Museers arbete med strategisk kommunikation och digitala medier : En kvalitativ studie av tre museimyndigheter i Stockholm

Museisektorn står idag inför utmaningar som kräver att museerna anpassar sina kommunikativa strategier för att hålla sig aktuella och kunna tävla om publikens uppmärksamhet. Då museerna har mycket att vinna på att arbeta med strategisk kommunikation och tidigare studier visat att museer i andra länder har dåligt utvecklade kommunikativa strategier, ämnar denna uppsats undersöka på vilket sätt museer i Stockholm Stad arbetar med strategisk kommunikation för att nå de mål de har satt upp i sina visioner samt vilken roll de nya digitala och sociala medierna spelar i detta arbete. De digitala och sociala medierna öppnar nämligen idag upp för nya sätt att bedriva strategisk kommunikation i och med att de möjliggör en två-vägs kommunikation som inte tidigare varit möjlig.  I sökandet efter svar har tre kvalitativa intervjuer genomförts med kommunikationspersonal på museer i Stockholms Stad.  Genom att koppla resultatet från dessa intervjuer till teori och tidigare studier har slutsatsen dragits att museerna arbetar tydligt med strategisk kommunikation i vissa aspekter av kommunikationen samtidigt andra delar av kommunikationen utmärks av ett tydligt marknadsföringstänk. Arbetet med de digitala och sociala medierna präglas av visionerna och således ett strategiskt tänk, dock utnyttjas inte potentialen till relationsfrämjande dialog vilket gör att dessa medier bara blir ännu en kanal för museerna att nå ut till publiken.

The experiences and perceptions of fathers attending the birth and immediate care of their baby

Fathers in the United Kingdom (UK) usually attend the birth and immediate care of their baby. They also have an increasing presence during complicated and preterm childbirth, newborn resuscitation and early neonatal unit(NNU) care. However, there is limited evidence about the effect of these experiences on them. The aim of this study was to gain an understanding of the experiences of fathers encountering these situations. The study consisted of three phases and was undertaken in one National Health Service trust in the UK. Qualitative semi-structured interviews using a phenomenological approach were undertaken with 20 first-time fathers present at the delivery, resuscitation and/or admission of their baby to the NNU. Direct observations were made of 22 normal and complicated deliveries and initial newborn care and qualitative semi-structured interviews using the critical incident approach were undertaken with 37 health care professionals (HCPs). The study generated qualitative and quantitative data that were analysed accordingly. The findings show that most fathers were involved for at least some of the time and often spontaneously initiated their involvement. Their most important need was for information. They were usually more concerned about their partner, irrespective of the baby?s need for resuscitation and NNU care. To facilitate their involvement, fathers needed guidance and support from HCPs, particularly delivery suite midwives. Most HCPs recognised the needs of fathers and ways in which they could be helped to connect with their experience. However, these needs were not always met, usually because of inadequate staffing levels, a lack of resources or a mother-centred philosophy of care. The findings suggest the service often determines the extent to which fathers are involved. It is anticipated that these findings will inform HCP education and training and the development of both policy and health education thereby enhancing the quality of care provision for fathers.

No second chance: junior neonatal nurses' experiences of caring for babies at the end-of-life and their families

Death of an infant is acutely stressful for parents and professionals. Little is known about junior nurses' experiences providing end-of-life care in Neonatal units (NNU). This study aimed to better understand junior nurses' experiences providing end-of-life care in NNU. Neonatal nurses (n = 12) with less than 3 years experience participated in a focus group. Nominal Group Technique (NGT) was used to build consensus around the challenges faced, alongside suggested developments in improving future care provision. Primary analysis involved successive rounds of ranking and decision-making whilst secondary analysis involved thematic analysis. All issues, whether environmental, professional or social appeared driven by an awareness on the part of nurses, that there was no ‘second chance’ which created a huge pressure to ‘get if right’ for the infants and families. Regarding future care 2 areas of improvement identified were ‘Education and Training’ and Support. This paper unpacks these findings making recommendations for practice.

Implementing change in practice: Part 2- the change process

Pain management in premature and sick babies has long been recognisedas a vital component of neonatal care; however practices pertaining to painassessment and administration of analgesia remain variable in Neonatal Units(NNU). Sucrose has been identified as an effective agent in reducing pain during minorpainful procedures in premature babies but the uptake has been modest.This article (part 2) follows on from an earlier article on evidence to support theimplementation of sucrose administration as a measure for pain relief for minorprocedures (part 1) and will centre on practice-based change in the NNU and reflecton the strategies used as well as the effectiveness of the proposed change. A theoreticalchange model will be used as a framework to help unpack the influencesinherent within the change process.

Konceptet mobilitet som tjänst : Viktiga kompetenser och möjliga utmaningar vid vidareutvecklingen av MaaS i Sverige.

Transport and travel is necessary for our society to function. Today, the privately owned car stands for more than half of all personal trips in Sweden. In the last couple of years researchers have highlighted the idea that personal transport is facing a paradigm shift, which means a reduction in the use and dependent of the privately owned car and an increased focus on individuals buying their Mobility as a Service (MaaS). MaaS is described as an integrated mix of different mobility services which are arranged in the form of customized mobility packages to the customer. These mobility packages can be compared to a mobile phone subscription, which includes various mobility services, such as train, bus, subway, taxi, carpool, etc. in various amounts depending on the individual's changing needs. The individual can take care of their own travel planning, booking and payment via an app in their smartphone. What distinguish MaaS from other mobility services is that the customer can travel from door-to-door instead of a predefine station to another. There have been various Maas projects around the world in order to increase understanding of the concept of MaaS, there is still a lot of unanswered questions and researchers would like to see more studies in the field, in order to find factors that are important and vital to the concept MaaS. The aim of the thesis is to: Discuss some competences that may be significant for the further development of the concept Maas in Sweden and discuss potential challenges that may arise at further development of the concept MaaS in Sweden. This study is based on previous research and experiences and thoughts on the concept MaaS from various stakeholders with knowledge and experience of the concept. This study has an abductive approach. Primary data were obtained through qualitative semistructured interviews with eight people who have knowledge and experience of the Maas. The main conclusions in this study is that the competences that are most important in the development of MaaS is collaborative skills and competences required to create an attractive mobility package based on customer needs. One challenge identified in this study is the challenge of creating individualized mobility package in which different types of mobility services are integrated. Another challenge can arise when public and private organizations collaborate and when new organizations enter the transport network and try to cooperate with the established organizations

Renar och vindkraft II : Vindkraft i drift och effekter på renar och renskötsel

Utbyggnaden av vindkraft inom renskötselområdet har ökat markant det senaste decenniet, trots att kunskapen om påverkan av vindkraftsetableringar ännu inte är fullt utredd och dokumenterad. I den här rapporten beskriver vi framförallt hur vindkraftparker i driftsfas påverkar renarna och renskötseln i tre olika områden. I Malå sameby har vi studerat kalvningsområdet kring Storliden och Jokkmokkslidens vindkraftparker. I Vilhelmina Norra sameby har vi studerat vinterbetesområdet kring Stor-Rotlidens vindkraftpark, samt Lögdeålandets betesområde med Gabrielsbergets vindkraftpark som används av Byrkije reinbetesdistrikt från Norge. För att få en helhetsbild av hur renarna använder sitt betesområde är det viktigt att studera renarnas betes- och förflyttningsmönster långsiktigt och över hela deras betesområde och inte bara inom det lokala området nära parken. Det är också viktigt att ta hänsyn till att renarnas betesutnyttjande skiftar från år till år och mellan olika årstider beroende på väderlek och andra yttre förutsättningar. Vi vill också understryka vikten av att kombinera den traditionella kunskapen från renskötarna med vedertagna vetenskapliga analysmetoder för att besvara de frågor som är viktiga för att kunna bedriva en hållbar renskötsel. Vi har undersökt renarnas användning av områdena genom att utföra spillningsinventeringar under åren 2009-2015 (endast i Malå sameby), och genom att följa renar utrustade med GPS-halsband under åren 2005-2015. Datat är insamlat före och under byggfas och under driftsfas (för Gabrielsberget finns GPS-data endast för driftsfasen). Vi har analyserat data genom att utveckla statistiska modeller för val av betesområde för varje område där vi har beräknat hur renarna förhåller sig till vindkraftparksområdet före, under och efter byggnation, och på Gabrielsberget när parken varit avstängd under 40 dagar och under drift vid olika renskötselsituationer. Genom intervjuer, möten och samtal, samt information från Gabrielsbergets vindkraftparks kontrollprogram, har vi tagit del av renskötarnas erfarenheter av hur renarnas beteende, och därmed även renskötseln, påverkats av vindkraftsutbyggnaden i respektive område. Våra resultat visar att renarna både på kalvnings- och på vinterbetesområden påverkas negativt av vindkraftsetableringarna (Tabell a). Renarna undviker att beta i områden där de kan se och/eller höra vindkraftsverken och föredrar att vistas i områden där vindkraftverken är skymda. I kalvningsområdet i Malå ökade användningen av skymda områden med 60 % under driftsfas. I vinterbetesområdet på Gabrielsberget, när renarna utfodrades i parken och kantbevakades intensivt för att stanna i parkområdet under driftsfas, ökade användningen av skymda områden med 13 % jämfört med när de inte var utfodrade och fick ströva mer fritt. Resultaten visar också att renarna minskar sin användning av området nära vindkraftparkerna. I kalvningslandet i Malå minskar renarna sin användning av områden inom 5 km från parkerna med 16-20 %. Vintertid vid Gabrielsbergets vindkraftpark undvek renarna parken med 3 km. Våra resultat visar även att renarnas betesro minskar inom en radie på 4 km från vindkraftparkerna under kalvningsperioden och tiden därefter i jämförelse med perioden före byggfas. Exakta avstånd som renarna påverkas beror på förutsättningarna i respektive område, exempelvis hur topografin ser ut eller om området är begränsat av stängsel eller annan infrastruktur. Förändringarna i habitatutnyttjande i våra studieområden blev tydligare när parkerna var centralt belägna i renarnas betesområde, som i kalvningsområdet i Malå eller i vinterbeteslandet på Gabrielsberget, medan det inte var lika tydliga effekter kring Stor-Rotlidens park, som ligger i utkanten av ett huvudbetesområde. Oftast är snöförhållandena bättre ur betessynpunkt högre upp i terrängen än nere i dalgångarna, på grund av stabilare temperatur, vind som blåser bort snötäcket och mer variation i topografin. Därför kan etablering av vindkraftparker i höglänta områden försämra möjligheten att använda sådana viktiga reservbetesområden under vintrar med i övrigt dåliga snöförhållanden, vilka blir allt vanligare i och med klimatförändringarna. Våra resultat tyder inte direkt på att renarna påverkats negativt under dåliga betesvintrar men fler år av studier behövs för att ytterligare klargöra hur vindkraft påverkar renarna under dessa vintrar. Våra studier har visat att etablering av vindkraft har konsekvenser för renskötseln under både barmarkssäsongen och under vintern, men effekterna förmodas få störst inverkan inom vinterbetesområdet där det är svårt att hitta alternativa betesområden för renarna. Under sommaren är betestillgången oftast mindre begränsad och renarna kan lättare hitta alternativa områden. En direkt konsekvens av Gabrielsbergets vindkraftpark som är placerad mitt i ett vinterbetesområde har blivit att renarna behöver tillskottsutfodras och bevakas intensivare för att de inte ska gå ut ur området. När den naturliga vandringen mellan olika betesområden störs för att renarna undviker att vistas i ett område kan det leda till att den totala tillgången till naturligt bete minskar och att man permanent måste tillskottsutfodra, alternativt minska antalet renar. Annan infrastruktur som vägar och kraftledningar påverkar också renarna. Vid Storliden och Jokkmokksliden och vid Stor-Rotliden där data samlats in innan vindkraftparken uppfördes visar våra resultat att renarna undviker de omkringliggande landsvägarna redan innan parkerna etablerades. Vid Stor-Rotliden ökar dock renarna användningen av områden nära vägarna efter att parken är byggd. På Gabrielsberget, där vi endast har data under drifttiden, är renarna närmare vägarna (även stora vägar som E4) när renskötarna minskar på kantbevakningen för att inte hålla renarna nära parken. Detta ökar naturligtvis risken för trafikolyckor och innebär att renskötarna måste bevaka dessa områden intensivare. Sist i rapporten presenterar vi förslag till åtgärder som kan användas för att underlätta arbetet för renskötseln om det är så att en vindkraftpark redan är byggd. Några exempel på åtgärder som är direkt kopplat till parken är att stänga av vägarna in i vindkraftparken för att förhindra nöjeskörning med skoter och bil under den tiden renarna vistas i området samt tät dialog mellan vindkraftsbolag och sameby angående vinterväghållningen av vägarna till och inom vindkraftparken. Andra mer regionala åtgärder för att förbättra förutsättningarna för renskötselarbetet på andra platser för samebyn, kan vara att sätta stängsel längst större vägar och järnvägar (t.ex. E4:an eller stambanan) i kombination med strategiskt utplacerade ekodukter. Detta för att underlätta och återställa möjligheterna till renarnas fria strövning och renskötarnas flytt av renar mellan olika betesområden.   

G181(P) Evaluation of a new e-health intervention in neonatal care : perspectives of parents and health professionals.

Aim This paper will report findings from the first phase of an evaluation of a new e-health intervention designed to allow mothers to ‘see’ their baby in neonatal care (NNU) when they are not able to be with them. The intervention, MyLittleOne, involves a web-camera being placed over the incubator in NNU, which transmits a real-time video wirelessly to a coupled tablet device at the mother’s bedside. Guided by the MRC Framework for the Development and Evaluation of Healthcare Interventions (MRC, 2008), the aim was to explore parent and professional views of the technology and make recommendations for its future development, use and evaluation. Methods A qualitative approach was adopted, guided by a critical realist perspective (McEvoy and Richards, 2003). The study took place in a Level 3 NNU in Scotland. Participants were recruited purposively and included parents (n = 33) and a range of health professionals working in neonatal and postnatal care (n = 21). The data were collected during semi-structured individual, paired and small group interviews and were analysed thematically using NVivo v10. Results The majority of parents and professionals spoke positively about MyLittleOne. Perceptions were that: use of the technology assisted bonding and responsiveness; it promoted the recovery process following birth; and, for mothers who wished to breast-feed, being able to see their baby on the tablet device encouraged the ‘let-down’ reflex. An additional benefit was that siblings and others who may not be able to visit the NNU were able to see the baby. In contrast, for a small number of mothers, viewing their baby remotely appeared to increase their levels of anxiety. Switching off the camera during a medical procedure and back on after the procedure was completed was found to be problematic, at times and in different ways, for both parents and professionals. Conclusions Findings from this preliminary evaluation will guide future developments of the technology, including its use in family homes following the mother’s discharge. The findings will also inform the design of a feasibility study and subsequent RCT to assess the impact of MyLittleOne on a range of psychological indicators of postnatal adjustment.

Erfarenheter från lärandeseminarier : Barn som anhöriga: Reflektioner från följeforskning

Under 2015 genomfördes nationella lärandeseminarier för att stärka implementeringen av den lag som ger barn rätt till information, råd och stöd när en förälder plötsligt avlider, är svårt sjuk eller skadad (HSL 2g §). Satsningen var ett förbättringsarbete som omfattade sex landsting som med hjälp av en projektledning träffades vid fyra tillfällen från januari till september. Två av träffarna skedde i Stockholm och två var digitala. Under våren 2015 knöts följeforskning till arbetet med frågeställningar om vilka resultat förbättringsarbetet gav och hur deltagarna upplevde arbetssättet. Syftet var att lyfta fram vad satsningen gav samt att lära inför framtida satsningar – är lärandeseminarier ett användbart arbetssätt för nationella implementeringssatsningar? Rapporten visar att lärandeseminarier tycks vara en användbar form. Teamen kan redovisa att de uppnått många av de mål som de föresatte sig under projekttiden. Det handlade om kartläggning av kunskapsläge och strukturer, kompetensutveckling samt utveckling av rutiner och material. Teamen uppskattade också att få delta i ett nationellt sammanhang som gav inspiration. Samtidigt framkom det önskemål om fortsatt och ännu mer handfast stöd i fortsatt implementering i klinisk verksamhet.

Lästräning och läsmotivation : Hur kan intensivlästräning påverka elevers läsutveckling och läsmotivation?

Föreliggande studie har syftat till att undersöka möjliga effekter som intensivlästräning kan ge fem elever som ännu inte knäckt läskoden. Dessa elever har fått delta i ett läsprojekt som inneburit intensivlästräning 30 minuter om dagen i fyra veckor. Undervisningen har baserats på en kombination av ordförståelse, fonologisk lästräning och förståelseinriktade metoder. Stort fokus har även legat på att motivera och höja elevernas självförtroende. En kontrollgrupp har använts och skillnader i kunskapsutveckling och läsmotivation har kunnat påvisas mellan de båda grupperna efter studiens avslut. Resultatet av studien visar att elevernas kunskapsnivå, som väntat, har ökat under de fyra veckorna de deltagit i projektet. Det visar samtidigt att deras inställning gentemot läsning som aktivitet har förändrats. Efter avslutat projekt har samtliga en mer positiv attityd mot läsning jämfört med tidigare. Studien bidrar till en ökad förståelse av det nära sambandet mellan kunskap och motivation. Det blir tydligt hur viktigt det är att som lärare ha kunskap om detta samband för att på bästa sätt skapa en balans mellan undervisning som utmanar och undervisning som bekräftar. Med en ökad läsförmåga kommer ofta en ökad läsmotivation och de båda kompletterar varandra.

Anhöriga äldre angår alla!

Anhörigomsorg är del av en komplex väv med olika nivåer, individuella, familjemässiga och övergripande samhälleliga, där åtminstone de senare har begränsade resurser. Denna rapport presenterar och diskuterar kunskapsläget inom svensk och internationell forskning om anhöriga till äldre. Vi sätter den svenska anhörigomsorgen i ett större sammanhang genom resonemang om demografiska förutsättningar, historiska tillbakablickar och internationella utblickar. Nutid belyses med aktuella undersökningar och vi tror att framtiden kan klaras tack vare den allt större överlappning vi redan ser mellan många olika former av hjälp, service, omsorg och vård. Vi ställer frågan om dessa mönster kanske förbises i de ofta dystra, rent demografisk-ekonomiska framskrivningarna. Rapporten redovisar många svenska undersökningar av anhörigomsorg, både i befolkningen i stort och bland äldre. Det förefaller klart att det skett en faktisk ökning av anhörigomsorgens omfattning från 1990-talet och början av 2000- talet, något som flera studier visar. Resultat från en europeisk undersökning med gemensamma frågor och svarsalternativ tyder på att anhörigomsorg är vanligare i Nordeuropa än i Sydeuropa vilket nog strider mot gängse föreställningar. Kanske är det i Norden vanligare att vara hjälpgivare men inte med lika omfattande engagemang eller lika länge och man bor sällan tillsammans. Då fördelas nog omsorgen på fler händer. I Sverige angav mindre än 1 procent att de gav omsorg på heltid, i Spanien 5 procent. Sammantaget har, i Sverige liksom i övriga Europa, mer än 4 av 10 i befolkningen en aktuell eller tidigare personlig erfarenhet av att ge omsorg, och på befolkningsnivå är anhörigomsorgen klart större än den offentliga. De flesta svenska studier visar att det är ungefär lika vanligt bland kvinnor och män att vara givare av anhörigomsorg. Kvinnor ger dock oftare personlig omvårdnad och de ger fler timmar omsorg än männen. De flesta omsorgsgivare ger ganska få hjälptimmar, men timinsatserna ökar med stigande ålder och är högst bland de äldsta. I genomsnitt ger omkring 30 procent av omsorgsgivarna daglig hjälp, men den andelen stiger till nästan 40 procent för anhörigvårdare i 65–80 årsåldern och till 80 procent för dem som är ännu äldre. Äldre utgör således 30 procent av alla som ger omsorg, oftast till andra äldre, men utför ungefär 4 av 10 omsorgstimmar. Äldre personer är inte bara mottagare av omsorg utan minst lika ofta också givare. De flesta givare av anhörigomsorg ger ”lättare” former av insatser (skjutsning, passning, tillsyn etc.), insatser som många gånger säkerligen är viktiga och kan vara avgörande för mottagaren. Det är viktigt att se det stora spektret av anhörigomsorg och att det också finns grupper av anhöriga (ofta äldre personer) som gör omfattande insatser som kan påverka såväl egen hälsa som arbetsliv. Vid små hjälpbehov – fallet för de flesta – får man lite hjälp främst av anhöriga, vid större behov mer hjälp och då av både anhöriga och av kommunen. Delat ansvar är vanligt och även vad omsorgsgivare och mottagare önskar. Få önskar bära ansvaret ensamma och få önskar att ansvaret helt ligger på det offentliga. Historiskt utgör barn och andra anhöriga en viss trygghet på ålderdomen, något som inte tillhör det förflutna, utan snarare kommer att få större betydelse framöver. Anledningen är demografisk: allt fler har nära anhöriga i form av en egen familj. Familjens relativa betydelse har ökat, inte minskat som man ibland föreställer sig. Detta accentueras av att den offentliga omsorgen visserligen är väl utbyggd i Sverige, men tycks ha nått gränsen för vad den kan uträtta, praktiskt och finansiellt. Anhörigomsorgen har även socialpolitiska aspekter. Den som är eller varit anhörigvårdare vill helst inte själv vara mottagare av omfattande anhörigvård, utan hellre få huvuddelen av omsorgen från det offentliga. Man kan nog förutse ännu strängare ransonering av offentliga tjänster i framtiden, där anhöriga och marknadsbaserade tjänster är alternativen, möjligen tillsammans med växande insatser från ideella organisationer.