768 resultados para Muslim diaspora
Resumo:
The article presents information on the various papers published in the December 2005 issue of the periodical "Australian Journal of Communication." In one of the papers, author Jane Johnston updates her earlier work on communication in the Australian court system by examining the courts' communication with the media. Chika Anyanwu makes a contribution to the literature on diasporic discourses by explaining the ways in which the new media technologies have redefined diaspora by enabling diasporic citizens to connect with their homelands. In their paper, Mark Balnaves and Kim Tomlinson-Baillie outline strategies that the international games industry brings to play when developing games, allowing children to participate in and change the narrative as it progresses through to a new world.
Resumo:
Research in individualist cultures has shown that group members are more likely to agree with criticisms of their group when the criticisms are made by another ingroup member as opposed to an outgroup member (the intergroup sensitivity effect). However, evaluations of ingroup critics are often harsher when they take their comments to an outgroup audience. In light of research on facework and tolerance for dissent, it seems important to test whether these effects are generalizable to a collectivist culture. Indonesian Muslims (N = 191) received a criticism of their religion stemming either from another Muslim or a Christian, and published in either a Muslim or a Christian newspaper. Participants agreed with the comments more when they were made by an ingroup as opposed to an outgroup member. Furthermore, consistent with previous research in Australia, the effects of audience on agreement were moderated by levels of group identification. Results are discussed in relation to theory about the functional role internal critics can play in group life.
Resumo:
Health professionals need to be cognizant of the varying perceptions of health shared by people from different religious, sociocultural, and linguistic backgrounds to deliver culturally sensitive health care. In this qualitative study, the authors used semistructured interviews to provide insight into how 10 older Arabian Gulf Muslim persons understand and perceive health and illness with emphasis on the role of Islam in formulating health behaviors. Participants' views were strongly influenced by their religious convictions. Good health was equated with the absence of visible disease, with participants demonstrating limited understanding of silent or insidious disease. They attended doctors for treatment of visible disease rather than seeking preventive health care for diseases such as hypertension, diabetes, and hyperlipidemia. Building oil the results from this study could help inform both health service planners and providers to improve the appropriateness, relevancy, and effectiveness of aged care services for these individuals.
Resumo:
This paper draws on Appadurai's (1996) concept of ethnoscapes — the global flow of people or what has become increasingly popularized as the global flow of talent. Singapore has initiated a foreign talent policy to compete for a global pool of talent to make up for its shortfall of indigenous work-force. The rationale for recruiting foreign talent is informed by a nationalist competitive ideology to sustain Singapore in the new knowledge-based economy. This paper examines the competing and dissenting discourses surrounding the foreign talent policy. It argues that the mobility of migratory flow has transformative and disruptive effects at the level of culture and the identity landscape of Singapore, where its discursive cultural boundaries are drawn according to a nationalist framework. Drawing on theories and concepts of ‘diaspora’, ‘hybridity’, and ‘third space’, these are the political and cultural issues that this paper attempts to tease out. [ABSTRACT FROM AUTHOR]
Resumo:
O pseudepígrafo José e Asenet é uma obra datada entre os séculos I A.E.C. e I E.C., produto da comunidade judaica que viveu na diáspora em Alexandria. O livro é um romance que conta o encontro de José, patriarca judeu, com Asenet, a conversão de Asenet e o casamento de ambos. Fruto de uma comunidade que vivia os desafios e as hostilidades da diáspora, José e Asenet tem elementos que nos revelam uma identidade desta comunidade. O judaísmo do período helênico sofreu mudanças. A identidade judaica que, até então, se restringia a questões étnicasgeográficas, passava a abrir suas fronteiras para abarcar também os prosélitos e os que se casavam com judeus. Asenet é um modelo de prosélito que se converte ao judaísmo a partir de uma experiência individual com o Deus de José. A inserção dela na comunidade judaica se dá a partir da conversão e do casamento com José. Esta pesquisa teve como escopo encontrar elementos da construção de uma identidade judaica a partir da análise do pseudepígrafo José e Asenet. Esta identidade se configura, no romance: (1) a partir do confronto e da assimilação da cultura e religião grega e egípcia; (2) a partir da inserção de prosélitos na comunidade judaica; (3) numa ética da não-retaliação; (4) numa sexualidade evidente; (5) nas epifanías como elementos autenticadores do novo status.
Resumo:
Nesta dissertação nos propomos a fazer uma leitura da narrativa de Atos dos Apóstolos 6,1-8,3, considerando-a nos moldes de uma antiga tradição de martírio. Os Helenistas entram em conflito com os Hebreus, Estevão entra em atrito com os judeus da diáspora que se reúnem nas sinagogas, e é levado perante o Sinédrio e executado. O motivo de sua execução é a crítica à Lei e ao Templo. Depois de ter uma experiência de êxtase visionário ele é violentamente assassinado. Lucas, todavia, descreve Estevão como herói vitorioso. A realidade de conflitos, oposição, perseguição e martírio não se constitui em derrota, mas em fortalecimento da fé. A morte de Estevão é interpretada dentro desta tradição. A compreensão do caso de Estevão e dos Helenistas é fundamental para entender a continuação do movimento dos seguidores de Jesus e o início do desenvolvimento da Cristologia após o evento pascal.(AU)
Resumo:
Esta dissertação tem por finalidade analisar o fenômeno religioso da conversão ao Islã. Com base em um estudo empírico a dissertação estuda a conversão ao Islã como sendo um processo de assimilação do ethos religioso islâmico empreendido por brasileiros de ascendência não árabe. Numa proposta sociológica o conceito de conversão foi ampliado e articulado junto aos conceitos de identidade e assimilação. Os convertidos entrevistados fazem parte de uma sociedade religiosa muçulmana sunita situada em São Bernardo do Campo na região do grande ABC, São Paulo, organizada em torno de um Centro de Divulgação do Islã para a América Latina (CDIAL), e de uma mesquita que leva o nome de Abu Bakr Assedic. Esta dissertação tenta compreender os antecedentes sócio-religiosos, os motivos da conversão e suas conseqüências. Para tanto, sustentamos ainda que o processo de conversão ao Islã é gradativo e empreendido por um sujeito ativo, que ao interpretar suas próprias experiências, constrói uma identidade particular e diferenciadora do ethos árabe.(AU)
Resumo:
A presente dissertação tem por objetivo analisar os aspectos religiosos islâmicos e as implicações das relações de gênero no islam sobre a assistência de saúde às mulheres muçulmanas, e através disto, discutir a importância do conhecimento prévio do islamismo pelos profissionais de saúde para propor uma assistência de saúde congruente a estas mulheres, tendo por referência a Política Nacional de Atenção Integral à Saúde da Mulher. Esta pesquisa tem abordagem qualitativa, com o desenvolvimento de pesquisa de campo e aplicação de um roteiro de perguntas semi-estruturado, com questões relacionadas ao islamismo e à saúde das mulheres. Ao todo, foram entrevistadas dez pessoas, sendo estas: quatro mulheres revertidas ao islam, três mulheres de família muçulmana, dois sheiks e uma assistente social. As entrevistas foram realizadas no Centro de Divulgação do Islam para a América Latina e o Caribe (CDIAL) e na Assembléia Mundial da Juventude Islâmica na América Latina (WAMY).
Resumo:
Publicerad 16 maj, 2012 - 11:19 Att många religiösa ledare i moskéer ger uttryck för kvinnoförtryckande idéer innebär inte att alla gör det. I min undersökning ingår kvinnors berättelser om hur de i moskén erbjudits just det som samhället borde garantera, nämligen skyddat boende och stöd för dem som vill komma bort från ett våldspräglat hem, skriver Pia Karlsson Minganti. Kvinnor som vänder sig till rådgivare i moskéer kan få ta emot direktiv som är präglade av manscentrering och rent kvinnohat. Kvällens Uppdrag granskning visar exempel på detta. Utan att själv ha haft möjlighet att se programmet i sin helhet kan jag förutse starka reaktioner och krav på åtgärder. Jag arbetar själv mot könsförtryck, anser att våld och tvång ska polisanmälas och att redan existerande lagstiftning bör tillämpas. Med utgångspunkt i min egen forskning bland medlemmar i muslimska ungdomsföreningar i Sverige tror jag emellertid att debatten nu kan tjäna på att jag bidrar med perspektiv på moskéer som mer än endast arenor för misogyni. Insikten om att kategorin muslim samlar en miljard människor med alla tänkbara ideologiska orienteringar borde idag vara en självklarhet. På samma sätt är muslimska församlingar präglade av variation. Att många (just nu de flesta?) religiösa ledare i moskéer ger uttryck för kvinnoförtryckande idéer innebär inte att alla gör det. Inte heller innebär det att imamerna ifråga har kvinnoförtryck som uttalad målsättning eller aldrig verkar för kvinnors rättigheter. Verkligheten är som bekant komplex. En viktig poäng i sammanhanget är att islamiska rådgivare allt oftare är kvinnor. Internationell forskning visar på en samtida trend där kvinnor etablerar auktoritet i moskéer och organisationer, och virtuellt på internet. Det sker på eget initiativ, men även genom uppmuntran från manliga företrädare och genom statliga initiativ. De flesta bidrar som volontärer, som till exempel de ungdomsledare som runt om i Sverige engagerar ungdomar i allt från islamstudier till läxhjälp och alternativa helgaktiviteter på behörigt avstånd från alkohol och droger. Inom sina föreningar fungerar kvinnorna som beslutsfattare och organisatörer, som styrelseledamöter och ordföranden. De deltar också i andra offentliga sammanhang som föredragshållare och debattörer och samarbetspartners i olika projekt. Många av dessa projekt har till syfte att motverka diskriminering på grundval av kön, hudfärg och religiös tro. Kvinnornas religiösa engagemang kan liknas vid den kristna väckelserörelsen. Kvinnor, ungdomar och andra marginaliserade grupper sluter sig samman och studerar Koranen utan direkt inblandning av konventionella auktoriteter. De islamiska källorna används för att genomdriva förändringar och för att försvara bland annat kvinnors rättigheter. För många framstår våld mot kvinnor som en absurditet, helt oförenlig med islam. Vad jag försöker frammana här är en kontext där kvinnor kan instrueras att inte polisanmäla en misshandlande make, men där samtidigt andra typer av råd ges av olika tongivande personer och även hjälp att fly ut ur akuta våldssituationer. I min undersökning ingår kvinnors berättelser om hur medlemmar i moskéförsamlingar har erbjudit just det som samhället borde garantera, nämligen skyddat boende och stöd för dem som vill komma bort från ett våldspräglat hem. Det är bra att media granskar representanter i moskéer. Kritik kan bidra positivt till utvecklingen av islam i Sverige och motverka att män med destruktiv syn på könsrelationer fortsätter att dominera. Men det är viktigt att kritiken inte är ensidig eller fragmentarisk. När kvinnoförtryck såsom nedtystat våld och sexuellt tvång bland muslimer debatteras är även en annan form av förtryck närvarande: förtrycket mot muslimer som grupp. Det finns en tendens i dagens samhälle att peka ut muslimer som ett exceptionellt hot – mot kvinnor, homosexuella, judar, ”vanligt folk” och samhället i stort. Stigmatisering får flera olyckliga konsekvenser. För det första riskerar kvinnoförtryck i andra sammanhang att osynliggöras. I vilka andra miljöer borde tevereportage med dold kamera göras för att blotta de tänkesätt som leder till kvinnors lidande och död? Det är naturligtvis provocerande i sammanhanget, men erinra etnologen Jesper Fundbergs forskning om hur pojkfotboll fostrar unga i en miljö som knappast har gjort upp med sin sexism, rasism och homofobi. När gav den muslimkritiske debattören senast sitt stöd till en kvinnojour, med ett erkännande ord, praktiskt handtag eller rentav ekonomiskt bidrag? För det andra, politiska entreprenörer i islamofobi slår mynt av att muslimer pekas ut som det primära hotet. Sverigedemokrater hörs plötsligt försvara kvinnors, homosexuellas och judars rättigheter med hjälp av feministiska och antirasistiska argument med udden riktad mot muslimer och islam. För det tredje visar forskning på en tendens bland kvinnor i utsatta minoriteter att sluta upp bakom mansdominerade ledarskikt i syfte att värna gruppens väl, även om de samtidigt är kritiska mot dessa mäns tolkningar och praktiker. Att ensidigt förknippa islam med fenomen som våld mot kvinnor kan alltså få starkt negativa konsekvenser för prioriteringen av muslimska kvinnors välfärd. Våren 2010 debatterades riksorganisationen Sveriges Unga Muslimers val av gästföreläsare till sin årliga konferens. Den tänkta gästen förknippades med homofoba yttranden och debatten resulterade i att Ungdomsstyrelsen granskade ett antal bidragsberättigade religiösa ungdomsorganisationer för eventuell diskriminering mot homosexuella. Förutom Sveriges Unga Muslimer prövades även Ungdomsinitiativet inom Syrisk-ortodoxa ärkestiftet, Riksförbundet unga katoliker, Evangeliska frikyrkans och Pingstkyrkans ungdomssektioner. Granskningen av gruppernas formella handlingar gav inga skäl till att dra tillbaka deras statsbidrag och ingen fördjupad kontroll av enskilda medlemmars uttalanden gjordes. Exemplet visar att omfattningen av statlig granskning vägs mot människors grundlagsstadgade rättighet att organisera sig efter egna intressen och behov. Enskilda förgrundsgestalter är inte synonyma med sina samfund. I samma anda menar jag att tilltro till muslimers, kvinnor inräknade, förmåga att debattera, förhandla, tänja på och motstå förtryck gör det rimligt att framhålla muslimska församlingar och föreningar, inte bara som arenor för misogyni, utan även som plattformar för aktivt medborgande. En sådan tilltro bottnar också i insikten att det är möjligt att förändra de mest seglivade normer. Det visar inte minst den kriminalisering av våldtäkt inom äktenskapet som till slut skedde i Sverige 1965. Pia Karlsson Minganti, doktor och forskare i etnolog, Stockholms universitet
Resumo:
This chapter focuses on women members of the Sunnī-dominated national organization Sweden's Young Muslims (Sveriges Unga Muslimer, SUM) and some of its local youth associations in different Swedish towns, to argue that involvement with these associations is increasing Muslim women's engagement with mosques and other venues for acquisition of Islamic knowledge. Illuminating the continuous challenges to the women's presence in mosques and their wider public activism the chapter examines how these women defend their right to exercise religious authority while supporting the traditional sources of Muslim authority in the public sphere. It analyzes how the women reinterpret the Islamic texts to change their daily lives as well as their position within both the Muslim community and Swedish society as a whole. The chapter emphasizes that in more informal situations, backstage among peers, the women put gender on the agenda, initiate reflexive deliberations, and test alternative norms and practices.
Resumo:
Den som säger sig tillhöra en viss religion kan i praktiken vara mer eller mindre troende, eller inte troende alls. Det kan handla om att man firar vissa högtider men utan att särskilt bry sig om deras religiösa innebörd, eller att man ibland deltar i gudstjänster och ber någon gång i månaden, eller ett liv iständig hågkomst av Guds närvaro. Spektrat av religiositet för en person kan vara allt från att religionen endast har kulturell betydelse till att man lever sitt liv helt enligt dess påbud, såväl som att man anser att religion är en privatsak till att man arbetar för att samhället skall formas enligt religionen. Vad gäller islam i Sverige har de muslimska samfundens organisation och aktiviteter beskrivits i ganska stor detalj. Däremot finns inte mycket kunskap om de värderingar de står för. Och vad gäller värderingar och övertygelser hos muslimer i allmänhet finns nästan ingenting skrivet. Denna uppsatstar fasta på den kunskapsbristen. Genom en enkätbaserad attitydundersökning av explorativ karaktär med muslimska SFI-elever somrespondenter har följande frågor undersökts: - Är fundamentalism ett utbrett fenomen inom denna grupp? - I hur stor utsträckning anser man att shari’a bör gälla för muslimer i Sverige och vad är attityden tilldemokrati? - Hur ser relationen mellan religion och moral ut och hur uppfattas det svenska samhället i dettasammanhang? Undersökningens resultat är överlag i samstämmighet med tidigare undersökningar med liknande teman. Respondenterna har en överväldigande positiv attityd till demokrati och en stor del anser också att yttrandefrihet är bra. Samtidigt tycks många mena att islam är undantaget yttrandefriheten ochatt islamiska regler är viktigare än svensk lag. Stödet för shari’a är också påtagligt. En stor majoritet menar att gudstro är nödvändig för att vara en moralisk person och anser samtidigt att Sverige är ett moraliskt land. På grund av urvalsmetoden och den stora andel som avstått från att delta i undersökningen kan resultatet inte generaliseras utanför gruppen av respondenter.
Resumo:
This article explores transnational experiences within a group of Somali- Swedes, particularly how parents’ transnational practices are transferred to their children and how a transnational social space, built on close relationships on a global scale, is constructed. The readiness to relocate between countries and the implications for the children is illuminated. The onward migration to Egypt is highlighted as an example. According to research on Somalis in diaspora, they explain their propensity to move by claiming to be nomads, but this article indicates that it is also about their desire for better opportunities in combination with the cultural and economic marginalisation experienced in the West.
Resumo:
South Asian women in Britain are less likely to use contraception than women in other ethnic groups. Previous studies have identified a lack of knowledge combined with low levels of English language and/or literacy as barriers to using contraception, but have not examined in detail women's experiences of accessing services. This qualitative study focused on the experiences of 19 Muslim women of Pakistani ancestry and the views of six health and community workers. The findings detail considerable institutional barriers to accessing contraceptive services, such as a lack of information and the paternalistic attitudes of some health professionals. The study suggests that, although all the women were motivated to access and use contraception, their ability to make informed choices was often limited. It was only when the women encountered advocates, who might be professionals or from their social networks, that they could begin to take control of their fertility. This study is consistent with earlier research and shows that lack of access to contraceptive services can have high personal and social costs for South Asian women.
Resumo:
Recent debates about national identity, belonging and community cohesion can appear to suggest that ethnicity is a static entity and that ethnic difference is a source of conflict in itself. "Ethnicities and Values in a Changing World" presents an alternative account of ethnicity and calls into question models of community cohesion that present ethnicity as the source of antagonisms and differences that must be overcome. It suggests instead that ethnicity is itself multiple and changing and is unlikely to be a basis for articulating shared values. This volume brings together an international team of leading scholars in the field of ethnic studies in order to examine innovative articulations of ethnicity and challenge the contention that ethnicity is static or that it necessarily represents traditional values and cultures. Asserting that ethnicity is deployed in part as an expression of values and a model of ethical practice, this book examines displays of ethnicity as assertions of identity and statements about way of life, sense of entitlement and manner of connection to others. "Ethnicities and Values in a Changing World" draws together debates about the articulation of ethnic identity, the nature of our relation to each other and discussions of everyday ethics, thus engaging with discussions of racism, multiculturalism and community cohesion. As such, it will appeal not only to sociologists, but to anyone working in the fields of cultural studies, race and ethnicity, globalization, migration and anthropology. Table of Contents: Introduction: ethnicities, values and old-fashioned racism, Gargi Bhattacharyya; Teaching race and racism in the 21st century: thematic considerations, Howard Winant; Diaspora conversations: ethics, ethicality, work and life; Migrant women's networking: new articulations of transnational ethnicity, Ronit Lentin; 'The people do what the political class isn't able to do': antigypsyism, ethnicity denial and the politics of racism without racism, Robbie McVeigh; Violent urban protest - identities, ethics and Islamism, Max Farrar; Beliefs, boundaries and belonging: African Pentecostals in Ireland, Abel Ugba; On being a 'good' refugee, John Gabriel and Jenny Harding; Narrating lived experience in a binational community in Costa Rica, Carlos Sandoval Garcia; Conclusion: ethnicity and ethicality in an unequal world, Gargi Bhattacharyya; Index.
Resumo:
The Irish have been relentlessly racialized in their diaspora settings, yet little historical work engages with “race” to understand Irish history on the island of Ireland. This article provides an interpretation of two key periods of Irish history—the second half of the sixteenth century and the period since 1996—through the lens of racialization. I argue that Ireland's history is exceptional in its capacity to reveal key elements of the history of the development of race as an idea and a set of practices. The English colonization of Ireland was underpinned by a form of racism reliant on linking bodies to unchanging hierarchically stacked cultures, without reference to physical differences. For example, the putative unproductiveness of the Gaelic Irish not only placed them at a lower level of civilization than the industrious English but it also authorizes increasingly draconian ways of dealing with the Irish populace. The period since 1996, during which Ireland has become a country of immigration, illustrates how racism has undergone a transformation into the object of official state policies to eliminate it. Yet it flourishes as part of a globalized set of power relations that has brought immigrants to the developing Irish economy. In response to immigration the state simultaneously exerts neoliberal controls and reduces pathways to citizenship through residence while passing antiracism legislation. Today, the indigenous nomadic Travellers and asylum seekers are the ones that are seen as pathologically unproductive. Irish history thus demonstrates that race is not only about color but also very much about culture. It also illustrates notable elements of the West's journey from racism without race to racism without racists.