Globalisation and the evolution of international retailing: a comment on Alexander's 'British overseas retailing, 1900-1960'

Nicholas Alexander's (2011. British overseas retailing, 1900–60: International firm characteristics, market selections and entry modes. Business History, 53, 530–556) survey of British overseas retailers from 1900 to 1960 provides pathbreaking new evidence of international retailing activity during the first globalisation boom. The article surveys this and other recent evidence, and confirms that international retailing was far more significant up to 1929 than previously thought. This activity was overwhelmingly undertaken by non-retailers, however, and hence by multinationals whose advantages in retailing were fundamentally unsustainable over the long run. Even the department store format, the principal retail innovation of the period, was not internationalised primarily by multinationals. Rather it was diffused via indigenous entrepreneurs, driven by a rapidly growing global demand for western style fashion and dress.

Globalization and the evolution of international retailing: a comment on Alexander’s ‘British Overseas Retailing, 1900-1960'

Nicholas Alexander's (2011. British overseas retailing, 1900–60: International firm characteristics, market selections and entry modes. Business History, 53, 530–556) survey of British overseas retailers from 1900 to 1960 provides pathbreaking new evidence of international retailing activity during the first globalisation boom. The article surveys this and other recent evidence, and confirms that international retailing was far more significant up to 1929 than previously thought. This activity was overwhelmingly undertaken by non-retailers, however, and hence by multinationals whose advantages in retailing were fundamentally unsustainable over the long run. Even the department store format, the principal retail innovation of the period, was not internationalised primarily by multinationals. Rather it was diffused via indigenous entrepreneurs, driven by a rapidly growing global demand for western style fashion and dress.

Death has a touch of class: society and space in Brookwood Cemetery, 1853-1903

Changes in the cultures and spaces of death during the Victorian era reveal the shifting conceptualisations and mobilisations of class in this period. Using the example of Brookwood Necropolis, established 1852 in response to the contemporary burial reform debate, the paper explores tensions within the sanitary reform movement, 1853–1903. Whilst reformist ideology grounded the cemetery's practices in a discourse of inclusion, one of the consequences of reform was to reinforce class distinctions. Combined with commercial imperatives and the modern impulse towards separation of living and dead, this aspect of reform enacted a counter-discourse of alienation. The presence of these conflicting strands in the spaces and practices of the Necropolis and their changes during the time period reflect wider urban trends.

Rediscovery and redescription of the type of Philodryas laticeps Werner, 1900 and the taxonomic status of P. oligolepis Gomes, 1921 (Serpentes, Colubridae)

Philodryas laticeps Werner, 1900 was previously known only from the holotype, which was believed to be lost during the World Wars. We found the holotype to be housed in the Museum fur Naturkunde, Berlin and here redescribe it and report on three additional specimens from the collections of the Instituto Butantan, Sao Paulo and Museum fur Naturkunde, Berlin. We conclude that Philodryas oligolepis Gomes, 1921 and P. affinis Muller, 1928 are junior synonyms of Philodryas laticeps Werner, 1900. All specimens share the presence of a black mucosa surrounding the larynx and trachea in the floor of the mouth and distal rows of middle sized spines disposed in a typical ""V-shaped"" configuration on the asulcate surface of the hemipenial body, two uniquely derived features absent in all other species of the genus Philodryas. Intraspecific variation of external morphology, hemipenes, and coloration are documented.

Kolerahanteringen i Falun år 1834 & 1853 : En studie av sundhetsnämndens agerande

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka åtgärder som Falu stad, genom sundhetsnämnden, vidtog när farsoten kolera spreds i Sverige år 1834 respektive år 1853 samt om dessa åtgärder skiljer sig över tid. Frågeställningarna som används är: Vilka förebyggande åtgärder mot kolera vidtog staden genom sundhetsnämnden år 1834 och år 1853? Hur agerade läkarna i Falun mot kolerahotet? Skiljer sig Falu sundhetsnämnds åtgärder i jämförelse med andra städers sundhetsnämnder? Skiljer sig sundhetsnämndens åtgärder mellan åren 1834 och 1853? Materialet som används består av sundhetsnämndens mötesprotokoll från åren 1834 och år 1853, kolerakungörelser från de båda tidpunkterna, stadsläkare- och gruvläkarapporter samt utdrag från Tidning för Falu län och stad. Resultatet visar, att Falun vid båda tillfällena spärrades av genom att vaktstationer upprättades vid vägarna och vid stadens gräns. En karantänsstation upprättades vid stadens hälsobrunn för att ta om hand personer som inte vistats på kolerafri ort de 10 senaste dagarna. Staden delades in i tio distrikt som bemannades med en distriktschef samt några uppsyningsmän, som kontrollerade att staden hölls ren och att invånarna var rena. Stadens läkare var väldigt aktiva under sundhetsnämndens möten år 1834 och gav flera förslag på vad som behövdes göras medan de år 1853 intog en mer passiv roll. Åtgärderna i Stockholm år 1834 är snarlika de åtgärder som genomfördes i Falun samma år, huvudstaden delades också in i distrikt och det tillsattes även distriktschefer och uppsyningsmän. En annan likhet är att både Falun och Stockholm beställde färdiga likkistor för att ha i beredskap. Såväl sundhetsnämnderna i Karlskrona, Ystad och Arboga liksom Falun år 1853 vidtog i stort sett samma åtgärder som gjordes redan år 1834 t ex spärrningsåtgärder, karantänsskydd, införandet av kolerasjukhus och extra insatser för de mest utsatta i samhället.

En titt på arbetar- och kvinnorörelsekamp åren 1900-1910 i spåren på Helene Ugland

Helene Ugland, f. 11 feb.1877 i Norge. lärarinneexamen 1895 vid Strömsbo Laerarinde-skole, vilket betydde möte med socialistiska och kvinnopolitiska idéer och som blev avgörande för hennes fortsatta verksamhet. Det var också då som rätten till fria tankar började vibrera i hennes sinne. År 1895, arton år gammal, samma år som hon tar examen vid Kristiansand Seminarium, reser hon till Stockholm och håller föredrag om utilitarismen. Hon flyttade till Sverige år 1900 och bosatte sig så småningom i Göteborg. 1903 blev hon skriven i Masthuggets församling samtidigt som hon gifte sig med redaktören vid Ny Tid Anton Andersson och kom att kalla sig Ugland-AnderssonNär hennes man blev chefredaktör vid Östergötlands Folkblad flyttade de till Norrköping. Här fick också Helene arbete på tidningen och som den socialist hon var utnyttjade hon flitigt sitt utrymme i tidningen med att agitera. Dessutom reste hon mycket och höll föreläsningar inte minst om mänskliga rättigheter. Hon ansåg att kristendomen var humbug och tyckte att den hade för stor plats i skolan.Hon deltog i socialdemokratiska kvinnokonferenser där hon propagerade för fri kärlek, rätten till preventivmedel och annat som gynnade kvinnors kamp för jämställdhet. Dock blev hon missförstådd då hennes belackare skyllde henne för att förespråka lösaktigt leverne.Sina sista verksamma år tillbringade hon i Gnesta där hon blev kommunalpolitiker. Hon dog 1 aug.1940.