Kant, Nietzsche and the idealization of friendship into nihilism

Is friendship still possible under nihilistic conditions? Kant and Nietzsche are important stages in the history of the idealization of friendship, which leads inevitably to the problem of nihilism. Nietzsche himself claims on the one hand that only something like friendship can save us in our nihilistic condition, but on the other hand that precisely friendship has been unmasked and become impossible by these very conditions. It seems we are struck in the nihilistic paradox of not being allowed to believe in the possibility of what we cannot do without. Literary imagination since the 19th century seems to make us even more skeptical. Maybe Beckett provides an illustration of a way out that fits well to Nietzsche's claim that only "the most moderate, those who do not require any extreme articles of faith" will be able to cope with nihilism.

The fear of openness : an essay on friendship and the roots of morality

Det förefaller självklart att begrepp som lojalitet, respekt, rättigheter eller altruism beskriver något entydigt gott. Men tänk om det i själva verket är så att de aktualiseras bara där vi avvisat godheten? Tänk om vår moral och hela vårt liv genomsyras av en djup förvirring, av en ovilja att se vad som egentligen pågår mellan oss? I min avhandling ställer jag de här obekväma frågorna. Utgångspunkten är en diskussion om vänskap, som jag beskriver som en förbehållslös, helhjärtad öppenhet mellan människor. Denna öppenhet – som lika väl kan kallas godhet eller kärlek – är det svåraste som finns. Samtidigt finns öppenheten alltid där mellan oss, om så bara som en anad möjlighet som skrämmer oss, som vi sluter oss för och inte vill veta av. Vi lever i en ständig spänning mellan öppenhet och avvisande, och denna spänning yttrar sig i allt vi gör, känner och tänker. Det är vad jag vill visa. Bland de filosofer jag diskuterar kan nämnas Aristoteles, Kant, Kierkegaard, Nietzsche och Emmanuel Levinas.

LE || TIERS LIVRE || Des Faicts et Dicts || Heroïques du bon Pantagruel : || Composé par M. Fran. || Rabelais docteur || en Medi- || cine. || Reueu, & corrigé par l'Autheur, sus || la censure antique. || L'Autheur susdict || supplie les Lecteurs beneuoles, soy || reseruer a rire au soixante || & dixhuytiesme || Liure. || A Paris, || De l'imprimerie de Michel Fezandat, au mont || S. Hilaire, a l'hostel d'Albret. || 1552. Il Auec priuilege du Roy. In-8 de 160 f. inexactement chiffr. (le dernier coté 170), 3 f. non chiffr. et 1 f. blanc. — LE || QVART LIVRE || des faicts et || dicts Heroiques du bon || Pantagruel. || Composé par M. François Rabelais || docteur en Medicine. || A Paris, || De l'imprimerie de Michel Fezandat, au mont || S. Hilaire, a l'hostel d'Albret. || 1552. || Auec priuilege du Roy. — [A la fin de la Table :] Acheué d'imprimer le XXVIII. de || Ianuier M.D.LII [1552]. In-8 de 19 f. non chiffr., 144 f. chiffr. et 14 f. non chiffr. — Ensemble 2 vol. in-8, mar. citr., fil., dos ornés, tr. dor. (Anc. rel.). Rothschild 1514 (2)

Rabelais (François). Tiers Livre (1552)