Transforming pedagogy: Building the new ‘old school’

Global shifts in design practice, design education and in higher education in general have radically changed teaching practices over the past decade. In a time of tightening budgets and other factors, various paradigm shifts and challenges are continually evolving and rapidly changing the higher education landscape. Rising to these challenges and responding to them is a complex task, requiring creative approaches applied to traditional methods and tools in interior architecture and interior design courses. The focus of this paper is a discussion of the adaptation of an ‘old school’ traditional tutorial approach within the context of online interior design education, which was applied in an endeavour to increase student engagement with current relevant literature pertinent to interior design theory and practice. The adaptation and application of this tutorial approach, the O-tutorial, creates a necessary link to critical thinking and meta-cognition connecting theoretical concepts to interior design process and practice. Initial data reveals that the O-tutorial allows students to engage and critically analyse issues surrounding theory and practice, thus equipping them with the skills as future design professionals. The paper concludes with reflections and recommendations for interior design education and future potential use and application of the O-tutorial.

Using academagogy to meet the needs of millennial learners: A comparative case study

Higher education institutions across the world are experiencing a new generation of students, known as millennial learners. They are more technologically literate and digitally connected than previous generations of learners. To meet the teaching and learning needs of these learners, we must offer more deliberate and meaningful learning experiences and opportunities, where students can see the connections between new material and their own experiences and real world applications – an academagogic approach. This study compares the implementation of academagogy for two different groups of millennial learners – one a traditional face-to-face undergraduate Engineering unit, and the other a mixed-mode (online and face-to-face) undergraduate Design unit. The units are discussed in terms of their student evaluation results, both qualitative and quantitative, and in terms of their academic outcomes for students. Conclusions are drawn about the applicability of academagogy as a heuristic for improving teaching and learning across disciplines, as well as its strengths and limitations in terms of student results.

A Deweyan experience economy for higher education : The case of the Australian Indie 100 Music Event

In this essay we argue that a Deweyan experience economy will best support the higher education (HE) sector in the future, and we draw a contrast between that economy and the sector’s current focus on informational concerns, as expressed by the recent rush to Massive Open Online Courses (MOOCs) and other mass online informational offerings. We base our argument on current developments in music education and music technology that we see as being preemptive of wider trends. We use examples from a three-year study of online and offline music pedagogies and outline a four-year experiment in developing a pedagogical experience economy to illustrate a theoretical position informed by John Dewey’s theory of experience,Pierre Bourdieu’s theory of habitus and capital, and recent work in economic geography on epistemic communities. We argue further that the future of the HE sector is local rather than global, experiential rather than informational, and that therefore a continued informational approach to the future of HE risks undermining the sector.

Anatomy of a trending topic : Methods for the visualisation of retweet chains [Anatomie eines Trending Topics: Methoden zur Visualisierung von Retweet-Ketten]

Twitter and other social networking sites play an ever more present role in the spread of current events. The dynamics of information dissemination through digital network structures are still relatively unexplored, however. At what time an issue is taken up by whom? Who forwards a message when to whom else? What role do individual communication participants, existing digital communities or the technical foundations of each network platform play in the spread of news? In this chapter we discuss, using the example of a video on a current sociopolitical issue in Australia that was shared on Twitter, a number of new methods for the dynamic visualisation and analysis of communication processes. Our method combines temporal and spatial analytical approaches and provides new insights into the spread of news in digital networks. [Social media dienen immer häufger als Disseminationsmechanismen für Medieninhalte. Auf Twitter ermöglicht besonders die Retweet-Funktion den schnellen und weitläufgen Transfer von Nachrichten. In diesem Beitrag etablieren neue methodische Ansätze zur Erfassung, Visualisierung und Analyse von Retweet-Ketten. Insbesondere heben wir hervor, wie bestehende Netzwerkanalysemethoden ergänzt werden können, um den Ablauf der Weiterleitung sowohl temporal als auch spatial zu erfassen. Unsere Fallstudie demonstriert die verbreitung des videoclips einer am 9. Oktober 2012 spontan gehaltenen Wutrede der australischen Premierministerin Julia Gillard, in der sie Oppositionsführer Tony Abbott als Frauenhasser brandmarkte. Durch die Erfassung von Hintergrunddaten zu den jeweiligen NutzerInnen, die sich an der Weiterleitung des Videoclips beteiligten, erstellen wir ein detailliertes Bild des Disseminationsablaufs im vorliegenden Fall. So lassen sich die wichtigsten AkteurInnen und der Ablauf der Weiterleitung darstellen und analysieren. Daraus entstehen Einblicke in die allgemeinen verbreitungsmuster von Nachrichten auf Twitter].

Building creative connections: An analysis of a creative arts widening participation program

Widening participation or outreach agendas have been a major part of higher education policy since the early 2000s. These policies and programs seek to increase marginalised groups’ access to further study through activities, tutoring programs, workshops, and other provisions. Some programs openly state their intention to assist people from low socioeconomic backgrounds to become more civically engaged and socially mobile by improving their education, which creates an immediate link between education and social capital (see Morley 2012; Hillmert and Jacob 2010). Social capital refers to the ‘connections among individuals’ and the consequent value of the things they do together (Putnam 2000; Gauntlett 2011). Media and creative arts widening participation programs, arguably, are better equipped to build social capital than any other form of outreach, due to their relationship-building capacity (Gauntlett 2011; Kinder and Harland 2004). This article analyses Queensland University of Technology’s Creative Industries Widening Participation Program. It investigates social capital and its relationship with higher education in outreach initiatives in order to identify how media and creative arts widening participation programs have the capacity to influence the attitudes of low socioeconomic background students towards higher education.

Widening participation creatively: Creative arts education for social inclusion

University participation among students from low socio-economic backgrounds in Australia is low and nationwide strategies are in place to help bridge the gap. This article presents a preliminary evaluation of a creative arts-based outreach program to raise awareness and aspiration for university study among students from low-income backgrounds. The program is part of a national Australian federally funded initiative, the Higher Education Participation and Partnerships Program. It reviews an outreach advertising program facilitated by a Brisbane university. We argue that arts education has a particular role in provoking attitudinal change, due to the self-reflective, meaning-making and expressive characteristics of arts-based disciplines. In evaluating the advertising program, the value of creativity and trust as techniques of student engagement is considered. Evaluation occurred in two outer suburban high schools in Brisbane (a State capital city), using surveys and ethnographic fieldwork. The findings support an engagement model that employs creativity and uses student facilitators (undergraduate and postgraduate) to deliver the program, to meet the program's aims.

"It makes you think anything is possible”: Representing diversity in music theory pedagogy

This paper critiques a traditional approach to music theory pedagogy. It argues that music theory courses should draw on pedagogies that reflect the diversity and pluralism inherent in 21st century music making. It presents the findings of an action research project investigating the experiences of undergraduate students undertaking an innovative contemporary art music theory course. It describes the students’ struggle in coming to terms with a course that integrated composing, performing, listening and analysing coupled with what for many was their first exposure to the diversity of contemporary art music. The paper concludes with suggesting that the approach could be adopted more widely throughout music programs.

Image, Political

Political communication scholars, journalists, and political actors alike, argue that the political process, and deliberative democracy (democracy founded on informed discussion inclusive of citizens), have lost their rational authenticity in that image and media spectacle have become more central to public opinion formation and electoral outcomes than policy. This entry examines the validity of that perception, and the extent to which “image” has emerged as a more significant factor in the political process. And if image is so important in political culture, what the impacts might be on the functioning of democratic processes.

La comunicación política en tiempos de crisis: una comparación entre Italia y España

La época actual de crisis económica ha conllevado una crisis de tipo político también, que tiene como consecuencia una perdida de confianza por parte de los ciudadanos hacia las instituciones y los partidos tradicionales, que supuestamente actuarían como garantes de sus intereses. En Italia y España, dos países que se encuentran en situaciones parecidas, esto ha llevado al surgimiento de dos movimientos que han sabido explotar muchas de las herramientas que la comunicación política ofrece hoy en día, llegando a una considerable popularidad. Podemos y Movimento 5Stelle representan dentro de la comunicación política una autentica revolución y marcan para ella una era completamente nueva.

Debate sobre política de drogas a través de la opinión en cuatro medios colombianos (2009-2013)

Este trabajo de grado aborda la contribución del periodismo en la configuración del debate en Colombia sobre política de drogas, a través de un análisis de contenido a las columnas y editoriales publicadas entre 2009 y 2013 en cuatro medios de referencia del país. Se identificaron los perfiles de quienes participaron, los argumentos y las políticas defendidas que plantearon, y la manera como presentaron sus opiniones en El Espectador, El Tiempo, La Silla Vacía y Semana. El desarrollo de la discusión en los textos demuestra una evolución respecto al tema en la medida que hay una transformación del paradigma punitivo hacia un camino menos restrictivo frente a la producción, el tráfico y consumo de drogas ilícitas. Se sugiere que los hechos coyunturales motivaron en parte dicho cambio al ejercer influencia en los giros y la visibilidad que toma el debate dentro de la prensa.

Análisis de la personalización de la figura presidencial en los editoriales El Tiempo y El Colombiano, en el gobierno de Álvaro Uirbe Veléz (2002-2004)

El presente estudio de caso analiza y compara la manera en que los editoriales El Tiempo y El Colombiano reflejaron la personalización de la figura presidencial durante el primer gobierno de Álvaro Uribe (2002-2004). El fenómeno de la personalización en política ha motivado a diferentes estudios y análisis, observándose la personalización como un fenómeno de largo alcance y de gran repercusión. En este sentido la personalización de la figura presidencial de Álvaro Uribe Vélez, es un factor predominante en el periodo 2002- 2004, enmarcado bajo la gobernabilidad mediática; evidenciado en la manera como las editoriales El Tiempo y El Colombiano mostraban al hombre que gobernaba a Colombia, provocando una centralización de la figura presidencial y no de la gestión de gobierno logrando encubrir los episodios de corrupción y clientelismo. Evidenciándose un traspaso de la política de ideas a una política de personas.

Musikbranschen underifrån : En kvalitativ studie om hur oetablerade artister upplever sin omvärld

Under 2000-talet har nya tekniska innovationer både förändrat hur musik spelas in, distribueras och konsumeras. Därmed har nya möjligheter skapats för Sveriges oetablerade artister, samtidigt som utbudet blivit större och svårare att tränga igenom. Uppsatsen undersöker vad oetablerade artister har för åsikter om läget idag och fokuserar kring tre huvudområden; musikutgivning, artistens egen karriär samt musikbranschen i stort. Med djupintervjuer som metod syftar studien till att undersöka vilka problem som står i vägen för en artist som försöker etablera sig och nå ut med sin musik till en större publik. Studien har visat på att artister nuförtiden mycket enkelt kan spela in och ge ut sin musik vilket skapat en direkt länk till allmänheten. Det är dock mycket svårt att få den uppmärksammad, varför branschkontakter fortfarande värderas högt i artisters ögon. Det finns samtidigt en viss misstro mot den etablerade branschens kommersialism men varierar stort beroende på vilken typ av aktör det rör. Genom mer kunskap om fler musikrelaterade uppgifter har artisterna däremot självsäkerheten att själva kunna välja samarbetspartners utifrån var den egna kompetensen brister.

Problematiska ljudkvalitetsskillnader vid liveproduktioner i samma lokal : En studie av upplevd ljudkvalitet vid två DJ-akters framträdanden under Dreamhack Winter 2014

Syftet med denna undersökning är bidra med förklaringar till varför upplevda ljudkvalitetsskillnader kan uppstå mellan olika akters framträdanden vid event och festivaler trots att de använder samma utrustning och är i samma lokal och att förklaringarna ska utgöra en kunskapskälla för dem som eftersträvar en god ljudkvalité vid liveframträdanden. De metoder som har används är fallstudie, webbenkät, intervjuer och egen observation. Webbenkäten användes på Dreamhack Winter 2014 där en grupp undersökningsdeltagare svarade på frågor om två olika DJ-akter på scenen i D-hallen, Elmia. Fem personer deltog som intervjupersoner: scenansvarig från Dreamhack, tre ljudtekniker ifrån olika ställen i Sverige och en person som jobbar med ljudteknisk konsultation och ljudmätning. Samtliga intervjuer genomfördes via mail. Intervjuerna eftersträvade att ge kunskap om dessa personers funderingar kring ljudkvalitetsproblemet och scenansvarig svarade på frågor om scenen på Dreamhack. En observation av upplevd ljudkvalitet och ljudteknikernas arbetssätt genomfördes av mig själv på Dreamhack Winter 2014. Resultatet från såväl enkätundersökningen som den egna observationen visar att inga stora upplevda skillnader fanns mellan de två akterna på Dreamhack Winter 2014. De upplevda skillnader som observerades var negativa anmärkningar, så som mängden bas och ljudstyrka. Intervjuerna visade på flera gemensamma åsikter bland ljudteknikerna angående förklaringar till ljudkvalitetsskillnader vid event som Dreamhack Winter 2014 där de ansåg att en kunnig och erfaren ljudtekniker, duktiga musiker, väl genomförd soundcheck och bra och rätt användande av utrustningen på scen krävs för att uppnå en upplevd god ljudkvalitet live. De förklaringar som finns enligt mina analyser och bland ljudteknikerna till negativa ljudkvalitetsskillnader inom liveljud i samma lokal är att ljudteknikern och musikerna är olika duktiga. Utrustning, soundcheck och akustik påverkar också kvalitén. Undersökningens sammantagna resultat tyder på att de upplevda ljudkvalitetetsskillnader som fanns på Dreamhack Winter 2014 berodde på bristande kompetens och engagemang hos tjänstgörande ljudtekniker och upplevda skillnader i bas- ljudnivå i de två DJ-akternas mixar.

Musikproducent : Känd titel, okänd roll?

Parallellt med populärmusikens förändring med avseende på hur den låter (jämför exempelvis The Beatles på 1960-talet med Avicii på 2010-talet), så har även utbudet av verktyg för att skapa den expanderat. Kanske är det förstnämnda – hur det låter – ett resultat av den andra – hur den görs – men oavsett vilket så är dessa förändringar ett faktum. Vad som inte verkar ha förändrats dock är de yrkestitlar som använts och används. Med intervjuer och observationer av vad yrkesverksamma musikproducenter gör året 2013 är syftet att utveckla beskrivningar av musikproducentroller som kan användas i musikproduktionsutbildning. Dessa beskrivningar är menade att peka på vilken kunskap som bör preciseras i utbildningsplaner för att utveckla och fokusera på de nödvändiga kompetenser som krävs för yrket. Jan-Olof Gullös modell för musikproducenters ledarstilar prövas i detta arbete vid analysen av producenter som intervjuas och observeras. Resultatet av detta arbete föreslår två underkategorier till musikproducentens titel med förhoppningen att introduktionen av dessa begrepp kan leda till en fortsatt diskussion att definiera dessa två underkategorier. Ambitionen är att på lång sikt skapa en effektivare och mer relevant pedagogik i akademiska syften, men också att musikaliska sammanhang lättare finner rätt ändamål genom väl anpassade och förtydligade samarbetsförhållanden i yrkeslivet.