Sjuksköterskans stöd till personer med psykiska funktionsnedsättningar i utövandet av fysisk aktivitet och dess hälsoeffekter Litteraturstudie

Det har forskats mycket om fysisk aktivitets positiva effekter på människokroppen rent fysiskt. Tidigare har det inte varit en naturlig del av behandlingen inom psykiatrin vilket gjorde författarna nyfikna på hur det kan lyftas fram i vården av personer med psykiska funktionsnedsättningar. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva hälsoeffekterna av fysisk aktivitet för personer med psykiska funktionsnedsättningar och sjuksköterskans stöd genom handledning. Metod: Litteraturstudie. Resultat: Under sammanställningen av resultatet framkom att sjuksköterskor kan ge stöd genom Motiverande samtal (MI) som var av central betydelse. Då patienten själv hörsammas och bygger upp sina mål som ska vara mätbara tillsammans med utbildad vårdpersonal, men även genom stöd i patienternas egen utbildning och kunskap av den fysiska aktivitetens positiva inverkan på psykisk ohälsa. Slutsats: Sjuksköterskans metod att stödja och motivera personer med psykiska funktionsnedsättningar till att utöva fysisk aktivitet visade sig vara flera. Då det var viktigt med personcentrarad metod, var viktigt att de behärskade och kände till olika vägar att kunna motivera personer med psykiska funktionsnedsättningar. Andra betydelsefulla tillvägagångssätt var god vårdrelation, individualiserade träningsprogram, samt stöd och utbildning i de positiva hälsoeffekterna som fysisk aktivitet gav.

Att leva med kroniska sår En litteraturöversikt

Bakgrund: Kroniska sår innefattas av bensår, fotsår, trycksår, diabetessår, sårskada, tumörer, reumatiska sår och vårdskador vid komplikationer efter kirurgiska ingrepp, som inte har läkt inom 6 veckor. Forskning visar att trots att förebyggande strategier används, utvecklas det sår som kräver behandling. I mötet med vården är en god omvårdnad och en god vårdrelation viktig. Bristen på dessa leder ofta till ett lidande som individen måste kämpa emot med copingstrategier. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa personers erfarenhet av att leva med kroniska sår. Metod: En litteraturöversikt gjordes i denna studie med 15 vetenskapliga artiklar, som bestod av både kvantitativ och kvalitativ metod. Resultat: 3 huvudkategorier identifierades: begränsningar, lidande samt coping. Deltagarna ansåg att en brist på information samt begränsningar i vardagen påverkade individens sociala umgänge och fysiska aktivitet. Smärta, skam och rädsla ledde till depression. För att hantera detta använde individerna sig av familjen och stöd av vårdpersonalen Slutsats: Det framkom att individernas dagliga liv påverkades av det kroniska såret. Den konstanta smärtan orsakade sömnsvårigheter hos individen, vilket ytterligare försvårade hanteringen av smärtan och vardagen. Kontinuitet hos vårdpersonal och i behandlingen gav personerna en trygghet och en ökad förståelse för sitt tillstånd. Det belystes att det var viktigt att vårdpersonalen ser individen bakom såret, och inte bara lägger sitt fokus på sårläkningen och behandlingen.

Faktorer som påverkar sjuksköterskors följsamhet till riktlinjer för handhygien utifrån en beteendeteori En litteraturöversikt

Vårdrelaterade infektioner är ett globalt problem och god handhygien är det främsta verktyget i kampen mot vårdrelaterade infektioner. Följsamhet till handhygien är globalt sett låg. Sjuksköterskans händer är den främsta källan för att sprida smitta därför är sjuksköterskans beteende vad gäller handhygien viktig. Sjuksköterskans avsikt att utföra handhygien kan förklaras av den inre dimensionen som enligt Theory of planned behaviour är attityder, subjektiva normer och upplevd beteendekontroll. Syfte: Litteraturöversiktens syfte var att beskriva vilka attityder, subjektiva normer och upplevda beteendekontroller som påverkar sjuksköterskans följsamhet av riktlinjer för handhygien. Metod: Denna studie har genomförts som en litteraturöversikt och baserades på fjorton artiklar av kvantitativ- och kvalitativ metod som har sökts ur databaserna PubMed, CINAHL och Web of Science. Resultat: Studiens resultat visade att det utifrån perspektivet av Theory of planned behaviour finns attityder, subjektiva normer och upplevda beteendekontroller som påverkar sjuksköterskans följsamhet till riktlinjer för handhygien. Sjuksköterskan upplevde att personligt skydd var en framträdande attityd som motiverade till handhygien. Under subjektiv norm så framträdde patienten, kollegor och förebilder som motiverande faktorer till att utföra handhygien och att känslan av att det är enkelt att utföra handhygien var den mest framträdande faktorn under upplevd beteendekontroll. Sammanfattning: Följsamhet till riktlinjer för handhygien är låg trots nationella insatser och kampanjer för att öka följsamheten. Resultatet visade att sjuksköterskans följsamhet till riktlinjer för handhygien främst påverkades av personligt skydd, patienten, kollegor, förebilder och känslan av att det är enkelt att utföra handhygien. Litteraturöversiktens resultat kan användas för att öka kunskapen om området och utveckla nya strategier för att öka sjuksköterskans följsamhet till riktlinjer för handhygien.

Erfarenheter av att vårda personer med demenssjukdom : En kvalitativ intervjustudie med distriktssköterskor

Bakgrund: Demenssjukdom är vanligt förekommande och denna patientgrupp ingår i distriktssköterskors uppdrag. Syfte: Att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att möta personer med demensdiagnos och hur de anpassar vården utifrån vårdtagarens behov. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med fyra stycken distriktssköterskor. För bearbetning av insamlad data användes innehållsanalys. Resultat: Analysen ledde till fram till fyra stycken kategorier: att möta en komplex vårdsituation, att bli utmanad, att ta till vara resurser och att anpassa sina vårdåtgärder till den enskilde eller till demenssjukdomen. Deltagarna förmedlade att personer med demenssjukdom är en utsatt och sårbar grupp och att vårda dem innebar en utmaning på flera olika plan. Det kräver fördjupade kunskaper och en förmåga att se till alla faktorer som omger denna patientgrupp, det är både utmanande, komplext och spännande. Att arbeta personcentrerat är något som både eftersträvas och görs i praktiken, även att ta till vara resurser som kommer vårdtagaren till godo. Slutsats: Distriktssköterskornas glädje och engagemang var framträdande och verkade vara kopplat till att de hade utbildning och kunskap. Forskning på personer med demenssjukdom och andra med nedsatt beslutsförmåga behövs och är önskvärt. Deras deltagande skulle ge värdefull kunskap som kan leda till att utveckla vården för denna patientgrupp.

Djurterapins inverkan på människor med demenssjukdom och andra kognitiva sjukdomar- en litteraturöversikt

Bakgrund: I Sverige insjuknar varje år ungefär 25 000 människor i någon form av demenssjukdom, en sjukdom som ökar världen över och troligtvis kommer att fördubblas inom de närmsta 20 åren. Demenssjukdom drabbar hjärnan vilket påverkar minnet och den kognitiva förmågan och kan ge beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD). Studier visar att nio av tio personer någon gång kommer att visa symtom som ångest, oro, vandrande och aggressiva beteenden. Läkemedelsadministrering för att behandla symtom som oro, ångest och agiterande beteenden är inte ovanligt. Dock kan läkemedel ofta orsaka biverkningar hos äldre människor. Att istället använda djurterapi för att behandla symtom som kan uppstå vid demenssjukdomar kan ses som ett positivt alternativ då studier visat att djurterapi har en positiv inverkan på människan med demenssjukdom och andra kognitiva sjukdomar. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva vilken inverkan djurterapi har på människor med demenssjukdom och andra kognitiva sjukdomar. Metod: Studien är en litteraturöversikt baserad på artiklar med kvantitativ och kvalitativ ansats (n=15). Resultat: Resultatet av denna litteraturstudie visar att djurterapi ger minskad stressnivå, minskat uppvisande av aggressiva beteenden, färre vanföreställningar, minskad ångest, nedstämdhet, sorgsenhet, depressiva symtom och apatiska beteenden samt ökning av glädje, lycka, engagemang, vakenhet, medvetenhet, verbala uttryck samt ökat minne. Konklusion: Resultatet tyder på att djurterapi med fördel kan användas som alternativ eller kompletterande behandling för människor med demenssjukdom. Dock ser författarna att utökad forskning behövs för att se långvarig inverkan av djurterapins effekter.

Faktorer som bidrar till ett stabilare mående hos patienter med emotionellt instabil personlighetsstörning i heldygnsvård : en kvalitativ intervjustudie ur ett patientperspektiv

Bakgrund: Patienter med emotionell instabil personlighetsstörning upplevs som en svårbehandlad patientgrupp inom heldygnsvården. Omvårdnadspersonalens kunskap kring bemötande och behandling av denna patientgrupp är varierande vilket gör att vården ser olika ut. Detta kan resultera i ett ökat lidande hos patienten och frustration i personalgruppen. Syfte: Studiens syfte var att beskriva faktorer som bidrar till stabilare mående hos patienter med emotionellt instabilt personlighetsstörning under heldygnsvård. Metod: Som metod har använts en kvalitativ design med induktiv ansats. Studien baserades på sex intervjuer där informanterna var patienter med diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att bemötandet och engagemang hos personal var av stor vikt. Struktur och delaktighet var andra viktiga faktorer för att nå ett stabilare mående. Det framkom att heldygnsvården kunde bidra med ett avbrott i vardagen och att meningsfulla aktiviteter under vårdtiden var en annan viktig faktor. Slutsats: Patienterna upplevde att bli bemött som en individ av engagerad personal och att få vara delaktig i sin vård som två viktiga faktorer i processen mot ett stabilare mående. Heldygnsvårdens struktur och miljöombytet stod för återhämtning och en möjlighet att återfå rutiner. Det framkom även en önskan om fler meningsfulla aktiviteter såsom fysisk aktivitet och psykoedukation för att på bästa sätt ta tillvara på vårdtiden.

Sjuksköterskans upplevelse av att ge personcentrerad vård till personer med demenssjukdom : En litteraturstudie

Background: Dementia impairs cognitive functions, such as memory and speech, changing a person’s life forever. Providing person-centred care to these persons intend to retain their identities, dignity and autonomy. Such care demands time, devotion and good knowledge of the caring nurse. Dementia is expected to increase in the future and therefore nurses will have to face new challenges. Aim: To describe nurses’ experience of providing person-centred care for people with dementia. Method: A literature review of 15 articles, published between 2009-2016, that have been read and analysed through content-analysis. Results: Nurses experience a positive change in their attitudes, when providing person-centred care to people with dementia, as they gained better understanding of their patients’ dignity and integrity. Education, training and support from management were seen as key factors for providing up-to-date care. Time was viewed as a hindrance for person-centred care, and often led to nurses prioritizing other routines. Two common outcomes of person-centred care were increased satisfaction as well as emotional burnout. Conclusion: Since dementia is increasing and nurses find person-centred care time-consuming, there is a risk of such care becoming poor. To prevent this nurses need good leadership and education.

Sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder och råd till egenvård för att förebygga fotkomplikationer hos personer med diabetes mellitus typ II : En litteraturstudie

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 (DMT2) ökar i världen och kan leda till allvarliga fotkomplikationer. Det har påvisats brister i den förbyggande vården för att undvika fotkomplikationer. Sjuksköterskan ansvarar för att stötta personer med DMT2 och målet är att få dem att känna sig självständiga och delaktiga i sin egenvård. Syfte: Syftet med studien var att belysa omvårdnadsåtgärder och egenvård som förebygger fotkomplikationer för personer med DMT2 Metod: En litteraturstudie som utgår ifrån 20 vetenskapliga artiklar med kvantitativ uppbyggnad. Sökningarna av Artiklarna är sökta i databaserna Cinahl och Pubmed. Samtliga artiklar är kvalitetsgranskade. Resultat: Identifiering av risker är en viktig faktor i förebyggandet av fotkomplikationer. Dagliga inspektioner och undersökningar av fötterna är viktiga egenvårdsråd som sjuksköterskan bör tilldela genom individuell undervisning. Sjuksköterskan skall efter bästa förmåga stötta och motivera personer med DMT2 till god egenvård. Slutsats: Sjuksköterskan bör undervisa och ge personer med DMT2 tillräcklig kunskap, för att självständigt kunna utföra förebyggande egenvård.

Vuxna ADHD patienters upplevelse av delaktighet och behov av sjuksköterskans stöd vid behandling inom öppenvårdspsykiatrin En kvalitativ intervjustudie

Bakgrund: Många vuxna med ADHD avbryter sin behandling av okända orsaker. Därför är det viktigt att undersöka hur vuxna med ADHD upplever sina möjligheter att vara delaktiga i behandlingen och på vilket sätt sjuksköterskan kan vara till stöd för dem. Syfte: Att beskriva vuxna ADHD patienters upplevelse av delaktighet och behov av sjuksköterskans stöd vid behandling inom öppenvårdspsykiatrin. Metod: Kvalitativ studie som baseras på åtta semistrukturerade intervjuer. Intervjumaterialet analyserades med innehållsanalys. Resultat: Många upplevde att de saknade information om diagnos och behandling och att de därför inte kunde vara med och påverka. Sjuksköterskan upplevdes vara lättare att nå än läkaren och kunde erbjuda tätare uppföljningar. Sjuksköterskan upplevdes också ha en samordnande funktion mellan olika yrkeskategorier. Att bli sedd som person och inte bli reducerad till en patient med ADHD var viktigt. Slutligen framkom betydelsen av att även involvera närstående i behandlingen. Slutsats: En del av sjuksköterskans arbete är att föra ut kunskap och information till patienterna på ett sätt som patienterna förstår utifrån varje persons specifika behov för att öka patienternas möjlighet till delaktighet. Specialistsjuksköterskan kan också utgöra ett stöd genom möjligheten att erbjuda tätare kontakt och mer uppföljning, samordning med andra yrkesgrupper och samhällsinstanser. Stöd kan också handla om att se människan bakom diagnosen.

What is health and what is important for its achievement? : A qualitative study on adolescent boys’ perceptions and experiences of health

Few qualitative studies have explored adolescent boys’ perceptions of health. Aim: The aim of this study was therefore to explore how adolescent boys understand the concept of health and what they find important for its achievement Methods: Grounded theory was used as a method to analyse interviews with 33 adolescent boys aged 16 to 17 years attending three upper secondary schools in a relatively small town in Sweden. Results: There was a complexity in how health was perceived, experienced, dealt with, and valued. Although health on a conceptual level was described as ‘holistic’, health was experienced and dealt with in a more dualistic manner, one in which the boys were prone to differentiate between mind and body. Health was experienced as mainly emotional and relational, whereas the body had a subordinate value. The presence of positive emotions, experiencing self-esteem, balance in life, trustful relationships, and having a sense of belonging were important factors for health while the body was experienced as a tool to achieve health, as energy, and as a condition. Conclusion: Our findings indicate that young, masculine health is largely experienced through emotions and relationships and thus support theories on health as a social construction of interconnected processes. 

The importance of patient involvement in stroke rehabilitation

OBJECTIVE: To investigate the perceived needs for health services by persons with stroke within the first year after rehabilitation, and associations between perceived impact of stroke, involvement in decisions regarding care/treatment, and having health services needs met. METHOD: Data was collected, through a mail survey, from patients with stroke who were admitted to a university hospital in 2012 and had received rehabilitation after discharge from the stroke unit. The rehabilitation lasted an average of 2 to 4.6 months. The Stroke Survivor Needs Survey Questionnaire was used to assess the participants' perceptions of involvement in decisions on care or treatment and needs for health services in 11 problem areas: mobility, falls, incontinence, pain, fatigue, emotion, concentration, memory, speaking, reading, and sight. The perceived impact of stroke in eight areas was assessed using the Stroke Impact Scale (SIS) 3.0. Eleven logistic regression models were created to explore associations between having health services needs met in each problem area respectively (dependent variable) and the independent variables. In all models the independent variables were: age, sex, SIS domain corresponding to the dependent variable, or stroke severity in cases when no corresponding SIS domain was identified, and involvement in decisions on care and treatment. RESULTS: The 63 participants who returned the questionnaires had a mean age of 72 years, 33 were male and 30 were female. Eighty percent had suffered a mild stroke. The number of participants who reported problems varied between 51 (80%, mobility) and 24 (38%, sight). Involvement in decisions on care and treatment was found to be associated with having health services needs met in six problem areas: falls, fatigue, emotion, memory, speaking, and reading. CONCLUSIONS: The results highlight the importance of involving patients in making decisions on stroke rehabilitation, as it appears to be associated with meeting their health services needs.

Response process and test-retest reliability of the Context Assessment for Community Health tool in Vietnam

BACKGROUND: The recently developed Context Assessment for Community Health (COACH) tool aims to measure aspects of the local healthcare context perceived to influence knowledge translation in low- and middle-income countries. The tool measures eight dimensions (organizational resources, community engagement, monitoring services for action, sources of knowledge, commitment to work, work culture, leadership, and informal payment) through 49 items. OBJECTIVE: The study aimed to explore the understanding and stability of the COACH tool among health providers in Vietnam. DESIGNS: To investigate the response process, think-aloud interviews were undertaken with five community health workers, six nurses and midwives, and five physicians. Identified problems were classified according to Conrad and Blair's taxonomy and grouped according to an estimation of the magnitude of the problem's effect on the response data. Further, the stability of the tool was examined using a test-retest survey among 77 respondents. The reliability was analyzed for items (intraclass correlation coefficient (ICC) and percent agreement) and dimensions (ICC and Bland-Altman plots). RESULTS: In general, the think-aloud interviews revealed that the COACH tool was perceived as clear, well organized, and easy to answer. Most items were understood as intended. However, seven prominent problems in the items were identified and the content of three dimensions was perceived to be of a sensitive nature. In the test-retest survey, two-thirds of the items and seven of eight dimensions were found to have an ICC agreement ranging from moderate to substantial (0.5-0.7), demonstrating that the instrument has an acceptable level of stability. CONCLUSIONS: This study provides evidence that the Vietnamese translation of the COACH tool is generally perceived to be clear and easy to understand and has acceptable stability. There is, however, a need to rephrase and add generic examples to clarify some items and to further review items with low ICC.

Using modeling as a co-design approach in the planning process of new care environments

Current research shows a relationship between healthcare architecture and patient-related Outcomes. The planning and designing of new healthcare environments is a complex process; the needs of the various end-users of the environment must be considered, including the patients, the patients’ significant others, and the staff. The aim of this study was to explore the experiences of healthcare professionals participating in group modelling utilizing system dynamics in the pre-design phase of new healthcare environments. We engaged healthcare professionals in a series of workshops using system dynamics to discuss the planning of healthcare environments in the beginning of a construction, and then interviewed them about their experience. An explorative and qualitative design was used to describe participants’ experiences of participating in the group modelling projects. Participants (n=20) were recruited from a larger intervention study using group modeling and system dynamics in planning and designing projects. The interviews were analysed by qualitative content analysis. Two themes were formed, representing the experiences in the group modeling process: ‘Partaking in the G-M created knowledge and empowerment’and ‘Partaking in the G-M was different from what was expected and required time and skills’. The method can support participants in design teams to focus more on their healthcare organization, their care activities and their aims rather than focusing on detailed layout solutions. This clarification is important when decisions about the design are discussed and prepared and will most likely lead to greater readiness for future building process.

Fetal Movements in late Pregnancy : Categorization, Self-assessment, and Prenatal Attachment in relation to women’s experiences

Aim: To explore how pregnant women experience fetal movements in late pregnancy. Specific aims were:  to study women’s experiences during the time prior to receiving news that their unborn baby had died in utero (I), to investigate women’s descriptions of fetal movements (II), investigate the association between the magnitude of fetal movements and level of prenatal attachment (III), and to study women’s experiences using two different self-assessment methods (IV). Methods: Interviews, questionnaires, and observations were used. Results: Premonition that something had happened to their unborn baby, based on a lack of fetal movements, was experienced by the participants. The overall theme “something is wrong” describes the women’s insight that the baby’s life was threatened (I). Fetal movements that were sorted into the domain “powerful movements” were perceived in late pregnancy by 96 % of the participants (II). Perceiving frequent fetal movements on at least three occasions per 24 hours was associated with higher scores of prenatal attachment in all the three subscales on PAI-R. The majority (55%) of the 456 participants reported average occasions of frequent fetal movements, 26% several occasions and 18% reported few occasions of frequent fetal movements, during the current gestational week.  (III). Only one of the 40 participants did not find at least one method for monitoring fetal movements suitable. Fifteen of the 39 participants reported a preference for the mindfetalness method and five for the count-to-ten method. The women described the observation of the movements as a safe and reassuring moment for communication with their unborn baby (IV). Conclusion:  In full-term and uncomplicated pregnancies, women usually perceive fetal movements as powerful. Furthermore, women in late pregnancy who reported frequent fetal movements on several occasions during a 24-hour period seem to have a high level of prenatal attachment. Women who used self-assessment methods for monitoring fetal movements felt calm and relaxed when observing the movements of their babies. They had a high compliance for both self-assessment methods. Women that had experienced a stillbirth in late pregnancy described that they had a premonition before they were told that their baby had died in utero.