Conceptualizing and measuring brand relationship quality

Many consumer markets are now characterized by a high degree of market saturation and an increasing level of competition, in particular from retailer brands. Furthermore, consumers face an ever increasing level of product variety. For instance, about 30,000 new products in the fast moving consumer goods (FMCG) market have been launched in Germany in a single year representing about 600 products per week. The increasing number of consumer brands thus has led to a form of “brand inflation” in FMCG markets. In addition, the role of consumers in the marketplace has changed as well. Consumers are more price sensitive, they have higher expectations with regard to product quality and customer service, and they rely rather on word-of-mouth communication than on traditional advertising. In addition, it appears that consumers have become more critical with regard to the perception of brands. High levels of price competition have led to a decreasing level of brand awareness and increased switching intentions of brands. As a consequence, the role of customer loyalty has become an increasingly important topic for businesses in consumer markets.

Co-and Ca-phosphate-based catalysts for the depolymerization of organosolv eucalytpus lignin

Depolymerization of purified organosolv eucalyptus wood lignin by the heterogeneous catalysts, cobalt polyphosphate (CoP2O6) and calcium phosphate (β-CaP2O6) was investigated. A total syringol yield of 16.7% was achieved with β-CaP2O6 in a methanol/water (50/50, wt/wt) solvent system after depolymerization at 300 ºC for 1 h, showing selectivity of the catalyst.

Population of computational rabbit-specific ventricular action potential models for investigating sources of variability in cellular repolarisation

Variability is observed at all levels of cardiac electrophysiology. Yet, the underlying causes and importance of this variability are generally unknown, and difficult to investigate with current experimental techniques. The aim of the present study was to generate populations of computational ventricular action potential models that reproduce experimentally observed intercellular variability of repolarisation (represented by action potential duration) and to identify its potential causes. A systematic exploration of the effects of simultaneously varying the magnitude of six transmembrane current conductances (transient outward, rapid and slow delayed rectifier K(+), inward rectifying K(+), L-type Ca(2+), and Na(+)/K(+) pump currents) in two rabbit-specific ventricular action potential models (Shannon et al. and Mahajan et al.) at multiple cycle lengths (400, 600, 1,000 ms) was performed. This was accomplished with distributed computing software specialised for multi-dimensional parameter sweeps and grid execution. An initial population of 15,625 parameter sets was generated for both models at each cycle length. Action potential durations of these populations were compared to experimentally derived ranges for rabbit ventricular myocytes. 1,352 parameter sets for the Shannon model and 779 parameter sets for the Mahajan model yielded action potential duration within the experimental range, demonstrating that a wide array of ionic conductance values can be used to simulate a physiological rabbit ventricular action potential. Furthermore, by using clutter-based dimension reordering, a technique that allows visualisation of multi-dimensional spaces in two dimensions, the interaction of current conductances and their relative importance to the ventricular action potential at different cycle lengths were revealed. Overall, this work represents an important step towards a better understanding of the role that variability in current conductances may play in experimentally observed intercellular variability of rabbit ventricular action potential repolarisation.

SERS-barcoded colloidal gold NP assemblies as imaging agents for use in biodiagnostics

There is a growing need for new biodiagnostics that combine high throughput with enhanced spatial resolution and sensitivity. Gold nanoparticle (NP) assemblies with sub-10 nm particle spacing have the benefits of improving detection sensitivity via Surface enhanced Raman scattering (SERS) and being of potential use in biomedicine due to their colloidal stability. A promising and versatile approach to form solution-stable NP assemblies involves the use of multi-branched molecular linkers which allows tailoring of the assembly size, hot-spot density and interparticle distance. We have shown that linkers with multiple anchoring end-groups can be successfully employed as a linker to assemble gold NPs into dimers, linear NP chains and clustered NP assemblies. These NP assemblies with diameters of 30-120 nm are stable in solution and perform better as SERS substrates compared with single gold NPs, due to an increased hot-spot density. Thus, tailored gold NP assemblies are potential candidates for use as biomedical imaging agents. We observed that the hot-spot density and in-turn the SERS enhancement is a function of the linker polymer concentration and polymer architecture. New deep Raman techniques like Spatially Offset Raman Spectroscopy (SORS) have emerged that allow detection from beneath diffusely scattering opaque materials, including biological media such as animal tissue. We have been able to demonstrate that the gold NP assemblies could be detected from within both proteinaceous and high lipid containing animal tissue by employing a SORS technique with a backscattered geometry.

Palliative care problem severity score: Reliability and acceptability in a national study

Background The Palliative Care Problem Severity Score is a clinician-rated tool to assess problem severity in four palliative care domains (pain, other symptoms, psychological/spiritual, family/carer problems) using a 4-point categorical scale (absent, mild, moderate, severe). Aim To test the reliability and acceptability of the Palliative Care Problem Severity Score. Design: Multi-centre, cross-sectional study involving pairs of clinicians independently rating problem severity using the tool. Setting/participants Clinicians from 10 Australian palliative care services: 9 inpatient units and 1 mixed inpatient/community-based service. Results A total of 102 clinicians participated, with almost 600 paired assessments completed for each domain, involving 420 patients. A total of 91% of paired assessments were undertaken within 2 h. Strength of agreement for three of the four domains was moderate: pain (Kappa = 0.42, 95% confidence interval = 0.36 to 0.49); psychological/spiritual (Kappa = 0.48, 95% confidence interval = 0.42 to 0.54); family/carer (Kappa = 0.45, 95% confidence interval = 0.40 to 0.52). Strength of agreement for the remaining domain (other symptoms) was fair (Kappa = 0.38, 95% confidence interval = 0.32 to 0.45). Conclusion The Palliative Care Problem Severity Score is an acceptable measure, with moderate reliability across three domains. Variability in inter-rater reliability across sites and participant feedback indicate that ongoing education is required to ensure that clinicians understand the purpose of the tool and each of its domains. Raters familiar with the patient they were assessing found it easier to assign problem severity, but this did not improve inter-rater reliability.

Phase conversions in calcium manganites with changing Ca/Mn ratios and their influence on the electrical transport properties

The phase-interconversions between the spinel-, brownmillerite-, defect rocksalt and perovskite-type structures have been investigated by way of (i) introducing deficiency in A-sites in CaxMn2-xO3 (0.05 <= x <= 1) i.e., by varying Ca/Mn ratio from 0.025 to 1 and (ii) nonstoichiometric CaMnO3-delta (CMO) with 0.02 <= delta <= 1. The temperature dependence of resistivity (rho-T) have been investigated on nonstoichiometric CaMnO3-delta (undoped) as well as the CMO substituted with donor impurities such as La3+, Y3+, Bi3+ or acceptor such as Na1+ ion at the Ca-site. The rho-T characteristics of nonstoichiometric CaMnO3-delta is strongly influenced by oxygen deficiency, which controls the concentration of Mn3+ ions and, in turn, affects the resistivity, rho. The results indicated that the substitution of aliovalent impurities at Ca-site in CaMnO3 has similar effects as of CaMnO3-delta ( undoped) annealed in atmospheres of varying partial pressures whereby electron or hole concentration can be altered, yet the doped samples can be processed in air or atmospheres of higher P-O2. The charge transport mechanisms of nonstoichiometric CaMnO3-delta as against the donor or acceptor doped CaMnO3 (sintered in air, P-O2 similar to 0.2 atm) have been predicted. The rho (T) curves of both donor doped CaMnO3 as well as non-stoichiometric CaMnO3-delta, is predictable by the small polaron hopping (SPH) model, which changes to the variable range hopping (VRH) at low temperatures whereas the acceptor doped CaMnO3 exhibited an activated semiconducting hopping ( ASH) throughout the measured range of temperature (10-500 K).

Regolith mass balance inferred from combined mineralogical, geochemical and geophysical studies: Mule Hole gneissic watershed, South India

The aim of this study is to propose a method to assess the long-term chemical weathering mass balance for a regolith developed on a heterogeneous silicate substratum at the small experimental watershed scale by adopting a combined approach of geophysics, geochemistry and mineralogy. We initiated in 2003 a study of the steep climatic gradient and associated geomorphologic features of the edge of the rifted continental passive margin of the Karnataka Plateau, Peninsular India. In the transition sub-humid zone of this climatic gradient we have studied the pristine forested small watershed of Mule Hole (4.3 km(2)) mainly developed on gneissic substratum. Mineralogical, geochemical and geophysical investigations were carried out (i) in characteristic red soil profiles and (ii) in boreholes up to 60 m deep in order to take into account the effect of the weathering mantle roots. In addition, 12 Electrical Resistivity Tomography profiles (ERT), with an investigation depth of 30 m, were generated at the watershed scale to spatially characterize the information gathered in boreholes and soil profiles. The location of the ERT profiles is based on a previous electromagnetic survey, with an investigation depth of about 6 m. The soil cover thickness was inferred from the electromagnetic survey combined with a geological/pedological survey. Taking into account the parent rock heterogeneity, the degree of weathering of each of the regolith samples has been defined using both the mineralogical composition and the geochemical indices (Loss on Ignition, Weathering Index of Parker, Chemical Index of Alteration). Comparing these indices with electrical resistivity logs, it has been found that a value of 400 Ohm m delineates clearly the parent rocks and the weathered materials, Then the 12 inverted ERT profiles were constrained with this value after verifying the uncertainty due to the inversion procedure. Synthetic models based on the field data were used for this purpose. The estimated average regolith thickness at the watershed scale is 17.2 m, including 15.2 m of saprolite and 2 m of soil cover. Finally, using these estimations of the thicknesses, the long-term mass balance is calculated for the average gneiss-derived saprolite and red soil. In the saprolite, the open-system mass-transport function T indicates that all the major elements except Ca are depleted. The chlorite and biotite crystals, the chief sources for Mg (95%), Fe (84%), Mn (86%) and K (57%, biotite only), are the first to undergo weathering and the oligoclase crystals are relatively intact within the saprolite with a loss of only 18%. The Ca accumulation can be attributed to the precipitation of CaCO3 from the percolating solution due to the current and/or the paleoclimatic conditions. Overall, the most important losses occur for Si, Mg and Na with -286 x 10(6) mol/ha (62% of the total mass loss), -67 x 10(6) mol/ha (15% of the total mass loss) and -39 x 10(6) mol/ha (9% of the total mass loss), respectively. Al, Fe and K account for 7%, 4% and 3% of the total mass loss, respectively. In the red soil profiles, the open-system mass-transport functions point out that all major elements except Mn are depleted. Most of the oligoclase crystals have broken down with a loss of 90%. The most important losses occur for Si, Na and Mg with -55 x 10(6) mol/ha (47% of the total mass loss), -22 x 10(6) mol/ha (19% of the total mass loss) and -16 x 10(6) mol/ha (14% of the total mass loss), respectively. Ca, Al, K and Fe account for 8%, 6%, 4% and 2% of the total mass loss, respectively. Overall these findings confirm the immaturity of the saprolite at the watershed scale. The soil profiles are more evolved than saprolite but still contain primary minerals that can further undergo weathering and hence consume atmospheric CO2.

Accountability 30 years on: Insurance Contracts Act Reform

The Insurance Contracts Act 1984 (Cth) since inception has effected major reform to the law in this field. One of Australia’s most frequently cited pieces of legislation, it has had a major impact upon the law and practice of insurance. Given the importance of insurance to domestic and commercial activity and its pivotal position as a mechanism to manage exposure to risk, it is not surprising that this legislation has been the subject of extensive analysis in the courts and in legal literature. Furthermore the Act has, arising out of a 2009 review, been significantly amended by the Insurance Contracts Amendment Act 2013 (Cth). The principal amendments introduced are: two-fold: the Insurance Contracts Act 1984 (Cth) has been amended so that a failure to comply with the duty of good faith is now a breach of the Act; and disclosure and misrepresentation provisions under the Insurance Contracts Act 1984 (Cth) are amended and clarified.

Cloning and development of pathotype-specific SCAR marker associated with Sclerospora graminicola isolates from pearl millet

Downy mildew pathogen of pearl millet in India is associated with the spread of the highly virulent Sclerospora graminicola pathotype-1. Twenty-seven S. graminicola isolates were screened using 20 intersimple sequence repeats (ISSR). Dinucleotide repeat primer [17898A-(CA)(6) AC] amplified a similar to 600 bp fragment specific to five isolates of pathotype-1 (Sg 048, Sg 153, Sg 212, DM-11 and DM-90). The ISSR fragment linked with pathotype-1 was cloned successfully and sequenced. To convert ISSR fragments into pathotype-specific sequence characterised amplified region (SCAR) markers, PCR primers were designed using a sequence of the cloned DNA fragment. PCR amplification using SCAR primer pair (UOM3-Sg-Path1-F/R) amplified a single 284 bp band only in isolates of S. graminicola pathotype-1. This SCAR primer pair did not amplify the 284 bp product from the other five S. graminicola pathotypes or a negative control, which demonstrates primer specificity for pathotype-1. The SCAR primer pair (UOM3-Sg-Path1-F/R) obtained in this study will provide a valuable tool for rapid identification and specific detection of S. graminicola pathotype-1.

Miniature cone tip resistance of sand with fly ash using triaxial setup

In a continuation of the authors' recent work, the ultimate tip resistance of a miniature cone using triaxial equipment was determined for samples of dry sand mixed with dry fly ash. The effect of (i) the proportion of fly ash, (ii) the relative density of samples, and (iii) the vertical overburden pressure was examined. It was noted that an addition of fly ash in sand for the same range of relative density leads to a significant reduction in the ultimate tip resistance of the cone (q(cu)). This occurs due to a decrease in the friction angle (phi) of the sample with an increase in the fly ash content for a given relative density. For phi greater than about 30 degrees, two widely used correlation curves from published literature, providing the relationships between q(cu) and phi for cohesionless soils, were found to provide satisfactory predictions, even for sand - fly ash mixtures. As was expected, the values of qcu increase continuously with an increase in the relative density of the soil mass and the vertical effective ( overburden) stress on the sample.

Structure of nonactin-calcium perchlorate, C40H64O12.Ca(ClO4)2, and a comparative study of metal-nonactin complexes

M r= 975.9, orthorhombic, Pnna, a = 20.262 (3), b= 15.717 (2), c= 15.038 (1)A, V= 4788.97 A 3, z = 4, D x = 1.35 Mg m -3, Cu Kct radiation, 2 = 1.5418 A, /t = 2.79 mm -1, F(000) -= 2072, T = 293 K, R = 0.08, 3335 observed reflections. The molecular structure and the crystal packing are similar to those observed in the nonactin complexes of sodium thiocyanate and potassium thiocyanate. The eight metal-O distances are nearly the same in the potassium complex whereas the four distances involving carbonyl O atoms are shorter than the remaining four involving the tetrahydrofuran-ring O atoms in the Na and the Ca complexes. This observation can be explained in terms of the small ionic radii of Na + and Ca 2+, and leads to a plausible structural rationale for the stronger affinity of nonactin for K + than for the other two metal ions.

La contextualisation du discours radiophonique par des moyens prosodiques. L’exemple de cinq grands philosophes français du XXe siècle

"Radiodiskurssin kontekstualisointi prosodisin keinoin. Esimerkkinä viisi suurta ranskalaista 1900-luvun filosofia" Väitöskirja käsittelee puheen kontekstualisointia prosodisin keinoin. Toisin sanottuna työssä käsitellään sitä, miten puheen prosodiset piirteet (kuten sävelkulku, intensiteetti, tauot, kesto ja rytmi) ohjaavat puheen tulkintaa vanhastaan enemmän tutkittujen sana- ja lausemerkitysten ohella. Työssä keskitytään seitsemään prosodisesti merkittyyn kuvioon, jotka koostuvat yhden tai usean parametrin silmiinpistävistä muutoksista. Ilmiöitä käsitellään sekä niiden akustisten muotojen että tyypillisten esiintymisyhteyksien ja diskursiivisten tehtävien näkökulmasta. Aineisto koostuu radio-ohjelmista, joissa puhuu viisi suurta ranskalaista 1900-luvun filosofia: Gaston Bachelard, Albert Camus, Michel Foucault, Maurice Merleau-Ponty ja Jean-Paul Sartre. Ohjelmat on lähetetty eri radiokanavilla Ranskassa vuosina 1948–1973. Väitöskirjan tulokset osoittavat, että prosodisesti merkityt kuviot ovat moniulotteisia puheen ilmiöitä, joilla on keskeinen rooli sanotun kontekstualisoinnissa: ne voivat esimerkiksi nostaa tai laskea sanotun informaatioarvoa, ilmaista puhujan voimakasta tai heikkoa sitoutumista sanomaansa, ilmaista rakenteellisen kokonaisuuden jatkumista tai päättymistä, jne. Väitöskirja sisältää myös kontrastiivisia osia, joissa ilmiöitä verrataan erääseen klassisessa pianomusiikissa esiintyvään melodiseen kuvioon sekä erääseen suomen kielen prosodiseen ilmiöön. Tulokset viittaavat siihen, että tietynlaista melodista kuviota käytetään samankaltaisena jäsentämiskeinona sekä puheessa että klassisessa musiikissa. Lisäksi tulokset antavat viitteitä siitä, että tiettyjä melodisia muotoja käytetään samankaltaisten implikaatioiden luomiseen kahdessa niinkin erilaisessa kielessä kuin suomessa ja ranskassa. Yksi väitöskirjan osa käsittelee pisteen ja pilkun prosodista merkitsemistä puheessa. Tulosten mukaan pisteellä ja pilkulla on kummallakin oma suullinen prototyyppinsä: piste merkitään tyypillisesti sävelkulun laskulla ja tauolla, ja pilkku puolestaan sävelkulun nousulla ja tauolla. Merkittävimmät tulokset koskevat kuitenkin tapauksia, joissa välimerkki tulkitaan prosodisesti epätyypillisellä tavalla: sekä pisteellä että pilkulla vaikuttaisi olevan useita eri suullisia vastaavuuksia, ja välimerkkien tehtävät voivat muotoutua hyvin erilaisiksi niiden prosodisesta tulkinnasta riippuen.

The effects of holding space on growth and survival of individually reared three-spot crab (Portunus sanguinolentus).

The problem of cannibalism in communally reared crabs can be eliminated by separating the growing crabs into holding compartments. There is currently no information on optimal compartment size for growing crabs individually. 136 second instar crablets (Portunus sanguinolentus) (C2 ca. 7-10 mm carapace width (CW)) were grown for 90 days in 10 different-sized opaque and transparent walled acrylic compartments. The base area for each compartment ranged from small (32 mm × 32 mm) to large (176 mm × 176 mm). Effects of holding space and wall transparency on survival, CW, moult increment, intermoult period and average weekly gain (AWG) were examined. Most crabs reached instars C9-C10 (50-70 mm CW) by the end of experiment. The final survival rate in the smallest compartment was 25% mainly due to moult-related mortality predominantly occurring at the C9 instar. However, crabs in these smaller compartments had earlier produced significantly larger moult increments from instar to instar than those in the larger compartments (P < 0.05). Crabs in the smaller compartments (<65 mm × 65 mm) also showed significantly longer moult periods (P < 0.05). The net result was that AWG in CW was 5.22 mm week-1 for the largest compartment and 5.15 mm week-1 in smallest and did not differ significantly between compartment size groups (P = 0.916). Wall transparency had no impact on survival (P = 0.530) but a slight impact on AWG (P = 0.014). Survival rate was the best indicator of minimum acceptable compartment size (?43 mm × 43 mm) for C10 crablets because below this size death occurred before growth rate was significantly affected. For further growth, it would be necessary to transfer the crablets to larger compartments.

Productivity, carbon assimilation and intra-annual change in tropical reef platform seagrass communities of the Torres Strait, north-eastern Australia

Detailed data on seagrass distribution, abundance, growth rates and community structure information were collected at Orman Reefs in March 2004 to estimate the above-ground productivity and carbon assimilated by seagrass meadows. Seagrass meadows were re-examined in November 2004 for comparison at the seasonal extremes of seagrass abundance. Ten seagrass species were identified in the meadows on Orman Reefs. Extensive seagrass coverage was found in March (18,700 ha) and November (21,600 ha), with seagrass covering the majority of the intertidal reef-top areas and a large proportion of the subtidal areas examined. There were marked differences in seagrass above-ground biomass, distribution and species composition between the two surveys. Major changes between March and November included a substantial decline in biomass for intertidal meadows and an expansion in area of subtidal meadows. Changes were most likely a result of greater tidal exposure of intertidal meadows prior to November leading to desiccation and temperature-related stress. The Orman Reef seagrass meadows had a total above-ground productivity of 259.8 t DW day-1 and estimated carbon assimilation of 89.4 t C day-1 in March. The majority of this production came from the intertidal meadows which accounted for 81% of the total production. Intra-annual changes in seagrass species composition, shoot density and size of meadows measured in this study were likely to have a strong influence on the total above-ground production during the year. The net estimated above-ground productivity of Orman Reefs meadows in March 2004 (1.19 g C m-2 day-1) was high compared with other tropical seagrass areas that have been studied and also higher than many other marine, estuarine and terrestrial plant communities.

Konstruktioner och valens : Verbfraser med åt i ett jämförande perspektiv

Det har knappast undgått någon som är språkligt medveten att finlandssvenskan och sverigesvenskan skiljer sig åt till vissa delar. Olikheterna återfinns på olika språkliga nivåer. Mest kända och omskrivna är de lexikologiska skillnaderna, dvs. skillnaderna på ordplanet. Betydligt mindre uppmärksamhet har ägnats syntaktiska skillnader, dvs. skillnader i hur satser och meningar byggs upp. För att öka kunskapen om finlandssvensk syntax initierade Språkvetenskapliga nämnden vid Svenska litteratursällskapet i Finland projektet Svenskan i Finland – syntaktiska drag i ett jämförande perspektiv, som pågick åren 2004–2006. Min avhandling har kommit till inom ramen för det projektet. Prepositionerna (t.ex. av, i, på, för, till, åt osv.) är så kallade funktionsord som har till uppgift att binda samman de mer betydelsetunga orden till satser och meningar. Den finlandssvenska prepositionsanvändningen skiljer sig i viss mån från den sverigesvenska, och ”åt” är en av de prepositioner som ofta lyfts fram som exempel. Finlandssvenskarna säger t.ex. ”han gav en bok åt Lena” i stället för ”han gav en bok till Lena” eller ”han gav Lena en bok”. De säger ”berätta något åt någon” (i stället för ”för”) och de säger ”ringa åt någon” i stället för ”ringa någon”. Ett huvudsyfte med min undersökning är att ta reda på hur pass stora skillnaderna är om man ser till samtliga belägg på ”åt” i ett material och inte bara till sådana som man fäster sig vid för att man vet att de avviker i finlandssvenskan. Undersökningen är korpusbaserad. Det betyder att jag letat efter alla belägg på kombinationer av verb och prepositionen ”åt” i rätt stora textmassor som finns tillgängliga i elektronisk form. Materialet ligger i Språkbanken i Finland och omfattar huvudsakligen tidningstext och skönlitteratur. Jag har använt mig av en textmassa på sammanlagt ungefär 40 miljoner löpande ord, drygt 23 miljoner finlandssvenska och drygt 19 miljoner sverigesvenska. Det materialet gav ca 20 000 åt-belägg att studera, och det visade sig något oväntat att ”åt” inte alls är vanligare i finlandssvenskan än i sverigesvenskan när det gäller skriftspråk, åtminstone inte i professionella skribenters språk. Om man kompenserar för att den finlandssvenska och den sverigesvenska korpusen inte är helt lika i fråga om genrefördelning och ålder, kommer man fram till i stort sett samma frekvens för ”åt” i båda korpusarna. För den närmare analysen av vilka mönster åt-beläggen uppvisar har jag först och främst utnyttjat konstruktionsgrammatik men också ramsemantik och valensteori. Konstruktionsgrammatiken är ingen enhetlig teori, men tanken om grammatiska konstruktioner är gemensam. Konstruktioner representerar allt från generella syntaktiska mönster till specifika mönster för språkliga enskildheter. Uppfattningen om vad som ska inbegripas i begreppet varierar, men definitionen av ”konstruktion” som ”par (eller konstellationer) av form och betydelse” är gemensam. ”Konstruktion” avser aldrig konkreta belägg i texter eller yttranden utan alltid det abstrakta mönstret bakom dessa. Och varje yttrande är resultatet av att en stor mängd konstruktioner samverkar. I min analys har jag utgått ifrån att beläggen med ”åt” kan återföras på olika konstruktioner eller mönster utifrån vad som är gemensamt för grupper av belägg. Jag har sett på vad åt-frasen i samverkan med verbet har för funktion i beläggen. En åt-fras är syntaktiskt en prepositionsfras och består av en preposition och en rektion. Exempelvis utgör ordparet ”åt skogen” en prepositionsfras där ”skogen” är rektion. Ur mitt material har jag kunnat abstrahera fram fem övergripande mönster där referenten för rektionen har olika så kallade semantiska roller. Åt-frasen kan i kombination med verbet ange mål eller riktmärke, som i t.ex. svänga åt höger, dra åt helvete, ta sig åt hjärtat, luta åt en seger för IFK. Den kan för det andra ange mottagare (t.ex. ge varsin kaka åt hundarna, bygga en bastu åt sina svärföräldrar, skaffa biljetter åt en kompis). För det tredje kan åt-frasen avse en referent som har nytta (eller skada) av en aktion (t.ex. klippa häcken åt grannen, ställa in digitalboxen åt sin moster). Åt-frasen kan slutligen avse den eller det som är föremål antingen för en kommunikationsaktion (vinka åt sin son, skratta åt eländet) eller en attityd eller känsla (glädja sig åt framgången). Utöver dessa huvudmönster finns det ett antal smärre grupper av belägg som bildar egna mönster, men de utgör sammanlagt under 3 % i bägge korpusarna. Inom grupperna kan undermönster urskiljas. I t.ex. mottagargruppen representerar ”ge varsin kaka åt hundarna” överföringskonstruktion, ”bygga en bastu åt sina svärföräldrar” produktionskonstruktion och ”skaffa biljetter åt en kompis” ombesörjningskonstruktion. Alla typer är gemensamma för bägge materialen, men andelen belägg som representerar de olika typerna skiljer sig betydligt. I det sverigesvenska materialet står t.ex. det mönster där åt-frasen avser mål eller riktmärke för en mycket större andel av beläggen än i finlandssvenskan. Också andelen belägg där åt-frasen avser någon som har nytta (eller skada) av en aktion är mycket högre i det sverigesvenska materialet. I det finlandssvenska materialet står i gengäld mottagarbeläggen för över 50 % av beläggen medan andelen i det sverigesvenska materialet är bara 30 %. Inom gruppen utgör belägg av produktions- och ombesörjningstyp dessutom en mindre andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska. Dessa står till sin funktion nära den typ som avser den som har nytta av aktionen. De konkreta beläggen på överföring (ge varsin kaka åt hundarna) utgör en större andel i det finlandssvenska materialet än i det sverigesvenska (ca 8 % mot 3 %), men typiskt för båda materialen är hög kollokationsgrad (”kollokation” avser par eller grupper av ord som uppträder oftare tillsammans än de statiskt sett skulle göra vid helt slumpmässig förekomst). Största delen av mottagarbeläggen utgörs av fraser av typen ”ge arbete åt någon, ge eftertryck åt något, ge liv åt något; ägna tid åt något, ägna sitt liv åt något, ägna uppmärksamhet åt något”. De här slutsatserna gäller alltså skriftspråk. I talspråk ser fördelningen annorlunda ut. Typiskt för prepositionen ”åt” är överhuvudtaget hög kollokationsgrad. Det förefaller som om språkanvändarna har tydliga, färdiga mallar för var ”åt” kan komma in. Det enda mönster som verkar helt produktivt, i den meningen att elementen är i stort sett fritt kombinerbara, är kombinationer av verb och åt-fras där åt-frasen avser den som har nytta av något. Att någon utför något för någons räkning verkar överlag kunna uttryckas med prepositionen ”åt”: t.ex. ”tvätta bilen åt pappa, ringa efter en taxi åt kunden”. Till och med belägg av typen ”hon drömde åt honom att bli ordinarie adjunkt” förekommer i någon mån. Konstruktionen är produktiv i båda språkvarieteterna men uppenbart är att konstruktion med mottagare har tolkningsföreträde i vissa fall i finlandssvenskan: ”Filip skrev ett brev åt sin syster” tolkas av sverigesvenskar som att Filip skrev brevet för systerns räkning, medan finlandssvenskar överlag uppenbarligen tolkar det som att Filip skrev till sin syster, att systern var mottagare av brevet. Ungefär 20 % av alla belägg i båda materialen representerar fall där ”åt” utgör partikel. Verb och ”åt” är närmare förbundna med varandra än när ”åt” utgör normal preposition. Exempel på partikelbelägg är ”han kom inte åt strömbrytaren, det gick åt mängder med saft, landet får dra åt svångremmen, de roffade åt sig de bästa platserna”. Också partikelmaterialet ser på ett generellt plan väldigt lika ut i båda språkvarieteterna. Den största skillnaden uppvisar den reflexiva typen ”roffa åt sig”. Medan typen är mycket homogen i det sverigesvenska materialet är variationen större i det finlandsvenska. Dels uppträder fler verb i kombinationen (han köpte åt sig ett par jeans), dels vacklar ordföljden (han nappade åt sig ett paraply ~ han nappade ett paraply åt sig). Att ”åt” används mer i vissa funktioner i finlandsvenskan brukar förklaras med påverkan från finskans allativ (ändelsen -lle: hän antoi kirjan Astalle > hon gav en bok åt Asta). Allt tyder dock på att den finlandssvenska åt-användningen delvis är en relikt. I äldre sverigesvenska källor träffar man på ”åt” i sådana kontexter som numera är typiska för finlandsvenskan. Det finlandssvenska språkområdet ligger ute i periferin i relation till det språkliga centrum som förändringar sprider sig från (för svenskans del främst Stockholmstrakten) och typiskt för perifera områden är att de uppvisar ålderdomliga drag också när inga kontaktfenomen spelar in. Allativen kan naturligtvis ha bidragit till att bevara användningen av ”åt” i finlandssvenskan. Att det är just ”åt” som används” beror antagligen på att prepositionen har flest funktioner gemensamt med allativen rent kognitivt om man jämför med de betydligt mer frekventa prepositionerna ”till” och ”för”. Uppenbart är också att åt-användningen därtill lever sitt eget liv i finlandssvenskan. I vissa varieteter av finlandssvenska kan man t.ex. höra yttranden av typ ”alla fiskarna dog åt dom”. Som språklig enskildhet har det ingen finsk förebild med allativ. Yttrandet är ett exempel på töjning av en svensk konstruktion. Modell finns dels i det mönster där åt avser den som har nytta eller skada av något, dels i relationell användning av ”åt”: han är hantlangare åt Eriksson ~ han är Erikssons hantlangare. Vid språkkontakt är det överlag konstruktioner som har förebild i det låntagande språket som lånas in från det långivande språket, medan konstruktioner som saknar förebild är betydligt mindre benägna att vinna insteg.