De ultimo pulchri judicandi principio

Dedicatio: Johannes Borgström.

De genuino juris naturalis principio

Invocatio: D.D.

De corporis naturalis interno principio altero, forma nempe substantiali

Painovuosi nimekkeestä.

De libertate animae, principio rationis sufficientis consentanea

Invocatio: Q.B.V.D.

Unitas Dei independenter a principio indiscernibilium

Invocatio: A.U.A.

Some defects in two-dimensional spin-1/2 Heisenberg antiferromagnets: a numerical study of magnetic effects

En del av de intressantaste fenomenen inom dagens materialfysik uppstår ur ett intrikat samspel mellan myriader av elektroner. Högtemperatursupraledare är det mest berömda exemplet. Varken klassiska teorier eller modeller där elektronerna är oberoende av varandra kan förklara de häpnadsväckande effekterna i de starkt korrelerade elektronsystemen. I vissa kopparoxider, till exempel La2CuO4, är det känt att valenselektronerna till följd av en stark ömsesidig växelverkan lokaliseras en och en till kopparatomerna i föreningens CuO2 plan. Laddningarnas inneboende magnetiska moment—spinnet—får då en avgörande roll för materialets elektriska och magnetiska egenskaper, vilka i exemplets fall kan beskrivas med Heisenbergmodellen som är den grundläggande teoretiska modellen för mikroskopisk magnetism. Men exakt varför föreningarna kan bli supraledande då de dopas med överskottsladdningar är än så länge en obesvarad fråga. Min avhandling undersöker orenheters inverkan på Heisenbergmodellens magnetiska egenskaper—ett problem av både experimentell och teoretisk relevans. En etablerad numerisk metod har använts—en kvantmekanisk Monte Carlo teknik—för att utföra omfattande datorsimuleringar av den matematiska modellen på två dedikerade Linux datorkluster. Arbetet hör till området beräkningsfysik. De teoretiska modellerna för starkt korrelerade elektronsystem, däribland Heisenbergmodellen, är ytterst invecklade matematiskt sett och de kan inte lösas exakt. Analytiska utredningar bygger för det mesta på antaganden och förenklingar vars inverkningar på slutresultatet är ofta oklara. I det avseende kan numeriska studier vara exakta, det vill säga de kan behandla modellerna som de är. Oftast behövs bägge tillvägagångssätten. Den röda tråden i arbetet har varit att numeriskt testa vissa högaktuella analytiska förutsägelser rörande effekterna av orenheter i Heisenbergmodellen. En del av dem har vi på basen av mycket noggranna data kunnat bekräfta. Men våra resultat har också påvisat felaktigheter i de analytiska prognoserna som sedermera delvis reviderats. En del av avhandlingens numeriska upptäckter har i sin tur stimulerat till helt nya teoretiska studier.

De principio immunitatis legatorum 1

Painovuosi nimekkeestä.

De principio immunitatis legatorum 2

Arkit: 1 arkintunnukseton lehti, A-B4 C2.

De principio ethices Kantianae

Arkit: 1 arkintunnukseton lehti, A-B4 C3. - S. [2] ja [22] tyhjä.

De forma, altero, interno, nobiliori, essentiali principio corpus naturale constituente

Variantti C.

De principio et eo, cujus est principium

Dedikaatio: Johannes Gezelius.

De repraesentatione originaria, principio cognoscendi ultimo

Arkit: 1 arkintunnukseton lehti, A-B4 C2.

De principio idealismi transcendentalis Schellingiani 1

Dedikaatio: Adolphus Wilhelmus Tigerstedt.

De principio obsequii legibus

Arkit: 1 arkintunnukseton lehti, A4 B2. - S. [2] tyhjä.

La vida humana como principio interpretativo radical en la filosofía de Ortega y Gasset

En este artículo presentamos el concepto de vida humana como texto eterno en el pensamiento de Ortega y sus consecuencias para el problema de la interpretación. La filosofía de la razón vital de Ortega se fundamenta en el concepto de vida humana como realidad radical y principio interpretativo universal, y por esta razón se presenta desde el principio como una filosofía hermenéutica de la vida y no como una reducción hacia la conciencia trascendental. Esta hermenéutica se practica especialmente en el ámbito del arte. Pero para Ortega todo texto es hermenéutico y necesita por tanto la interpretación, porque ningún texto posee en sí mismo su verdad.