107 resultados para komplementär behandling
Resumo:
Syftet med denna studie var att beskriva barns upplevelser av att vårdas på sjukhus samt vad barn anser vara betydelsefullt i omvårdnaden på sjukhus. Studien genomfördes som en litteraturstudie som baserades på 11 vetenskapliga artiklar. Barns upplevelser av att vårdas på sjukhus innefattade oro och rädsla inför sjukdom och behandling. Barnen upplevde den största rädslan för injektioner och smärta. Betydelsefullt vid omvårdnaden på sjukhus var den fysiska miljön. Barnen hade oftast positiva åsikter om avdelningens miljö/utsmyckning och ansåg att det fanns tillräckligt med aktiviteter att sysselsätta sig med. Barnen ansåg att sjukhusvistelsen störde deras normala liv och att de kände sig vilsna då de inte kunde träffa sina kompisar. Det var betydelsefullt att föräldrar var närvarande under sjukhusvistelsen då de gav barnen sällskap samt tröstade dem när det var jobbigt. Sjuksköterskan förväntades vara snäll och trevlig samt kunnig, ha ett säkerhetsmedvetande och vara kompetent. Information och kommunikation ansågs vara mycket betydelsefullt. Information behövdes för att få förståelse för sin sjukdom och för att förbereda sig för olika procedurer. De barn som kände sig sedda och hörda i kommunikationen med vårdpersonalen upplevde att de kände sig värdefulla och respekterade. Däremot pekade resultaten på att barnen ansåg att vårdpersonalen inte lyssnade tillräckligt på deras åsikter.
Resumo:
Syftet med studien var att beskriva och jämföra tandvårdsrädsla och attityder till tandhygienist vid studiens start samt 3 månader efter icke kirurgisk parodontalbehandling hos patienter med kronisk parodontit samt att beskriva hur olika bakgrundsfaktorer påverkar tandvårdsrädsla och attityder till tandhygienist. Ett ytterligare syfte var att studera sambandet mellan attityder till tandhygienist och tandvårdsrädsla. Studien var en jämförande studie med kvantitativ ansats och en del i en större experimentell studie med två aktiva interventioner för att påverka munhygienbeteende. Studien innefattade 109 studiedeltagare, 57 kvinnor och 52 män i åldrarna 25-65 år som var remitterade till specialistklinik för parodontologi. Frågeformuläret som användes gällande tandvårdsrädsla var Dental Anxiety Scale (DAS) med 4 påståenden avseende upplevelser för att besöka tandhygienist. För att fastställa attityder till tandhygienist användes Dental Hygiene Belief Survey (DHBS) som innehöll 8 påståenden rörande kommunikation. Resultatet visade att studiedeltagarna 3 månader efter behandling hade en lägre grad av tandvårdsrädsla samt en mer positiv attityd till tandhygienist jämfört med vid studiens start. Ingen skillnad mellan interventionerna kunde ses med avseende på tandvårdsrädsla samt attityder till tandhygienist. Samband mellan ålder, kön och tandvårdsrädsla kunde endast ses vid studiens start. Konklusionen visar att icke-kirurgisk parodontalbehandling utförd av tandhygienist minskar graden av tandvårdrädsla och att attityder till tandhygienist förbättras efter denna behandling.
Resumo:
Syftet med denna studie var att beskriva bröstcancerdrabbade kvinnors upplevelser av diagnos och förlust av bröst till följd av bröstcancerkirurgi. Vidare var syftet att beskriva vilka copingstrategier kvinnorna använde.Studien genomfördes som en litteraturstudie. Litteratur söktes i databasen Cinahl samt i informationstjänsten ELIN. Underlaget för denna studie är 19 artiklar av kvalitativ ansats. Resultatet visade att bröstcancerbeskedet var en chockerande upplevelse för kvinnor. Diagnosen framkallade ångest, rädsla och kom oftast som en överraskning. Bröstförlusten orsakade mycket lidande för kvinnorna i form av förlorad kvinnlighet, kroppsbild, förändrad sexualitet och förändrade relationer. Kvinnorna kände sig fula, vanställda och deformerade. Det framkom också att kvinnorna ville skyla sin bröstförlust för sig själv och andra. De isolerade sig från omgivningen. Kvinnor som genomgått rekonstruktion beskrev en känsla av att åter få känna sig normala. De copingstrategier som kvinnorna använde var att acceptera sin situation, viljan att leva, positivt tänkande, leva som vanligt, stöd av närstående, religion samt vara aktiva i sin behandling av sjukdomen. Genom att sjuksköterskan söker evidens och vetenskapligt beprövad information om sjukdom och hur den påverkar kvinnors liv så kan sjuksköterskan på ett bra sätt hjälpa kvinnor att förstå och acceptera det som sker, ge stöd och lindra lidande.
Resumo:
Syftet med denna studie var att beskriva kvinnors upplevelser av cervixcancer samt deras upplevelser av sjukvårdens bemötande. Studien genomfördes som en litteraturstudie som grundades på 14 vetenskapliga artiklar som var framtagna från databaserna Cinahl och Medline. I resultatet framkom att vissa av kvinnorna känt skamkänsla och genans över att ha drabbats av cervixcancer. Kvinnorna beskrev även att hoppet hade stor betydelse för att orka gå vidare i sin sjukdom. Efter behandling för cervixcancer upplevde kvinnorna en försämring av deras sexuella funktioner och för en del var det påfrestande att umgås med vänner och bekanta och kvinnorna blev på grund av det socialt isolerade. I det positiva av sjukvårdens bemötande betonar kvinnorna vikten av sjukvårdspersonalens och framför allt sjuksköterskans roll att hjälpa dem med hanteringen av sjukdomen. I det negativa bemötandet från sjukvården beskrev kvinnorna läkarna som kalla och okänsliga. Resultatet av studien visade att livet efter att ha fått en cervixcancer diagnos förändrats för de flesta av kvinnorna. De beskrev hur kroppen påverkats samt hur deras psykiska hälsa försämrades. Det sociala livet påverkades även det. Kvinnorna beskrev att sjukvården hade en stor central roll i deras liv men att den tyvärr inte alltid levde upp till deras önskningar och förväntningar.
Resumo:
Inledning: Kvinnors sexualitet och kroppsuppfattning efter gynekologisk cancer förändras. Som barnmorskor är det viktigt att i tidigt skede medverka till och förebygga de komplikationer som dessa kvinnor drabbas av. Syfte: Syftet med studien var att göra en jämförande, detaljerad beskrivning av attraktion och sexuell lust hos kvinnor som blivit strålbehandlade mot gynekologisk cancer. Metod: En prospektiv kohortstudie med kvantitativ ansats med enkätformulär. Två kohorter har jämförts där 616 kvinnor behandlats för gynekologisk cancer samt 344 kvinnor som inte behandlats. Resultat: Kvinnorna upplever sig mindre attraktiva och att deras partner även tycker det. De hade mindre längtan efter sex och hade sex mer sällan. Flertalet talade inte med någon om sin brist på lust till sex eller om de sexuellt relaterade biverkningarna. De kände sig mindre upphetsade i en sexuell situation där tillfredsställelsen och avspänningen i samband med orgasm förändrats. Kvinnornas välbefinnande påverkades negativt och problem med avföring och gasläckage förekom. Slutsats: Upprepad information och återkoppling före, under och efter behandling mellan kvinnorna och patientansvarig barnmorska/läkare är nödvändigt. Kvinnornas upplevelse av att vara attraktiva, tankar på, längtan och lust efter sex samt ofrivillig gasavgång och avföringsträngningar är de viktigaste faktorerna att belysa för kvinnorna för att kunna förbereda och förebygga komplikationer efter gynekologisk cancer.
Resumo:
Syftet med denna litteraturstudie var att belysa kvinnors psykosociala upplevelser vid bröstcancer. Sökning av vetenskapliga artiklar har gjorts i databaserna PubMed, Cinahl samt Medline. Resultatet av denna litteraturstudie visade att kvinnor som drabbats av bröstcancer ofta upplevde att de inte kände sig sedda som personer av sjukvårdspersonalen. Deras mentala och själsliga lidande ignorerades och intresset fokuserades på den fysiska sjukdomen. Kvinnorna upplevde mycket väntan genom hela vårdtiden samt att de gavs för lite tid med vårdpersonalen. Det var viktigt att de fick individuell information då behovet av information varierade kvinnorna emellan. Det framkom även emotionella aspekter så som rädsla och oro för återfall av bröstcancern flera år efter avslutad behandling. Den sociala situationen efter bröstcancerdiagnosen påverkades både inom familjen och bland vänner. Kvinnorna upplevde en förändrad kroppsbild och identitet samt försämrad självkänsla. Cancerbehandlingen påverkade även kvinnornas sexualitet och sexuella relationer negativt. På sikt upplevde kvinnorna ett förändrat livsperspektiv och många kvinnor upplevde även en ökad andlighet.
Resumo:
Syftet med denna litteraturstudie var att belysa hur massage kan påverka patientens besvär i samband med bröstcancer. Syftet var även att belysa dessa patienters upplevelse av massage. Genom att göra en litteraturstudie fick författarna en kunskapsöversikt inom detta område. Författarna har använt sig av databaserna Cinahl (EBSCO) och Medline (EBSCO), samt informationstjänsten Elin@Dalarna. 12 vetenskapliga artiklar ligger till grund för litteraturstudiens resultat. Resultaten visade på att olika typer av massage påverkade bland annat välbefinnandet, smärta och sömnen hos patienterna med bröstcancer, detta i positiv riktning. Massagen visade sig även ha effekt på upplevelsen av ångest, oro och depression. Volym av lymfödem har visat sig kunna minska efter massage. Patienterna i studierna uppgav att få massage upplevdes som en verklighetsflykt från obehaget som följer med cellgiftsbehandling. Författarna anser att massage kan vara en bra komplementär omvårdnadshandling för sjuksköterskor att erbjuda, informera om eller utföra på patienter med bröstcancer.
Resumo:
Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa vilka upplevelser patienter hade av olika omvårdnadsaspekter vid besök på en akutmottagning. Metod: Vetenskapliga artiklar till studien har sökts via databaserna PubMed, Medline och Cinahl samt sökmotorn ELIN@Dalarna. Resultat: Miljön i väntrummet visade sig vara mycket viktig eftersom det ofta förekom långa väntetider. Väntetiden var en viktig aspekt för upplevelsen av besöket på akutmottagning. Lång väntetid gav en negativ upplevelse av besöket. Det framkom att information om varför det var väntetid samt varför prover och behandling utfördes var betydelsefullt. Upplevelser av att få vara delaktig i omvårdnaden var en aspekt som stod i nära samband med patienternas tillfredsställelse med omvårdnaden på akutmottagningen. En anhörigs närvaro var betydelsefull för tryggheten vid akutmottagningsbesöket. Diskussion: Då det handlar om patientens omvårdnad är det av vikt att patienten får den information som krävs för att kunna följa med i vårdprocessen. Sjuksköterskan kan vara ett stöd i att finna mening och på så vis stärka känslan av trygghet under besöket på akutmottagningen. Slutsats: Adekvat information till patient och närstående hjälpte patienten att acceptera väntetiden, förstå undersökning och behandling samt känna sig delaktig. . Det var viktigt att patienten fick känna sig sedd och bekräftad av sjuksköterskan samt att det fanns en fungerande kommunikation mellan sjuksköterska och patient.
Resumo:
Syftet med studien var att undersöka vilka omvårdnadsåtgärder närstående uppfattar som viktiga för att deras anhörig ska få en värdig död. Studien genomfördes som en litteraturöversikt och litteratur söktes i databaserna Elin, Cinahl och Pubmed. Femton vetenskapliga artiklar varav både kvalitativa och kvantitativa valdes, granskades och sammanställdes. I resultatet framkom sex kategorier: symtomkontroll, vårdmiljö, kommunikation, delaktighet, efter döden och andlighet. För att befrämja en värdig död var symtomkontrollen av vikt då lidandet skapar stress hos närstående. I vårdmiljön var det viktigt med avskildhet, lugn och ro och möjlighet för närstående att närvara . I kommunikationen var det viktigt att vara tydlig, uppriktig och upprepande . Även vänlighet och engagemang från vårdpersonalen hade stor betydelse. Det var av vikt att närstående och patient var delaktiga i vård och behandling men fick inte belastas med för stort ansvar. Efter döden behövde närstående få god tid att ta farväl. Ett uppföljande möte kunde hjälpa till att reda ut missförstånd som uppkommit under patientens sista tid i livet. Andlig styrka hos närstående kunde innebära att även i sorg och saknad fanns hoppet kvar. Det var av vikt att alla jobbade mot samma mål och att närstående blev delaktig i vården av dess anhörig. För att närstående till en döende eller avliden patient skulle uppleva att döden var värdig behövdes en sammantagen helhet i omvårdnaden.
Resumo:
Syfte: Syftet var att undersöka vilka kunskaper vårdpersonal upplever sig ha om äldre personer med diabetes typ 2. Resultatet av undersökningen ska ligga till grund för utvecklandet av ett instrument för kunskapskontroll inför delegering.Metod: Denna studie genomfördes med kvalitativ ansats med hjälp av fokusgruppsintervjuer.Den kvalitativa intervjumetoden användes för att ta reda på vilka kunskaper om diabetes som vårdpersonal i kommunal vård upplever sig ha. Studien innefattade intervjuer vid tre tillfällen. Sammanlagt deltog 22 personer i intervjuerna.Resultat: Studien visar att vårdpersonalen upplever sin kunskap om diabetes som bristfällig. Detta gäller framför allt symtom, behandling samt vilka åtgärder som ska vidtas vid förändring i hälsotillståndet hos den äldre personen med diabetes typ 2. Den största osäkerheten gäller kunskapen om blodsockervärden, vad som är normalvärde, höga respektive låga värden. De upplever sig också ha dålig kunskap när det gäller individuella målvärden. Detta tyder på att det är svårt för vårdpersonalen att arbeta enligt de nationella riktlinjerna som fokuserar på symtomfrihet och livskvalitet. Studien visar däremot att vårdpersonalen upplever sig ha goda kunskaper när det gäller omvårdnadsåtgärder som leder till ett gott förebyggande arbete, framför allt när det gäller fotkomplikationer. Sammantaget visar studien att vårdpersonalen behöver regelbunden strukturerad undervisning om diabetes för att de ska kunna ge en god och säker omvårdnad.
Resumo:
Syfte: Att beskriva hur patienten upplevde den perioperativa dialogen och dess information.Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. De vetenskapliga artiklarna söktes via databaserna Cinahl, Pubmed, Medline och Academic Search Elite. Uppsatsförfattarna valde ut 16 artiklar låg till grund för resultatet. Artiklarna bestod av både kvalitativa och kvantitativa studier. Artiklarnas kvalitet bedömdes utifrån granskningsmallar.Resultat: I studier kunde utläsas att patienterna hade goda upplevelser av den perioperativa dialogen. Patienterna kände sig delaktiga i sin egen omvårdnad och behandling samt upplevde att operationssjuksköterskan såg dem som viktiga i omvårdnadsprocessen. Patienterna blev sedda som individer och inte som objekt. Patienterna kände även en samhörighet med operationssjuksköterskan. Detta gjorde att patienterna kände sig trygga och kunde lämna över ansvaret till operationssjuksköterskan. Resultatet visade även att det fanns brister i informationsgivningen samt att olika vårdkategorier fokuserade på olika innehåll i den perioperativa informationen. Patienterna upplevde ett ökat informationsbehov rörande operationen samt uppföljning postoperativt av operationspersonal.Slutsats: Den perioperativa dialogen hade ett stort värde för patienterna. Brist på preoperativ information ledde till en oförberedd och otrygg patient. Att helt frångå en viktig bit i patienternas omvårdnad ledde till en upplevelse av att inte vara delaktig i sin egen situation. Den postoperativa uppföljningen visade sig vara viktig för patienternas välbefinnande.
Resumo:
Syftet med denna litteraturöversikt var att utifrån tidigare forskning beskriva personers upplevelse av att leva med myelom under olika perioder i sjukdomsförloppet. Artikelsökningen genomfördes via databaserna PubMed och Cinahl och resulterade i 15 vetenskapliga artiklar. I resultatet framkom att myelom för många var en okänd sjukdom vilket gjorde att god individanpassad information ansågs vara betydelsefull. Egenskaper hos vårdpersonalen som exempelvis förmåga att ingjuta hopp, vara empatisk samt ha goda kunskaper om sjukdomen sågs som särskilt önskvärda. Synliga tecken på cancersjukdom som exempelvis håravfall och viktnedgång upplevdes besvärande då känslan av att vara annorlunda i vissa fall bidrog till att personen undvek sociala sammanhang. Kvarstående besvär efter behandling som trötthet och smärta kunde göra att personens förmåga att vara aktiv hämmades. Sjukdomen kunde även medföra kognitiva besvär som exempelvis nedsatt minne och brist på koncentrationsförmåga. Trots att sjukdomen ofta påverkade livet negativt upplevde ändå många positiva förändringar i form av att de uppskattade sina nära relationer i högre grad än tidigare samt insåg hur värdefullt livet var. I resultatet framkom att upplevelserna var individuella men att vissa likheter utmärkte sig under sjukdomens förlopp. Myelom kunde påverka personerna fysiskt, psykosocialt, andligt och ekonomiskt. Denna kunskap kan vara till hjälp för att öka förståelsen för dessa patienter och dess närstående.
Resumo:
Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva strategier som sjuksköterskan kan använda för att patienten ska uppnå delaktighet i sin egen vård och behandling. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Artiklar söktes ur databaserna: PubMed, Cinahl. Resultat: De strategier för delaktighet som framkommit innefattade sjuksköterskan, patienten och organisationen i samspel. Viktigt för patientdelaktighet var en fungerande organisation, där tiden och möjlighet att träffa samma personal lyftes som viktigt. Personalens erfarenhet, kunskap och förmåga till empati kunde användas i vårdsituationen för att patienten skulle bli delaktig. Grunden för patientdelaktighet var kommunikation mellan patienten och sjuksköterskan. Klara roller gav samarbete, patienten visste vad som förväntades och delaktighet skapades. Bekräftades patienten blev patienten delaktig, för att patienten blev sedd som en unik individ. Patientens involvering och delaktighet i vårdprocessen skedde när han/hon fick tillräckligt med information och struktur på vården som planerades. Slutsatser: Det är viktigt med kommunikation i mötet mellan sjuksköterskan och patienten. Kommunikation består av att lyssna, ställa frågor, observera och informera. Att sjuksköterskan har kunskap om kommunikation och använder metoder för att kommunicera främjar patientens delaktighet.
Resumo:
Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva hur personer med HIV upplevde bemötandet inom vården i I-länder. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Artikelsökningarna gjordes i databaserna Cinahl och Pubmed. Både kvalitativa och kvantitativa studier hittades men författarna har enbart använt sig av de kvalitativa studierna (n=11). Studierna granskades sedan med modifierade granskningsmallar för kvalitetsbedömning. Resultat: De funna studiernas resultat granskades och utifrån detta identifierade författarna fyra teman; Att hållas på avstånd, Att bli annorlunda bemött, Att få en stämpel och Positivt bemötande. Resultatet visade att vårdpersonalen höll avstånd från patienter genom att använda sig av överdrivna hygienrutiner, och i vissa fall förekom det att patienterna blev nekade vård på grund av sin HIV diagnos. Att bli annorlunda bemött handlade i många fall om att patienterna blev utsatta för kränkande behandling. Flera patienter beskrev hur de upplevde att personalen kategoriserade dem och gav dem en stämpel på grund av sin diagnos. De upplevde även att vårdpersonalen offentliggjorde deras diagnos genom att bryta mot sekretessen. Resultatet visade att patienter upplevt positivt bemötande och att vårdpersonalen gett dem stöd. Litteraturöversikten visade också att flera patienter föredrog att söka vård på specialistkliniker. Slutsats: Många patienter kände sig kränkta och annorlunda bemötta i möte med sjukvårdspersonal. De föredrog att söka vård på speciella HIV kliniker eftersom de kände att personalen där hade bättre förståelse för sjukdomen.
Resumo:
Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att beskriva cytostatikautlöst smärta och dess konsekvenser hos kvinnor med bröstcancer. Vid sökning gjordes begränsning till engelskspråkig litteratur och 17 vetenskapliga artiklar, hittades på Högskolan Dalarnas databas, Electronic Library Information Navigator (ELIN) med hjälp av olika kombinerade sökord. Även manuellt funna artiklar har använts. Resultatet visar att kvinnor som behandlats med cytostatika mot bröstcancer får ökade smärtor av behandlingen. Smärtförekomsten varierar beroende på vilken behandling kvinnan fått. Högre doser av ingående cytostatikaläkemedel, tätare intervall mellan kurerna och läkemedelsval kan inverka negativt på uppkomsten av smärta. De smärtor kvinnorna riskerar att få av behandlingen är neuropatier, smärtor från munhålan, händer och fötter, smärtor i magen, muskler, skelett samt huvudvärk. Framför allt cytostatika ur gruppen taxaner ger en smärtprofil med mer neuropatiska smärtor. Smärta i samband med cytostatikabehandling interagera med ökad oro, rädsla, försämrad funktionsförmåga och kan också ge sömnstörningar, trötthet, depression och ökad stress. Smärta inverkar menligt i det dagliga livet. Smärta kan också vara en prediktor för minskat välbefinnande vid behandlingens slut. Hur kvinnorna uppfattar smärtans inverkan på det egna jaget och hur de tolkar den upplevda smärtans i ett meningssammanhang beskrivs inte alls. Slutsatsen blir att cytostatikarelaterad smärta hos kvinnor med bröstcancer kräver vidare forskning.