En sjukdom af högst elakt släckte : Återfallsfebern på Sveaborg och i Karlskrona 1788-1790

Sommaren 1788 drabbades den svenska flottan av en svårartad febersjukdom. Febern, som senare definierats som febris recurrens el. återfallsfeber, hade sitt ursprung i den ryska flottan. Besättningen ombord skeppet Vladislav, krigsbytet från slaget vid Hogland, bar på ett stort antal smittade klädlöss. Efter flottans ankomst till Sveaborg spred sig sjukdomen snabbt bland manskapet, men även bland fästningens garnison. Förhållandena inom militären, både inom lantarmén och framför allt inom flottan, var gynnsamma för epidemiers spridning. De trånga utrymmena, den ensidiga kosten, det undermåliga dricksvattnet, den bristande hygienen: allt gynnade uppkomsten och spridningen av olika epidemier. Manskapets försämrade allmäntillstånd gjorde, att sjukdomarna blev mera förödande än vad de i andra förhållanden skulle ha varit. Bristen på manskap och material under Gustav III:s ryska krig var enormt, bl.a. var bristen på medicinsk personal och -utrustning skriande. Då flottan och armén drabbades av en epidemi av katastrofala dimensioner stod myndigheterna hjälplösa. Epidemin visaqr tydligt hur illa förberett hela kriget var och hur misskött flottans sjukvård var. På Sveaborg var förhållandena fruktansvärda. Halva garnisonen uppges ha avlidit, och det låg travar av lik överallt. Kaserner m.fl. byggnader adapterades till provisoriska lasarett och det rådde brist på allt. De medicinska myndigheterna representerades av den till fästningen skickade andra fältläkaren, som tillsammans med läkarna på fästningen gjorde sitt bästa i enlighet med tidens vårdmetoder. Då den svenska örlogsflottan i november seglat över tilll Karlskrona spred sig epidemin i staden. Sjukdomen grasserade också bland de civila. Då sjukdomens orsak och utbredningssätt var okända, kunde man varken hindra epidemin från att spridas eller genomföra adekvata vårdmetoder. Tvärtom, med de hemförlovade båtsmännen spred sig sjukdomen även till de övriga delarna av riket. Under 1789 var flottan p.g.a. de många sjukdomsfallen närmast operationsoduglig. Under vårvintern och våren 1790 avtog epidemin. Epidemin var ett svårt medicinskt problem. För att utreda situationen i Karlskrona skickade den tillförordnade regeringen, utredningskommissionen och Collegium medicum sina egna representanter till staden. De olika läkarnas sjukdomssyner grundade sig främst på tron om sjukdomars uppkomst genom miasma och förbättrandet av luftkvaliteten sågs som en väsentlig vårdform. I arbetet jämförs de olika myndigheternas och några av de på platsen varande läkarnas syn på sjukdomens art, dess orsaker och ursprung. De flesta härleder sjukdomen till den ryska flottan, och nämner någon form av smitta. Som främsta sjukdomsorsak nämns dock miasma och de rekommenderade vårdformerna representerade den humoralpatologiska synen. Förste amiralitetsläkaren Arvid Faxe representerar dock en annan åsikt, i det att han enbart tror på sjukdomens överföring via smitta. Epidemin var också ett politiskt problem. Epidemin var en lokal angelägenhet ända till dess att flottans operationer hämmades av manskapsbristen, varefter den blev ett ärende på högsta nivå. Kungen ingrep sommaren 1789 genom att grunda en kommision med rätt vidsträckta befogenheter. I Karlskrona verkar de militära myndigheterna och läkarna ha misstrott och skuldsatt varandra för katastrofen, och förhållandet mellan de till staden sända utredarna och militärerna var likaså inflammerat. Genom källorna återspeglas rivalitet, avund och inbördes konkurrens. Personalbristen var svår, och den skyldiga söktes utanför den egna kretsen. Den danskfödde apotekaren med sina påstott otjänliga mediciner blev en ypperlig syndabock. Örlogsflottan beräknas i sjukdomar ha förlorat omkring 10.000 man i döda, huvudsakligen i Karlskrona (civila inberäknade). Armén och Skärgårdsflottan uppges likadeles ha mist omkring 10.000 man, medan antalet i strid stupade armésoldater endast var ca 1500. Sammanlagt antas alltså ca 20.000 människor ha mist livet; både i återfallsfeber, men även i andra, samtidigt grasserande farsoter. I denna siffra är inte de övriga delarna av riket inberäknade. Epidemin i fråga kan alltså på goda grunder anses vara det svenska 1700-talets största medicinska katastrof.

Rural energy consumption patterns - A field study

This paper is a condensed version of the final report of a detailed field study of rural energy consumption patterns in six villages located west of Bangalore in the dry belt of Karnataka State in India. The study was carried out in two phases; first, a pilot study of four villages and second, the detailed study of six villages, the populations of which varied from around 350 to about 950. The pilot survey ended in late 1976, and most of the data was collected for the main project in 1977. Processing of the collected data was completed in 1980. The aim was to carry out a census survey, rather than a sample study. Hence, considerable effort was expended in production of both a suitable questionnaire, ensuring that all respondents were contacted, and devising methods which would accurately reflect the actual energy use in various energy-utilising activities. In the end, 560 households out of 578 (97%) were surveyed. The following ranking was found for the various energy sources in order of average percentage contribution to the annual total energy requirement: firewood, 81·6%; human energy, 7·7%; animal energy, 2·7%; kerosene, 2·1%; electricity, 0·6% and all other sources (rice husks, agro-wastes, coal and diesel fuel), 5·3%. In other words commercial fuels made only a small contribution to the overall energy use. It should be noted that dung cakes are not burned in this region. The average energy use pattern, sector by sector, again on a percentage basis, was as follows: domestic, 88·3%; industry, 4·7%; agriculture, 4·3%; lighting, 2·2% and transport, 0·5%. The total annual per capita energy consumption was 12·6 ± 1·2 GJ, giving an average annual household consumption of around 78·6 GJ.

Strategic Analysis: A key factor in developing horticultural supply chains in transitional Asian economies

Globalisation is set to have a major impact on world horticultural production and distribution of fruit and vegetables throughout the world. In contrast to developing countries such as China, production and consumption of fresh fruit and vegetables in most developed countries is relatively static. For developed countries, we are starting to see consolidation in the number of farms producing fruit and vegetables with falling or static prices and real farm incomes. Global supply chains are now dominated by a few large multi-national retailers supplied by preferred trans-national distribution companies. The major competitive advantages that are emerging are consistency of supply of high quality product over an extended season and the control of genetic resources and their marketing. To capture these new competitive advantages, new strategic analyses and planning processes must be implemented. In the past, strategic analyses and planning has been undertaken on an ad hoc basis without accurate global intelligence. In the future, working ‘on the supply chain’ will become equally, if not more important, than working ‘in the supply chain’. A revised approach to strategic planning, which encompasses and adjusts for the changes caused by globalisation, is urgently needed. A new 6-step strategic analyses process is described.

Microbial transformation of a fungicide-derived amine, dimethyl-p-phenylene diamine by Alcaligenes DM4

Abstract Microbial transformation of N, N-dimethyl-p-phenylene diamine (DMPDA), a microbial product formed from the fungicide fenaminosulf (p-dimethylaminobenzenediazo sodium sulfonate) was studied by enriching microbes in soils treated with the amine. Microorganisms isolated from DMPDA-treated soil belonged to the genera of Micrococcus, Alcaligenes, and Corynebacterium. Of the various isolates, Alcaligenes DM4 showed maximal growth on DMPDA utilizing it as sources of carbon and nitrogen. When grown in mineral salts basal medium containing 0.05% DMPDA to serve as carbon and nitrogen sources, Alcaligenes DM4 grew exponentially up to 18 h. Even though the characterization of the complete pathway of microbial degradation of DMPDA could not be carried out due to the auto-oxidation of the compound, the initial transformation product of DMPDA by Alcaligenes DM4 has been identified as a dimer. The dimer is generated into the culture medium presumably by the extra-cellular oxidase of Alcaligenes DM4. It is suggested that the risk-benefit evaluation on the use of fenaminosulf is to be made taking into consideration the microbial transformations of the fungicide.

EPR study on the role of Mn in enhancing PTC of BaTiO3

Low concentration of Mn (< 0.05 atom%) added to lanthanide-doped ceramics for enhancing the PTC effect did not show any EPR signal due to Mn in the tetragonal phase. Above Tc (400 K) it showed the six-line signal arising from Mn2+. This is explained on the basis of Mn existing as Mn3+ ion with short relaxation time at room temperature. Oxidation state changes to Mn2+ above Tc; thus Mn3+ acts as an electron trap. This augments the function of activated defect centres (VBa /ag VBa) in diminishing the charge carrier concentration across the phase transformation.

Near-global impact of the Madden-Julian Oscillation on rainfall

The accuracy of synoptic-based weather forecasting deteriorates rapidly after five days and is not routinely available beyond 10 days. Conversely, climate forecasts are generally not feasible for periods of less than 3 months, resulting in a weather-climate gap. The tropical atmospheric phenomenon known as the Madden-Julian Oscillation (MJO) has a return interval of 30 to 80 days that might partly fill this gap. Our near-global analysis demonstrates that the MJO is a significant phenomenon that can influence daily rainfall patterns, even at higher latitudes, via teleconnections with broadscale mean sea level pressure (MSLP) patterns. These weather states provide a mechanistic basis for an MJO-based forecasting capacity that bridges the weather-climate divide. Knowledge of these tropical and extra-tropical MJO-associated weather states can significantly improve the tactical management of climate-sensitive systems such as agriculture.

Carotenoid and vitamin content of Karat and other Micronesian banana cultivars.

We previously found high carotenoid levels in Karat and other Micronesian bananas, indicating potential importance for alleviating vitamin A deficiency and other nutritionally related health problems in the Federated States of Micronesia. Past work focused on carotenoid and mineral analyses, whereas here we investigated 16 cultivars (most not previously analysed) for a broader micronutrient profile, including seven vitamins. Karat carotenoid levels were higher than in previous analyses, confirming Karat as exceptionally carotenoid-rich. We identified an additional 10 carotenoid-rich cultivars, expanding the range having potential for alleviating vitamin A deficiency. A striking finding is the high riboflavin level in Karat, including high levels of uncharacterized flavonoids. Niacin and α-tocopherol are at levels that may contribute importantly to dietary intake within normal patterns of consumption. These data present a more complete basis for promoting the nutritional benefits of these banana cultivars where they are consumed in the Pacific, and potential benefits for promoting elsewhere.

Ranskan rooli ja asema läntisessä liittoutumassa neljännen ja viidennen tasavallan vaihtumakohdassa 1956-1958

The study discusses the position of France as the United States’ ally in NATO in 1956-1958. The concrete position of France and the role that it was envisioned to have are being treated from the point of view of three participants of the Cold War: France, the United States and the Soviet Union. How did these different parties perceive the question and did these views change when the French Fourth Republic turned into the Fifth in 1958? The study is based on published French and American documents of Foreign Affairs. Because of problems with accessibility to the Soviet archival sources, the study uses reports on France-NATO relations of Pravda newspaper, the official organ of the Communist Party of the USSR, to provide information about how the Soviet side saw the question. Due to the nature and use of source material, and the chronological structure of the work, the study belongs methodologically to the research field of History of International Relations. As distinct from political scientists’ field of research, more prone to theorize, the study is characteristically a historical research, a work based on qualitative method and original sources that aims at creating a coherent narrative of the views expressed during the period covered by the study. France’s road to a full membership of NATO is being treated on the basis of research literature, after which discussions about France’s position in the Western Alliance are being chronologically traced for the period of last years of the Fourth Republic and the immediate months of coming back to power of Charles de Gaulle. Right from the spring of 1956 there can be seen aspirations of France, on one hand, to maintain her freedom of action inside the Western Alliance and, on the other, to widen the dialogue between the allies. The decision on France’s own nuclear deterrent was made already during the Fourth Republic, when it was thought to become part of NATO’s common defence. This was to change with de Gaulle. The USA felt that France still fancied herself as a great power and that she could not participate in full in NATO’s common defence because of her colonies. The Soviet Union saw the concrete position of France in the Alliance as in complete dependence on the USA, but her desired role was expressed largely in “Gaullist” terms. The expressions used by the General and the Soviet propaganda were close to each other, but the Soviet Union could not support de Gaulle without endangering the position of the French Communist Party. Between the Fourth and Fifth Republics no great rupture in content took place concerning the views of France’s role and position in the Western Alliance. The questions posed by de Gaulle had been expressed during the whole period of Fourth Republic’s existence. Instead, along with the General the weight and rhetoric of these questions saw a great change. Already in the early phase the Americans saw it possible that with de Gaulle, France would try to change her role. The rupture took place in the form of expression, rather than in its content.

Drag på parnassen. Två sextiotalsstudier. : Del I: Medelklass med mänskligt ansikte. Medelklassradikalism i fyra romaner av Christer Kihlman, Jarl Sjöblom, Marianne Alopaeus och Ulla-Lena Lundberg. Del II: Modernistdebatten. Sak, person och fält i en finlandssvensk litteraturdebatt år 1965.

The objective of my dissertation Pull (or Draught, or Moves) at the Parnassus , is to provide a deeper understanding of Nordic Middle Class radicalism of the 1960 s as featured in Finland-Swedish literature. My approach is cultural materialist in a broad sense; social class is regarded a crucial aspect of the contents and contexts of the novels and literary discussions explored. In the first volume, Middle Class With A Human Face , novels by Christer Kihlman, Jarl Sjöblom, Marianne Alopaeus, and Ulla-Lena Lundberg, respectively, are read from the points of view of place, emotion, and power. The term "cryptotope" is used to designate the hidden places found to play an important role in all of these four narratives. Also, the "chronotope of the provincial small town", described by Mikhail Bakhtin in 1938, is exemplified in Kihlman s satirical novel, as is the chronotope of of war (Algeria, Vietnam) in those of Alopaeus and Lundberg s. All the four novels signal changes in the way general "scripts of emotions", e.g. jealousy, are handled and described. The power relations in the novels are also read, with reference to Michel Foucault. As the protagonists in two of them work as journalists, a critical discussion about media and Bourgeois hegemony is found; the term "repressive legitimation" is created to grasp these patterns of manipulation. The Modernist Debate , part II of the study, concerns a literary discussion between mainly Finland-Swedish authors and critics. Essayist Johannes Salminen (40) provided much of the fuel for the debate in 1963, questioning the relevance to contemporary life of the Finland-Swedish modernist tradition of the 1910 s and 1920 s. In 1965, a group of younger authors and critics, including poet Claes Andersson (28), followed up this critique in a debate taking place mainly in the newspaper Vasabladet. Poets Rabbe Enckell (62), Bo Carpelan (39) and others defended a timeless poetry. This debate is contextualized and the changing literary field is analyzed using concepts provided by sociologist Pierre Bourdieu. In the thesis, the historical moment of Middle Class radicalism with a human face is regarded a temporary luxury that new social groups could afford themselves, as long as they were knocking over the statues and symbols of the Old Bourgeoisie. This is not to say that all components of the Sixties strategy have lost their power. Some of them have survived and even grown, others remain latent in the gene bank of utopias, waiting for new moments of change.

Assessment and rationalization of genetic diversity of Papua New Guinea taro (Colocasia esculenta) using SSR DNA fingerprinting

Taro (Colocasia esculenta) accessions were collected from 15 provinces of Papua New Guinea (PNG). The collection, totalling 859 accessions was collated for characterization and a core collection of 81 accessions (10%) was established on the basis of characterization data generated on 30 agro-morphological descriptors, and DNA fingerprinting using seven SSR primers. The selection of accessions was based on cluster analysis of the morphological data enabling initial selection of 20% accessions. The 20% sample was then reduced and rationalized to 10% based on molecular data generated by SSR primers. This represents the first national core collection of any species established in PNG based on molecular markers. The core has been integrated with core from other Pacific Island countries, contributing to a Pacific regional core collection, which is conserved in vitro in the South Pacific Regional Germplasm Centre at Fiji. The core collection is a valuable resource for food security of the South Pacific region and is currently being utilized by the breeding programmes of small Pacific Island countries to broaden the genetic base of the crop.

Expression of Cytochrome P-450 and Albumin Genes in Rat Liver: Effect of Xenobioticst

Thioacetamide, a hepatocarcinogen and an inhibitor of heme synthesis, blocks the phenobarbitone- mediated increase in the transcription of cytochrome P-450b+e messenger RNA in rat liver. This property is also shared by CoCl, and 3-amino-l,2,4-triazole, two other inhibitors of heme synthesis. Thus, it appears feasible that heme may serve as a positive regulator of cytochrome P-450b+e gene transcription. Thioacetamide enhances albumin messenger RNA concentration, whereas phenobarbitone decreases the same. However, these changes in albumin messenger RNA concentration are not accompanied by corresponding changes in the transcription rates. Therefore, drug-mediated changes in albumin messenger RNA concentration are due to posttranscriptional regulation. The property of thioacetamide to enhance the albumin messenger RNA concentration is not shared by CoC1, and 3-amino- 1,2,4-triazole. Therefore, heme does not appear to be a regulatory molecule mediating the reciprocal changes brought about in the concentrations of cytochrome P-450b+e and albumin messenger RNAs.

Konstruktioner och valens : Verbfraser med åt i ett jämförande perspektiv

Det har knappast undgått någon som är språkligt medveten att finlandssvenskan och sverigesvenskan skiljer sig åt till vissa delar. Olikheterna återfinns på olika språkliga nivåer. Mest kända och omskrivna är de lexikologiska skillnaderna, dvs. skillnaderna på ordplanet. Betydligt mindre uppmärksamhet har ägnats syntaktiska skillnader, dvs. skillnader i hur satser och meningar byggs upp. För att öka kunskapen om finlandssvensk syntax initierade Språkvetenskapliga nämnden vid Svenska litteratursällskapet i Finland projektet Svenskan i Finland – syntaktiska drag i ett jämförande perspektiv, som pågick åren 2004–2006. Min avhandling har kommit till inom ramen för det projektet. Prepositionerna (t.ex. av, i, på, för, till, åt osv.) är så kallade funktionsord som har till uppgift att binda samman de mer betydelsetunga orden till satser och meningar. Den finlandssvenska prepositionsanvändningen skiljer sig i viss mån från den sverigesvenska, och ”åt” är en av de prepositioner som ofta lyfts fram som exempel. Finlandssvenskarna säger t.ex. ”han gav en bok åt Lena” i stället för ”han gav en bok till Lena” eller ”han gav Lena en bok”. De säger ”berätta något åt någon” (i stället för ”för”) och de säger ”ringa åt någon” i stället för ”ringa någon”. Ett huvudsyfte med min undersökning är att ta reda på hur pass stora skillnaderna är om man ser till samtliga belägg på ”åt” i ett material och inte bara till sådana som man fäster sig vid för att man vet att de avviker i finlandssvenskan. Undersökningen är korpusbaserad. Det betyder att jag letat efter alla belägg på kombinationer av verb och prepositionen ”åt” i rätt stora textmassor som finns tillgängliga i elektronisk form. Materialet ligger i Språkbanken i Finland och omfattar huvudsakligen tidningstext och skönlitteratur. Jag har använt mig av en textmassa på sammanlagt ungefär 40 miljoner löpande ord, drygt 23 miljoner finlandssvenska och drygt 19 miljoner sverigesvenska. Det materialet gav ca 20 000 åt-belägg att studera, och det visade sig något oväntat att ”åt” inte alls är vanligare i finlandssvenskan än i sverigesvenskan när det gäller skriftspråk, åtminstone inte i professionella skribenters språk. Om man kompenserar för att den finlandssvenska och den sverigesvenska korpusen inte är helt lika i fråga om genrefördelning och ålder, kommer man fram till i stort sett samma frekvens för ”åt” i båda korpusarna. För den närmare analysen av vilka mönster åt-beläggen uppvisar har jag först och främst utnyttjat konstruktionsgrammatik men också ramsemantik och valensteori. Konstruktionsgrammatiken är ingen enhetlig teori, men tanken om grammatiska konstruktioner är gemensam. Konstruktioner representerar allt från generella syntaktiska mönster till specifika mönster för språkliga enskildheter. Uppfattningen om vad som ska inbegripas i begreppet varierar, men definitionen av ”konstruktion” som ”par (eller konstellationer) av form och betydelse” är gemensam. ”Konstruktion” avser aldrig konkreta belägg i texter eller yttranden utan alltid det abstrakta mönstret bakom dessa. Och varje yttrande är resultatet av att en stor mängd konstruktioner samverkar. I min analys har jag utgått ifrån att beläggen med ”åt” kan återföras på olika konstruktioner eller mönster utifrån vad som är gemensamt för grupper av belägg. Jag har sett på vad åt-frasen i samverkan med verbet har för funktion i beläggen. En åt-fras är syntaktiskt en prepositionsfras och består av en preposition och en rektion. Exempelvis utgör ordparet ”åt skogen” en prepositionsfras där ”skogen” är rektion. Ur mitt material har jag kunnat abstrahera fram fem övergripande mönster där referenten för rektionen har olika så kallade semantiska roller. Åt-frasen kan i kombination med verbet ange mål eller riktmärke, som i t.ex. svänga åt höger, dra åt helvete, ta sig åt hjärtat, luta åt en seger för IFK. Den kan för det andra ange mottagare (t.ex. ge varsin kaka åt hundarna, bygga en bastu åt sina svärföräldrar, skaffa biljetter åt en kompis). För det tredje kan åt-frasen avse en referent som har nytta (eller skada) av en aktion (t.ex. klippa häcken åt grannen, ställa in digitalboxen åt sin moster). Åt-frasen kan slutligen avse den eller det som är föremål antingen för en kommunikationsaktion (vinka åt sin son, skratta åt eländet) eller en attityd eller känsla (glädja sig åt framgången). Utöver dessa huvudmönster finns det ett antal smärre grupper av belägg som bildar egna mönster, men de utgör sammanlagt under 3 % i bägge korpusarna. Inom grupperna kan undermönster urskiljas. I t.ex. mottagargruppen representerar ”ge varsin kaka åt hundarna” överföringskonstruktion, ”bygga en bastu åt sina svärföräldrar” produktionskonstruktion och ”skaffa biljetter åt en kompis” ombesörjningskonstruktion. Alla typer är gemensamma för bägge materialen, men andelen belägg som representerar de olika typerna skiljer sig betydligt. I det sverigesvenska materialet står t.ex. det mönster där åt-frasen avser mål eller riktmärke för en mycket större andel av beläggen än i finlandssvenskan. Också andelen belägg där åt-frasen avser någon som har nytta (eller skada) av en aktion är mycket högre i det sverigesvenska materialet. I det finlandssvenska materialet står i gengäld mottagarbeläggen för över 50 % av beläggen medan andelen i det sverigesvenska materialet är bara 30 %. Inom gruppen utgör belägg av produktions- och ombesörjningstyp dessutom en mindre andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska. Dessa står till sin funktion nära den typ som avser den som har nytta av aktionen. De konkreta beläggen på överföring (ge varsin kaka åt hundarna) utgör en större andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska (ca 8 % mot 3 %), men typiskt för båda materialen är hög kollokationsgrad (”kollokation” avser par eller grupper av ord som uppträder oftare tillsammans än de statiskt sett skulle göra vid helt slumpmässig förekomst). Största delen av mottagarbeläggen utgörs av fraser av typen ”ge arbete åt någon, ge eftertryck åt något, ge liv åt något; ägna tid åt något, ägna sitt liv åt något, ägna uppmärksamhet åt något”. De här slutsatserna gäller alltså skriftspråk. I talspråk ser fördelningen annorlunda ut. Typiskt för prepositionen ”åt” är överhuvudtaget hög kollokationsgrad. Det förefaller som om språkanvändarna har tydliga, färdiga mallar för var ”åt” kan komma in. Det enda mönster som verkar helt produktivt, i den meningen att elementen är i stort sett fritt kombinerbara, är kombinationer av verb och åt-fras där åt-frasen avser den som har nytta av något. Att någon utför något för någons räkning verkar överlag kunna uttryckas med prepositionen ”åt”: t.ex. ”tvätta bilen åt pappa, ringa efter en taxi åt kunden”. Till och med belägg av typen ”hon drömde åt honom att bli ordinarie adjunkt” förekommer i någon mån. Konstruktionen är produktiv i båda språkvarieteterna men uppenbart är att konstruktion med mottagare har tolkningsföreträde i vissa fall i finlandssvenskan: ”Filip skrev ett brev åt sin syster” tolkas av sverigesvenskar som att Filip skrev brevet för systerns räkning, medan finlandssvenskar överlag uppenbarligen tolkar det som att Filip skrev till sin syster, att systern var mottagare av brevet. Ungefär 20 % av alla belägg i båda materialen representerar fall där ”åt” utgör partikel. Verb och ”åt” är närmare förbundna med varandra än när ”åt” utgör normal preposition. Exempel på partikelbelägg är ”han kom inte åt strömbrytaren, det gick åt mängder med saft, landet får dra åt svångremmen, de roffade åt sig de bästa platserna”. Också partikelmaterialet ser på ett generellt plan väldigt lika ut i båda språkvarieteterna. Den största skillnaden uppvisar den reflexiva typen ”roffa åt sig”. Medan typen är mycket homogen i det sverigesvenska materialet är variationen större i det finlandsvenska. Dels uppträder fler verb i kombinationen (han köpte åt sig ett par jeans), dels vacklar ordföljden (han nappade åt sig ett paraply ~ han nappade ett paraply åt sig). Att ”åt” används mer i vissa funktioner i finlandsvenskan brukar förklaras med påverkan från finskans allativ (ändelsen -lle: hän antoi kirjan Astalle > hon gav en bok åt Asta). Allt tyder dock på att den finlandssvenska åt-användningen delvis är en relikt. I äldre sverigesvenska källor träffar man på ”åt” i sådana kontexter som numera är typiska för finlandsvenskan. Det finlandssvenska språkområdet ligger ute i periferin i relation till det språkliga centrum som förändringar sprider sig från (för svenskans del främst Stockholmstrakten) och typiskt för perifera områden är att de uppvisar ålderdomliga drag också när inga kontaktfenomen spelar in. Allativen kan naturligtvis ha bidragit till att bevara användningen av ”åt” i finlandssvenskan. Att det är just ”åt” som används” beror antagligen på att prepositionen har flest funktioner gemensamt med allativen rent kognitivt om man jämför med de betydligt mer frekventa prepositionerna ”till” och ”för”. Uppenbart är också att åt-användningen därtill lever sitt eget liv i finlandssvenskan. I vissa varieteter av finlandssvenska kan man t.ex. höra yttranden av typ ”alla fiskarna dog åt dom”. Som språklig enskildhet har det ingen finsk förebild med allativ. Yttrandet är ett exempel på töjning av en svensk konstruktion. Modell finns dels i det mönster där åt avser den som har nytta eller skada av något, dels i relationell användning av ”åt”: han är hantlangare åt Eriksson ~ han är Erikssons hantlangare. Vid språkkontakt är det överlag konstruktioner som har förebild i det låntagande språket som lånas in från det långivande språket, medan konstruktioner som saknar förebild är betydligt mindre benägna att vinna insteg.

Root-lesion nematodes (Pratylenchus thornei and P. neglectus): A review of recent progress in managing a significant pest of grain crops in northern Australia

Two species of root-lesion nematode (predominantly Pratylenchus thornei but also P. neglectus) are widespread pathogens of wheat and other crops in Australia's northern grain belt, a subtropical region with deep, fertile clay soils and a summer-dominant rainfall pattern. Losses in grain yield from P. thornei can be as high as 70% for intolerant wheat cultivars. This review focuses on research which has led to the development of effective integrated management programs for these nematodes. It highlights the importance of correct identification in managing Pratylenchus species, reviews the plant breeding work done in developing tolerant and resistant cultivars, outlines the methods used to screen for tolerance and resistance, and discusses how planned crop sequencing with tolerant and partially resistant wheat cultivars, together with crops such as sorghum, sunflower, millets and canaryseed, can be used to reduce nematode populations and limit crop damage. The declining levels of soil organic matter in cropped soils are also discussed with reference to their effect on soil health and biological suppression of root-lesion nematodes.

Comparison of sampling sites and detection methods for Haemophilus parasuis

Objective To improve the isolation rate and identification procedures for Haemophilus parasuis from pig tissues. Design Thirteen sampling sites and up to three methods were used to confirm the presence of H. parasuis in pigs after experimental challenge. Procedure Colostrum-deprived, naturally farrowed pigs were challenged intratracheally with H parasuis serovar 12 or 4. Samples taken during necropsy were either inoculated onto culture plates, processed directly for PCR or enriched prior to being processed for PCR. The recovery of H parasuis from different sampling sites and using different sampling methods was compared for each serovar. Results H parasuis was recovered from several sample sites for all serovar 12 challenged pigs, while the trachea was the only positive site for all pigs following serovar 4 challenge. The method of solid medium culture of swabs, and confirmation of the identity of cultured bacteria by PCR, resulted in 38% and 14% more positive results on a site basis for serovars 12 and 4, retrospectively, than direct PCR on the swabs. This difference was significant in the serovar 12 challenge. Conclusion Conventional culture proved to be more effective in detecting H parasuis than direct PCR or PCR on enrichment broths. For subacute (serovar 4) infections, the most successful sites for culture or direct PCR were pleural fluid, peritoneal fibrin and fluid, lung and pericardial fluid. For acute (serovar 12) infections, the best sites were lung, heart blood, affected joints and brain. The methodologies and key sampling sites identified in this study will enable improved isolation of H parasuis and aid the diagnosis of Glässer's disease.