Anhöriga äldre angår alla!

Anhörigomsorg är del av en komplex väv med olika nivåer, individuella, familjemässiga och övergripande samhälleliga, där åtminstone de senare har begränsade resurser. Denna rapport presenterar och diskuterar kunskapsläget inom svensk och internationell forskning om anhöriga till äldre. Vi sätter den svenska anhörigomsorgen i ett större sammanhang genom resonemang om demografiska förutsättningar, historiska tillbakablickar och internationella utblickar. Nutid belyses med aktuella undersökningar och vi tror att framtiden kan klaras tack vare den allt större överlappning vi redan ser mellan många olika former av hjälp, service, omsorg och vård. Vi ställer frågan om dessa mönster kanske förbises i de ofta dystra, rent demografisk-ekonomiska framskrivningarna. Rapporten redovisar många svenska undersökningar av anhörigomsorg, både i befolkningen i stort och bland äldre. Det förefaller klart att det skett en faktisk ökning av anhörigomsorgens omfattning från 1990-talet och början av 2000- talet, något som flera studier visar. Resultat från en europeisk undersökning med gemensamma frågor och svarsalternativ tyder på att anhörigomsorg är vanligare i Nordeuropa än i Sydeuropa vilket nog strider mot gängse föreställningar. Kanske är det i Norden vanligare att vara hjälpgivare men inte med lika omfattande engagemang eller lika länge och man bor sällan tillsammans. Då fördelas nog omsorgen på fler händer. I Sverige angav mindre än 1 procent att de gav omsorg på heltid, i Spanien 5 procent. Sammantaget har, i Sverige liksom i övriga Europa, mer än 4 av 10 i befolkningen en aktuell eller tidigare personlig erfarenhet av att ge omsorg, och på befolkningsnivå är anhörigomsorgen klart större än den offentliga. De flesta svenska studier visar att det är ungefär lika vanligt bland kvinnor och män att vara givare av anhörigomsorg. Kvinnor ger dock oftare personlig omvårdnad och de ger fler timmar omsorg än männen. De flesta omsorgsgivare ger ganska få hjälptimmar, men timinsatserna ökar med stigande ålder och är högst bland de äldsta. I genomsnitt ger omkring 30 procent av omsorgsgivarna daglig hjälp, men den andelen stiger till nästan 40 procent för anhörigvårdare i 65–80 årsåldern och till 80 procent för dem som är ännu äldre. Äldre utgör således 30 procent av alla som ger omsorg, oftast till andra äldre, men utför ungefär 4 av 10 omsorgstimmar. Äldre personer är inte bara mottagare av omsorg utan minst lika ofta också givare. De flesta givare av anhörigomsorg ger ”lättare” former av insatser (skjutsning, passning, tillsyn etc.), insatser som många gånger säkerligen är viktiga och kan vara avgörande för mottagaren. Det är viktigt att se det stora spektret av anhörigomsorg och att det också finns grupper av anhöriga (ofta äldre personer) som gör omfattande insatser som kan påverka såväl egen hälsa som arbetsliv. Vid små hjälpbehov – fallet för de flesta – får man lite hjälp främst av anhöriga, vid större behov mer hjälp och då av både anhöriga och av kommunen. Delat ansvar är vanligt och även vad omsorgsgivare och mottagare önskar. Få önskar bära ansvaret ensamma och få önskar att ansvaret helt ligger på det offentliga. Historiskt utgör barn och andra anhöriga en viss trygghet på ålderdomen, något som inte tillhör det förflutna, utan snarare kommer att få större betydelse framöver. Anledningen är demografisk: allt fler har nära anhöriga i form av en egen familj. Familjens relativa betydelse har ökat, inte minskat som man ibland föreställer sig. Detta accentueras av att den offentliga omsorgen visserligen är väl utbyggd i Sverige, men tycks ha nått gränsen för vad den kan uträtta, praktiskt och finansiellt. Anhörigomsorgen har även socialpolitiska aspekter. Den som är eller varit anhörigvårdare vill helst inte själv vara mottagare av omfattande anhörigvård, utan hellre få huvuddelen av omsorgen från det offentliga. Man kan nog förutse ännu strängare ransonering av offentliga tjänster i framtiden, där anhöriga och marknadsbaserade tjänster är alternativen, möjligen tillsammans med växande insatser från ideella organisationer.

Climate variability of the last 1000 years in the NW Pacific: high resolution, multi-biomarker records from Lake Toyoni

The East Asian Monsoon (EAM) is an active component of the global climate system and has a profound social and economic impact in East Asia and its surrounding countries. Its impact on regional hydrological processes may influence society through industrial water supplies, food productivity and energy use. In order to predict future rates of climate change, reliable and accurate reconstructions of regional temperature and rainfall are required from all over the world to test climate models and better predict future climate variability. Hokkaido is a region which has limited palaeo-climate data and is sensitive to climate change. Instrumental data show that the climate in Hokkaido is influenced by the East Asian Monsoon (EAM), however, instrumental data is limited to the past ~150 years. Therefore down-core climate reconstructions, prior to instrumental records, are required to provide a better understanding of the long-term behaviour of the climate drivers (e.g. the EAM, Westerlies, and teleconnections) in this region. The present study develops multi-proxy reconstructions to determine past climatic and hydrologic variability in Japan over the past 1000 years and aid in understanding the effects of the EAM and the Westerlies independently and interactively. A 250-cm long sediment core from Lake Toyoni, Hokkaido was retrieved to investigate terrestrial and aquatic input, lake temperature and hydrological changes over the past 1000-years within Lake Toyoni and its catchment using X-Ray Fluorescence (XRF) data, alkenone palaeothermometry, the molecular and hydrogen isotopic composition of higher plant waxes (δD(HPW)). Here, we conducted the first survey for alkenone biomarkers in eight lakes in the Hokkaido, Japan. We detected the occurrence of alkenones within the sediments of Lake Toyoni. We present the first lacustrine alkenone record from Japan, including genetic analysis of the alkenone producer. C37 alkenone concentrations in surface sediments are 18µg C37 g−1 of dry sediment and the dominant alkenone is C37:4. 18S rDNA analysis revealed the presence of a single alkenone producer in Lake Toyoni and thus a single calibration is used for reconstructing lake temperature based on alkenone unsaturation patterns. Temperature reconstructions over the past 1000 years suggest that lake water temperatures varies between 8 and 19°C which is in line with water temperature changes observed in the modern Lake Toyoni. The alkenone-based temperature reconstruction provides evidence for the variability of the EAM over the past 1000 years. The δD(HPW) suggest that the large fluctuations (∼40‰) represent changes in temperature and source precipitation in this region, which is ultimately controlled by the EAM system and therefore a proxy for the EAM system. In order to complement the biomarker reconstructions, the XRF data strengthen the lake temperature and hydrological reconstructions by providing information on past productivity, which is controlled by the East Asian Summer monsoon (EASM) and wind input into Lake Toyoni, which is controlled by the East Asian Winter Monsoon (EAWM) and the Westerlies. By combining the data generated from XRF, alkenone palaeothermometry and the δD(HPW) reconstructions, we provide valuable information on the EAM and the Westerlies, including; the timing of intensification and weakening, the teleconnections influencing them and the relationship between them. During the Medieval Warm Period (MWP), we find that the EASM dominated and the EAWM was suppressed, whereas, during the Little Ice Age (LIA), the influence of the EAWM dominated with time periods of increased EASM and Westerlies intensification. The El Niño Southern Oscillation (ENSO) significantly influenced the EAM; a strong EASM occurred during El Niño conditions and a strong EAWM occurred during La Niña. The North Atlantic Oscillation, on the other hand, was a key driver of the Westerlies intensification; strengthening of the Westerlies during a positive NAO phase and weakening of the Westerlies during a negative NAO phase. A key finding from this study is that our data support an anti-phase relationship between the EASM and the EAWM (e.g. the intensification of the EASM and weakening of the EAWM and vice versa) and that the EAWM and the Westerlies vary independently from each other, rather than coincide as previously suggested in other studies.

Using a Bayesian model for estimating air borne infection risks: Fusarium head blight.

2016

Quantificação de riscos climáticos via modelos de regressão de Cox.

O gerenciamento de riscos climáticos requer informação sobre estados futuros de variáveis climáticas, geralmente representada por funções de distribuição de probabilidade acumulada (FDPA, P(Y?y) ou por sua funções complementares (P(Y>y)), ditas funções probabilidade de exceder (FPE). Uma variedade de métodos estatísticos tem sido utilizada para estimação de FPE, incluindo, modelos de regressão linear múltipla, regressão logística e métodos não paramétricos (MAIA et al, 2007; LO et al, 2008). Apesar de parecer intuitivo que a incerteza associada às estimativas das FPE é fundamental para os tomadores de decisão, esse tipo de informação raramente é fornecido. Modelos estatísticos de previsão baseados em séries históricas da variável de interesse (chuva, temperatura) e de preditores derivados de estados do oceano e da atmosfera (índices climáticos tais como: temperaturas da superfície do mar ? TSM, índice de oscilação sul, IOS, El Nino/Oscilação Sul - ENSO) se constituem em alternativas promissoras para auxílio às tomada de decisão, em escalas locais e regionais. O uso de tais indicadores permite incorporar mudanças de padrão derivadas de mudanças climáticas em modelos estatísticos que utilizam informação histórica. Neste trabalho, mostramos como o Modelo de Regressão de Cox (MRC; COX, 1972), tradicionalmente utilizado para modelagem de tempos de falha, em investigações na área médica e em ciências sociais, pode ser de grande utilidade para avaliação probabilística de riscos climáticos, mesmo para variáveis que não representam tempos de falha tais como chuva, produtividade de culturas, lucros, entre outras. O MRC pode ser utilizado para avaliar a influência de preditores (índices climáticos) sobre riscos de interesse (representados pelas FPE), estimar FPE para combinações específicas de preditores e incertezas associadas além de fornecer informação sobre riscos relativos, de grande valor para tomadores de decisão. Apresentamos dois estudos de caso nos quais o Modelo de Cox foi usado para investigar: a) o efeito do IOS e de um índice derivado de TSM do Pacífico sobre o início da estação chuvosa em Cairns (Austrália) e b) a influência o índice Nino 3.4, derivado de estados da TSM no Pacífico Equatorial sobre o chuva acumulada no período de Março a Junho em Limoeiro do Norte (Ceará, Brasil). O objetivo da apresentação desses estudos é meramente didático, para demonstrar o potencial do método proposto como ferramenta de auxílio à tomada de decisão.