773 resultados para Barn
Resumo:
I olika sammanhang och i olika omfattning separeras mor och barn idag inom den perinatala vården. Då barnet behöver vård på neonatalavdelning leder det ofta till upprepad och långvarig separation mellan föräldrarna och barnet. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva föräldrars upplevelse av separation från sitt nyfödda barn efter förlossningen. Metod- studien är en systematisk litteraturstudie där 15 vetenskapliga artiklar ingår. Resultat- situationer som leder till separation mellan mamma och barn kan utgöra ett unikt tillfälle för pappan till nära kontakt och tidig anknytning mellan honom och barnet. Behovet att vara nära sitt barn är starkt och finns hos båda föräldrarna och separation leder till många negativa känslor och ökad stress hos föräldrarna samt utgör ett hinder för den tidiga anknytningen till barnet. Skillnader i behovet att vara nära barnet i den tidiga nyföddhetsperioden kan ses mellan mammor och pappor och mellan föräldrar till prematura barn och fullgångna. Nära hudkontakt och samvård mellan föräldrar och barn har visat sig ha många positiva effekter. Slutsatser- separation mellan föräldrar och barn har många negativa konsekvenser, såväl fysiska, psykiska som sociala. Kontinuerlig närhet efter förlossningen mellan mamman och det nyfödda barnet är viktigt och närhet mellan pappan och det nyfödda barnet är att föredra vid de tillfällen mor och barn måste separeras. Neonatal samvård skapar förutsättningar för en god anknytning mellan föräldrar och barn och ger möjlighet att påbörja föräldraskapet under optimala förutsättningar.
Resumo:
Denna studie syftar till att undersöka upplevelsen av att vara anhörig när ett barn drabbas av cancer och hur omvårdnadspersonal kan hjälpa barnets anhöriga att hantera sin situation. Arbetet utfördes som en systematisk litteraturstudie som grundades på 15 vetenskapliga artiklar framtagna från Högskolan Dalarnas databas ELIN och Pub Med. Resultatet av litteraturstudien visade att det är en stor känslomässig påfrestning för de närmast anhöriga när ett barn drabbats av cancer. Det var vanligt att de anhöriga beskrev känslor som oro, rädsla, ångest och förtvivlan. Syskon kunde även känna sig åsidosatta, samtidigt som de kom närmare sitt sjuka syskon. Många vardagsrutiner var tvungna att förändras när barnet vårdades på sjukhus längre perioder och en förälder behövde finnas till hands för barnet. Ekonomin påverkades hos många familjer, dels till följd av att de fick merkostnader dels att inkomsten försämrades då minst en förälder gick ner i arbetstid eller avslutade sitt arbete. Informationen från omvårdnadspersonalen upplevdes som avgörande för hur de anhöriga klarade att hantera sin situation.
Resumo:
De flesta prematura barn behöver sondmatas de första veckorna eller månaderna på grund av deras omogna sugbeteende. Hur man på bästa sätt stödjer barnet i övergången från sondmatning till amning är inte klart samt att vården kring övergången från sondmatning till amning är reglerad med icke evidensbaserade riktlinjer och vårdrutiner. Syftet med studien var att utvärdera effekter av och följsamhet till en ny vårdrutin, ’viktfri amning’, vid en neonatalavdelning i Sverige. Vidare avsågs att beskriva mammors upplevelse av amning på neonatalavdelningen då vårdrutinen ’viktfri amning’ användes. Tre designer och metoder användes: 1) en komparativ journalgranskning av barn som vårdas på neonatalavdelning före och efter implementeringen av ’viktfri amning’. De två studerade grupperna var a) grupp 1 amningsvägningsgrupp (n=196) och b) grupp 2 ’viktfri amning’ (n=169). 2) en deskriptiv tvärsnittstudie och 3) en kvalitativ innehållsanalys av personal (n=60) och mammor (n=80), både mammor och personal erhöll ett frågeformulär som undersökte deras syn på, erfarenheter och följsamhet till den nya vårdrutinen ’viktfri amning’. Resultatet av journalgranskningen visade att det inte fanns några statistiskt signifikanta skillnader avseende sondtidens längd, vårdtidens längd, postmenstruell ålder vid utskrivning, viktökning, utskrivningsvikt och uppfödningssätt mellan grupp 1 och grupp 2. Däremot var andelen delvis ammade barn större i grupp 2. Vidare visar resultatet att vårdrutinen ’viktfri amning’ inte tillämpades så som det beskrevs i riktlinjerna då barn amningsvägdes vid enstaka tillfällen. Bland personalen anser 56 % att mammorna som initierar amningsvägningen och bland mammorna angav 31 % att de initierade amningsvägningen. Av fynden från mammornas och personalens synpunkter visar att de flesta ammar för att det är det bästa för barnet, men att det finns områden kring vården runt amning som kan förbättras. Personalen bör vara försiktig med att ge nya råd till mammorna och se till att amningsstunden blir ostörd och kravlös. Urpumpning av bröstmjölken upplevdes stressig, besvärlig och onaturlig av många mammor, där kan det vara lämpligt att se över miljön och rutiner, för att minska stressen. Denna studie visar att det inte har blivit några stora negativa effekter på barnen av den nya vårdrutinen bortsett från den ökade risken att amma delvis. Följsamheten till riktlinjerna vare sig det är amningsvägning eller ’viktfri amning’ är tveksam och några klara evidens kunde inte hittas. Att designa randomiserade kontrollerade studier på effekten av vårdrutiner relaterade till amning är viktigt. Sådan kunskap och förbättringar ger förhoppningsvis fler mammorna möjlighet att amma exklusivt.
Resumo:
Syftet med studien var att granska hur smärta och smärtbehandling hos barn under 12 år med lårbensbrott dokumenterades enligt Socialstyrelsens föreskrifter i omvårdnadsjournalen på akutmottagningen på Mora lasarett. En retrospektiv journalstudie genomfördes på journaler tillhörande de barn med lårbensbrott som vårdats på akutmottagningen under en femårsperiod. Studien omfattade totalt 38 journaler. För att granska dokumentationens kvantitet och kvalitet användes en modifierad granskningsmall och granskningsnyckel CAT-CH-ING. Utifrån dessa kunde dokumentationen poängsättas och frekvensen av dokumentationen rörande smärta och smärtbehandling beräknas. Resultatet visade att omvårdnadsdokumentationen var bristfällig både vad gällde kvantitet och kvalitet. 13 av 38 journaler saknade helt anteckningar rörande smärta eller smärtbehandling. 16 journaler innehöll dokumentation av anamnes och eller status rörande smärta. Smärtbehandling fanns dokumenterad i 22 journaler, men bara en journal innehöll utvärdering av smärtbehandling. Slutsatsen var att 13 journaler av 38 helt saknade dokumentation rörande smärta eller smärtbehandling, trots att barnen hade en komplicerad fraktur. Övriga 25 journaler utom en hade bristfällig dokumentation enligt Socialstyrelsens föreskrifter.
Resumo:
Syftet med det här arbetet har varit att undersöka hur barn i åldrarna tre-sex år skapar, upp-rätthåller och avbryter gemenskaper med varandra i den fria leken på förskolan. Jag har också tittat på det hela ur ett genusperspektiv och har tittat på om pojkar och flickor agerar på olika sätt när det gäller tillträden samt exkluderingar i den fria leken. Som metod har jag använt mig av observationer, jag antecknade och gjorde röstinspelningar för att fånga så mycket som möjligt av det barnen sade och gjorde. Jag genomförde 27 obser-vationer både inomhus och utomhus.Resultatet visade att pojkar och flickor använder sig av många olika strategier för att få tillträ-de till pågående lek och för att utesluta varandra under pågående lek.De vanligaste tillträdesstrategierna som barnen under mina observationer använde sig av var: att fråga om man fick delta i leken, att avbryta eller använda sig av en störande entré för att få tillträde till leken, att leka bredvid några andra som leker och själv leka liknande lek som dem samt att referera till någon vuxens auktoritet. När det kommer till uteslutningsstrategier så var de vanligaste: att etablera en kärngrupp, att ha en roll i leken men ändå bli utestängd, uteslutningar av kamrater inom pågående lek, att skydda interaktionsutrymmet och uteslutning på grund av ålder.Användandet av tillträdes- och uteslutningsstrategier ur genushänseende visade att flickorna oftast frågade om de fick vara med i en pågående lek eller refererade till frasen alla får vara med. Pojkarna använde sig mest av avbrytande och störande entré och till viss del, men inte i lika stor utsträckning som flickorna, av frasen alla får vara med.
Resumo:
Syftet med denna studie var att kartlägga faktorer som påverkade vårdmötet mellan sjuksköterskan och barn med övervikt. Studien genomfördes som en litteraturstudie. Artiklar söktes i databaserna Cinahl och PubMed samt sökmotorn ELIN. Efter kvalitetsgranskning valdes 10 vetenskapliga artiklar ut till analys. I resultatet framkom det olika teman såsom sjuksköterskans förhållningssätt, kommunikation, utbildning och arbetsmiljö som alla hade påverkan på vårdmötet. Sjuksköterskors brist på motivation och empati i vårdmötet gjorde att barnens möjligheter till delaktighet och självbestämmande påverkades negativt. Sjuksköterskor hade en känsla av att det var svårt att bemöta överviktiga barn på ett professionellt sätt bland annat på grund av bristfällig utbildning. Stress och tidsbrist var ytterligare två faktorer som försvårade ett professionellt vårdmöte. Kommunikationen var en viktig faktor som påverkade vårdmötet enligt barnen. Barnen ansåg att sjuksköterskan skulle arbeta lugnt med respekt för integritet samt beakta sekretessen allt för att barnet inte skulle bli generad i vårdmötet. Slutsatsen av denna studie är att det finns ett stort antal faktorer som tillsammans påverkar vårdmötet. En viktig faktor som påverkar till ett professionellt vårdmöte är framförallt vidareutbildning för sjuksköterskor om övervikt hos barn enligt uppsatsförfattarna.
Resumo:
Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskors tankar och upplevelser kring situationer där barn misstänks fara illa och en anmälan till de sociala myndigheterna övervägs. Studien genomfördes genom personliga intervjuer av sex strategiskt utvalda distriktssköterskor, verksamma vid barnavårdscentraler (BVC) i Dalarnas och Värmlands län och som hade erfarenhet av att träffa familjer med olika sociala problem. Intervjuerna inleddes med frågan; ”Berätta om ett möte med föräldrar där Du anar att barnet far illa.” En intervjuguide med tre frågeområden användes därefter för att säkerställa att syftet täcktes in. Efter genomförandet analyserades intervjuerna utifrån fenomenologisk metod, så kallad meningskoncentrering.Resultatet visade att samarbetet med socialtjänsten präglades av stora brister. Socialtjänstens sekretess hindrade viktig information från att nå distriktssköterskan, socialsekreterarnas kompetens var bristfällig och anmälningar togs inte på allvar. Omständigheter som upplevdes utgöra en omedelbar risk för barnet anmälde distriktssköterskan omgående, medan hon i andra fall avvaktade med en anmälan eller ansökte om stöd. Genom att barnet och dess familj gjorde täta besök vid BVC, att det var kontinuitet i personalgruppen och att distriktssköterskan litade på sin intuition, kunde hon lättare finna de barn som hade det svårt.Genom att samverka med professioner med skilda kompetenser var det möjligt att förbättra barns situation.
Raserat moderskap - ett outhärdligt avsked : Mammors upplevelser av avskedet från sitt dödfödda barn
Resumo:
Barnmorskan har en central roll när barnet är dödfött. Bemötande och stöd har betydelse för sorgeprocessen. Studien beskriver mammors upplevelse av avskedet från sitt dödfödda barn vid hemgången från sjukhuset.Förfrågan fanns på Spädbarnsfondens hemsida och medverkan i studien initierades av mödrarna själva. Elva län inom Sverige är representerade. Tjugosex kvinnor som fått ett dödfött barn intervjuades. Semistrukturerade frågor användes för en djupintervju som analyserades med kvalitativ innehållsanalys.Studien påvisar mammornas förlust av det förväntade moderskapet. De upplevde samhörighet och närhet till barnet med en outhärdlig tomhetskänsla i grunden som återkom under hela avskedsprocessen. Övergripande tema ”Moderskapet raseras” framträder i analysen, där tre kategorier identifieras; 1. Att känna samhörighet med sitt dödfödda barn. 2. Att hantera avskedet. 3. Vägen tillbaka till livet. Mammorna utnyttjade tiden tillsammans med sitt döda barn. De fick vara delaktiga och avgjorde själva när det var dags att ta avsked. De behövde stöd och hjälp att förbereda sig inför avskedet.Tydliga, enhetliga riktlinjer med information och omvårdnadsrutiner avseende bemötande och vårdtid, bör utformas och finnas tillgängliga på involverade vårdinrättningar.
Resumo:
Syfte: Att beskriva skolsköterskans upplevelse av att arbeta med barn och ungdomar som mår psykiskt dåligt, det preventiva arbetet samt samarbetet med andra vårdgivare.Metod: Studien har en kvalitativ design med fenomenologisk ansats. Deltagare i studien var fem skolsköterskor i en svensk kommun. Utgången i intervjun var tre stora öppna frågor i området "skolsköterskans upplevelse av att arbeta med barn och unga som mår psykiskt dåligt". Analysen genomfördes med hjälp av Kvales metod för analys, så kallad meningskoncentrering, vilket skedde efter transkribering i tre steg. Resultat: Analysen resulterade i följande deskriptiva teman. Viktigt arbete, Tidsbrist, Känslor av otillräcklighet, Barnens företrädare, Att skapa tillit, Tillgänglighet, Betydelsen av preventiva metoder, Betydelsen av samarbete inom skolan, Samarbete med föräldrar - en svår gränsdragning, Socialtjänstens sekretess försvårar arbetet, Utebliven remisshantering försvårar samarbetet med BUP samt "Hål i organisationen".Slutsats: Skolsköterskorna ansåg att det var viktigt att arbeta för psykisk hälsa hos eleverna. De upplevde tidspressen som ett hinder i arbetet med detta, vilket var frustrerande. Alla informanter önskade få möjlighet att arbeta mer preventivt. Samarbetet med lärare, kuratorer och föräldrar var betydelsefullt för att kunna hjälpa barnen. Samarbetet med andra vårdgivare upplevdes skiftande. Samtliga informanter var dock överens om att samarbetet kan förbättras.
Resumo:
Syftet var att beskriva omvårdnaden kring nyfödda barns tillmatning på svenska BB-avdelningar, om föreskrifter följdes och om hänsyn togs till eventuell allergihereditet. Metod: Deskriptiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats Resultat: Av alla nyfödda barn vid 26 barnkliniker i Sverige vecka 26 år 2009 (n=849) tillmatades 18 % . Moderns bröstmjölk gavs till 16% medan 78 % tillmatades med komjölksbaserad modersmjölksersättning. Den vanligaste orsaken till tillmatning av ersättning var att mammans egen mjölkproduktion inte hade kommit igång (24 %). Andra vanligt förekommande anledningar till tillmatning var lågt blodsocker (18 %) samt sugproblem hos barnen (16 %). Sexton barn tillmatades trots ett blodsockervärde motsvarande >2.2mmol/l. Vad gäller allergiförekomst tillfrågades endast 37 % av barnens föräldrar före tillmatning. Dokumentation om tillmatning fanns noterat i 80 % av barnens journaler. Motsvarande siffra för mammornas journaler var 34 %. Konklusion: Bristfälliga omvårdnadsåtgärder vidtas i samband med tillmatning av nyfödda spädbarn på BB-avdelningar, där allergifrågor ställs i för låg utsträckning. BB-kliniker har varierande referensvärde för vad som räknas som lågt blodsocker. Omvårdnadsbehov för nyfödda barn och deras föräldrar, där förmedlad kunskap om amningens betydelse, tas inte på allvar och oklara riktlinjer skapar förvirring. Föreskrifter och riktlinjer bör följas i större utsträckning an vad denna studie visar.
Resumo:
Syftet med denna studie är att synliggöra pedagogernas arbete med matematik i förskolans inomhusmiljö med barn i åldern 4 - 5 år. Utgångspunkt för synliggörande är Lpfö 98/10 mål och uttrycksformer i matematik. Förhoppningen är att resultatet från undersökningen kan ligga till grund för att utveckla verksamheten. För att nå syftet har följande frågeställningar använts:1. Hur arbetar pedagogerna med barns matematiklärande? Vilket matematikinnehåll? Vilka uttrycksformer?2. I vilka situationer sker pedagogers arbete med matematik? I vilka av de sex vardagssituationerna: barns lek med närvarande pedagog, samling, utgång, ingång, lunch och läsvila?3. Hur ser de verksamma pedagogerna på behov, möjligheter och hinder för att utveckla arbetet med barns matematiklärande?För att få svar på frågeställning 1 och 2 genomfördes strukturerade observationer med hjälp av observationsscheman. Sammanlagt observerades fem avdelningar och på varje avdelning observerades samtliga sex situationer, det vill säga vid 30 tillfällen. Barnen var i åldern 4-5 år och med pedagog menas i undersökningen all personal som arbetade på avdelningarna. För att få svar på den tredje och sista frågeställningen genomfördes kvalitativa intervjuer genom fokusgruppssamtal vilket innebär att samtalet utfördes avdelningsvis med samma fem avdelningar vilka ingick i observationerna.Resultatet visar att pedagoger arbetar med barns matematiklärande i större utsträckning än de själva tror och upplever. Observationerna åskådliggör att de matematiska aktiviteterna räkna och förklara förekommer oftast, följt av lokalisera, mäta och konstruera. Den matematiska aktiviteten leka förekommer sällan. Av de sex undersökta uttrycksformerna dominerar samtal, följt av rörelse, lek/drama, sång/musik, bild/form och dans. Pedagogerna har en önskan om fortbildning i matematik, så att de kan synliggöra matematiklärandet för sig själva, barnen och hela verksamheten. Av resultatet framgår att de matematiska strävansmålen i läroplanen för förskolan inte är helt tydliga för personalen, och att uttrycksformerna inte används fullt ut av pedagogerna i det dagliga arbetet.En slutsats av undersökningens resultat är att pedagogerna behöver ökad kunskap i arbetet med barns matematiklärande samt stöd för att förtydliga och omsätta de olika matematiska strävansmålen i läroplanen för förskolan i verksamheten.
Resumo:
Syftet med studien var att få kunskap om vilka verktyg och uttrycksformer barn använder när matematik synliggörs i den fria leken i förskolans olika inomhusmiljöer. Utgångspunkt har varit uttrycksformerna som finns beskrivna i förskolans läroplan (Lpfö 98, rev. 10) samt Bishops (1991) sex fundamentala matematiska aktiviteter. Följande frågeställningar användes:1.Genom vilka verktyg och uttrycksformer synliggörs olika matematikinnehåll? 2. Vilken matematik synliggörs i leken? 3. Vilka verktyg och uttrycksformer erbjuder miljön barnen? För att nå syftet och besvara frågeställningarna gjordes elva strukturerade observationer på barn 1 till 6 år med hjälp av observationsschema över barns fria lek. Fyra intervjuer med pedagoger genomfördes också. Tekniker som använts för observation och intervju är observationsschema, papper, penna, fotografering och ljudupptagning. Resultatet visar att uttrycksformen samtal, följd av rörelse samt bild och form, var vanligast förekommande när matematik synliggjordes i barns fria lek. Det verktyg som oftast förekom var att barnen använde kroppen som ett verktyg för samtal och rörelse. De konkreta material som främst användes som verktyg var spel och pussel, tätt följt av skapande- och konstruktions- material som t.ex. papper och pennor respektive klossar och duplo. Den matematik som synliggjordes var främst den matematiska aktiviteten konstruera då barnen sorterade, konstruerade och karakteriserade saker utifrån egenskaper. Konstruera följs av de matematiska aktiviteterna förklara och lokalisera där barnen har förklarat, argumenterat och dragit slutsatser respektive lokaliserat sig själva och olika figurer i olika rum. Det var oväntat att konstruera var den vanligaste aktiviteten då matematik ofta förknippas med att räkna. Detta resultat kan i detta fall kopplas till att miljön erbjuder mycket material som uppmuntrar denna matematiska aktivitet. En slutsats av undersökningen är att miljön har stor betydelse för vilka uttrycksformer barn får möjlighet att använda. De material barn väljer som verktyg, och som stimulerar till matematiska aktiviteter, är främst material som inte är matematiskt syftade.
Resumo:
Undersökningens syfte var att ta reda på hur pedagoger arbetar för att stödja barns andraspråksutveckling på en förskola. Mina frågeställningar var: Hur säger pedagogerna att de planerar för ett språkutvecklande arbete med flerspråkiga barn? Hur syns (synliggörs) möjligheter/begränsningar till språkutveckling i verksamheten? Hur arbetar pedagogerna med barn som ännu inte har uppnått jämförbar nivå i svenska som sina enspråkigt svenska kamrater? Jag genomförde två kvalitativa intervjuer med två pedagoger på den aktuella avdelningen samt åtta observationer i språkutvecklande situationer. Dessa situationer var samling, matsituationer, högläsning, valstund samt fri lek. Intervjuer samt observationer skedde under två dagar. Tekniken som jag använt mig av är inspelning med hjälp av diktafon och anteckningar. Resultatet visade att pedagogerna arbetar språkutvecklande främst i form av sånger samt högläsning. De uppmärksammar barnens kultur med hjälp av en världskarta samt bilder på flaggor där barnen kommer ifrån. Resultatet visar även att de ej uppmärksammar barnens kultur i den utsträckning de säger sig vilja vilket ses som en begränsning. Resultatet av observationerna visar att pedagogerna arbetar språkutvecklande med sånger samt högläsning och genom samtal med barnen. Samtalen vid matsituationer visade sig innehålla stora möjligheter till språkutveckling, medan möjligheterna till språkutveckling vid högläsningen visade sig bristfällig. Vid högläsningen skedde samtalet kring boken främst under själva läsningen, dock inget före eller efter läsningen, vilket ses som en begränsning till språkutveckling. Resultatet visade även att barnen i leken ofta lämnas ensamma i ett rum utan pedagog närvarande, och därigenom missar pedagogerna språkutvecklande tillfällen. Vid några tillfällen fanns pedagog närvarande i rummet utan att uppmärksamma barnens chans till språkutveckling. Vid samlingarna fanns möjligheter till språkutveckling som pedagogerna uppmärksammade, dock bestod mycket av tiden av tillsägelser till barnen att vara tysta eller sitta stilla, vilket kan inverka hämmande på möjligheter till språkutveckling.
Resumo:
Bakgrund: Att bli mamma till ett för tidigt fött barn (<37 gestationsveckor) innebär en oväntad stress vilket påverkar hela familjen. Under de senaste årtionden har stora förbättringar skett inom perinatal vård och numera är chansen till överlevnad stor. Att barnet efter födseln vårdas på neonatal intensivvårdsavdelning (NICU) får konsekvenser för mamman både känslomässigt och i omvårdnaden av barnet. Syfte: Att undersöka föräldrastress och beskriva faktorer som påverkar tidig föräldrastress hos mammor till för tidigt födda barn när barnet är två månader i korrigerad ålder. Metod: Studien utfördes på fyra NICU i Sverige. Inklusionskriterierna för studien var att barnet var för tidigt fött samt vårdades på neonatalavdelning i minst 72 timmar. För att mäta upplevd föräldrastress fick mammorna (n=276) svara på enkäten Swedish Parental Stress Questionnaire (SPSQ) när barnet var två månader i korrigerad ålder. Resultat: Mammor vars barn inte vårdades på en samvårdsavdelning, som hade barn i kuvös, mammor till barn med äldre syskon, var äldre, rökte och/eller ammade helt upplevde mer föräldrastress än övriga mammor. Slutsats: Studien visar att faktorer i framför allt i miljön samt hos mamman har betydelse för upplevd föräldrastress. Våra resultat innebär att omhändertagandet bör bli bättre, både under tiden på neonatalavdelning men även efter utskrivning. Då studien också påvisar vikten av samvårdsavdelning bör förbättringar ske i den fysiska vårdmiljön för att minimera upplevelsen av föräldrastress.