694 resultados para Häll, Maija
Resumo:
The environmental preferences of calcareous dinoflagellates have been investigated over the last 140 ka by comparing material from two sediment cores: one from the highly productive equatorial divergence of the eastern Atlantic Ocean and the other from the low productivity western tropical Atlantic Ocean. Pronounced differences in palaeoproductivity between the two sediment cores are indicated by high and variable organic carbon accumulation rates in the east, in contrast to relatively constant and low values in the west. Calcareous dinoflagellates show just the opposite pattern: high accumulation rates in the west and lower in the east. At the equatorial divergence, temporal variations of calcareous dinoflagellate and organic carbon accumulation rates show, for the most part, an inverse relationship. High calcareous dinoflagellate content coincides with low organic carbon accumulation rates and vice versa. In the investigated region and time interval, enhanced production of calcareous dinoflagellates can be correlated to periods of reduced palaeoproductivity probably related to relatively stratified conditions of the upper water column.
Resumo:
Large numbers of calcareous dinoflagellate cysts and the vegetative calcareous coccoid species Thoracosphaera heimii are generally found in sediments underlying oligotrophic and/or stratified (sub)surface water environments. It is difficult to distinguish between the relative importance of these two environmental parameters on calcareous cyst and T. heimii distribution as they usually covary, but this information is essential if we want to apply cysts properly in the reconstruction of palaeoenvironments and past surface water hydrography. In the multi-proxy core GeoB 1523-1 from the Ceará Rise region in the western equatorial Atlantic Ocean (covering the past 155 ka), periods of greatest oligotrophy are not synchronous with periods of greatest stratification (Rühlemann et al., 1996, doi:10.1016/S0025-3227(96)00048-5; Mulitza et al., 1997, doi:10.1130/0091-7613(1997)025<0335:PFAROP>2.3.CO;2; 335-338; Mulitza et al., 1998, doi:10.1016/S0012-821X(98)00012-0), giving us the unique opportunity to differentiate between the effects of both parameters on cyst accumulation. The calcareous cyst record of the core reflects prominent increases in accumulation rate of nearly all observed species only during the nutrient-enriched but more stratified isotopic (sub)stages 5.5, 5.3, 5.1 and 1. In this respect, the distribution trends in the core are more similar to those of the eastern equatorial upwelling region (GeoB 1105-4) than they are to those of the oligotrophic north-eastern Brazilian continental slope (GeoB 2204-2), even though temporal changes in bioproductivity are principally in antiphase between the eastern and western equatorial regions. We conclude that stratification of the upper water column and the presence of a well-developed thermocline are probably the more important factors controlling cyst distribution in the equatorial Atlantic, whereas the state of oligotrophy secondarily influences cyst production within a well-stratified environment.
Resumo:
Despite the increasing interest in the South Atlantic Ocean as a key area of the heat exchange between the southern and the northern hemisphere, information about its palaeoceanographic conditions during transitions from glacial to interglacial stages, the so-called Terminations, are not well understood. Herein we attempt to increase this information by studying the calcareous dinoflagellate cysts and the shells of Thoracosphaera heimii (calcareous cysts) of five Late Quaternary South Atlantic Ocean cores. Extremely high accumulation rates of calcareous cysts at the Terminations might be due to a combined effect of increased cyst production and better preservation as result of calm, oligotrophic conditions in the upper water layers. Low relative abundance of Sphaerodinella albatrosiana compared with Sphaerodinella tuberosa in the Cape Basin may be the result of the relatively colder environmental conditions in this region compared with the equatorial Atlantic Ocean with high relative abundance of S. albatrosiana. Furthermore, the predominance of S. tuberosa during glacials and interglacials at the observed site of the western Atlantic Ocean reflects decreased salinity in the upper water layer.
Resumo:
A palaeoceanographic reconstruction of the Late Quaternary tropical Atlantic Ocean has been made on the basis of dinoflagellate cyst associations of two sediment cores: the first core was recovered from below the highly productive waters of the equatorial divergence and the second from the oligotrophic western tropical Atlantic Ocean. Palaeoenvironmental indicators for productivity, sea surface temperature (SST) and salinity (SSS) based on selected organic-walled dinoflagellate cyst species have been established. On the basis of these palaeoenvironmental indicators, a strengthened intensity of the equatorial divergence in the eastern region during glacials and cold periods of interglacials has been reconstructed. The highest SST probably occurred around substage 5.5 and might refer to weakest upwelling intensity. In comparison, SST and SSS appear to have been generally higher in the western tropical Atlantic Ocean, with probably enhanced values during glacial intervals. Pronounced differences in accumulation rates and relative abundances of cysts formed by congruentidiacean dinoflagellates and relative abundances of oligotrophic cyst species between the eastern and the western region can be related to differences in palaeoproductivity, suggesting much higher values in the eastern area. The coherence between variation in frequency of the indicators for productivity and the boreal summer insolation and monsoon intensity in the eastern tropical Atlantic Ocean suggests an oceanographic reflection of regional intertropical, rather than boreal, dynamics.
Resumo:
Denna uppsats har till syfte att öka kunskap om mellanrummet mellan platsens betydelse och motorikens inverkan på barns språkinlärning i en Ur och Skur verksamhet. Den valda metoden för att försöka få syn på detta mellanrum har varit observationer med fältanteckningar och ljudinspelningar. Sedan har materialet analyserats med hjälp av sociokulturellt perspektiv. Det resultat som framkommit ur mitt empiriska material är att barnens lekar har möjligheten att utvecklas åt många olika håll. Att vara utomhus leder till att de i mindre utsträckning är påverkade av normstyrda artefakter jämfört med en förskola som vistas till större delar inomhus. Dock finns det en social praktik som pedagogerna har skapat som gynnar barns språkinlärning. Strukturen och kulturen av att ställa frågor och ha möjligheten att ge ordentliga svar, i både lek och vardag. Ytterligare ett resultat som framkommit är att både barn och pedagoger är vana vid att använda sin omgivning för att utvidga sitt lärande så att även en skylt i tunnelbanan blev ett medierande redskap för språkinlärning och intresse. Slutsatsen blev att platsen och då främst skogen gav förutsättningarna till rörelse och fantasilek där barnen själva kunde utforska sina intressen. Samtidigt som pedagogerna gav möjligheterna till barnens lekar genom att visa att de tyckte de var viktiga och gav möjligheter för samtal genom bland annat frågelekar.
Resumo:
Valtatie 12 on yksi Suomen tärkeimmistä poikittaisyhteyksistä sekä henkilöliikenteelle että elinkeinoelämän kuljetuksille. Se toimii merkittävänä raskaan liikenteen kuljetusreittinä Länsi- ja Kaakkois-Suomen välillä sekä myös yhteytenä satamiin ja rajanylityspaikoille. Yhteysväli Lahti–Kouvola on keskeinen osa Salpausselän liikennekäytävää ja kuuluu Euroopan laajuiseen kattavaan liikenneverkkoon (TEN-T). Tien varressa on runsaasti teollisuutta ja tie toimii Lahden ja Kouvolan kaupunkiseutujen työmatkaliikenteen yhteytenä, joka näkyy vilkkaana arkiliikenteenä. Valtatielle 12 on Uudenkylän ja Tillolan välille on laadittu samanaikaisesti ja samassa suunnitteluprosessissa kaksi yleissuunnitelmaa väleille Uusikylä–Mankala ja Mankala–Tillola. Tämän Uusikylä–Mankala yleissuunnitelman suunnittelualue rajautuu lännessä Nastolan Uudenkylän eritasoliittymään ja idässä Mankalaan Iitin kunnan länsirajan tuntumaan. Suunnittelualueen pituus on noin 10 kilometriä ja se sijoittuu Päijät-Hämeen ja Kymenlaakson maakuntien sekä Lahden kaupungin (entinen Nastola) ja Iitin kunnan alueille. Yleissuunnitelmassa on selvitetty ensin valtatieverkon puutteet ja ongelmat sekä palvelutasotavoitteet. Tämän jälkeen on suunniteltu valtateiden ja muiden väylien periaateratkaisut sekä selvitetty niin tilantarve, suhde ympäröivään maankäyttöön ja vaikutukset. Myös mahdollisuudet hankkeen vaiheittain toteuttamiseksi on käsitelty. Yleissuunnitelmassa on tarkennettu ratkaisuja, vaikutusarviota ja liikenteen, maankäytön ja ympäristön lähtötietoja. Päätavoitteena on ollut selvittää pääteiden ja muun tie- ja katuverkon kehittämisen periaatteet niin, että nykyiset palvelutasopuutteet saadaan poistettua ja valtatie 12 vastaa sille asetettuja vaatimuksia liikenteen sujuvuuden ja turvallisuuden kannalta. Osana suunnitelmaa on esitetty toimenpiteet meluhaittojen torjumiseksi ja ympäristövaikutusten lieventämiseksi. Valtatie 12 parannetaan korkealuokkaiseksi ja laatutasoltaan yhtenäiseksi keskikaiteelliseksi ja eritasoliittymin varustetuksi ohituskaistatieksi noin 10 kilometrin matkalla tarvittavine tie-, katu- ja liittymäjärjestelyineen. Valtatien 12 käytävään muodostuu jatkuva rinnakkaistie. Lisäksi tehdään meluntorjuntaa ja pohjavesialueet suojataan.
Resumo:
Laborativt arbete med konkret material är en arbetsform inom matematiken som på en del håll åter fått uppsving i ett försök att råda bot på svenska elevers försämrade prestationer i och intresse för matematik. Denna litteraturstudies syfte är att undersöka vilka faktorer som kan påverka negativt vid laborativt arbete med konkret material i matematikundervisningen. I resultatet av litteraturstudien synliggörs huvudsakligen två faktorer som är av större betydelse för undervisningens utfall samt en faktor av mindre betydelse, elevernas ålder. Den första faktorn behandlar valet av material och materialets utformning, vilket kan inverka på elevernas förståelse. Om det konkreta materialet är mycket likt de föremål elever möter i sin vardag, såsom pizzaslices eller pengar, kan denna likhet störa elevernas matematiska förståelse genom att för stor uppmärksamhet riktas mot igenkännandet och att se föremålen som potentiella leksaker, istället för att se dem som konkreta symboler för abstrakt matematik. Detta tycks inte åldersbetingat, utan förekommer i olika årskurser. Den andra faktorn som uppmärksammats är lärarens vägledande roll. Läraren behöver adekvat kompetensutveckling och professionellt stöd i arbetet med konkret material för att öka chanserna att arbetssättet får ett så gynnsamt utfall som möjligt. Läraren spelar en stor roll i både valet av konkret material och i hur instruktioner samt vägledning ges. Det är också viktigt att läraren i undervisningen bjuder in till interaktion och kommunikation om elevernas funna resultat och lösningsförslag för att stärka elevernas förståelse. Sökandet efter relevant litteratur genomfördes i AABRI, ERIC, Google Scholar, Libris, och Summon.
Resumo:
This thesis deals with terracotta lamps found at the archaeological site of Agia Paraskevi of Arachamitai during the years 2010–2014. The research questions are: What kind of lamps were used on the site and when? For what purposes were the lamps used? Where were they manufactured? In order to address these questions, a total of fifty lamps have been chosen to form the body of research material. To answer the first research question, a typology for these lamps has been created with twenty-one types and one variant, after examining various lamp typologies and previous publications. The find contexts and distribution of the lamps are both examined to test the dates for the different lamp types gathered from other publications, and to answer the question on what purposes the lamps were used on the site. Visual observation of the clay of the lamps and information on clay materials from other sites are both examined to determine the lamps' origins. The lamps in this study date from the 5th century BC to the 2nd century AD. The find contexts allow the dating of the lamps according to the other publications, but suggestions of more site-specific dates are given to some lamps. The distribution of the lamps indicates that while most were used for everyday lighting at the sanctuary, some may have had ritual connections. Most of the lamps were manufactured locally or at a nearby Arcadian site. Few lamps can be regarded as imports.
Consumer perceived risk, risk reduction strategies and transaction intentions in online marketplaces
Resumo:
Even though online commerce has garnered vast academic interest during the recent years, theoretical grounds for consumer behavior online still remains ambiguous. Despite the globally rapid growth of online commerce, only a fraction of Internet browsers end up purchasing goods online. This is argued to be caused by the intangible and distant nature of the Internet, causing overwhelming perceived risks for consumers and negatively affecting transaction intentions. To combat perceived risks, consumers may actively or passively seek to relieve those risks to tolerable level. These risk reduction strategies refer to both institutional mechanisms as well as consumer risk reduction strategies. The objective of this thesis is to provide further understanding upon the relationships between consumer perceived risk, risk reduction strategies and transaction intentions in online marketplaces. To serve the objectives of the present thesis, a quantitative approach was chosen as the method for conducting empirical research. The data was collected with an online survey through discussion board, using a random sample approach. The proposed research model was examined with a set of hierarchical regression analyses. Results revealed several direct relationships as well as moderating interaction effects. The key finding of this thesis is that institutional risk reduction mechanisms significantly contribute to consumer perceived risks. These mechanisms have the potential to reduce perceived risks, and therefore may stimulate transaction intentions. Additionally, it was observed that risk reduction strategies moderate the relationship between intermediary provided risk relievers, consumer perceived risks and transaction intentions. Retailer related risk reduction strategies were also shown to enforce the effectiveness of payment methods; however feedback and monitoring mechanism was shown to have a diminishing effect of perceived risk only when consumers did not rely on product related risk reduction strategies. The present thesis also illustrates the importance of effective information search, as those consumers are more willing to transact as the perceived risks become less significant. For managerial purposes, the importance of well-functioning institutional mechanisms cannot be emphasized enough.
Resumo:
Tutkimuksen tarkoituksena on kartoittaa palvelumarkkinoinnin, tietojohtamisen, Ketterien ja Lean menetelmien kirjallisuutta. Tutkimus vastaa kysymyksiin: Miten yritys voi tuottaa lisäarvoa asiakkaalle? Mikä vaikutus tietojohtamisella on palveluiden luomisessa ja myynnissä, sekä miten Ketterät ja Lean menetelmät tukevat palveluyrityksen tavoitteita? Tutkimuksessa tarkastellaan asiakkaalle lisäarvoa tuovien palveluiden luontia, sekä palvelustrategian omaksumista osaksi koko organisaation toimintaa ja strategiaa. Palveluyrityksellä tässä tutkimuksessa tarkoitetaan organisaatiota, jonka liiketoiminta perustuu henkilökohtaisten paveluiden tai osana tuottetta myytävien palveluiden tuottamisee.
Resumo:
Pro gradu -tutkielman aiheena on oppilaiden välinen vuorovaikutus yhteistoiminnallisen pienryhmätyöskentelyn aikana. Tutkimuksen tarkoituksena on selvittää, minkä laatuista on erään 4.luokan oppilaiden ryhmätyöskentelyn aikainen vuorovaikutus ja kuinka oppilaiden välinen vuorovaikutus täyttää yhteistoiminnallisen pienryhmätyöskentelyn ehdot. Tutkimusaineisto kerättiin videonauhoittamalla erään Länsi-Suomalaisen koulun 4.luokan yhteistoiminnallisin menetelmin toteutettua pienryhmätyöskentelyä. Tutkimusmenetelmänä käytettiin keskustelunanalyysia. Oppilaiden välistä vuorovaikutusta jäsennettiin vuorottelujäsennyksen mukaisesti ja näin tutkimuksessa keskityttiin tulkitsemaan oppilaiden sekä verbaalien, että nonverbaalien lausumien määrää ja koostumusta. Tutkimuksessa käytetty päättely oli luonteeltaan abduktiivista ja aineistoa luokiteltiin ja sitä analysoitiin sekä laadullisin että määrällisin perustein. Tutkimus jakautui kolmeen osaan, joiden aiheina olivat oppilaiden ryhmätyönaikainen verbaali käytös, ryhmätyönaikaiset käyttäytymismallit ja tehtäväorientoituneen ryhmätyön aikaiset puhelaadut. Näiden kolmen kategorian avulla selvitettiin oppilaiden välisen vuorovaikutuksen määrää ja laatua. Tutkittava ilmiö ja siitä tehdyt päätelmät pohjautuvat aikaisempaan, yhteistoiminnallisten pienryhmien vuorovaikutuksesta muodostettuun teoriaan. Tärkeimpinä lähteinä mainittakoon Sharan & Shachar (1988), Gillies & Ashman (1996) ja Mercer (1996). Pro gradu -tutkielman perusteella näyttää siltä, että 4.luokan oppilaiden vuorovaikutustaidot ovat niin kehittyneet, että he kykenevät yhteistoiminnalliseen pienryhmätyöskentelyyn. Tutkimusaineistossa oppilaiden vuorovaikutuksesta noin 70% keskittyikin ryhmätyön tekemiseen. Mutta vaikka näin oli, ylsi vuorovaikutus vain ajoittain yhteistoiminnallisen pienryhmätyöskentelyn tavoitteena olevaan tutkivaan puheeseen. Käytännössä ryhmätöiden eteneminen nojasi vähäiseen keskusteluun ja kritiikittömään vuorovaikutukseen. Muutama oppilas kerrallaan vei ryhmätyötä eteenpäin. Tutkimustulos kertoo siitä, ettei yhteisölliseen tiedon rakentamiseen johtavaa vuorovaikutusta synny yhteistoiminnallisessa pienryhmässäkään automaattisesti ja että yhteisöllinen tiedon rakentaminen on haastavaa. Jotta olosuhteet olisivat otolliset yhteiselle tiedon rakentamiselle, täytyy sen syntymiseen tarvittaviin vuorovaikutustaitoihin kiinnittää huomiota ja oppilaiden täytyy harjoitella niitä.
Resumo:
Denna tvärvetenskapliga studie kontextualiserar den skönlitterära framställningen av hungersnöden i Irland i mitten av 1800-talet i förhållande till tre olika faser av irländsk historieskrivning ‒ den nationalistiska, den revisionistiska, och den postrevisionistiska ‒ med syfte att granska i vilken mån prosafiktionen antingen återspeglar eller motsäger historikernas tolkningar. År 1845 drabbades landet av en dittills okänd potatispest som förstörde skörden helt eller delvis under de följande fem åren. Missväxten ledde till utbredd svält och epidemiska sjukdomar som dödade åtminstone en miljon människor, medan ytterligare en och en halv miljon flydde, huvudsakligen till Förenta Staterna, England, och Kanada. I sina försök att hitta en rationell förklaring till hur potatispesten kunde utvecklas till den värsta svältkatastrofen i Europa under modern tid, har historiker påvisat ett antal bidragande faktorer, till exempel överbefolkning, de fattigaste jordlösa småbrukarnas och lantarbetarnas beroende av potatisen som sitt baslivsmedel, underutveckling inom jordbruket, det rådande jordegendomssystemet, och den dåvarande brittiska regeringens misslyckande att tillhandahålla effektiv och tillräcklig nödhjälp. Historiska förklaringar är naturligtvis nödvändiga för att vi skall kunna bilda oss en uppfattning om hungersnödens orsaker och konsekvenser, men svårigheten med att skildra offrens situation i en historiografisk analys baserad på fakta är uppenbar då deras egna vittnesmål till största delen saknas i källmaterialet. Följaktligen finns det en risk att historieskrivningen förmörkar det som onekligen var centrala realiteter för de värst drabbade, nämligen svält, vräkning, sjukdom och död. Här kan skönlitteraturen bidra till att komplettera historien. Genom att fokusera på ett specifikt (fiktivt) samhälle och dess (fiktiva) individer, kan skönlitterära verk ge en inblick i hur hungersnöden inverkade på olika samhällsskikt, vad människorna gjorde för att överleva, hur nöden och fasorna påverkade deras psyke, och vad eller vem de höll ansvariga för katastrofen. Å andra sidan kan denna fokusering innebära att författaren misslyckas med att ge en helhetsbild av hungersnödens enorma omfattning och att redogöra för alla faktorer som orsakade och förlängde den. Paul Ricoeurs teori om samspelet mellan historia och fiktion (the interweaving of history and fiction) är därför ett nyckelbegrepp för att bättre förstå denna traumatiska period i Irlands historia. Avhandlingen omfattar en textanalytisk, komparativ kritik av ett antal historiska och skönlitterära verk. Genom närläsning av dessa texter granskar jag vilka aspekter av hungersnöden (politiska, ekonomiska, sociala) de olika författarna valt att behandla, och på vilket sätt, samt hur deras synvinklar har format tolkningarna i sin helhet. I detta sammanhang tar jag också upp skillnaderna mella fakta och fiktion, och speciellt de etiska problem som är förknippade med skildringen av traumatiska händelser och mänskligt lidande. Samtidigt undersöker jag, med hänvisning till Roger D. Sells kommunikationsteori, huruvida vissa författare anslår en påstridig ton i sina verk och hur detta påverkar dialogen mellan författare och läsare. Med utgångspunkt i Ricoeurs teori argumenterar jag för att historia och fiktion inte bör ses som ömsesidigt antitetiska diskurser i skildringen och tolkningen av det förflutna, och att skönlitteraturen genom fokuseringen på offren, som ofta tenderar att reduceras till statistik i historieskrivningen, kan förmedla en bättre förståelse och en djupare känsla för den mänskliga dimensionen av den tragedi som utspelades under hungeråren.
Resumo:
Tässä tutkimuksessa selvitettiin oppilaiden näkemyksiä hyvästä ja huonosta matematiikan opetuksesta. Tutkimuksen tarkoituksena oli selvittää, millaisia elementtejä oppilaat liittävät hyvään ja huonoon matematiikan tuntiin. Oppilaiden ajatusten perusteella pohdittiin myös kehitysideoita matematiikan opetukseen. Tutkimusjoukoksi valikoitui erään länsisuomalaisen keskisuuren koulun viides- ja kuudesluokkalaiset. Tutkimukseen osallistui yhteensä 37 oppilasta. Tutkimus toteutettiin empiirisenä tutkimuksena ja aihetta lähestyttiin kvalitatiivisesta näkökulmasta. Aineisto kerättiin käyttäen passiivista eläytymismenetelmää. Tutkittaville annettiin kirjallinen orientaatio eli kehyskertomus, ja eläytyminen tapahtui kirjoittamalla lyhyt kertomus aiheesta. Vastausten luokittelussa pohjana käytettiin didaktisen kolmion opetustapahtuman osa-alueita. Oppilaat liittivät hyvään ja huonoon matematiikan tuntiin vahvasti opettajan toiminnan. Tutkimustulosten mukaan opettajan tulee opettaa asiat selkeästi ja ymmärrettävästi. Pitkä opettajan pitämä teoriaosuus koettiin huonona asiana. Tutkimuksessa työrauha tuli esille sekä hyviä että huonoja tunteja kuvaavissa kertomuksissa. Kaikkien oppilaiden osallistuminen ja hyvä mieli nousivat myös esiin. Kirjoitelmista kävi ilmi, että matematiikan tehtävien tulisi haastaa oppilaat, heidän oman tasonsa mukaan. Matematiikan tunneilla asioita tulisi tehdä yhdessä toiminnallisesti. Tulosten perusteella näyttäisi siltä, että oppilaat arvostavat yhdistelmää, jossa toiminnallisuus ja uudet opetusmenetelmät ovat käytössä perinteisen opetuksen ja tehtävien tekemisen rinnalla. Opetustilanteiden tulisi olla vastavuoroisia, kuten myös opetuksen suunnittelun. Olisi tärkeää, että opettajilla olisi rohkeutta kysyä oppilailtaan opetukseen liittyvistä asioista ja toteuttaa oppilaiden ideoita.
Resumo:
Lasten ja nuorten parempaa osallisuutta kunnallisessa päätöksenteossa on ryhdytty kunnissa ratkomaan etupäässä edustuksellisia toimielimiä tai vaikuttajaryhmiä perustamalla. Lasten ja nuorten kuulemista ja osallisuutta käsittelevä lakiteksti ja aiheesta annetut suositukset jättävät kuitenkin toiminnan käytännön toteutuksen suhteen paljon tulkinnan varaa kunnille. Ei ole itsestään selvää, että perustetuilla toimielimillä olisi arjen toiminnan tasolla kykyä ja mahdollisuuksia vaikuttaa ja osallistua esteittä kunnan päätöksentekoon. Tämän tutkielman tehtävänä on Turun nuorisovaltuuston tapauksessa seurata nuorisovaltuuston ensimmäisen toimikauden 2014—2015 päätöksenteon vaikuttavuutta ja nuorisovaltuuston kunnassa käymää vuorovaikutusta. Pyrkimyksenä on selvittää nuorisovaltuuston toiminnan sujuvuutta ja luotujen toimintatapojen antamia edellytyksiä osallisuudelle. Tavoitteena on myös nostaa esiin osallisuuden ja vaikuttamisen esteiksi muodostuvia yksityiskohtia. Nuorisovaltuuston päätösasioita seuraamalla otetaan selvää toiminnan vaikuttavuudesta Sherry Arnsteinin osallisuuden portaat –mallia apuna käyttäen. Lisäksi nuorisovaltuutettujen omaa kokemusta toiminnasta on kartoitettu haastatteluilla. Tavoitteena on antaa nuorten itse kertoa, millaisena he ovat kokeneet osallistumisen kunnan päätöksentekoon nuorisovaltuustotoiminnan kautta. Sarah Whiten osallistumisen motiivit –mallin avulla on hahmotettu toimintaan osallistuvien tahojen (nuoret ja kunta) erilaisia intressejä toimintaan liittyen. Tarkoituksena on pohtia osallistujien intressien vaikutusta toiminnan ohjautuvuuteen. Tutkielman tavoitteena on nostaa esiin osallisuustoimintaan liittyviä onnistumisia ja haasteita Turun nuorisovaltuuston tapauksessa. Löydökset osoittivat, että nuorisovaltuusto saa toimia melko vapaasti kun kyseessä on nuorten keskinäinen toiminta. Mahdollisuudet vaikuttaa nuorisovaltuuston kautta kaupungin päätöksentekoon osoittautuivat kuitenkin hyvin rajallisiksi. Merkittävin ongelma vaikuttavuuden näkökulmasta oli vuorovaikutuksen vähäisyys, erityisesti nuorten ja päättäjien välillä. Myös nuorten oman kokemuksen mukaan vuorovaikutusta päättäjiin olisi tarvittu lisää. Nuorisovaltuustotoiminnan kannalta keskeisenä haasteena esiin nousi toimivien käytäntöjen puute. Nuorten toiminnan edellytyksistä oli huolehdittu puitteiden osalta hyvin, mutta sisällöllistä toimintaa leimasi eristäytyneisyys muusta kaupunkiyhteisöstä. Nuorten kuulemisesta nuorisovaltuustossa oli hyviä kokemuksia, mutta toiminta oli pitkälti sidoksissa asialle vihkiytyneisiin aikuisiin, ja kuultavaksi tuodut asiat olivat myös lähtöisin aikuisista. Lisäksi nuorten mielipiteen arvostamisesta ei ollut ohjeistusta, eikä mielipiteen välittymisestä tehty seurantaa.
Resumo:
The aim of the study was to investigate the structure of affective and cognitive engagement using the Student Engagement Instrument (SEI; Appleton, Christenson, Kim, & Reschly, 2006) and to examine the associations to behavioral engagement, as well as student-reported self-esteem, burnout, and academic achievement among Finnish junior high school students. The analyses were carried out in the main sample of 2,485 students, as well as in an independent sample of 821 students. The results showed that the original five-factor structure of the SEI construed along three affective and two cognitive engagement factors fit the current data relatively well. Affective and cognitive student engagement correlated positively with an independent measure of behavioral engagement. Furthermore, affective and cognitive engagement were positively associated with student-reported self-esteem and academic achievement, and negatively with school burnout. The findings provided corroborating evidence for the psychometric properties and utilization of the SEI instrument for assessing the engagement of junior high school students. (DIPF/Orig.)