Cuidados paliativos para pacientes em estado terminal em Unidades de Terapia Intensiva: revisão sistemática e metanálise

Coordenação de Aperfeiçoamento de Pessoal de Nível Superior (CAPES)

Adaptação transcultural do formulário POLST: Physician Orders for Life-Sustaining Treatment

Pós-graduação em Saúde Coletiva - FMB

Exposição de pacientes com síndrome de dor miofascial (SDM) à capsaicina: desenvolvimento de forma farmacêutica de uso tópico com possível ação analgésica

Fundação de Amparo à Pesquisa do Estado de São Paulo (FAPESP)

Exposição de pacientes com síndrome de dor miofascial (SDM) à capsaicina: desenvolvimento de forma farmacêutica de uso tópico com possível ação analgésica

Fundação de Amparo à Pesquisa do Estado de São Paulo (FAPESP)

Safety and efficacy of gemcitabine plus cisplatin combination in pretreated metastatic breast cancer patients

Metastatic breast cancers (MBC) previously treated with anthracyclines (A) and taxanes (T) have a complicated management. Gemcitabine (G)-cisplatin (C) combinations have been used as synergistic salvage therapy in MBC and are considered as another option for patients with important symptoms and aggressive visceral disease. We analyzed the safety and efficacy of GC in AT-pretreated MBC, as well as overall survival (OS) and time to progression (TTP). Forty-nine subjects received IV G 750 mg/m(2) and C 30 mg/m(2), both d1 and d8 every 3 weeks. Response evaluation was performed every second cycle and in the end of treatment. GC protocol was the first-line palliative chemotherapy in half of the cases, and median number of cycles/patient were 4(2-12). Lung (75.5%) was the most frequent site of metastasis. Most of the patients related clinical improvement with chemotherapy with minimal/mild tolerable collateral effects in 85.7% of cases. Following 34 months, mean OS/TTP was 13.12/6.6 months. Objective-responded patients (40.3%) were statistically associated with the improvement in symptoms after CT (P < 0.01), and OS was directly correlated with chemotherapy response (P < 0.01). HER-2 overexpression was a prognostic factor with reduced OS (P = 0.01). GC protocol was effective and tolerable in objective-responded patients.

Association between education in EOL care and variability in EOL practice: a survey of ICU physicians

This study investigated the association between physician education in EOL and variability in EOL practice, as well as the differences between beliefs and practices regarding EOL in the ICU. Physicians from 11 ICUs at a university hospital completed a survey presenting a patient in a vegetative state with no family or advance directives. Questions addressed approaches to EOL care, as well physicians' personal, professional and EOL educational characteristics. The response rate was 89%, with 105 questionnaires analyzed. Mean age was 38 +/- A 8 years, with a mean of 14 +/- A 7 years since graduation. Physicians who did not apply do-not-resuscitate (DNR) orders were less likely to have attended EOL classes than those who applied written DNR orders [0/7 vs. 31/47, OR = 0.549 (0.356-0.848), P = 0.001]. Physicians who involved nurses in the decision-making process were more likely to be ICU specialists [17/22 vs. 46/83, OR = 4.1959 (1.271-13.845), P = 0.013] than physicians who made such decisions among themselves or referred to ethical or judicial committees. Physicians who would apply "full code" had less often read about EOL [3/22 vs. 11/20, OR = 0.0939 (0.012-0.710), P = 0.012] and had less interest in discussing EOL [17/22 vs. 20/20, OR = 0.210 (0.122-0.361), P < 0.001], than physicians who would withdraw life-sustaining therapies. Forty-four percent of respondents would not do what they believed was best for their patient, with 98% of them believing a less aggressive attitude preferable. Legal concerns were the leading cause for this dichotomy. Physician education about EOL is associated with variability in EOL decisions in the ICU. Moreover, actual practice may differ from what physicians believe is best for the patient.

Treatment of malignant gastroduodenal obstruction with a nitinol self-expanding metal stent: An international prospective multicentre registry

Background: Duodenal stenting has become a broadly accepted first line of treatment for patients with advanced malignant gastroduodenal obstruction as these patients are difficult to treat and are poor surgical candidates. Aims: To document duodenal stent performance for palliative management of malignant gastroduodenal obstruction. Methods: Multicentre, single arm, prospective registry documenting peroral endoscopic duodenal stenting procedures in 202 patients. Results: Technical success achieved in 98% (CI. 95%, 99%) of stent placements. Increase of Gastric Outlet Obstruction Score by at least 1 point compared to baseline was achieved in 91% (CI, 86%, 95%) of patients persisting for a median of 184 days (CI, 109, 266). By day 5 (CI, 4,6) after stent placement, 50% of patients experienced a score increase of at least 1 point. Improvement from 14% of patients at baseline tolerating soft solids or low residue/normal diet to 84% at 15 days, 86% at 30 days, 81% at 90 days, 79% at 180 days, and 70% at 270 days. Complications included stent ingrowth and/or overgrowth (12.4%), transient periprocedural symptoms (3%), bleeding (3%), stent migration (1.5%), and perforation (0.5%). Conclusions: Safety and effectiveness of duodenal stenting for palliation of malignant gastroduodenal obstruction was confirmed in the largest international prospective series to date. (C) 2011 Editrice Gastroenterologica Italiana S.r.l. Published by Elsevier Ltd. All rights reserved.

Estratégias de comunicação utilizadas por profissionais de saúde na atenção à pacientes sob cuidados paliativos

O presente estudo objetivou verificar a relevância e a utilização de estratégias de comunicação em cuidados paliativos. Estudo quantitativo multicêntrico, realizado entre agosto/2008 e julho/2009, junto a 303 profissionais de saúde que trabalhavam com pacientes sob cuidados paliativos, por meio da aplicação de questionário. Os dados foram submetidos a tratamento estatístico descritivo. A maioria (57,7%) não foi capaz de citar ao menos uma estratégia de comunicação verbal e apenas 15,2% mencionaram cinco sinais ou estratégias não verbais. As estratégias verbais mais citadas foram as de cunho interrogativo sobre a doença/tratamento e, dentre as não verbais, destacaram-se o toque afetivo, olhar, sorriso, proximidade física e escuta ativa. Embora os profissionais tenham atribuído alto grau de relevância para a comunicação em cuidados paliativos, evidenciaram escasso conhecimento de estratégias de comunicação. Faz-se necessária a capacitação dos profissionais no que tange à comunicação em cuidados paliativos.

Administração de antibióticos por via subcutânea: uma revisão integrativa da literatura

OBJETIVO: Caracterizar os artigos científicos relacionados ao uso de antibióticos por via subcutânea em pacientes com difícil acesso venoso em cuidados paliativos quanto à tolerância local e eficácia terapêutica. MÉTODOS: Revisão integrativa da literatura realizada nas bases de dados LILACS, CINAHL, PUBMED, EMBASE e Biblioteca Cochrane, utilizando-se como referencial teórico a Prática Baseada em Evidências. RESULTADOS: 17 artigos foram selecionados com dez antibióticos diferentes, sendo o Ceftriaxona, o antibiótico mais estudado. Constatou-se a eficácia terapêutica com base nos parâmetros farmacocinéticos e clínicos. A tolerância local esteve associada à maior diluição dos antibióticos. Com administração de aminoglicosídeos, observaram-se lesões graves e necrose tecidual. A baixa tolerância reforça a restrição de uso apenas para essa classe de antibióticos. CONCLUSÃO: As previsões de eficácia terapêutica e a boa tolerância sugerem uma possibilidade a ser considerada quando se deseja uma via de administração parenteral alternativa, porém recomenda-se cautela, visto que nenhum dos estudos avaliou pacientes em cuidados paliativos.

O conhecimento de estratégias de comunicação no atendimento à dimensão emocional em cuidados paliativos

O estudo objetivou investigar o conhecimento e a utilização de estratégias de comunicação no cuidado da dimensão emocional do paciente sob cuidados paliativos. Com abordagem quantitativa, foi realizado entre agosto/2008 e julho/2009, junto a 303 profissionais de saúde que trabalhavam ou tinham contato frequente com estes pacientes, por meio da aplicação de questionário. Os dados sofreram tratamento estatístico descritivo e analítico. Os profissionais denotaram desconhecimento de estratégias de comunicação, evidenciando-se diferença significativa (p-valor 0,0011) na comparação entre sujeitos com e sem formação prévia em cuidados paliativos, denotando que quem possui capacitação paliativista conhece/utiliza mais estratégias comunicacionais na atenção à dimensão emocional de seus pacientes. As estratégias mais citadas pelos sujeitos foram: escuta ativa, reafirmações verbais de solicitude, uso de perguntas abertas e toque afetivo. Conclui-se que há pouco conhecimento e utilização insatisfatória de estratégias de comunicação, pelos profissionais de saúde no cuidado à dimensão emocional de pacientes sob cuidados paliativos.

Upplevelsen av motivationsarbete – en studie ur klienters och kontaktpersoners perspektiv på Frösö LVM-hem

Studien undersöker hur klienter och kontaktpersoner upplever motivationsarbetet på Frösö LVM-hem. I studien tillämpades både kvalitativ och kvantitativ metod. I ett första skede genomfördes intervjuer med avdelningsföreståndare på samtliga tre avdelningar på institutionen. Detta intervjumaterial användes för utformandet av enkäter som besvarades separat av klienter och kontaktpersoner. Enkäten mäter upplevelsen av motivationsarbete genom skattning av hur viktiga olika insatser och faktorer är för att klienten skall utveckla motivation till fortsatt frivillig vård, hur dessa insatser och faktorer fungerar på Frösö LVM-hem och i vilken omfattning insatserna tillämpas, samt slutligen klientens egen motivation att fortsätta i frivillig vård. Klientenkäten innehöll dessutom instrumentet SOCRATES, som skattar motivation såsom faser i förändringsprocess. Resultatet visar att båda grupperna är mest tillfredsställda med framtidsplanering och aktiviteter, däremot är de mest otillfredsställda på områdena som handlar om kontaktpersonernas utredningsinsatser och klimatet på avdelningen. Detta kan tyda på att kraftfullare insatser efterfrågas på sistnämnda områden. Den generella värderingen av hela arbetet vid institutionen ges också en positiv bedömning. Studien innehåller också fördjupade analyser t.ex. parvis mellan klient och kontaktperson, och i förhållande till utfallet motivation. Kontaktpersonens förhållningssätt och relationen mellan klient och kontaktperson har det största sambandet med utfallet motivation. Resultaten kan användas i ett pågående utvecklingsarbete vid Frösö LVM-hem om motivationsarbetet.

Hur används KBT på HVB-hem för unga lagöverträdare?

Kognitiv beteendeterapi har på senare år fått allt större spridning i socialt och psykologiskt behandlingsarbete i Sverige. Det finns idag en uppsjö av KBT-baserade program som riktar sig till olika målgrupper, och en sådan målgrupp är kriminella killar i ungdomsåren. Många behandlingshem som riktar sig till denna målgrupp säger sig använda KBT. I vår studie undersöker vi hur fyra olika hem för vård eller boende (HVB) använder dessa metoder. För den teoretiska referensramen har vi sammanfattat olika studier, främst metaanalyser, som med stor samstämmighet beskriver olika riktlinjer för hur KBT bör praktiseras med denna målgrupp för att bli en effektiv behandlingsmetod. Det finns framförallt tre principer som enligt ett flertal metaanalyser kännetecknar de mest effektiva behandlingarna, nämligen riskprincipen, behovsprincipen och responsivitetsprincipen. Utifrån dessa forskningsresultat har vi utformat frågor som kan svara på hur HVB-hemmens behandlingsmodeller förhåller sig till de riktlinjer som forskarna konstaterat. Halvstrukturerade intervjuer har genomförts med föreståndare för de olika HVB-hemmen. I analysen finner vi att behandlingshemmen använder KBT-baserade metoder på olika sätt och enligt vår tolkning anpassar inget av de fyra HVB-hemmen behandlingen efter riktlinjerna för effektiv behandling i någon högre utsträckning. Enligt den forskning som vi tagit del av så är personalens utbildning helt avgörande för hur effektiv behandlingen blir. Utbildningsnivån på de behandlingshem som omfattas av studien uppfyller inte den nivå som enligt ett flertal forskare är erforderlig för att kunna bedriva ändamålsenlig behandling. I diskussionen frågar vi oss bland annat hur viktig metoden egentligen är för behandlingens resultat.

Betydelsen av vårdpersonalens attityder vid abort

Bakgrund: Abort är en känslomässigt laddad fråga som väcker starka känslor världen över. Frågan om abort är ofta fylld med etiska och moraliska värderingar och ställningstaganden för alla som är inblandade. För att en god och säker vård samt ett bra bemötande ska kunna ges till kvinnor som genomgår en abort är det viktigt att vårdpersonalen handlar på ett etiskt och moraliskt riktigt sätt. Syfte: Syftet med studien var att belysa vårdpersonalens bemötande av kvinnor som genomgår en abort. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie. Tretton artiklar motsvarade studiens syfte. Resultat: Resultatet av litteraturstudie visade att vårdpersonal i västländer till stor del var positiva till abort. Vårdpersonalen upplevde etiska dilemman vilka för det mesta berodde på kvinnornas orsaker till abort och hur långt in i graviditeten kvinnorna var då de genomgick en abort. Brister i form av utbildning och erfarenheter av abort ledde till negativa attityder vilket resulterade till en sämre omvårdnad och negativt bemötande av kvinnorna. Slutsats: Majoriteten av vårdpersonalen var positiva till legal abort. Utbildning och praktisk erfarenhet i samband med abort motverkar negativ attityd.

Förlossningsrädsla : Stöd till kvinnor med förlossningsrädsla

De senaste åren har antalet kejsarsnitt på humanitär indikation ökat i Sverige. Den vanligaste bidragande orsaken till detta är förlossningsrädsla. Med förlossningsrädsla menas att man känner ångest och fruktan inför sin förlossning. Syftet med denna litteraturstudie är att belysa faktorer som kan påverka upplevelsen av förlossningsrädsla samt vilket behov av stöd förlossningsrädda kvinnor behöver. Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie som omfattade 16 vetenskapliga artiklar. Vid granskningen av dessa artiklar bildades två huvudkategorier, dessa var; upplevelser och stöd. Resultatet visade att den vanligaste upplevelsen vid förlossningsrädsla var rädsla för smärta och oron för sin och sitt barns hälsa och välmående. Förlossningsförloppet var också något som orsakade rädsla hos vissa kvinnor. Mest utsatta för förlossningsrädsla var kvinnor som led av dålig självkänsla och tvivlade på sin prestationsförmåga. Kvinnans tidigare erfarenheter spelade en stor roll vid upplevelsen av förlossningen. Den bästa vård förlossningsrädda kvinnor kan få är stöd från sin omgivning och vårdpersonal. Den mest framgångsrika behandlingsmetod enligt denna litteraturstudie var terapi. En slutsats blev att det är viktigt att upptäcka kvinnans förlossningsrädsla i ett tidigt stadium och att omvårdnaden är individualiserad.

Anhörigas upplevelser och behov på en intensivvårdsavdelning

Bakgrund: Intensivvård består definitionsmässigt av monitorering, diagnos och vård av patienter med tänkbar reversibel svikt i ett eller flera organsystem. Vårdpersonal bör arbeta med en holistisk syn på patienten, ta vara på de känslomässiga, fysiska, andliga och sociala behoven. För att alla delar skall kunna tillfredställas bör vårdpersonalen även uppmärksamma de anhöriga och göra dessa delaktiga i vården. En nödvändighet för att klara detta är att sjuksköterskan är insatt i vad patientens familj går igenom och vilka behov de har. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa de upplevelser familjemedlemmar hade när deras anhörige vårdas på en intensivvårdsavdelning. Metod: Litteraturstudien byggde på femton vetenskapliga artiklar varav sju var kvalitativa och åtta var kvantitativa studier. Dessa artiklar fann författarna via de internationella databaserna PubMed och Cinahl. Artiklarna granskades sedan med en granskningsmall och de studier som matchade litteraturstudiens syfte gick till vidare granskning för klassificering, värdering och kategoriindelning. Resultat: Närhet ansågs som ett av de viktigaste behoven bland anhöriga till patienter på en intensivvårdsavdelning. Majoriteten av de anhöriga uppvisade en höggradig stress som var jämförbar med posttraumatiskt stresssyndrom och de uppvisade symtom såsom hjärtklappning, sömnsvårigheter och ångestkänslor. Behovet av god information betydde oerhört mycket för alla anhöriga, den information som de anhöriga uppskattade mest var sjuksköterskans förklaring av diagnos, prognos och olika behandlingar som patienten genomgick. Diskussion: Sjukvårdspersonalen kan gärna uppmuntra anhöriga till att hjälpa till med omvårdnaden om den sjuke men det är viktigt att förklara att detta ej är ett tvång och att inget är mer rätt än det andra. Kommunikation är nyckeln till att minska stress och osäkerhet hos de anhöriga.