestricius’ catechism is otherwise unknown. He was a teacher in Gävle from 1557 or 1558, then curate of Västerås from 1561 and of Stockholm in 1562, where he died in 1565 (Kiiskinen ed. 2010, 15, 349; Collijn ed. 1927–1938, vol. 2, 324).

De ekpyrṓsei Stoicorum

Osa nimekkeestä ladottu kreikkalaisin kirjaimin.

De unitate Dei

Invokaatio: I.N.J.C.

De ratione Deum non ignorante 1

Invokaatio: B.C.D.