Earl of Aylesford v Morris (1873)

A Characteristic of a landmark case is that it stands for a proposition of law. In Earl of Aylesford v Morris,1 Lord Selborne held that where there existed an inequality between contracting parties, with weakness on one side and an extortionate advantage taken of that weakness on the other, the contract could not stand unless the party claiming the benefit of the contract could rebut the presumption by establishing that the transaction was ‘fair, just and reasonable’. This chapter examines the historical circumstances behind the formulation of this proposition.

Reticent autobiography: Henry Green and Christopher Isherwood at the Hogarth Press

Christopher Isherwood’s Lions and Shadows (1938) and Henry Green’s Pack My Bag (1940) are accounts of the authors’ educations in the 1920s. Published by Leonard and Virginia Woolf’s Hogarth Press, these works use reticent narrators to test the limits of autobiography. In each case, authorial self-presentation complicates the work’s classification in the literary marketplace: Green paradoxically extends his use of a pseudonym to autobiography and Isherwood assigns his own name to his purportedly fictional protagonist, and yet Hogarth published both as novels. The two texts and their publication histories exemplify modernist autobiography’s blurring of the lines between fiction and personal history.

Parliamentary sovereignty, popular sovereignty, and Henry Parker's adjudicative standpoint

Discussions of popular sovereignty in early modern England have usually been premised upon a sharp distinction between ‘legal/constitutional’ forms of discourse (which merely interpret the law) and ‘political’ ones (which focus upon the right to make it). In such readings of the period, Henry Parker has a pivotal position as a writer who abandoned merely legalistic thinking. This chapter takes a different view. It argues that Parker’s major intellectual achievement was not so much to abandon legal/constitutional discourse as to offer a theorisation of its most distinctive features: he offered an account of a new kind of politics in which concern for ‘interests’ in property and in self-preservation replaced humanist concern with promotion of virtue. Parker drew upon ideas about representation best expressed by Sir Thomas Smith and ideas about law best expressed by Oliver St John. The theory he developed was not intended as a justification of legislative sovereignty, but of adjudicative supremacy. His picture of the two Houses as supreme adjudicators was meant to block the path to direct democracy. But the adjudicative standpoint they came to occupy presupposed that freeborn adults had ‘interests’ in life, liberty, and possessions. This had democratising implications.

Henry R. Long, Research Engineer

Henry R. Long, research engineer speaks at a New York Trade School event, likely a commencement. Black and white photograph.

Kolerahanteringen i Falun år 1834 & 1853 : En studie av sundhetsnämndens agerande

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka åtgärder som Falu stad, genom sundhetsnämnden, vidtog när farsoten kolera spreds i Sverige år 1834 respektive år 1853 samt om dessa åtgärder skiljer sig över tid. Frågeställningarna som används är: Vilka förebyggande åtgärder mot kolera vidtog staden genom sundhetsnämnden år 1834 och år 1853? Hur agerade läkarna i Falun mot kolerahotet? Skiljer sig Falu sundhetsnämnds åtgärder i jämförelse med andra städers sundhetsnämnder? Skiljer sig sundhetsnämndens åtgärder mellan åren 1834 och 1853? Materialet som används består av sundhetsnämndens mötesprotokoll från åren 1834 och år 1853, kolerakungörelser från de båda tidpunkterna, stadsläkare- och gruvläkarapporter samt utdrag från Tidning för Falu län och stad. Resultatet visar, att Falun vid båda tillfällena spärrades av genom att vaktstationer upprättades vid vägarna och vid stadens gräns. En karantänsstation upprättades vid stadens hälsobrunn för att ta om hand personer som inte vistats på kolerafri ort de 10 senaste dagarna. Staden delades in i tio distrikt som bemannades med en distriktschef samt några uppsyningsmän, som kontrollerade att staden hölls ren och att invånarna var rena. Stadens läkare var väldigt aktiva under sundhetsnämndens möten år 1834 och gav flera förslag på vad som behövdes göras medan de år 1853 intog en mer passiv roll. Åtgärderna i Stockholm år 1834 är snarlika de åtgärder som genomfördes i Falun samma år, huvudstaden delades också in i distrikt och det tillsattes även distriktschefer och uppsyningsmän. En annan likhet är att både Falun och Stockholm beställde färdiga likkistor för att ha i beredskap. Såväl sundhetsnämnderna i Karlskrona, Ystad och Arboga liksom Falun år 1853 vidtog i stort sett samma åtgärder som gjordes redan år 1834 t ex spärrningsåtgärder, karantänsskydd, införandet av kolerasjukhus och extra insatser för de mest utsatta i samhället.

I kolerans spår : En studie om koleraepidemins utveckling i Alingsås med omnejd 1834

Syftet med denna uppsats är att dels visa koleraepidemins utbredning i Alingsås år 1834 samt att kort jämföra den med omgivande städer i Västsverige och då framförallt Borås, och dels se på vilka återverkningar, upplevelser och reaktioner sjukdomen skapade hos människorna vid denna tid. De frågeställningar som har använts för att utveckla ovanstående syfte har varit: Vilka tankar, intryck och upplevelser gav sjukdomen upphov till? Vilka drabbades hårdast av sjukdomen? Hur förhåller sig dödstal, ålder, tidsdatering och social tillhörighet bland döda i en jämförelse med Borås? Vilka rykten, myter och reaktioner följde i kolerans spår? Materialet består av dödböcker och husförhörslängder för Alingsås stad och landsförsamling, protokoll från sundhetsnämnden i Alingsås landsförsamling, kungörelser och nedskrivna samtal från 1834, dagbok och anteckningar från privatpersoner från nämnda år samt litteratur och avhandlingar om Alingsås och koleran i Sverige. Alingsås stad hade vid sjukdomens inledningsskede en viss brist på läkare men detta avhjälptes snabbt och situationen var inte värre än i andra städer vid denna tid. För landsförsamlingen var dock bristen betydande. Då koleran härjade som värst upplevde människorna i Alingsås, liksom i många andra drabbade städer, en stark oro och ångest. De som oftast föll offer för koleran i Alingsås var fattiga som troligtvis på grund av trångboddhet och hygieniska svårigheter hade svårt att hålla smittan ifrån sig. I jämförelse med Borås visar Alingsås upp många likheter men också skillnader i form av fler döda och större dödlighet bland de fattiga.

"We Are All Homeless Wanderers". Transculturality and Modernism in the Works of Edith Södergran, Elias Canetti, Henry Parland and Marguerite Duras

This article investigates the notion of transculturality and applies it to four modernist authors of the 20th century: Edith Södergran, Elias Canetti, Henry Parland and Marguerite Duras. The concept of transculturality is used to reach a better – or at least different – understanding of the selected writers and their respective body of work.