Möjlighet till delaktighet i meningsfulla aktiviteter under sjukhusvistelse. : En beskrivning av barns egna upplevelser

Tidigare forskning inom detta område har fokuserat på barns vård, däremot har barns upplevelser utifrån ett aktivitetsperspektiv under sjukhusvistelse inte uppmärksammats. Författarnas uppfattning var att aktiviteter som erbjuds på barn- och ungdomskliniker oftast passar yngre barn och därför ansågs det relevant att tillfråga äldre barn om deras upplevelser av att kunna vara delaktiga i aktiviteter på sjukhus. Syftet var att beskriva barns upplevelser av möjlighet till delaktighet i meningsfulla aktiviteter under sjukhusvistelse. Kvalitativ metod användes med semi-strukturerade intervjuer. Ett bekvämlighetsurval användes och respondenterna var 12 barn i åldrarna 8-15 som befann sig på två barn- och ungdomskliniker i södra Sverige. Datamaterialet bearbetades med en kvalitativ innehållsanalys. Tolkningen av datamaterialet resulterade i det övergripande temat “Upplevelse av möjlighet till delaktighet i meningsfulla aktiviteter”. Resultatet delades in i tre kategorier; delaktighet, meningsfull aktivitet och aktiviteter på sjukhus. Slutsatsen var att barnen upplevde både möjligheter och begränsningar i att kunna vara delaktiga i aktiviteter under sin sjukhusvistelse. Majoriteten av barnen upplevde sig ha goda möjligheter till att kunna vara delaktiga i meningsfulla aktiviteter såsom att vistas på lekterapi, spela tv-spel och umgås med familj och vänner. 

Yhteisneuvottelu ja viranomaisyhteistyö ympäristöasioissa : YVA- ja lupamenettelyjen yhteyden vahvistaminen

Tähän raporttiin on koottu Uudenmaan ELY-keskuksen ja Etelä-Suomen aluehallintoviraston (AVI) yhteisen, YVA- ja ympäristölupa-menettelyjen yhteyttä edistävän kokeiluhankkeen ensimmäisen vaiheen (9 / 2015 – 8 / 2016) tulokset. Tavoitteena on ollut mm. selvittää ympäristövaikutusten arviointia (YVA), ympäristölupaa ja mahdollista kemikaaliturvallisuuslupaa edellyttävien hankkeiden etenemis-tä nopeuttavia käytäntöjä sekä keinoja parantaa viranomaisten välistä yhteistyötä. YVA- ja lupamenettelyjen ohella tarkasteltiin kaavoitusmenettelyä ja kaavoituksen liittymäpintoja muihin ympäristömenettelyihin. Tiedonkeruumenetelminä käytettiin haastatteluja, kyselyjä ja käytännön kokeiluja. Keskeinen tarkasteltu käytäntö oli toiminnanharjoittajan ja eri viranomaisten välinen yhteisneuvottelu. Neuvottelun tavoitteena on toiminnanharjoittajan hankkeeseen liittyvien YVA-, lupa-, Natura-arviointi-, ja kaavoitusmenettelyjen yhteensovittaminen. Lisäksi neuvottelussa on tarkoitus tunnistaa hankkeeseen liittyviä (ympäristö)selvitystarpeita sekä mahdollisuuksia parantaa yhteistyötä ja tiedonvaihtoa hankkeen kanssa tekemisissä olevien tahojen välillä. Vastaavantyyppisistä neuvotteluista on aiemmissa selvityksissä käytetty termiä ennakkoneuvottelu. Yhteisneuvotteluja voidaan järjestää hankkeen ja siihen liittyvien viranomaismenettelyjen eri vaiheissa. Neuvottelujen määrä, ajoittuminen ja osallistujat suunnitellaan tapauskohtaisesti, hankkeen tarpeista ja siihen liittyvistä viranomaismenettelyistä riippuen. Kaikissa hankkeissa yhteisneuvotteluja ei välttämättä tarvita. Tulosten perusteella raportissa suositellaan viranomaisten välisen yhteistyön parantamista mm. verkostoitumisen ja tiiviimmän yhteydenpidon keinoin. Samoin suositellaan viranomaismenettelyjen yhteensovittamista yhteisneuvottelujen avulla, menettelyjen tiiviimmän yhdistämisen kokeiluja, toiminnan asiakaslähtöisyyden lisäämistä ja viranomaistiedon saatavuuden parantamista. Neuvottelujen onnistumiseksi osallistujilta edellytetään luottamusta, yhteistyöhalukkuutta sekä vastuunottoa yhteensovittamiselle asetettujen tavoitteiden saavuttamisesta. Lisäksi suositellaan, että yhteisneuvottelu säädetään lailla joustavaksi ja tapauskohtaisen harkinnan mahdollistavaksi. Kokeiluhankkeen toisessa vaiheessa (9 / 2016 – 2 / 2017) selvitetään tarkemmin YVA- ja lupamenettelyjen yhteyden vahvistamista ja viranomaisyhteistyön parantamismahdollisuuksia lupavaiheen näkökulmasta. Hankkeen loppuraportti ilmestyy alkuvuodesta 2017.

Den ständiga kampen mellan serif och sans serif : Typografins digitala utveckling

Detta examensarbete är en del av utbildningen Kandidatpåbyggnad med inriktning Informatik som är ett påbyggnadsår för Grafisk design och webbutveckling på Jönköping University: School of Engineering. Vid en snabb granskning av hemsidor idag går det enkelt att se att det är dominerande att använda sans serif-typsnitt både till rubriker och i brödtext. I grafiska utbildningar lärs det ut att för bäst läsbarhet bör serifer användas i brödtext. Syftet med examensarbetet var att undersöka vad som påverkar läsbarheten på en digital skärm och varför det inte är vanligare att använda serifer på en webben, med tanke på hur långt tekniken kommit idag med nya högupplösta skärmar som inte borde påverka användningen av serifer. Syftet var även att undersöka om val av typografi idag alltid baseras på typografiska regler. Resultatet visade att ett serif-typsnitt upplevs som mer lättläst än ett sans serif-typsnitt oberoende på om de läses på en digital skärm eller på ett tryckt papper. Resultatet visade även att dominationen av sans serif-typsnitt på webben beror på en vana som hänger kvar sen förr, men att detta troligen kommer att förändras i framtiden. Det finns geografiska begränsningar i arbetet, då examensarbetet endast undersöker södra Sverige. För att öka validiteten kunde representanter från hela Sverige ha deltagit. Det hade kunnat påverka och förändra resultatet. Undersökningen hade kunnat förbättras generellt genom att utveckla den och använda fler typsnitt, för att få ett tydligare svar på frågeställningen den undersökte. Även detta hade kunnat påverka resultatet till något annat.

Levnadsvanor och självskattad hälsa hos 40-åringar

Självskattad hälsa beskriver personens subjektiva uppfattning av sin hälsa. En lågt självskattad hälsa har samband med ökad framtida dödlighet. Ett starkt välbefinnande är enligt Katie Erikssons dimensioner av hälsa, förutsättningen för att hälsan ska skattas som bra. Syftet med denna studie var att beskriva eventuella skillnader i självskattad hälsa sett till olika levnadsvanor hos 40-åriga kvinnor och män. Metod: Enkätsvar från totalt 1144 40-åriga kvinnor och män har använts. Enkäterna genomfördes under 2014 på 55 vårdcentraler i två regioner i södra Sverige. Levnadsvanor som valdes till denna studie var fysisk aktivitet, grönsaks- och frukostvanor, alkoholintag, rökning, sysselsättning, sömn och stress. Självskattad hälsa kategoriserades som bra (”mycket bra” och ”bra”) och dålig (”någorlunda”, ”dålig” och ”mycket dålig”). För att studera skillnader användes Student T-test på parametrisk data och Chi-två på icke parametrisk data. Resultat: De levnadsvanor som var vanligare förekommande hos de med bra självskattad hälsa var ansträngande/hård motion, låg nivå av stress och att vara i arbete (p<.001). Att inte röka hos män och att äta frukost och grönsaker hos kvinnor var också vanligare förekommande hos de med bra självskattad hälsa. Lågt intag av alkohol visade inte på några skillnader.  Slutsats: För att minska risken för framtida sjuklighet är det viktigt för distriktssköterskor, samt flera andra samhällsinsatser, att försöka påverka och uppmuntra hög fysisk aktivitet och minskad stress.